Rättspraxis skyltar
Flaggor RÅ 81 2:36 Datum för domen: 1981-03-31 Mål nummer: 189-1980Fallet bedömdes enligt Äldre Byggnadsstadgan (1959:612), enligt vilken byggnadslov krävdes för uppförande av skyltar inom stadsplanelagt område (54 § 1 mom.). Sex kortare flaggstänger, på vilka flaggor i tyg hängde, hade uppförts på en byggnads fasad. Flaggorna hade var för sig dimensionerna ca 60 x 40 cm. Länsstyrelsen uttryckte att flaggorna skulle jämställas med skyltar. Länsrättens dom finns inte med i referatet.
Kammarrätten bedömde att sådana flaggor inte krävde bygglov och vidare att de uppfyllde det dåvarande prydlighetskravet i Äldre Byggnadsstadgan. Regeringsrätten, som var av en liknande åsikt, uttryckte kortfattat att flaggorna inte skulle anses som skyltar. Det framhölls i förbigående att flaggorna var av mycket ringa storlek. Det är dock tveksamt vilken betydelse detta hade för domslutet.
RÅ 2004 not. 127
Datum för domen: 2004-06-21 Mål nummer: 137-02
Fallet bedömdes enligt Äldre Plan- och Bygglagen (1987:10). En flaggstång på vilken hängde en flagga i tyg hade uppförts på fasaden på en fastighet i Linköping. Flaggstången var 1,8 m lång och var uppförd 4,4 m ovanför marken. Själva flaggan var 1,5 m bred och 1 m hög.
Byggnadsnämnden åberopade kulturhistoriska eller miljömässiga värden som grund för att avslå begäran om bygglov (ÄPBL 3:14 samt 3:1-2).
Varken Länsstyrelsen eller Länsrätten ansåg att flaggan var att jämställa med en skylt. Kammarrätten framhöll att en flagga ”rimligen” måste kräva bygglov eftersom den visuella helhetseffekten får anses vara av samma typ som en skylt. Att en flagga vanligen är av tyg ansågs inte vara relevant för bedömningen, även om det kommenterades att en sådan flagga kan sägas ha mindre beständig karaktär än vad skyltar i allmänhet har. Regeringsrätten hänvisade till RÅ 81 2:36 och ansåg att flaggorna i det fallet inte på något avgörande sätt skiljde sig från flaggan i det här fallet. Bygglovsplikt ansågs därför inte föreligga.
LR Skåne Län 2005-11-10
Datum för domen: 2005-11-10 Mål nummer: 13432-04
Fallet bedömdes enligt Äldre Plan- och Bygglagen (1987:10). En flagga av jätteformat, med en yta på 82,5 kvadratmeter, var uppförd på en 33 m hög flaggstång inom ett detaljplanelagt område i Malmö. Länsstyrelsen resonerade så, att ÄPBL 8:2 uttömmande angav vilka anläggningar som var bygglovspliktiga och att varken ”flagga” eller ”flaggstång” fanns angivet i lagtexten. Inte heller ansåg man att det var fråga om en skylt- eller ljusanordning som kunde bedömas enligt ÄPBL 8:3. Länsrätten gjorde samma bedömning och uttalade att det inte var fråga om någon bygglovspliktig åtgärd. Det bör noteras att de två ovan nämnda rättsfallen ang. fasadflaggor åberopades av den överklagande parten som skäl till att flaggan inte skulle anses som en skylt, men Länsrätten hänvisade inte uttryckligen till dessa rättsfall i sina domskäl. Varken Kammarrätten eller Regeringsrätten meddelade prövningstillstånd. Det kan även tilläggas att det finns foton bifogade till domen, men ingen av dessa visar den 82,5 kvm stora flaggduken utan endast flaggstången.
Sammanfattning flaggor
Vad gäller flaggor får det sägas att rättsläget tycks relativt klarlagt, åtminstone för sådana som kan kallas fasadflaggor, dvs. sådana som är utformade som en flaggstång fäst direkt på fasaden och en flaggduk som hänger ifrån den. Sådana utgör inte skyltar som kräver bygglov. Det faktum att Regeringsrätten i RÅ 2004 not. 127 relativt okommenterat hänvisade till RÅ 81 2:36, ger vid handen att situationer med dylika flaggor kommer bedömas på samma sätt. Det tycks som att båda fallen bedömts enligt tanken att om en viss anordning inte är uttryckligt nämnd i plan- och bygglagstiftningen, så måste anordningen tolkas in under en anordning som är uttryckligen reglerad, i detta fall som en skylt. Man anser att en flagga är en flagga, inte en skylt, och kan inte vara både flagga och skylt samtidigt. Flaggorna i de förevarande fallen ansågs inte kunna tolkas som skyltar, dock är det inte helt uppenbart på vilka grunder tolkningen har gjorts. KR gav i RÅ 2004 not. 127 visserligen uttryck för inställningen att det är den visuella helhetseffekten som ska vara
avgörande för bedömningen om en anordning ska anses som bygglovspliktig skylt, samt att flaggor i allmänhet har en mindre beständig karaktär än en vanlig skylt, men Regeringsrätten gav inget uttryckligt stöd för någon av dessa bedömningar. Faktiskt så framstår
Regeringsrättens domar som så sparsamt motiverade att det är svårt att dra några mer generella slutsatser alls.
I länsrättens dom från 2005 har domstolen hänvisat till det faktum att flaggor inte är särskilt nämnda i plan- och bygglagen som en sådan typ av anordning som kräver bygglov, och inte heller kan falla under någon annan definition. Det kan inte uteslutas att länsrätten haft de två ovan nämnda domarna från regeringsrätten i åtanke, även om uttrycklig hänvisning saknas. Resonemanget att en flagga av det här formatet språkligt sett inte är detsamma som en skylt och att den endast på denna grund inte kan kräva bygglov synes problematiskt, men det är troligen mer korrekt att säga att problemet ligger i lagens allmänt hållna formulering än i domstolens resonemang.
Även om regeringsrättens domar vad gäller flaggor får anses fåtaliga och möjligtvis väl kortfattat motiverade, är det ändå uppenbart att
fasadflaggor inte räknas som bygglovspliktiga skyltar idag. Det kan lätt ifrågasättas om detta är lämpligt. En flagga är ju eventuellt ännu mer störande för stadsbilden än en skylt som fästs på en fasad, då en flagga ju kan synas även från sidan och kan med en lång flaggstång hänga ut flera meter över gatan. Att uppföra en sådan anordning i ett detaljplanelagt område bör utan större tvivel kräva bygglov och en ändring eller ett tillägg i PBF skulle kunna vara en lösning. För övrigt kan det kommenteras att det syns en tydlig diskrepans mellan under- och
överinstansers bedömning i frågan, vilket kan tyda på att lagen är otydlig och svår att tillämpa när det gäller just flaggor och skyltar.
Skyltar som uppförts på bil eller på vagn
NJA 1963 s. 125
Datum för domen: 1963-03-29
Fallet bedömdes enligt Äldre Byggnadsstadgan (1959:612), enligt vilken byggnadslov krävdes för uppförande av skyltar inom stadsplanelagt område (54 § 1 mom.). En flyttbar skylt med dimensionerna 150 x 62 cm var uppförd på en bil som stod uppställd på en tomt från kl. 7 på
morgonen till kl. 19 på kvällen, då skylten togs in för natten. Första instansen, Häradsrätten, ansåg att det faktum att skylten togs in under natten inte kunde innebära att den inte skulle bedömas som en skylt. Hovrätten fastställde domen. Högsta Domstolen var av motsatt åsikt och bedömde att byggnadslov bara kunde krävas för en skylt som var att hänföra till en fast anordning och att det här inte var fråga om en sådan anordning. Ett skiljaktigt justitieråd anförde å sin sida att skylten med beaktande av att den alltid suttit på samma bil och dagligen funnits på platsen från kl. 7 på morgonen till kl. 19 på kvällen ”praktiskt taget fyllde samma funktion” som en stadigvarande uppförd skylt och därför skulle betraktas som en sådan.
KR Sthlm 1998-04-29
Mål nummer: 2129-1997
Fallet bedömdes enligt Äldre Plan- och Bygglagen (1987:10). En 4,5 x 3 m stor ljusreklamskylt på ett stativ hade uppförts på en släpvagn, som i sin tur stabiliserats med stag. Länsrätten uttryckte att något krav på att en skylt ska vara ”varaktigt anbringad” för att kräva bygglov inte finns i PBL 8:3 och att så som skylten i förevarande fall var uppställd måste det alltid krävas bygglov. Kammarrätten, som beaktade domslutet i NJA 1963 s. 125, ansåg att skylten var ”varaktigt uppställd”, eftersom den till skillnad från skylten i det nämnda fallet inte kunde flyttas, och inte heller blev periodvis flyttad eller nedtagen. Skylten var därmed bygglovspliktig.
NJA 1977 s. 808
Datum för domen: 1977-12-22
Fallet bedömdes inte enligt då gällande byggnadslagstiftning utan enligt Äldre Naturvårdslagen (1964:822), enligt vilken en skylt inte fick finnas varaktigt anbringad utomhus utan länsstyrelsens tillstånd (22 § 1 st.). En 4 x 3 m stor träskylt hade monterats på en vagn som i sin tur flyttades flera gånger i veckan inom ett 50 kvadratmeter stort område. Tingsrätten och Kammarrätten bedömde båda två att skylten var att anse som
varaktigt anbringad. Högsta Domstolen anförde i ett detaljerat domslut att en skylt inte ska anses vara varaktigt anbringad om den på grund av sin beskaffenhet inte har någon varaktighet, och att t.ex. en pappersaffisch därför inte kan anses vara varaktigt anbringad (Domstolen hänvisade här till Äldre Naturvårdslagens proposition 1964:148 s. 95). En affisch som gjorts varaktig genom t.ex. plastbehandling ska dock anses vara en varaktigt anbringad skylt (proposition om ändring i Äldre
Naturvårdslagen 1974:166 s. 119). I det här fallet uppfördes skylten varje år som reklam för en varje sommar återkommande servering och var gjord i beständigt material. Att skylten sedan ofta flyttades inom ett visst område föranledde ingen annan bedömning och skylten ansågs därför vara varaktigt anbringad. Det krävdes därför tillstånd från länsstyrelsen för att uppföra skylten på platsen.
Sammanfattning skyltar på bil och vagn
Här finns det två rättsfall, varav det äldsta av fallen, NJA 1963 s. 125, ofta är hänvisat till vid diskussioner om skyltars bygglovsplikt. Regeringsrätten fäste här särskilt avseende vid bristen på varaktig
karaktär hos sättet skylten hade uppförts. Det är särskilt av intresse här att jämföra det skiljaktiga Justitierådets med den högsta instansens domslut. Inga argument om helhetsverkan eller visuell effekt har fått någon genomslagskraft i Regeringsrättens domar (jfr äv. RÅ 2004 not 127 ovan). Istället tycks störst avseende fästs vid det faktum att skyltens uppförande inte hade någon karaktär av varaktighet.
Samma bedömning användes för att nå motsatt resultat i det senare rättsfallet, Kammarrättens dom från 1998. Skylten i detta fall stod på en vagn, men då denna givits varaktig karaktär genom att hjulen stabiliserats med stag ansågs den kräva bygglov. Skylten var då ”varaktigt uppställd” enligt kammarrättens resonemang. Underinstansens dom i samma fall är anmärkningsvärd på det sättet att det uttryckligen sägs att något krav på
varaktighet inte finns i plan- och bygglagen (Länsrätten hänvisade som jämförelse till att kravet på att en skylt ska vara ”varaktigt anbringad” finns i 46 § Väglagen, vilket dock är felaktigt då som nu). Då det inte rådde någon tvekan om att det rörde sig om en skylt, var det därför alltså självklart att den krävde bygglov, oavsett hur den uppförts. LR har här uppenbarligen inte tagit NJA 1963 s. 125 i beaktande, där ju själva uppförandet hade en avgörande betydelse, vilket visserligen möjligen beror på att fallet grundades på äldre lagstiftning.
För att ge perspektiv på kravet på varaktighet kan NJA 1977 s. 808 granskas. Äldre Naturvårdslagen krävdes att en skylt skulle vara just ”varaktigt anbringad” för att vara förbjuden enligt denna lag. I rättsfallet gjorde HD en intressant utläggning om skyltar och anmärkte att själva skyltens beskaffenhet kan antyda att den är varaktigt anbringad. Som exempel nämndes att en skylt av mer förgängligt material, t.ex. en pappersaffisch, aldrig kan anses vara en skylt i lagens mening, men att en affisch som gjorts beständig genom behandling med plast kan anses ha blivit varaktigt anbringad. Det är mycket troligt att en bedömning av skylten enligt ÄPBL eller nuvarande lagstiftning hade kommit till slutsatsen att den krävde bygglov, baserat på diskussionen om varaktighet.
Dukar och vepor
MMD Vänersborg 2012-09-17
Datum för domen: 2012-09-17 Mål nummer: P 6910-11
Fallet bedömdes enligt Äldre Plan- och Bygglagen (1987:10).
Två typer av reklamanordningar hade uppförts. En duk av kraftigare tyg (en s.k. vepa) med texten ”Salming” och med dimensionerna 2 x 5 m hade fästs på en byggnads fasad med skruvar. På samma byggnad hade också 13 mindre reklamanordningar av folie och kraftig väv uppförts på utsidan av byggnadens fönsterrutor. På fönsteranordningarnas yta var olika logotyper av mindre storlek tryckta. Länsstyrelsen ansåg att den större vepan var en flagga, i stil med flaggorna i RÅ 2004 not. 127 och i RÅ 83 2:36, och därför inte krävde bygglov. De mindre dukarna ansågs vara närmast ”mindre fönsteraffischer” som inte heller krävde bygglov. Fallet överklagades till MMD. Vad gällde den större vepan ansåg MMD att anordningen ”inte var av tillfällig art” och påpekade då särskilt att den var fastsatt med skruvar. Det ansågs därför vara fråga om en
bygglovspliktig skylt. De mindre anordningarna ansågs dock inte vara skyltar då den del av dessa som var försedd med logotyper och därmed eventuellt skulle kunna vara skyltar, var förhållandevis liten och upptog endast en mindre del av fönsterytan. Domen har vunnit laga kraft.
Dukar och vepor
Det finns endast ett rättsfall som behandlar denna ganska vanliga typ av skylt, mark- och miljödomstolen i Vänersborgs dom från 2012-09-17 (mål nr P 6910-11). I detta rättsfall ser vi exempel på två olika typer av bedömningsgrunder för frågan om en skylt ska kräva bygglov. Målet gällde dels en större vepa av kraftig väv och dels mindre dukar som fästs
på fönsterrutor. Det förefaller tydligt att vad gäller den större vepan har domstolen använt sig av varaktighetsgrunden när de påpekat att
anordningen ”inte var av tillfällig art” och ansett att den krävde bygglov. Att en duk av kraftigare tyg fästs vid en vägg med skruvar tyder ju på att den varken kan eller kommer att tas ner med någon större
regelbundenhet, utan den kommer sitta kvar tills den tas ner permanent. Möjligen har MD också beaktat att det var fråga om en vepa av ganska stort format som till formen liknade vad som i vanligt språkbruk kan kallas för skylt, men det framgår inte av domskälen.
Vad gäller de mindre veporna tycks MD dock ha fäst större avseende vid att det var fråga om mycket små skyltar i förhållande till fönsterytan och har bedömt att de inte krävde bygglov. Antagligen avsågs det faktum att små skyltar av det här slaget har förhållandevis liten
omgivningspåverkan. Någon diskussion om varaktighet tycks inte ha varit avgörande. Det är dock svårt att hitta något stöd i övrig
domstolspraxis som säger att små skyltar inte är bygglovspliktiga. Eftersom MD:s dom har förhållandevis lågt prejudikatsvärde är det inte heller säkert att andra domstolar kommer att följa den. Det är inte heller lätt att hitta något övertygande argument för att små skyltar generellt bör vara bygglovsbefriade. En skylt som är försedd med text drar ju blickarna till sig även om den är mycket liten, och en skylt som är placerad på en mycket synlig och exponerad plats kommer troligen alltid ha
beaktansvärd helhetsverkan oavsett storlek. Möjligen kan skyltar som med beaktande av alla relevanta omständigheter inte kan anses ha någon större helhetsverkan pga. sin storlek vara befriade från bygglov. Frågan måste här lämnas obesvarad.