Bilden av Sverige

Förenklingen av demokrati i Demokratins skattkammare kan även sägas stå för ett nationalistiskt perspektiv vilket synliggörs i bristen på problematisering och uppmärksammande av att Sverige som nation inte är ett neutralt fundament.

Demokratin är hotad, men av mörka, “högerextrema” (Fichtelius, Enarson, Hansson, Klein & Persson, 2017, s. 465), krafter och individer någon annanstans.

Demokratins skattkammare uppmärksammar inte detta hot som närvarande inom nationen Sveriges gränser.

7 Haymarketmassakern, 1886, (tio år före Elihu Vedders målningar),

Rivano Eckerdal (2017, s. 1011) menar dock att “the Swedish extreme right party Sverigedemokraterna” sedan valet 2014 influerat den politiska agendan i Sverige och att “one of the representatives of Sverigedemokraterna also holds a leading position within Nordiska motståndsrörelsen, a neo-Nazi movement” vilket “can be argued to constitute an example of how a representative within a democratic institution holds a deeply anti-democratic worldview”.

Strategins frånvaro av problematisering och uppmärksammande av det nationalistiska perspektivet är bara ett exempel på hur strategin bidrar till att upprätthålla strukturer som vi menar är hinder för förmågan att uppfylla bibliotekslagens portalparagraf om att vara till för alla. I det nationalistiska

perspektivet ryms den nationella identiteten. En identitet som konstruerats på bas av bland annat kolonialism. de los Reyes (2016, s. 226–227) formulerar det såhär:

Even though Sweden's participation in the colonial project is often silenced or played down, it is also true that colonial representations of white supremacy, Swedish exceptionalism and ethnic homogeneity have played a central role in the construction of a national identity and also in the normalization of genderised and racialised hierarchies in the labour market and in society. The imaginaries of the Swedish nation have been powerfully activated in encounters with immigrants and also in relation to ethnic minorities. ...the notion of Sweden as a gender equality paradise is one that is constantly enlisted in international comparisons and postulated as a national value threatened by the presence of immigrants or by the implementation of multiculturalism. In this way, gender equality is conceptualized on a discursive level not as an unfinished political project but rather as a distinctive national characteristic. Gender equality is thus constructed as a national (essential?) attribute closely connected to the notion of an exceptional Swedishness.

Den nationella identiteten är tydligt närvarande i Demokratins skattkammare. En del av den nationella identiteten är den svenska exceptionalismen. Denna framkommer i Demokratins skattkammare och syns framförallt när det talas om digitaliseringen. Inom området digitalisering har Sverige “halkat efter” (Fichtelius et al., 2019, s. 1, 2) vilket inte stämmer överens med den nationella identiteten eftersom denna rymmer en tanke om att vara “bäst i världen” (Fichtelius et al., 2019, s. 5, 12). När verkligheten inte stämmer överens med den nationella självbilden blir det kritiskt att återta en position som världsledande och som intressant – något att se upp till.

Det finns ingen anledning för Sverige att ligga efter andra länder vad gäller digitala bibliotekstjänster. Här krävs stora insatser och en tydlig plan för att Sverige ska kunna återta en position i nivå med landets ambitioner och uttalade mål. (Fichtelius et al., 2019, s. 21)

En väldigt stor fara med att inte digitalisera material, det är ju att vi blir liksom ointressanta för internationell forskning. Om det finns ett material som är digitaliserat så kan ju det bli intressant för internationell forskning, och vi vill ju gärna vara en del av den. (Fichtelius, 2019, tidsstämpel 27:43–28:02)

Ett annat exempel på vad som ryms i den nationella identiteten synliggörs i illustrationen på sidan 22 (se bild 2) i Demokratins skattkammare (Fichtelius et al., 2019). Bilden vittnar om den Stockholmscentrering och det stora fokus på södra Sverige som är normaliserat inom den nationella självbilden och som härstammar exempelvis från kolonisationen av Sápmi. Bilden visar en glob med Sverige i fokus. En dator är placerad, så att användaren vänds mot Stockholm/södra Sverige, i trakten av Umeå där ett depåbibliotek finns. Jorden kröker sig så att de allra nordligaste delarna av Sverige inte är med i bilden (detta gäller även kartbilden på sidan 2 i samma dokument). Perspektivet gör dessutom att södra Sverige ser mycket större ut än vad det är. Ett annat exempel på att Stockholmscentreringen är

närvarande syns i strategins dokumentärfilm där det påstås att Fränsta ligger i norr, trots att Fränsta ligger i mittsverige:

I Fränsta, i norr, ligger den stora digitaliseringsfabriken. (Fichtelius, 2019, tidsstämpel 40:06–40:11)

I den nationella identiteten råder alltså en redan uppnådd jämställdhet (se de los Reyes, 2016, s. 226–227 ovan s. 29). Detta innebär ett osynliggörande av den faktiska verkligheten. Inom den intersektionella teorin är två av de rådande

normerna i Sverige cis8- och heteronormen. Det innebär att de som bryter mot dessa normer är missgynnade. Cis- och heteronormer reproduceras även i Demokratins skattkammare. I illustrationen9 (Fichtelius et al., 2019) på sidan 14 (se bild 3) är en heteronormativt kodad kärnfamilj samlad i soffan. Den kvinnligt kodade sitter som en hörnsten och läser för barnen, och omfamnar dem. Hen kliar även katten och agerar benstöd åt den manligt kodade. Den manligt kodade läser med benen i kors, bortvänd från de övriga, till synes klämmandes på en stressboll.

Ingenstans i strategin uppmärksammas gruppen HBTQIA+, antagligen för att strategin är starkt knuten till bibliotekslagen och dess prioriterade målgrupper. I dessa ingår inte HBTQIA+. Många andra grupper benämns när det talas om vem biblioteken tillhör men inte denna grupp:

Biblioteken tillhör folket. De är barnens, elevernas, studenternas, lärarnas, forskarnas, minoriteternas, invandrarnas, fångarnas, patienternas, urfolkens,

8 http://www.transformering.se/vad-ar-trans/ordlista – se “cisperson”.

9 I denna bild reproduceras även funktionsnormen – alltså, ingen i bilden har någon uppenbar normbrytande funktionalitet.

släktforskarnas, specialisternas, journalisternas, musikernas, de nyfiknas och de bildningstörstandes – ja, allas – bibliotek. (Fichtelius et al., 2019, s. 2)

Frågor som rör HBTQIA+ ryms inom konventionen om de mänskliga rättigheterna och kan om något sägas vara opolitiskt. Ändå politiseras ofta frågan inom den svenska politiken, i synnerhet av konservativa och högerpolitiska partier som menar att exempelvis prideflaggan är en politisk vänstersymbol. Strategin hade kunnat stå upp för denna jämställdhetsfråga genom att inkludera gruppen på något sätt, någonstans. Detta görs inte. Istället reproduceras den heteronormativa kärnfamiljsnormen.

Bild 2 (Fichtelius et al., 2019, s. 22) Bild 3 (Fichtelius et al., 2019, s. 14)

Sammantaget bildar normerna en bild av vem och vad som centreras och premieras i den nationella identiteten. Demokratins skattkammare reproducerar en bild av Sverige och svenskhet som inte kan sägas inkludera alla vilket vi menar blir ett hinder i arbetet för ett bibliotek för alla.