Biblioteksanvändning under studietiden

En intressant iakttagelse är att samtliga informanter använder sig mycket av sjukhusbiblioteken i sin hemkommun eller grannkommun. De uttrycker sig positivt, spontant och med stor entusiasm och utan tveksamheter. De har mycket positivt att säga om sjukhusbiblioteken och de har varit väldigt nöjda med servicen, hjälpen och stödet de har fått därifrån.

Särskilt varmt talade de om bibliotekarierna;

”... å de har jag ju använt mej av nu när vi sökt artiklar och så, å då har vi fått hjälp av bibliotekarien där så de har ju vart bra”

”…dom tjejerna är jättebra, dom hjälper oss med allt, är så positiva till allting.”

”…det är väldigt trevliga bibliotekarier där, och VÄLDIGT duktiga, man glömmer bort dom ibland, eller jag gjorde det i början … men

dom kan ju jättemycke och hjälper så gärna till. Väldigt trevligt att vara där överhuvudtaget.”

Likaså finns det många utsagor om servicen och hjälpen de får där med både böcker och artiklar;

”… dom har sån jättebra service på sjukhusbiblioteket så dom tar hem all litteratur som dom inte har, jättebra, å allt vi ber om hjälp med, sökningar och så, hjälper dom oss med.”

”Ja, där får man jättebra hjälp!”

”…är det nån bok dom inte har så brukar dom se till å fixa hem den…”

”…å likadant med såna här vetenskapliga artiklar. Det har vi fri tillgång till då, kan vi få i fulltext, så de e ju jättesmidigt. Annars är man tvungen att beställa och det kostar en hel del. Så dom hjälper till jättemycke där nere.”

…å dom blir så glada när man kommer, så dom hjälper en så gärna på ett annat vis där och verkligen förklarar för en … och säger ’ – är det något så sitter vi här så det är bara att fråga’.

Orsaken till varför de har valt sjukhusbiblioteken har varit lite varierande men ingen har fått idén eller föreslaget att gå till sjukhusbiblioteken från högskolebiblioteken. Någon fick tipset från stadsbiblioteket på sin ort. Några använder det för att det finns i närheten där de arbetar och en blev tipsad av sin mor, som nyligen läst till sjuksköterska och då använt sig av sjukhusbiblioteket. Här dyker det upp frågor hos mig om varför inte högskolebiblioteken eller till exempel den kursansvarige nämner något om att det finns sjukhusbibliotek som man kan använda sig av. Är det ’rätt eller fel’ att använda sjukhusbiblioteken? Andra frågor som dyker upp hos mig är om sjukhusbibliotekarierna kanske hjälper till ’för mycket’ eftersom det vid PBL-studier innebär att utveckla sin problemlösningsförmåga och utveckla sin förmåga att kunna söka och värdera kunskap samt behärska informationskällor. På högskolebiblioteken arbetar bibliotekarierna med att på ett pedagogiskt sätt lotsa fram studenterna så att de ska kunna öka sin informationskompetens och inte bara få ett snabbt svar. Jag vill inte påstå att de hjälper till ’för mycket’ på sjukhusbiblioteken, det vet jag för lite om, men frågan kan ju vara intressant att forska vidare på. Troligtvis följer de utvecklingen om till exempel informationskompetens och ger säkert en utmärkt hjälp till studenterna.

Jag tolkar det även som ett behov hos studenterna att få ett positivt bemötande när de kommer med frågor till bibliotekspersonalen, vilket jag återkommer till nedan.

Samtidigt kan jag notera att de studenter som jag har intervjuat knappt har använt sig av folkbiblioteken alls. Några har försökt i början av sina kurser eftersom de blivit rekommenderade det av sina högskolor, men snabbt insett att deras ämnen inte finns i så stor utsträckning på vare sig folkbiblioteksfilialerna eller stadsbiblioteken.

”… för i och med att jag läser inom vårdsektorn så har dom inga såna böcker.”

”Vi fick uppgift i början att vi kunde ta kontakt med dom

[stadsbiblioteket; egen anm.] och att dom skulle hjälpa oss och så där, och vi var där, men alltså de har jättedåligt utbud med litteratur inom vårt området.

Någon ansåg sig inte heller få så bra bemötande på folkbiblioteket.

”Jag tycker inte att jag får det bemötandet där [på stadsbiblioteket;

egen anm.] som man behöver, eller jag tycker inte att dom är så tillmötesgående där som dom är på sjukhusbiblioteket … kanske lite för att stadsbiblioteket är större och dom är verkligen inriktade på att hjälpa oss elever, ja egentligen borde dom vara bättre men på

sjukhusbiblioteket är det inte så många elever …å dom blir så glada när man kommer, så dom hjälper en så gärna på ett annat vis där och verkligen förklarar för en … och säger ’ – är det något så sitter vi här så det är bara att fråga’. Det kan dom inte göra på stadsbiblioteket.

”…dom som bistår med den servicen på vårt huvudbibliotek dom…, jag vet inte,… jag upplever i alla fall att de inte är så där väldigt glada och positiva till oss…”

”Just för att vi är distansstudenter så har dom ju anpassat, är det meningen att dom ska anpassa stadsbiblioteket här till oss…men (tankepaus)”

Här tolkar jag det som att studenterna uppfattar småskaligheten, det vill säga det är lättare att bli igenkänd på ett mindre ställe, som något positiv, att det skapas någon slags

’positiv anda’ när det inte är för stort. Risken att försvinna i mängden minskar och studenten känner sig sedd, vilket jag tolkar som betydelsefullt för studenterna. Likaså antar jag att det är viktigt för studenterna att bibliotekarien kan sitt ämne, är insatt i litteraturen och kontexten runt omkring. En bibliotekarie på ett större bibliotek har ju inte samma möjlighet att vara insatt i ett ämne, utan behöver vara bredare i sitt ämnesregister. Likaså tolkar jag det som mycket viktigt, för mina informanter, att den litteratur de söker finns tillgänglig, vilket den inte gör på stadsbiblioteken eftersom högskolestudenternas litteratur oftast är så specialiserad.

Men varför bibliotekarierna uppfattas som så glada och positiva på sjukhusbiblioteken och inte på stadsbiblioteken vet jag inte. Någon nämnde personkemi men det finns säkert fler förklaringar. Kanske det kan finnas en oro och tveksamhet hos bibliotekarierna på stadsbiblioteken när det frågas om ett ämne som man inte känner sig riktigt hemma med. Eller är de trötta på att så många frågar efter kurslitteratur som inte finns på det egna biblioteket och att de kanske då måste göra kostsamma fjärrlån?

Tolkningarna kan vara många.

Någon hade även provat ett lite mindre folkbibliotek men snabbt insett att det bara blev krångligare att sitta där och studera eftersom det inte gick att koppla upp sig på högskolebibliotekets databaser på ett smidigt sätt.

”… men då sa dom ju de att när man är student vid nån högskola då har man ju tillgång till å söka i databaser därigenom hemifrån. Och då hade det kostat mej att [på folkbiblioteket; min anm] koppla upp eller låna datan å då kände jag att det blev ju liksom…så kände jag att då gör jag det hellre hemifrån. Då kände jag att de kunde kvitta. ”

Här lägger jag märke till behovet av att försöka öka samarbetet mellan högskola, folkbibliotek och lärcentra för att studenter på mindre orter också ska kunna få tillgång till de resurser som campusstudenter har i form av bra studieplatser där det finns tillgång till högskolebibliotekens elektroniska resurser, kurslitteratur, referenslitteratur etc.