Sæther, m.fl.s (2017) studie visar att det är av stor vikt att mångfald hanteras
både individuellt och på samhällsnivå för att bygga upp ett demokratiskt samhälle. Vi ser att vårt interkulturella utvecklingsarbete med bildpedagogik som verktyg har gett genomslag i hur lärare på fritidshemmet kan arbeta med bild för att utveckla elevernas upplevelse av självtillit och samhörighet mellan marginaliserade grupper i samhället. Något som Sæther, m.fl.s (ibid) studie visade, att lärare och elever har ett musikaliskt samspel på ett lekfullt sätt. Vi ser att ett interkulturellt lärande var en bra form av lärande i vårt utvecklingsarbete. Eleverna fick undersöka, arbeta och problematisera sitt samhälle både praktiskt och teoretiskt. Detta genom att eleverna fick rita, skriva och bygga. Eklunds (2003) studie visar att skolan borde jobba aktivt med interkulturellt lärande för att säkerställa att alla ingår i det mångkulturella samhället. Nyckeln till interkulturell förståelse är när elever arbetar, undersöker och problematiserar
tillsammans. Andishmands (2017) studie visar att fritidshemmens plats har betydelse för elevernas sociala relationer. I fokussamtalet med personalen framkom det att
fritidshemmet ligger i ett område med hög barnfattigdom. Många av eleverna får
uppleva socioekonomiska svårigheter. Personalen anser att detta är en bidragande faktor till att eleverna saknar förtroende för vuxna. Enligt vår upplevelse av eleverna anser vi att de har ett förtroende för vuxna. Det var något som vi upplevde under aktiviteterna med eleverna. Vi var tydliga med berätta för eleverna som deltog att det var
helst. Det gjorde att eleverna som vid vissa tillfällen inte ville vara med i projektet vågade berätta för oss.
I skolans integrationsarbete möter elever sällan lärare som har intresse för eller vill tillvarata minoritetselevers erfarenheter från sin ursprungskultur. Samma bristande intresse och engagemang känner eleverna från sin omgivning. Lärare som visar intresse och engagemang kopplar Parszyk (ibid.) till ett erkännande av elevernas identitet. Studien visar att det är genom samspel som vår förmåga att förstå oss själva och vår sociala identitet utvecklas. Vad vi såg skillnad på var att flickorna jobbade mer
självständigt och var mer tystlåtna. Detta är något som personalen skulle kunna arbeta vidare med, att hjälpa flickorna att ta en större plats. I utvecklingsarbetet ville vi applicera ett interkulturellt förhållningssätt på fritidshemmet. Vi ser att det uppmärksammar olika perspektiv som normbildning, tolkningsföreträde och
maktordning som lärare har användning för i sin undervisning. Med ett interkulturellt bildpedagogiskt förhållningssätt har vi tagit vara på elevernas tidigare erfarenheter.
8 Diskussion och didaktiska implikationer
Nedan presenteras vår diskussion och didaktiska implikationer. Vi tar vår utgångspunkt i de aktiviteter och den analys vi har genomfört i syfte att utveckla verksamheten. Vi kommer att presentera resultatet och vilka konsekvenser som verksamheten kan få i framtiden. Vi kommer att föra en metoddiskussion. Vi kommer att avsluta med de tankar som utvecklingsarbetet har väckt hos oss samt idéer på framtida
forskningsområden.
8.1 Resultatdiskussion
Nedan presenteras resultaten av de frågor vi ställde vid planeringen av bildprojektet för att utveckla elevernas självtillit och samhörighet.
Vid första aktiviteten presenterade vi oss för fritidsavdelningen. Vi berättade om vårt utvecklingsarbete och att vi skulle använda oss av bild som verktyg. Några av pojkarna reagerade negativt. Under projektets gång kom det fler medgivande lappar från pojkar på fritidsavdelningen och pojkarna blev en majoritet i projektet. Detta är intressant då personal innan projektets början sa de att de ansåg att vi skulle ha mest flickor med, de är lugnare och tycker bättre om ”pyssel”. Vi såg hur eleverna som deltog blev mer och mer självständiga och deras självtillit ökade. Det såg vi praktiska exempel på sista dagen när eleverna rusade in till bildrummet och hämtade sina hus samt material som de behövde utan att fråga oss om hjälp. De uppmuntrade och gav varandra inspiration på hur de kunde göra för att skapa. Vi fick bekräftelse på detta då en elev efter en aktivitet sa att det hade varit bra för hen hade fått hjälp av en annan elev i gruppen.
Eleverna testade på att göra saker som de inte kände sig helt bekväma med att göra. De vågade, gjorde det och lyckades. De hade många idéer på hur de kunde utveckla samhället. Något som vi inte hann att genomföra på denna korta tid. Vi framförde elevernas tankar och idéer på framtida projekt i deras samhälle. Eleverna ville göra affärer, polisstation, kommunhus, sin skola med mera. Detta öppnar upp för
fritidshemmet att diskutera de samhällsfunktioner som behövs i ett fungerande samhälle.
Vid första aktiviteten bad vi eleverna att rita och måla ett hus. De fick inga specifika direktiv på hur de skulle göra eller hur husen skulle se ut. Samtliga elever ritade och
målade villor. Vi tolkar detta som att villor är normen för hur ett hus ska se ut. Skolan ligger i ett socioekonomiskt utsatt område och majoriteten av eleverna bor i lägenhet. Bilderna symboliserar inte samhället som eleverna bor i. Genom att låta eleverna få avbilda byggnader som finns i deras närområden upplevde vi att eleverna kände sig stolta över samhället som de byggde tillsammans. Det symboliserar en form av samhörighet i gruppen och att de alla är en del av det gemensamma samhället och att alla fyller en funktion i detta samhälle.
8.2 Metoddiskussion
Nedan följer en diskussion av de metoder som användes i det interkulturella bildprojektet och hur resultatet kan ha påverkats av dessa val.
Under bildprojektet deltog totalt femton elever, men som mest var det tio som deltog på en och samma aktivitet. En orsak till detta är pandemin som har varit en begränsning, men även ett ororsmoment för vårt utvecklingsarbete. Pandemin fanns med oss under hela tiden som vi genomförde projektet på skolan. Detta gjorde att vi inte riktigt visste hur många elever som skulle medverka under aktiviteterna. Vi blev även tvungna att tänka om med vernissagen. Faktum är att vi inte visste om vi skulle få möjlighet att genomföra utvecklingsarbetet. Vi kände en oro över att det kunde ta stopp när som helst under projektet. Vår förhoppning var att eleverna skulle få ha en vernissage i slutet av projektet där de bjöd in övriga elever och personal på fritidsavdelningen, elevernas vårdnadshavare, skolledning med flera. Detta blev tyvärr inte genomförbart på grund av den pågående pandemin. Eleverna fick enbart ha vernissage för personal och elever på avdelningen.
En annan begränsning är att en av oss gjorde sin VFU på ett annat fritidshem och kom till fritidshemmet där utvecklingsarbetet genomfördes under två eftermiddagar i veckan. Om vi båda hade haft VFU på samma fritidshem hade vi kunnat haft bildprojektet fem dagar i veckan. Detta hade gjort det möjligt att låta eleverna utveckla sitt skapande genom att exempelvis göra affärer, brandstation och annat som fyller en
samhällsfunktion. Det hade i sin tur gjort det möjligt att ha en mer ingående diskussion om det samhälle vi lever i. Om ingen av oss hade haft sin VFU på det berörda
fritidshemmet hade vi fått mindre tid att knyta relationer till eleverna. Vi interjuvade både elever och personal, vilket gjorde att vi fick olika perspektiv och kunde jämföra svaren. Något vi kunde gjort annorlunda var att utforma interjuvfrågor till eleverna som gav mer utvecklande svar och ha interjuver med eleverna enkilt och inte i grupp. Vi tror att anledningen till att vi inte fick så utvecklande svar av eleverna var att vi utförde interjuverna samtidigt som eleverna ritade och att eleverna inte förstod att det pågick en interjuv.
Syftet med detta utvecklingsarbete är att med hjälp av interkulturell
bildpedagogik utveckla elevernas upplevelse av självtillit och samhörighet.Vår
förhoppning var att elevernas skulle tillåta oss att komma dem nära och förstå samspelet mellan dem i gruppen.Vi upplevde att eleverna fick förtoende för oss genom att istället för att gå till personal om frågor vända sig till oss. Vi observade att flickorna var mer självständiga och kände sig trygga i att själva leta efter material som passar, att rita och skriva själva. I jämförelsvis med pojkarna som var med trögstartade och behövde mycket stöttning i början av bildprojektet. Det var tydligare att se en progression i arbetet hos pojkarna än flickorna. Flickorna hade däremot lite väl bråttom på att bli ”färdiga” och var inte så noga med detaljer runt huset, något som var viktigt för pojkarna.
Vi hoppades även att vi skulle få uppleva en förändring. Detta byggde mycket av vår syn och tolkning av vad som hände på fritidshemmet. För att utvecklingsarbetet skulle bli mer trovärdigt använde vi oss av fältanteckningar som vi skrev tillsammans efter varje avslutad lektion. Intervjuer med eleverna och personalen använde vi för att säkerställa det vi hade observerat.
Vår aktionsforskning, interkulturell bildpedagogik, är unik i det avseendet att vi har utgått från eleverna på fritidshemmet som utvecklingsarbetet genomfördes på. Därför kommer resultatet inte bli detsamma på ett annat fritidshem. Aktionsforskningen har utgått från eleverna och våra kunskaper. Vi ser att liknande aktionsforskning är möjliga att genomföra på annan plats och tid.
8.3 Slutsats och didaktiska implikationer
På fritidshemmet som vi genomförande det interkulturella bildpedagogiska utvecklingsarbetet på hade personalen olika tankar om huruvida det skulle behålla samhället som eleverna skapat. Orsaken till detta beror på varierat intresse och
kompetens inom ämnet bild hos personalen. Andra faktorer som har en påverkan är att mycket personal på fritidsavdelningen var borta på grund av pandemin. Detta gjorde det svårt för personalen att ha uppstyrda aktiviteter. Vi såg dock att uppstyrda aktiviteter var bra för eleverna på fritidshemmet som vi genomförde utvecklingsarbetet på. Det är även något som eleverna själva efterfrågade. I Lgr 11 (Skolverket, 2019) står det under kapitel 4 att verksamheten ska utgå från elevernas intresse, behov och erfarenheter. Eleverna ska även utmanas att pröva nya saker. Eleverna är på fritidshemmet under sin fria tid och det ska ge eleverna möjlighet till både aktiviteter och rekreation. Eleverna ska bli erbjudna en meningsfull fritid. Vad som är en meningsfull fritid varierar mellan eleverna och det ställer krav på fritidslärare att planera för aktiviteter som kan skapa intresse och nyfikenhet hos eleverna. De elever som medverkade deltog frivilligt. Eleverna ska själva få avgöra om de vill delta i aktiviteterna som fritidshemmet erbjuder.
Under bildprojektets gång var eleverna med och bestämde tillsammans om hur
samhället skulle se ut. Genom demokratiska beslut kom eleverna överens om var husen skulle placeras. Enligt Lgr 11 (Skolverket, 2019) ska personalen på fritidshemmet ge eleverna möjlighet att utveckla demokratiska principer och arbetssätt. Eleverna ska genom detta utveckla tilltro till sig själv och lära sig att samarbeta. Under
utvecklingsarbetets process fick eleverna ta beslut enskilt och tillsammans om hur husen och deras samhälle skulle se ut, de fick hjälpa varandra och samarbeta. Under projektets gång fanns det en tydlighet om vad som förväntades av eleverna. Deras tankar och idéer värdesattes. Elevernas önskemål var att fortsätta att bygga på samhället där skolan, affären med mera fanns med. Fritidshemmets aktiviteter ska, som vi nämnt, basera sig på bland annat eleverna intresse. Vi kunde bara erbjuda några elever att delta i projektet med tanke på samtyckeskravet. Vi ser att samhället kan utvecklas tillsammans med de elever som inte var med i bildprojekt. Detta skulle kunna öka elevernas upplevelse av självtillit och samhörighet på fritidsavdelningen.
Som resultatet i Sæther, m.fl.s (2017) studie visar, att musikutbildningskonceptet El Sistima kan bidra till minskad segregation. Resultatet visar även att musikutbildningen är i omvandling. Vi ser efter detta utvecklingsarbete hur betydelsefullt kulturella redskap är på fritidshemmen och inte minst för socioekonomiskt utsatta elever. Vi ser därför att framtida lärare i fritidshem har nytta av att utbilda sig om kulturella
Under byggprocessen såg vi att eleverna hade lite svårt att tänka tredimensionellt. De såg en bild och det var även det som de återskapade med kartongerna. Det som de inte såg av husen fanns inte. De gjorde dörrar, fönster och balkonger på framsidan, men inget på de andra sidorna. Även detta skulle personalen kunna vidareutveckla.Vid ett liknande projekt kan det vara bra att prata om hur husen kan se ut på de delar som inte syns. Det är ett sätt att utveckla elevers självtillit och samhörighet på. Vi är medvetna om att metoderna är många fler, men att vi förhoppningsvis sått ett frö för personalens tankar och idéer i det fortsatta fritidspedagogiska arbetet.