Bildämnets styrkor

Hållbar utveckling inom ämnet bild anser konstnären och grundskoleläraren Nina inte separat från resten av utbildningen utan hon uppfattar hela utbildningen för eleven som en helhet där bild är en del. Bildundervisningen är väldigt komplex och det kan utveckla mycket hos eleverna säger Nina. Bild är en praktiskt baserad utbildning som erbjuder många moment som syftar till att skapa kunskaper hos elever som kan hjälpa till i en hållbar utveckling i samhälle påstår Nina. Hon anser att bildämnet arbetar med inte enbart de kognitiva, rationella och logiska processerna utan hela människan, eftersom

alla känslor och tankar integrerats. ”Bildämnet ger självkännedom och utvecklar en förmåga att vara avspänd koncentrerad. Det ger eleverna en kännedom vilka dem är, eftersom de måste gå djupare än ytan för att utrycka sig medan de förhåller sig till konsten som är kommenterande av hela samhället” konstaterar Nina. Hon formulerar att eleven använder hela sig själv när han/hon skapar vilket ger honom/henne

självkännedom som är en del av hållbarheten. Man får också självkännedom av den kreativa processen. Det är viktigt för samhälle att människorna kan jobba kreativt och inte bara vara mekaniska. Att jobba kreativt är sällan något man lär sig i många de andra skolämnena vilket gör blidämnet unikt framhåller Nina.

”Genom bilden … kan man komma åt saker som man kanske inte riktigt kan komma åt man inte har det i det medvetna utan det finnas där. Det finns ju då surrealismen som då verkligen jobbade med omedvetna … så att … hela bildundervisningen har ju VÄLDIGT stora möjligheten och betydelse för ett hållbart samhälle” (Nina)

Yttrandefrihet är också en del av hållbar utveckling och att kunna uttrycka sig genom bilder är en demokratisk rättighet. Skapandet kan vara både kommenterande och reflekterande av hela samhället berättar Nina;

”Vi lever idag i en visuell kultur … och att kunna samtala öppet och berätta vad man tycker och man känner och man får en RÖST. Det är en demokratisk rättighet” (Nina)

Nina förtydligar sambandet mellan en hållbar utveckling och att skapa rätt situation i rummet för elevernas välmående. Hon pratar också om ”makt asymmetri” som finns mellan lärare och elever. Det är läraren som bedömer och betygsätter, han/hon har en stor makt och bör känna till de psykologiska aspekterna av de det sätt han/hon bemöter elever;

”Att få en hållbar utvecklig är att människor inte bli blockerade då kan inget lärande ske - och därför så ska man inte skapa en massa trauma … Så att man avtraumatiserar skolgången som kommer barnet lättare att lära sig som vuxen också” (Nina)

I intervjuerna finns olika beskrivningar av en hållbar bildundervisning. I följande avsnitt ska jag knyta ihop den förklarande tolkningen till teorier.

4.2 Valideringen

I detta avsnitt relateras resultaten av tolkningen till de teorier som redogjorts för i uppsatsens teorikapitel om lärande för hållbar utveckling. Jag kommer även att

presentera några nya teorier om rum och dess betydelse av forskaren Wingård (2011). I den första delen av den förklarande tolkningen skildrade jag att lärarna påpekar i synnerhet rummets betydelse för lärande och hållbar utveckling. Vad som kan tolkas av den beskrivningen är att arbetsformerna inom bildämnet styrs och begränsas av den rumsliga gestaltningen. Detta kan betyda att en bildsals rumsliga design och tillgängliga material kan innebära både begränsningar och möjligheter. Lärares

undervisningsinnehåll och därmed elevers lärande och utveckling påverkas av det fysiska rummet som samspelar med de elever och lärare som vistas där (Wingård 2011). Detta behöver dock inte vara en ensidig påverkan där elever och lärare blir till passiva objekt för den befintliga miljön utan lärare (och elever) kan genom exempelvis

invändiga förändringar i rummen med hjälp av olika typer av avskärmningar, skapa mindre grupputrymme. Alltså människa och rum ska betraktas utifrån en helhetssyn där en ömsesidighet förekommer. Människor både påverkar och påverkas av den rumsliga gestaltningen i en ständig växelverkan. Således kan varje del av rum och varje detaljer i det, oavsett om det är avsiktligt eller ej, ha en värld av pedagogisk betydelse som hänvisar till elever och pedagoger som vistas där (Wingård 2011).

En samstämmighet i lärarnas upplevelser av bildsalens rumsliga design är att vetiga och genomtänkta lokaler för bildämnet ska ha högsta prioritet i en skolbyggnad. Enligt Wingård (2011) åldras skolbyggnad inte bara rent materiellt utan även ur

lärandeperspektiv. Informanternas berättelser avslöjar skolornas ålderdomliga karaktär och jag uppfattar att lärarna upplever bildsalens rumsliga gestaltning som otillräckligt för dagens moderna arbetsformer och standardkrav. En modernisering av lokaler verkar vara ett önskemål för samtliga lärare. Skälen till detta kan vara förändrade pedagogiska mål och krav. Lokaler för bildundervisning skall vara tillräcklig utformade och inredda med hänsyn till dagens behov, eftersom de är basen för lärarnas arbete och det är också en mötesplats för lärare och elever som arbetar tillsammans. Jonas Aspelin beskriver skolan och andra utbildningsinstitutioner som mötesplatser, ”platser där hållbar kunskap växer fram och barn/ungdomar utvecklas som fria, ansvarstagande, kreativa och

som grunden för framgångsrik utbildning” (relationellpedagogik.se). En rad forskningsresultat visar att kommunikation mellan elever och lärare främjar ett

förståelseinriktat lärande (Borg 2011). Oavsett vilken pedagogisk eller didaktisk metod en lärare använder, är det en god och inlärningsfrämjande relation det mest centrala enligt flera forskare. Lärare ska ha förståelse för elevers individuella behov, hälsa och välmående och kunna skilja på egna inre föreställningar och elevens faktiska behov. Klassrummet ska dessutom vara en trygg plats för alla, en plats där det ges möjlighet att se den individuella eleven (Wingård 2011).

Kvalitet på kommunikation mellan lärare och elever och en individuell anpassade undervisning påverkas av elevtätheten. Det höga antalet elever i ett klassrum betraktas som ett problem och hinder för ett hållbart lärande enligt informanterna, eftersom flera faktorer som påverkar en inlärningsfrämjande relation mellan lärare och elev kan rubbas. Informanterna är eniga om att mindre klasser ger bättre arbetssituation och studieresultat.

Genom att skapa rätt situation i klassrummet kan barnens självkännedom och självkänsla främjas. Lärarens ansvarstagande, medvetenhet, närvaro och kontakt med elever är viktiga hörnstenar inom en god pedagogik enligt Karin Ljuslinder forskare inom pedagogik (skolvarlden.se). Dewey (1980) påstår att utbildningsprocessen har två sidor, en psykologisk och en social. Ingen av dessa kan underordnas den andre eller försummas utan att det får negativa följder. Den psykologiska sidan är den

grundläggande. Eleverna ska kunna våga testa sina gränser utan att vara rädda för att misslyckas.

Studien har gett mig inblick i hur det fysiska rummet och dess organisering har pedagogiska betydelser med konsekvenser för vad som kan göras och inte göras där. Detta påminner om Denis Goulets holistiska perspektiv om hållbar utveckling. Han anser att hållbar utveckling omfattar bl.a. fysisk miljö, demografi, resurssystem, teknologi, skapandet av välstånd och förbättrade förhållanden i utbildning och arbete. Men lärarna betonar också den enskilda lärarens ansvar för skapandet av ordning och harmoni i klassrummet.

Den andra delen av den förklarande tolkningen framställer hur samarbete mellan olika ämneslärare samt ett helhetsperspektiv på lärande kan göra arbetet för hållbar utveckling möjligt. Enligt flera forskare ska en undervisning för hållbar utveckling ha syfte att utveckla empati, rättvisa och ansvar för allt levande. ”Att bry sig om” är

sig om har med hela livet att göra menar (Björneloo 2007). Det internationella projektet ”design to improve life” som gymnasieelever fick kännedom för är ett bra exempel på hur övergripande målet i en hållbar utveckling kan knytas ihop i praktiska

undervisningssituationer. Flera olika projekt som nämndes av informanten verkar ha de generella målen som ingår i en utbildning för hållbar utveckling. Målen är bland annat att främja en livsbejakande och livsrespekterande etik, en medvetenhet om hur

människa, djur och natur är ömsesidigt beroende av varandra och medvetenhet om olika värdesystem och ett kritiskt förhållningssätt gentemot dessa. Genom att ge

gymnasieelever dessa kunskaper och verktyg kan de vara delaktiga i ett projekt som verkligen gör förändring i människornas liv. Ett sådant projekt gör att elever får en helhetssyn och bredare kunskap för att agera. Enligt skolverket ska undervisningen förbereda eleverna så att de aktivt kan delta i samhället och lära sig personligt ansvar. Lärande för hållbar utveckling innebär bland annat att man ger eleverna redskap som gör det möjligt för dem att göra medvetna val som är hållbara för vår framtid

(Skolverket 2011).

Flera forskare är eniga om att man inte enbart kan arbeta utifrån ett perspektiv när det handlar om hållbar utveckling eftersom begreppet hållbar utveckling innefattar ekologi, ekonomi och etik. Ämnesövergripande arbete, som en av informanterna berättar om, verkar överensstämma med Öhmans pluralistiska synsätt och med SOU:s kriterier och är ett fullt rimligt förhållningssätt inom utbildning för hållbar utveckling. Här utmanas både elever och pedagoger att tänka nytt och inte stanna kvar i smala ämnesfält. Detta kräver dock en kreativ öppenhet bland pedagoger som ansvarar för undervisning konstaterar forskarna Björneloo och Öhman. Men en förutsättning för att eleverna skall tillägna sig kunskaper och bidra till en hållbar utveckling är att lärare är medvetna om vad de gör och varför. Forskning visar att om lärare har ett

helhetsperspektiv kommer de att använda ett bredare angreppsätt i undervisningen, medan en begränsad förståelse ofta leder till en begränsad ansatts i undervisningen (Borg 2011). Därför en fortbildning inom hållbarutveckling är nödvändig för pedagoger.