Bilaga 2 “Elliot”

Lärare i religionskunskap och svenska på en gymnasieskola i Malmö. Över 20 års yrkeserfarenhet.

/ = frågeställare - = respondent

/Det är ett ganska komplicerat begrepp, islamistisk extremism. Så att jag ska veta lite hur du tänker om det så... skulle du kunna berätta hur du förstår det här begreppet? Vad innebär det?

- Ja, när du sa det nu så tänkte jag att extremism det är väl bra att vi definierar det så vi pratar om samma sak. Hur pass extremt menar du?

/Alltså i första hand så är jag intresserad av vad respondenterna tycker är så pass extremt att man ser det som ett problem som man behöver bemöta på något sätt eller motverka på något sätt. Alltså när går det från att vara en åsikt som kan accepteras eller vad man ska säga inom skolans värld och när blir det något som på nåt sätt man, du, upplever inte följer värdegrunden som vi ska gå efter. Hänger du med på hur jag menar liksom? Alltså inom skolkontext.

- Jag förstår vad du menar. Nej men det är ju, extremt blir det ju i synnerhet, jag brukar ju börja med... alltså jag går ju i kronologisk ordning. Jag går med först med judendom, sen med kristendom och [...] då är dom toleranta. Och även när jag kritiserar de

religionerna då utifrån värdegrunden och hbtq och såna saker. Då är dom väldigt toleranta och håller med. Men sen när vi kommer till islam då är det liksom, då är det rullgardinen ner! Och det är där man då - det är det jag räknar som extremism när man då börjar anklaga judar och undrar om de ser ut på ett speciellt sätt eller kommer med såna ord. Ja, dels att toleransen försvinner och att man blir onyanserad. Och man bryter mot värdegrundsreglerna och säger fula ord också. Och kan inte, alltså det går inte att diskutera heller Koranens text. Som en vanlig text. Utan den är fortfarande helig och då får inte ens jag säga nånting. Och då tycker jag att gränsen går.

/Är det det vanligaste att det tar sig uttryck på det sättet som du beskriver nu? - Ja det är det, ja det är det.

/Att antisemitism eller konspirationsteorier och sånt där...

- Ja. Det gäller mer. Och sen vad imamen säger, som dom går till, förmodligen. /Så en sorts fundamentalism? Eller vad ska man kalla det?

- Jaa, fundamentalism och lite mer... det jag upplever nu på senare år - jag har ju jobbat i (namn på stad) i fem år - jag började jobba här igen för ett år sedan. Jag tycker det har blivit mer extremt, nu. Det tycker jag. Det har ökat.

/På vilket sätt tycker du att det har blivit mer extremt?

- Jo men att man gapar, alltså innan... jag slutade ju 2014, ja. För Malmö, sen kom jag tillbaka då för ett år sen. Jo men alltså, det var inte lika mycket att man gapade och skrek, men det gör man nu. Man blir arg alltså på läraren och springer till rektorn att jag talat illa om islam och … det, det att dom, vad ska man säga... Det är mer respektlöst. Att de vågar ta den tonen för det har dom inte gjort innan. Det kunde dom ju - uttrycka sig men - men det var inte lika starkt. Du förväntade dig på nåt sätt att man ska uppträda respektfullt.

/Hur ser du - vad ser du som orsakerna till att man börjar omfamna den här typen av ideologi och åsikter som du pratade om tidigare?

/Ja precis, hur kommer det sig att man börjar ha åsikter som kan betraktas som islamistiska eller extrema?

- Ja det, det måste ju va, jag tänker, jag har inte tänkt på det men, jo lite men inte såhär tydligt. Det måste ju vara flyktingströmmen 2015 också att det kom in så många fler och kanske då... och också från Irak kom det ju en hel del där och det började komma i slutet där också innan 2014. När dom kommer så mycket mer från landet och från byar och, man har inte mött det här nya tankesättet. Man är inte uppvuxen i vår kultur. Alla syrier har ju varit modernistiskt alltså men det är ju, det är ju andra också, flyktingar som kommer hit och det tänker jag att det har blivit. Och sen kanske de med det fria gymnasievalet gör ju - har ju också blivit mycket mer tydligare nu tycker jag än innan. Att vi har en viss typ av elever som söker sig hit, de känner sig hemma då. Judar vågar ju inte söka sig, ja, (namn på skola) är nog värst. Nu sa jag en skola där. (skratt) Här har vi några enstaka men... ja.

/Så det är den mest utsatta gruppen?

- Jag tänker att antisemitism eftersom den ökar också då får ju dom som tänker så dom får ju hjälp av varann också när dom blir tre som tänker så. Men det är klart,

Palestina/Israel-konflikten, där har ju Netanyahu, alltså dom judiska fundamentalisterna där, eller politiskt så har ju fundamentalismen ökat också. Israel/Palestina. Och då har vi fått fler palestinier hit också som ju naturligtvis har med sig hemska upplevelser. Där judar har... med det som dom betraktar som judendom har förtryckt dom.

Diskriminerats.

/Skulle du se dom här - det finns ju olika sorters extremism som man pratar om när vänster och höger och islamistisk extremism - skulle du säga, eller tror du att dom har... - Tänker du politiskt nu, vänster-höger?

/Jaa, vänster, man pratar om vänsterextremism... - Ja, ja jag vet hur...

/Ja, precis. Tror du att dom har liknande orsaker till att man blir extrem? Eller är det något specifikt med till exempel islamistisk extremism, tror du?

- Ur en synvinkel så tänker jag att det är, att det är mänskligt. Och det är vissa

personlighetstyper som blir mer fundamentalistiska och extrema. Men det vi ser här i Malmö tror jag ju också att man har en sån kulturell bakgrund också. Och att dom kanske, förhoppningsvis, växer in mer i samhället sen när dom börjar jobba och man tvingas att träffa fler. Som tänker på andra sätt. Förhoppningsvis. Så om man nu går i skola först i Rosengård och sen söker sig till ett gymnasium där det finns flera

liktänkande, då är det ju enkelt att vara den här gruppen och då är det lätt också att skrika åt läraren. Hade dom varit ensamma hade dom ju inte gjort det. Men därför tänker jag att... religion är ju lite mer än politik också. För det är inte bara... jag tänker att det sitter djupare också med religion - det är ju mycket mer identitet. Med politik, det kan ju vara lite identitet men jag tänker att [...] på ett sätt kan det vara svårare med religiös extremism faktiskt.

/Vad skulle du säga är lärarens roll, uppgift, för att motverka extremism i samhället? - Min roll, nämen det är att fråga dom; "står inte du för alla människors lika värde"? Så får man börja diskutera det och så... Det hela tiden och diskutera dom - våra

styrdokument - och vad vi i Sverige står för... Vilket dom ju sällan nekar till, dom håller ju med om det. Så det gäller att få dom att få upp ögonen. Helt enkelt. Det är ju en jätteviktig roll. Utan att dom ska känna sig exkluderade. De är ju ganska lätt offer också, det är synd om dom. Tycker dom själva. Att förstå också vad offermentalitet är, det är också min roll. Och öppna ögon om det här med tolkning. Att alla människor tolkar. Nej så läraren har en jätteviktig roll där. Och i samtal. Jag har ju nyligen varit i Israel/Palestina och vi träffade en man där som också var nån form av lärare var han väl.

Men han jobbade också med att ta elever då som, om det var nån som - jude - som bara tyckte att palestinierna beter sig illa och så vice versa. Då lät han dom argumentera fast från sin motståndarsida då. Så det är ju ganska bra. Man får sätta sig in i dom dom inte tycker om. Så man får tänka sig in i en annans situation.

/Så det blir lite av ett rollspel för att skapa empati, kan man säga? - Ja.

/Ja.

- Ett bra sätt att jobba. /Har du jobbat så nånting?

- Ja lite. Men jag ska göra det mer.

/Ser du att dina ämnen - jag är ju speciellt intresserad av religion eftersom jag ska bli religionslärare - men, ser du nån speciell möjlighet eller uppgift som dina ämnen har för det här arbetet? Förstår du vad jag menar?

- Jaaa...

/Vad kan religionsämnet bidra med, till exempel?

- Nej men det är ju väldigt viktigt, religionsämnet, och också för att få dom att få upp ögonen att här i Sverige så undervisar vi enligt vetenskap. Det tar oftast flera månader att förstå att man kan undervisa religion utifrån vetenskap. Alltså hur en religion ser ut, och så vidare. Det har dom också jättesvårt att förstå; förklara att här i Sverige så har vi ju religionsfrihet och vi undervisar ju om alla religioner, inte bara några. Och i dom flesta andra länder undervisar man ju bara om den religionen som finns i det landet kanske, som dom här ofta kommer ifrån då. Att man lär sig bara om islam. Och får ta då att "nej men här ser vi på det utifrån" så det är ju jätteviktigt att vi har religionsfrihet, men att det innebär ansvar. Skyldigheter. Man har inte bara rättigheter för att det är religionsfrihet.

/Nej. Påverkar det hur du undervisar, alltså funderingar på, överväganden om,

islamistisk extremism. Påverkar det dig hur du planerar din undervisning på nåt sätt? - Ja, tyvärr, måste jag säga. Jag har mindre om islam nu för att det blir så mycket bråk. Men sen är det också det här nya sen reformen 2011 så har man lagt in så mycket i religionskunskapen och den är fortfarande bara 50 poäng så man hinner inte. Det kan du, jag säger ofta så fort jag träffar någon från universitetet att dom måste pumpa uppåt till politikerna, det här. Lite mer, man hinner inte med. Så det gör också att det blir mindre, då. Men också för att slippa faktiskt, konflikter. Alltså det är inte så att jag bara tar en lektion, jag tar tre lektioner, men jag hade ju mer förr. Sen är det väldigt

intressant. Jag sa att jag jobbade på (namn på stad) innan. Där var det ju som på tidiga 2000-talet - man fick alltid försvara islam. Ibland får jag göra det här också men det är ju mest tvärs om att man får verkligen sätta dom lite på mattan att "nu får du vara tyst, vad sitter du där och skriker för?". "Du har inte skrikit innan, om dom andra

religionerna." Ja, så det är lite det andra diket, tycker jag.

/Vad ser du som det mest konstruktiva förhållningssättet? Om en elev uttrycker en åsikt som inte är "okej" så att säga, enligt värdegrunden? Hur hanterar du det, generellt? - Nja en del tycker ju att man ska vara lågaffektiv hela tiden men det är inte jag. Ibland måste man markera rejält. Speciellt om det sitter någon i klassen som känner sig träffad av det. Man vet att nån i klassen kanske är jude, eller är homosexuell, eller vad det nu kan vara som inte dom tycker om. Då måste man markera mycket tydligt. Jag är inte alltid lågaffektiv. Fast det beror på personen man pratar med också. Och ibland får man till och med köra ut. Om dom vägrar. Jag är kvinna också! Så att... det är inte alltid dom tar vad en kvinna säger. För ett år sen hade jag en elev. Då hade vi haft en diskussion inom islam och då samlade han klassen sen efteråt och så berättade han hur fel jag hade haft. Och så berättade han den "rätta islam". Ja. Och då plötsligt gäller inte mitt ord som

lärare längre och jag tycker att det har lite med deras kvinnosyn... dessvärre. Så om jag försöker börja först lugnt, brukar jag göra, och bemöta dom, men hjälper inte det då får man ju säga ifrån.

/Finns det någon handlingsplan eller nåt sånt på skolan?

- Oh ja! Många av dom här går man ju vidare med till rektor också.

/Kan du berätta hur det har gått till, nåt exempel på en elev där det har fått gå högre upp i systemet?

- Jaa, det var ju en elev som sa då när vi kom in på judendom... hon insinuerade att dom skulle ha ett speciellt utseende. Så då hade vi en liten diskussion där och sen, men sen sa jag åt henne att det här får jag ta till rektorn du får inte uttrycka dig på det sättet. Och där kommer ju också dom konspirationsteorierna in också att hon verkligen ifrågasatte det. Att det skulle vara några konspirationsteorier. [...] (respondenten berättar här att hen ibland bjuder in en jude för att tala med eleverna, av anonymitetsskäl kan jag inte

transkribera redogörelsen i sin helhet) Han har kippan på sig och man ska se då att han är jude och honom bjuder vi in i klassrummet [...] Då är det inget! Inte i mina klasser har det inte varit i vart fall. Det har vart i andra klasser vet jag men det är väldigt respektfullt när han berättar ur sin synvinkel. Det är riktigt bra. Så jag bjöd in honom så sen också. Han kunde berätta om det här med konspirationsteorier, och så.

/Vill du ge mig nåt exempel till på hur det har sett ut i klassrummet? Med en speciell elev där du har fått bemöta det på nåt sätt, eller hantera en åsikt?

- [...] Det blev ju väldigt upprört för ett år sen när vi kom in på det här med… Jag provocerade lite och sa att "Om man nu kommer från en annan kultur hit till Sverige varför ska man då inte hälsa på kvinnor? Det kanske är kvinnor här som ser det som att det bryter mot jämställdheten att en person inte vill hälsa på mig för att jag är kvinna. Och vi upplever ju inte det som att man respekterar, flera av oss, utan det är ju tvärs om att det är väldigt respektlöst." Men då utbröt det ett stort tumult. Och så frågade jag sen efter ett tag "varför blev det här så infekterat?" och "Ååh, men vi har rättigheter! Det är religionsfrihet." Och, ja, men man måste ju kunna diskutera och se det från ett annat perspektiv också. En människa helt enkelt. Tjejers sexualitet är ju också… det är ju väldig kontroll bland dom extrema.

/Vad blev utfallet av den här diskussionen?

- Nä det blev inte bra! Det blev inte bra. Dom var väldigt upprörda. Att jag hade sagt... /Hade du hanterat det annorlunda om du hade varit i den situationen idag?

- Jag hade nog förberett mig bättre. Och kanske, så här, vi hade sett på en liten filmsnutt om islam. En dokumentär. Och då... jag bara slängde ur mig det. Ska jag ha det igen så ska jag förbereda det mer, ha lite gruppdiskussioner. Det var ju helklass nu också, det blir ju inte bra. Så då måste man bryta ner dom i smågrupp så dom får diskutera med varann och då blir det inte lika... Sen gäller det lika klart också att placera dom så dom inte bara sitter med dom som tycker likadant. För det är ju tråkigt.

/Pratar ni om det på nåt sätt i arbetsgruppen på skolan?

- Ja det gör vi. Det gör vi. Jag lyfte det här för ett år sen. Eftersom jag kom tillbaka hit till Malmö, visserligen jobbat på en annan skola innan, men jag tog upp det på ett samhällslärarmöte att det här är inte klokt - att [...] man kan knappt säga

"Israel/Palestina" längre. Förrän det ropas fula saker i klassrummet. Jag kommer inte ihåg nåt exempel, du skulle nog vilja ha det men det gör jag inte. [...] Så att vi tog upp det på möte och då säger ju flera - det här är en ganska prestigefull skola så att alla lärare vågar inte tala om när det inte går så bra på lektionerna, jag bryr mig inte. Jag sa det och då plötsligt var det flera stycken som sa "ja vi har också problem, vi kan inte undervisa om Israel/Palestina-konflikten". Därför att dom extrema, dom beter sig så illa.

Judarna beter sig inte illa. Det får man ju heller knappt säga men så upplever inte jag det i alla fall.

/Är det störst problem, upplever du, med den här sortens extremism eller är det lika vanligt med andra sorters extrema åsikter? Är det lika vanligt med till exempel högerextrema åsikter, i skolan som du jobbar på?

-Nej. Nej. Man hör sällan högerextrema åsikter. Nej dom vågar inte, nej... Man hör inte så mycket politiskt längre. Vare sig vänster eller höger.

/Hur kommer det sig då tror du?

- Jag vet inte. Det är olika. Det här är ju det fria gymnasievalet. På (namn på skola 1) och på (namn på skola 2) - mycket vänster. (namn på skola 1) är så känd för att vara vänster och queer också så att, eller det är... vissa här hånar ju det. Så det här med det fria gymnasievalet det finns både för- och nackdelar med det men det är väldigt indelat nu. Alltså om du tittar i en skolkatalog på (namn på skola 2) och (namn på skola 1) så är det inte lika många invandrarelever heller. Dom gjorde ju om. Dom renoverade (namn på skola 1) för, vad är det, snart tio år sen. Ja inte riktigt, men nästan. Så då förflyttade man och la hela estetprogrammet där. Innan har det varit utspritt. Bildestet hade varit på en skola och övrigt låg väl borta på Heleneholm tror jag. Men. Det blir väldigt mycket kultur där ju och då, ja, det blir ganska rött då. Så det blev ju så också.

/Upplever du att du eller lärare generellt har blivit förberedda för den situationen som finns? Alltså har ni beredskap eller utbildning nog att hantera den här typen av konflikter, kontroversiella åsikter och sådär, i klassrummet?

- Alltså nu diskuterar vi ju det mycket. Och sen så erbjuds den här möjligheten då också och den här resan då. En studieresa till Israel/Palestina som vi var nu på ett gäng, åtta stycken. Där (personnamn) var med också då. Det var åtta från (namn på skola) och fyra från universitetet kanske. Och vi har ju haft många diskussionskvällar då inför den här resan så att det är ju bra. Så då, det ger ju mer kunskap att åka till det här landet och se konflikterna och se båda sidorna. Vad som händer.

/Jag tror att jag har ställt egentligen dom frågorna eller dom ämnena i alla fall som jag undrat över. Har du nånting som du, som jag kanske har missat eller som vi inte har pratat om, som du skulle vilja ta upp?

- Nej. Inte som jag kommer på nu så det är nog bra.

Mejl från “Elliot” 7/4

Hej! Vill revidera angående frågan om extremism politiskt, religiöst:

För det första skulle jag aldrig säga till eleverna det jag sa till dig, om att religiös extremism går djupare, dvs omfattar hela livssituationen och därför är "svårare" att få bukt med, till skillnad från politisk extremism. Då gäller de "korrekta" orsakerna och som även forskning påpekar; socioekonomiska orsaker,identitet, tillhörighet, utanförskap, fattigdom osv (religionssociologi, religionspsykologi). Det är något jag under senare år har börjat fundera över och vore ju intressant att läsa mer om: jag tänker att politisk extremism går över med åldern och handlar inte sällan om ungdomars behov av att göra uppror mot föräldragenerationen, som exempelvis vänsterns 68-uppror. Många av de ungdomarna hade ju överklasshemförhållanden och hamnade åter där när det värsta adrenalinet lagt sig. Religion däremot; då kan det vara så (måste inte) att hela din släkt är djupt religiös, dock utan att kanske vara extrema, men följer konservativa samhällsregler (läs sharia) och då måste du ju bryta med hela släkten, tryggheten för att komma ur ett osunt beteende, vilket är svårare än att bara ändra en politisk åsikt.

Religion, här då islam med sharia, omfattar, om du inte intar en mer sekulariserad attityd, alltså hela livet. Det handlar ju också om kulturkrockar här.

Jag kom också på att jag har haft en elev som var extrem vänsteraktivist: ansåg det vara rätt att ta till våld i demonstrationer.

Bilaga 3 - “Kim”

Lärare i SO-ämnena på en högstadieskola i Malmö. Ett års yrkeserfarenhet. / = frågeställare

- = respondent

/Anledningen till att du är här då är att jag vill undersöka vilka erfarenheter lärare har av islamism i klassrummet. Och hur man har bemött det här när det har uppkommit. Så att till att börja med så är jag nyfiken på, hur förstår du liksom begreppet islamism eller framförallt islamistisk extremism?

- Ja, det är väl snarare där man får... /Precis.

- Skilja, eller dra ett streck emellan. Jag har precis haft området med årskurs åtta