Bilden av biblioteken och dess roll för demokratin I Demokratins skattkammare beskrivs demokratin som utsatt “för allt hårdare

prövning” (Fichtelius et al., 2019, s. 2). Demokratin är, enligt författarna (Fichtelius et al., 2019, s. 6), hotad av “mörka krafter över hela världen”. Detta hot definieras inte närmre i Demokratins skattkammare, däremot går det att se en definition i omvärldsbevakningen, Den femte statsmakten. Där definieras hotet dels som “auktoritära och högerextrema krafter i Europa och USA” och dels som enskilda

individer i maktposition som saknar “respekt för sanning och rättssystem” och som “urholkar de demokratiska ramverken” (Fichtelius et al., 2017, s. 465).

Det går, menar vi, även att hävda att andra faktorer kan sägas utgöra ett hot mot biblioteken och därmed dess förmåga att försvara och stärka demokratin. Rivano Eckerdal (2018, s. 1406) visar hur den rådande nyliberala hegemonin, karaktäriserad av välfärdens nedmontering och New Public Management, förändrat vad ett

bibliotek förväntas vara. Tendensen har tidigare varit en konsensus kring synen på kulturpolitik som “opolitisk” – “a situation altered by the rise of radical right parties” (a.a.).

I förordet till Demokratins skattkammare klargörs syftet med strategin (Fichtelius et al., 2019, s. 1):

Här är förslaget till en nationell biblioteksstrategi för att stärka och utveckla hela det svenska biblioteksväsendet. Det är viktigt till försvar för demokratin och den enskilda människans möjlighet att fritt verka i samhället med tillgång till kunskap och litteratur. Utgångspunkten är bibliotekslagen med sin portalparagraf om bibliotek för alla. Visionen för biblioteken är att de ska finnas till för alla med hänsyn till vars och ens behov och förutsättningar. Det yttersta målet med hela verksamheten är att stärka bildningen och därmed demokratin. Vi ser biblioteken som en självständig kraft i det demokratiska samhällsbygget, en femte statsmakt. Bibliotekens verksamhet och innehåll är folkets skatter, samtidigt som deras sanningar och fakta utgör en fara för demokratins fiender.

Här kan vi läsa att bibliotekens yttersta mål är att stärka bildningen och på så vis stärka demokratin. Biblioteken ses som en självständig kraft och en “femte

statsmakt, en konstitutionell pelare som balanserar andra statsmakter” (Fichtelius et al., 2019, s. 6). Det är anmärkningsvärt att Demokratins skattkammare väljer att benämna biblioteken som just den femte statsmakten då Sveriges demokratimodell inte upprätthålls av en maktdelningsprincip där denna benämning blir applicerbar. Detta är en tydlig koppling till USA:s konstitutionella principer där det talas om fyra statsmakter: den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten samt den fria pressen som den fjärde statsmakten (Fichtelius et al., 2019, s. 12). Biblioteken i USA kan också sägas inneha större möjlighet till den balanserande effekten då de inte är helt beroende av finansiering ur det allmänna (jmf. Fichtelius, 2017b, tidsstämpel 2:55-2:59).

Skillnaden mellan den fria pressen och bibliotekssektorn i Sveriges förmåga att balansera makten ligger just i begreppet fri. Biblioteken är en institution som på olika sätt är beroende av makten och kan på så vis inte sägas vara helt fria att ifrågasätta denna (jmf. Clemens, 2019a; Clemens, 2019b).

Hur är det då tänkt att försvaret av demokratin ska gå till enligt strategin? Alla föreslagna medel rör bildningen (se bild 1) och pekar på det förgivettagna förloppet mellan bildning, demokrati och inkludering. För att bildningen ska bli så effektiv som möjligt läggs stor vikt vid digitalisering och det läsfrämjande arbetet.

Biblioteken kan spela en stor roll för att minska läsklyftor som hänger samman med kön, ålder, bostadsort, språk och sociala förhållanden. Biblioteken ska därför genom läsfrämjande aktiviteter och åtkomst till tillgängliga medier ge användarna förutsättning att fungera som demokratiska individer i samhället. (Fichtelius et al., 2019, s. 13)

Genom det läsfrämjande arbetet antas att även andra klyftor som inte rör det faktiska läsandet utjämnas vilket är tydligt i den senare delen av citatet ovan. Förutsättningen att fungera som individ i samhället, menar vi i likhet med analysen i avsnitt 5.3.1, är beroende av samma faktorer som skapar de identifierade

läsklyftorna, men löses inte enbart genom att minska läsklyftan. Tanken om att biblioteken kan bidra med något mer än ökad möjlighet till läsning och bildning för individen är även tydligt i följande citat.

Biblioteken med sina bibliotekarier och annan personal ger den enskilde kraft och möjlighet att fungera i samhället. (Fichtelius et al., 2019, s. 2)

5.4.1 Biblioteket som perfekt

Här vill vi påminna läsaren om begreppet vocational awe. Vocational awe syftar alltså till de ideal, värderingar och förväntningar som bibliotekarier har kring sin egen profession och som resulterar i en tro på biblioteken som fullkomliga (Moeller, 2019, s. 461).

Det finns ett flertal exempel på vocational awe och en bild av biblioteken som fullkomliga i det empiriska materialet och vi ska nu visa på en del av dem.

Gemensamt för dessa är att biblioteken framställs, oproblematiserat, som neutrala, oberoende och förmedlare av oförvanskade fakta och sanning. Hur denna bild av biblioteket skapar hinder, på individnivå, i uppfyllandet av portalparagrafen återkommer vi till i avsnittet 5.4.1.1.

Bibliotekens verksamhet och innehåll är folkets skatter, samtidigt som deras sanningar och fakta utgör en fara för demokratins fiender. (Fichtelius et al., 2019, s. 1)

Biblioteken med sina bibliotekarier och annan personal ger den enskilde kraft och möjlighet att fungera i samhället. (Fichtelius et al., 2019, s. 2)

De samhällsinstitutioner som arbetar för öppenhet, oberoende, åsiktsfrihet, kunskap och livskvalitet sitter med nyckeln till den goda framtiden i sin hand. Biblioteket är en sådan institution. (Fichtelius et al., 2019, s. 4–5)

Biblioteken är användarens och allas gemensamma angelägenhet och egendom. Det är en verksamhet och en arena där samtal och kommunikation ger grund för att förstärka tillit och utveckla demokratiska förhållningssätt. Biblioteken används av många och bibliotekarierna har deras förtroende. Biblioteken är samhällets oberoende kunskapsbank. (Fichtelius et al., 2019, s. 5)

Verksamheten och samlingarna ses som skatter och objektiva sanningar som är oklanderliga och genuint goda. Här problematiseras inte den kontext i vilken kunskap produceras och förmedlas – vems perspektiv är synligt i

kunskapsproduktionen och vems perspektiv osynliggörs? Bilden av biblioteken som fria från förtryckande strukturer är något som även reproduceras i Den femte statsmakten och filmen Femte statsmakten.

Åsiktsfrihet är en av grunderna för en fungerande demokrati. Biblioteken förser dem som vill bilda sig en uppfattning med underlag och kunskap. Vi talar just om att bilda sig en åsikt. Biblioteken är oberoende och har ingen egen politisk agenda. Det är dags att se biblioteken för vad de är i detta statsbygge: Den femte statsmakten! (Fichtelius, 2017a, s. 12)

På biblioteken finns oförfalskad historia – inte alternativa fakta. (Fichtelius, 2017b, tidsstämpel 0:54-01:00)

5.4.1.1 Individen i relation till vocational awe

Inom den intersektionella teorin är maktrelationer en faktor som påverkar individen på alla nivåer i samhället. Diskriminering och utsatthet relaterat till dessa

maktrelationer är ett konstaterat faktum i Sverige (se ex. SOU 2005:56; SOU 2006:79; de los Reyes & Wingborg 2002). de los Reyes och Wingborg (2002, s. 75) identifierar (även beskrivet i avsnitt 3.2) tre typer av diskriminering – individuell, institutionell och strukturell – och menar att “[d]en strukturella diskrimineringen, som genomsyrar samhällets organisering och ideologiproduktion, ger näring till såväl individuella handlingar som institutionella praktiker” och att “[d]en

institutionella diskriminering som förekommer inom organisationer, arbetsplatser och myndigheter har sin grund i samhällets och arbetslivets etablerade regelverk och normsystem”. Att biblioteken och biblioteksrummet skulle stå fria från dessa strukturer är ett återkommande tema i strategin.

Biblioteken ska vara fria, oberoende rum för möten. Där ska man kunna vara bland andra även om man är ensam och bli vänligt och jämlikt bemött. Biblioteket finns på användarens villkor utifrån var och ens förutsättningar. (Fichtelius et al., 2019, s. 11)

Bibliotekslokalen bör utformas som en plats som är funktionell, men också trygg, rofylld och inspirerande. Besökarna ska uppleva det som sitt bibliotek. (Fichtelius et al., 2019, s. 11)

Biblioteken är platser för jämbördiga möten. (Fichtelius et al., 2019, s. 12)

Här vill vi följa två spår. För det första menar författarna att biblioteken ska och bör vara fria, oberoende och trygga platser genomsyrade av ett jämlikt bemötande. Det är uttalanden som pekar på en strävan att nå strategins vision. Vår analys pekar på att strategins föreslagna medel för att nå visionen inte erbjuder några lösningar på hur detta ska gå till, något vi återkommer till i avsnitt 6.1.

För det andra konstaterar författarna att biblioteken redan är en jämbördig plats och finns på användarens villkor, något som visar på en frånvaro av problematisering av synen på den egna institutionella rollen. Vi menar att biblioteken inte står fria från de maktrelationer som diskrimineringen bygger på (jmf. Kultwatch, 2018) och att en frånvaro av problematisering dels utgör ett hinder för inkludering och dels riskerar att upprätthålla och förstärka dessa strukturer.

Det intersektionella perspektivet belyser hur olika typer av maktrelationer påverkar en individs förutsättningar i samhället och möjliggör att visa på de perspektiv som “ignoreras” när bara en faktor vägs in i en åtgärd. Strukturell diskriminering nämns en gång i Demokratins skattkammare (Fichtelius et al., 2019, s. 8):

Alla som tillhör de nationella minoritetsgrupperna har rätt till sina språk och en likvärdig biblioteksverksamhet oavsett var de bor i landet. En strukturerad dialog med grupperna, i syfte att utforma en angelägen verksamhet, ska genomföras enligt lag. Biblioteken ska arbeta för att undvika en strukturell diskriminering.

Det som menas här är att de nationella minoriteterna inte ska diskrimineras genom att det inte finns tillgänglig litteratur på minoritetsspråken. Viljan att inte

diskriminera handlar här om ett uppfyllande av lagen och inte om ett erkännande av de diskriminerande strukturer som kan finnas inom biblioteken i mötet med

individen i minoritetsgruppen. Det tar även bort fokus från grupperna som i sig heterogena och därmed påverkade av maktstrukturer som inte nödvändigtvis

relaterar till endast etnicitet. Att inte uppmärksamma den övergripande strukturen av diskriminering osynliggör den egna rollen som delaktig i denna (jmf. Råghall, 2020).