Bilaga 4 “Love”

Lärare i religionskunskap, historia och samhällskunskap på en gymnasieskola i södra Skåne. Över 20 års yrkeserfarenhet.

/ = frågeställare - = respondent

/Vart går gränsen för vad du kan tolerera i klassrumskontext, att en elev uttrycker, som är islamistiskt?

- Dels om en elev uttrycker nånting där det finns ett rent sakfel. Då får man ju sätta en gräns. Men också om det är så att man uppenbart kan göra en annan tolkning än den eleven gör. Då tycker jag också att man som lärare ska lyfta fram det synsättet också. Om en elev alltså ger uttryck för en åsikt i klassrummet, som man då kan koppla samman med islamistisk extremism, så måste jag som lärare bemöta det - och jag

bemöter det. Och jag säger antingen att det du säger är rent faktafel, eller så säger jag att ”det är ett sätt att se på det, ett annat sätt att se på det är på följande sätt”. Och då brukar jag då alltid modulera mellan de här två synsätten.

/Vad kan orsakerna vara till att man börjar tro på extrema islamistiska åsikter? - Det är en jättesvår fråga. Det kan ju vara påverkan utifrån. Från familj grannar släkt, sociala medier. Det kan vara påverkan som påverkar sitt sätt att tänka, ungefär som i serien som gick på TV, Kalifat. När unga tjejer förändrade sitt tänkande. Att de

påverkades väldigt starkt av någon som lyckades få fram ett budskap. Det kan ju också va en genuin övertygelse, som man har haft under en längre tid. Sen finns det ju olika grader av islamistisk extremism. Men det är en komplex sak, vad påverkan kommer från, givetvis.

/Tänker du att det är relevant att förklara de här olika typerna av extremism - vänster, höger och islamistisk extremism - tror du att dom har liknande typer av förklaringar eller skiljer dom sig åt?

- Det kan nog vara både och. Det är möjligt att det är en viss kategori av människor som lättare blir extremister. Att det är en personlighetstyp som ser saker i svart eller vitt. Lärare generellt sett lyfter nog upp olika sorters extremism, därför att lärare är nog väldigt rädda, generellt sett, för att lyfta upp och hantera frågor kring… speciellt om man har många muslimska elever i klassen. Det är en väldigt känslig sak. Och så säger läraren ofta så att, ”ja, det finns olika sorters extremism. Man kan va kristen extremist, och man kan va högerextremist” och så.

/Hur har det tagit sig uttryck dom gånger du har upplevt islamistiska kontroversiella åsikter i klassrummet? När, varför, i vilka sammanhang?

- […] En sak som är väldigt känslig är ju Israel/Palestina-frågan exempelvis. Och att ”Israel vill döda alla muslimer”, och att ”USA egentligen vill döda alla muslimer”. Eller att det som står i Koranen är 100 procentigt sant, har jag haft elever som säger. Som konkret exempel då, att ”man måste göra såhär, man måste göra såhär”. Det kanske inte är extremism, det kan ju va nånting annat också. Fundamentalism eller… Men det har ju ofta haft att göra med samhällsfrågor som har haft någon nutidsanknytning.

Israel/Palestina-frågan, situation i Irak, Mellanöstern. Och så gör man då svepande uttalanden om Västvärlden och Islam och den arabiska världen. Men det har ju ofta på nåt sätt varit ett uttryck för nån sorts offermentalitet, när det gäller elever. Att man är offer för nånting annat, och att man då… Islam står för en fullständig lösning. Och så säger jag då att ”det som du säger här nu, det stämmer inte”, och så försöker jag med

hjälp av fakta och andra perspektiv visa att det eleven säger kan man… är inte alltid en sanning.

/Lärarens roll då, när det gäller att motverka extremism - jag är ju mest nyfiken på islamistisk extremism - men vilken är lärarens roll där, tycker du?

- Den är ju oerhört viktig. Och inte att man bara säger att ”man kan se det på det sättet, men man kan också se det på ett annat sätt”. Det tycker jag är väldigt viktigt, att man inte bara relativiserar och att man ”ja det kan vara si och det kan vara så”. Utan att man med hjälp av fakta kan lyfta fram helt andra sätt att se på saken. Som nu exempelvis när det hettade till mellan USA och Iran, så startade vi ett område just om - det var mer en tillfällighet - men då drog vi igång ett område om internationell politik. Och fokus låg rätt mycket på Mellanöstern. Och då tyckte jag att när vi jobbat genom det några veckor, så kunde eleverna presentera en rad andra förklaringar till varför som dom gör. Skulle det sen mer handla om religion i sig, i en kurs i religionskunskap, så får man ju modellera med begrepp som fundamentalist och modernist och extremist, och förklara begreppen och läsa texter, och visa hur man kan tolka en skrivning i Koranen

exempelvis, på olika sätt, utifrån olika perspektiv.

/Det finns ju i värdegrunden liten konflikt, kan man säga, mellan att eleverna ska få ha yttrandefrihet och uttrycka vad dom vill, samtidigt som lärarna ska överföra värden på olika sätt. Hur ser du på den här konflikten? Går det att hantera på något sätt?

- Det finns en konflikt och den synliggörs ibland i klassrummet, men jag upplever inte att jag är rädd för att ta i den konflikten. Eleven ska kunna uttrycka sina ståndpunkter, sina tankar, och det ska eleven kunna göra i klassrummet också. Men med tanke på att man ska överföra värden och hela tiden visa på alternativa synsätt och andra

lösningar… Jag har aldrig känt nån slags rädsla för att ta i dom frågorna i klassrummet. Skulle en elev säga nånting jag uppfattar är djupt kränkande - att nån annan uppfattar det djupt kränkande - så måste jag ta det av den anledningen, men annars… Elever tycker det är ganska intressant att lyssna på olika förhållningssätt. Men det kan ju vara känsligt. Nu jobbar jag på en skola… det är sällan en känslig sak. Vi har muslimer i varje klass. Dom muslimer vi har är relativt… dom är sekulära. Även om flickorna kanske bär slöja och pojkarna kommer från traditionella samhällen, och. Flickorna också. Men jag har ju varit med om ett betydligt hårdare samtalsklimat, när jag arbetade på språkintroduktion. Där elever kunde uttrycka… speciellt lite äldre elever kunde uttrycka saker som man fick nyansera betydligt. Då menar jag att min roll i detta - att hantera elevens rätt att yttra sig, samtidigt som man ska överföra värden - då måste jag hela tiden modulera detta. Om det nu inte är så att det eleven säger är rent felaktigt, det händer ju också, att en elev med extremistiska ståndpunkter säger saker som är direkt felaktiga. Då får jag gör en utläggning, eller stanna upp där och visa att här har eleven fel, faktiskt. Jag kan inte säga att allting är… alla åsikter ska inte jämställas. För då hamnar man i det här att ”jaaa, man kan tycka att förintelsen har ägt rum, eller så kan man tycka att den inte ägt rum”. Det var ju som någon lärare gjorde i Malmö, som sen fick kritik. Men det är en svår balansgång som lärare, givetvis.

/Vilken är religionskunskapens roll i det här arbetet?

- […] Religionskunskapens roll är ju väldigt viktigt, dels i att ge faktagrundkunskaper kring olika religioner, givetvis. Faktagrund i vad judendom, kristendomen, islam är och så vidare. Och att man med hjälp med olika begrepp kan - begreppen som jag sa, exempelvis modernism, fundamentalism, traditionalism, extremism - kan… Det är ju det ämnet där man har bäst möjligheter att exempelvis läsa text ur Koranen, eller ur Bibeln, eller vända och vrida på en text. Och att man som lärare då tillsammans med sin elevgrupp kan visa då på hur man tolkar detta uttalandet. Och kanske där ett uttalande

går stick i stäv med ett annat uttalande. Där har ju religionskunskapsämnet ett särskilt ansvar.

/Har du påverkats nånting, i din planering, av överväganden kring islamistisk extremism?

- Ja, delvis har jag det. /På vilket sätt?

- Dels därför att det är ett… Lika väl som jag tar upp andra sorters extremism - vi pratar om högerextremism, och när vi har läst om politiska ideologier har vi läst om

vänsterextremism… men framförallt när det gällt nutidsfrågor… jag tror att skolan är en av de viktigaste arenorna att försöka förklara vissa saker för eleverna. Dom kanske inte får förklaringar hemma, dom får inte förklaringar någon annanstans heller. Så om vi nu tänker oss att det skulle ske tre stycken terrorattentat i Europa, med islamistisk

extremistisk bakgrund, då skulle det ju vara ganska märkligt om jag som lärare inte skulle försöka hitta någon förklaringsmodell till detta. Därför att det gör ju läraren när det gäller andra saker. Så jag har ju alltid ett utrymme att försöka… man har sin

planering där man då kanske jobbar med politiska ideologier eller svensk ekonomi eller nåt annat, men i samhällskunskapen exempelvis måste man ju alltid ha en beredskap att ha nån slags nutidsfokus, och nyhets- och aktualitetsfokus. Men min erfarenhet är att många lärare räds denna frågan. Och genom att inte vända och vrida och försöka hitta förklaringar så hjälper vi inte eleverna att förstå vissa företeelser.

/Skulle du vilja berätta om något exempel där en elev har uttryckt sig islamistiskt kontroversiellt, och du fått hantera det på något sätt? Vad som hände? Vad du gjorde? Och vad utfallet blev?

- Nu var det ganska längesen sist faktiskt, det har inte hänt så mycket dom senaste åren, det har mer varit politiskt. Att USA egentligen vill ta över hela världen, att USA

egentligen bara är i Mellanöstern för oljans skull, eller nånting annat. Så försöker man då peka på orimligheten i det, och så pekar man på förklaringsmodeller kring varför länder agerar som dom gör. Men jag tänker på en sak, från högstadiet för många år sedan… nu var ju det inte uttryck för extremism kanske men. Men jag kommer ihåg att vi läste om dom tre världsreligionerna på högstadiet och eleverna skulle använda Bibeln och slå i. I den här klassen var det många muslimska elever, och dom här eleverna sa ju att ”vi får inte lov att använda Bibeln, vi får inte läsa i Bibeln, vi får inte läsa om

kristendom, vi muslimer”. Och det blev jag väldigt förvånad över - nu var ju det inte extremism - men det slutade med att jag tog dit en person från Moskén i Malmö som då fick berätta för dom att som muslim ska man lära sig om alla världsreligionerna. Sen har jag ju haft elev som har slängt ur sig saker under lektionstid, där man har pratat om att män och kvinnor, om att kvinnor inte får göra vissa saker. Och att européer och kristna är orena, eller dom som inte är muslimer är orena, och mindre värda och så. […] Då måste man ju föra ett samtal i klassen där man lyfter fram vad eleven sa och så peka på andra infallsvinklar. Jag har ju aldrig varit med om nånting som har varit… där jag har känt mig hotad eller nånting som känts obehagligt, när det gäller islam och islamism. /Har ni någon handlingsplan elev uttrycker sig så? Har du använt det eller gått högre upp i hierarkin så att säga?

- Nej, det har jag inte. Jag har aldrig behövt det, utan jag tycker att… […] Jag har ju nån klass där jag har sex-sju muslimska elever, och dom är ju, till sitt sätt att vara, precis som den stora elevgruppen. Dom har moderniserats väldigt snabbt, och försvenskats… dom bär slöja och ger uttryck för sin kultur… så jag har inga erfarenheter alls av det. Jag tycker att jag… nu har jag jobbat som lärare så länge, så jag var nog mer orolig tidigare, hur jag skulle hantera saker. På språkintroduktionen här på skolan, där är ju

många elever som… […] i princip 95 procent är muslimer. Hur det är där vet jag inte, men jag har aldrig haft anledning att gå högre upp. […]

/Pratar ni nånting om den här problematiken i arbetslaget eller i kollegiet på nåt sätt? - Nej, det gör vi inte.

/Sista då. Tycker du att du, under din utbildning, fick beredskap att hantera den här typen av situationer, som vi har pratat om nu?

- Nej, det tycker jag inte. Jag gick ju på lärarutbildningen för ganska länge sen, jag tog min examen 1994. Och i religionsundervisningen då var ju mer förhållningssättet att vi som lärare skulle… ”man förhåller sig till elevernas religiositet” och ”man förhåller sig till religionerna”. Och det fanns ju nästan inbyggt i det hela att våra elever inte va särskilt troende. Jag undervisade på språkintroduktionen för några år sedan, och då skulle jag hålla i ett litet block om islam för några elever. Om dom var djupt troende, eller om dom var okunniga, eller var det var, det vet jag inte. Men det var ju en väldigt ny erfarenhet för mig. När jag försökte visa att ”man kan se det såhär, och man kan se det såhär”. Men dom eleverna kom ju från en kontext - dom kom från en muslimsk traditionell miljö - i Mellanöstern, och vårt… den här mer vetenskapliga synen på religion, som jag som lärare skulle föra fram… det var inte så lätt egentligen. Dels hade dom här elever väldigt svag skolunderbyggnad, men dom hade lärt sig att ”såhär är det”. Jag satt till exempel med tre stycken tjejer som då menade att ”shiiter är inte muslimer”. Och vi vände och vred på det väldigt länge, men dom var helt övertygade om att ”shiiter är inte muslimer”. Jag kan säga att, det jag inte hade tränats på på lärarhögskolan var att faktiskt undervisa elever som är djupt troende, eller är uppvuxna i en religiös kontext. Det kunde också ha handlat om kristna. Men lärare överlag har ju ett ganska… mina religionskollegor har ju ofta ett ganska skeptiskt synsätt till religionen. Man utgår egentligen från ett humanistiskt perspektiv, där man ser… om man då tänker sig att man undervisar elever som är djupt troende, oavsett om dom är kristna eller judar eller hinduer, då måste religionsutövandet se ut på ett annat sätt. Annars finns det en risk att man gör bort elever, och att angör dom osäkra i sin tro - det kan inte vara min uppgift. Utan jag måste visa på olika synsätt, men jag menar… […] Plötsligt när man sitter med elever där religion är någonting essentiellt viktigt, då måste ju undervisningen se ut på ett annat sätt. […] Summa summarum: Jag är faktiskt inte speciellt rädd för att diskutera känsliga saker, men jag tror att många lärare undviker att tala om en del samtalsämnen. Man undviker att tala om Sverigedemokraterna, man undviker att tala om… man är väldigt rädd för att någon elev ska uppfatta det som kränkande. […] Just därför har jag en viktig uppgift, därför att jag är inte rädd för det. Jag känner mig ämnesmässigt

kompetent att hantera en rad frågor. Jag kan ta fram en text ur Koranen och så kan jag ta fram en annan text där det står om slöjan eller klädsel, att man inte ska dricka vin eller alkohol, så kan jag ta fram en annan text där det står att ”det finns inget tvång i

religionen”. Så får man då titta på texterna tillsammans, och så kan man diskutera fram och tillbaka. Jag tror att det är viktigt att använda fakta och sakargument, det är väl det… […]