jobba med någonting som kallas ELP, X-help livsstils- profil. Den utgör en omfattande samling frågor som handlar om beroende, kriminalitet, livsstil, högrisksi- tuationer med mera. Eleven får tillsammans med ledare sätta in sig själv i olika situationer och i olika former av kriminella tankemönster som man kanske inte var medveten om att man hade.
En elev berättar att ELP’n var viktigt för honom, men samtidigt jobbigt då han menar att man ”i stort sett får kapitulera för sig själv … Får erkänna för sig själv. (…) Och det var ju en jävligt jobbig grej. Jag har ju inte trott att det var så illa”. Han berättar att de frågor han fick besvara var ”jävligt personliga” och att man tillsammans med kontaktpersonen fick gå ige- nom resultat. När han reflekterade över hur han hade svarat på olika frågor förstod han ”att det inte har varit så jävla bra ändå”. Han säger också att kontaktperso- nen repeterade vissa saker och ord så att det verkligen skulle gå in i honom och sätta sig i honom som ett slags verktyg, ett ord som jag hört då jag pratat med männ- iskor som har erfarenhet av NA, AA och tolvstegspro- grammet. Det handlar om att bryta vanemässiga tankar, belöningssystem, kortsiktiga problemlösningsmetoder med mera. En annan elev, Sebastian, berättar om det som i ELP’n kallas ”högrisksituationer”, också en form av verktyg.
Sebastian: Jag lärde mig något som heter
”högrisksituationer”, som jag tycker har hjälpt mig nästan mest av allt om jag ska vara ärlig.
Philip: Mm.
Sebastian: Jag har aldrig fattat varför jag hamnar i sådana här situationer ”va fan, det är ju inte mitt fel, det bara händer”. Så har jag alltid tyckt liksom och det är ju inte så att jag går och letar efter problem men det har man ju nästan gjort utan att veta om det. Man kan undvika vissa saker som är jobbiga för en liksom.(…)
Philip: Men vad kan en högrisksituation vara för dig?
Sebastian: Nej asså en högrisksituation, ett visst område, vissa personer eller vissa typer av situationer liksom som du inte kan hantera utan att väcka det gamla liksom.
Philip: Ah, just det.
Sebastian: Det är ju så att vissa personer har den påverkan på dig, undvik dem då liksom. Så du kanske ska hoppa av en hållplats längre för att slippa gå förbi hans lägenhet eller du vet, gå och köp ciggen där istället för där, för där brukar ju de stå liksom.
Inom ELP’n tycks man arbeta utifrån grundantagandet att människan är ambivalent, att man har sitt beteende rent kroppsligt och att detta kommer att fortsätta att existera, men att det handlar om att ändra sitt tänkande och att ha resurser för att hantera och inte stimulera det begär man kan ha efter droger, kriminalitet och eventu- ellt olika konsumtionsvaror. I den meningen antar man att en beroende människa ständigt måste jobba med sitt beroende för att hålla det i schack. Denna tanke är även central i AA och NA. Att ha ”verktyg” kan innebära att man sätter ihop olika tankar, beteenden och känslor och förstår dem i ett nytt ljus där man bättre kan tolka exempelvis om man är på väg att ta ett återfall. En tanke i programmet är att själva återfallet egentligen påbörjats långt innan man genomför själva handlingen. Jag talar med en annan av eleverna, Johan, som senare började arbeta som personal på huset.
Programmet har fungerat på mej. Det som är bra med programmet jag har kört därute är att man inte fokuserar på vad jag har gjort, utan på varför saker har blivit, man fokuserar på hur hjärnan fungerar och ens tankar. Och det har gjort att jag idag, när jag hamnar i destruktiva tankar, kan känna igen mig, för ett återfall i brott eller narkotika, det sker inte när du just har slått en person, eller när du just har tagit drogen, det är inte ett återfall, utan ett återfall börjar redan i huvet, när man sitter hemma kanske för länge. Då sitter man och tänker, och tänkande går över till grubblande, och från grubblande, när du nyss inte hade något problem, så har du hittat på ett problem. Till exempel, jag har en fruktansvärt dålig TV hemma, en sån grej kanske skulle kunna bli ”Varför ska inte jag ha en platt-TV som alla andra?” och sen gör man det till ett problem,
och så går man ut frustrerad och arg, och så slår man på nån. Då får man stanna upp och tänka tillbaka. Jag har lärt mej ett nytt sätt att tänka på. Man får tänka realistiskt. Jag är inte den enda utan platt-TV va och så får man kolla vad jag har gjort, hur såg mitt liv ut. Ibland vill man gärna romantisera ens kriminella liv. Människan har en förmåga att ta bort allt negativt, det är så hjärnan fungerar och man minns bara det positiva. Så när jag blickar tillbaka, det första jag ser är dom positiva sakerna som kriminell, så man måste stanna upp och tänka ”Hur var det det verkligen var?” för att minnas dom här dåliga stunderna, när man mådde skit och inte hade pengar och det var verkligen misär. (…) Mitt största beroende var ju att man ville ha en identitet, det var ju kriminalitet, det var det som var mitt primära beroende, man skulle vara nånting genom att ha vissa kläder, materiell. Jag var vilsen eftersom jag inte hade en manlig förebild, jag var identitetslös och fyllde min identitet med saker och ting.
I citatet är det tydligt hur han lärt sig att tänka på ett nytt sätt, med vissa ord och ett visst sätt att analysera sig själv och andra. Det är högst rimligt att tro att han lärt sig detta sätt att tänka på LH i det program han genomgått och tagit på stort allvar. I det han berättar framstår hjärnan som central i programmet, att man lär sig hur hjärnan fungerar för att genom reflektion ska kunna överlista denna och förebygga olika faror som hjärnan kan utsätta en för.
Detta arbete görs, liksom allt annat arbete på huset, ickekonfrontativt, vilket framgår i början av citatet, att man inte främst fokuserar på vad man har gjort utan snarare på varför man gör det. Eller som det ofta uttrycks av de ledare jag talat med ”Du är inte ett pro- blem, men du är en del av lösningen”. Eleven börjar genom ELP’n att tala om, dels för sig själv och dels för sina samtalspartners, vad det är för situation man har att hantera, vad det är för krafter man har att jobba med. En av de ansvariga menar att detta sätt att arbeta skiljer sig från sådana institutioner där personalen talar om för den intagne vad han eller hon kan eller bör göra. Det är eleven själv som med hjälp av olika frågor kommer fram till detta. Han betonar också hur denna fas handlar om att skapa en relation mellan eleven och personalen och att hela deras arbetssätt är just ickekon- frontativt. Min bedömning är att programmet är en mycket viktig del av det som LH har att erbjuda, för genom detta skapas ett innehåll och en progression där eleven upplever att han lär sig något om sig själv.