Boge – brukad industribygd…

En platsrelaterad inramning av lokaliseringen av Vindpark Boge som är återkommande i materialet är att se landskapet som dominerat av kalk-stensindustrin. Området inramas som redan industrialiserat och vindkraft-verken ansågs därmed inte förändra karaktären av landskapet på ett nämn-värt sätt.

Aktörer med en mer distanserad relation till platsen, som företrädarna för Boge Vindbruk, gav den mest entydiga beskrivningen av platsen som industriell. Peter som citeras nedan menade exempelvis att kalkstensindus-trin gjorde att det inte fanns så mycket orörd natur i området och att vindsnurrorna skulle utgöra en fin – och ren – kontrast till de bolmande skorstenarna:

Ja på ett sätt kan jag förstå det också [att vindkraft kan uppfattas som störande] även om jag själv tycker att det är rätt fint med vindkraftverken.

Och ska jag vara helt ärlig så tycker jag väl inte att som många hävdar bland sommarstugegästerna att det är så orörd natur där i Boge. Vänder man sig om så ligger Slites såhär stora cementfabrik där, det känns lite sådär tycker jag. Det är liksom inte den här orörda naturen som de påstår. Så att jag vet inte hur man ska förhålla sig till det där med att ’det är så orörd natur, det är så lugnt och skönt här’ och så står man där och lyssnar så bullrar det hela tiden såhär frekvent som låter mycket mer än vad de där verken kommer att göra. (Peter, Boge Vindbruk)

I inramningen uppfattades således landskapet som redan brukat och därför öppet för vidare exploatering. Det kan samtidigt sägas vara en medveten och strategisk inramning eftersom det låg i prospektörens intresse att platsen sågs som industriell. Peter sade till och med uttryckligen att ”natu-ren inte är så naturlig” i området, vilket antyder en uppfattning om att det finns olika slags natur som är värd olika mycket (jfr t.ex. Macnaghten &

Urry 1998):

Karin: Hur påverkar närheten till cementfabriken?

Peter: Jag vet inte om det skulle påverka positivt eller negativt. På ett sätt skulle man kunna säga, skulle inte Cementas fabrik ligga där, skulle det vara mer natur i området, om man vill behålla det så. Då skulle man kunna säga,

naturen är ju inte så naturlig just precis runt omkring. Cementas skorstenar sticker rakt ut, och ryker lite hela tiden. Som kontrast till att det ryker, så är det ju rätt schysst att ha vindsnurror, samt att det kan förhoppningsvis ryka mindre ur skorstenarna, om de får vindkraftsel, i och med att de idag eldar en stor del bildäck från Tyskland i fabriken. Det kommer ju bli billigare för dem, helt enkelt, att dra strömmen från de här vindsnurrorna. Så att på så sätt blir det hållbart för alla där, om det blir så. Men som sagt, visst kan det säkert vara vissa som säger, kvoten är ju fylld hos oss med industriell verk-samhet. (Peter, Boge Vindbruk)

Vindkraft bör ses som en symbol för ren energi, och således som en del av naturen. Som sådan ställdes vindkraften också i kontrast till kalkstens-industrin som sågs som smutsig. Vindkraften kunde vara ett sätt att göra kalkstensindustrin hållbar och ren. Peter satte också ord på en tänkbar mot-stridig inramning, nämligen att orten redan fått sin beskärda del av industriell verksamhet.

Den aktör som gjorde den mest renodlade inramningen av platsen som brukad var alltså vindkraftsbolaget, som använde kontrasterna mellan det brukade, det naturliga och det industriella landskapet som grund för upp-fattningen att vindkraftsparken skulle smälta in. Flera av de fotomontage som prospektören använde sig av i projektbeskrivningen visade de tänkta verken placerade i ett industriellt sammanhang eller på annat sätt exploa-terad mark, även om de också var från miljöer som mer kan kännetecknas som kulturlandskap. Dessa visualiseringar är från kalkbrottet, vid en kraft-ledningsgata, med silos i bakgrunden, eller från golfbanan. I en av bilderna (figur 5.4.), ses den tänkta parken från den sida av kalkbrottet som vetter mot Slite. Då är ett redan befintligt vindkraftverk som ägs av cementföre-taget i förgrunden, vilket normaliserar Vindpark Boge.

Citatet nedan visar hur området dit vindkraftverken planerades in-ramades i projektbeskrivningen:

De sju verk som projektet nu består av, och som ingår i tillståndsansökan, ligger alla i den del av området där det bedrivs ett aktivt jord- och skogsbruk (Boge Vindbruk 2012b:95).

På liknande vis betonades de brukade delarna av landskapet av Gotlands regionstyrelse:

Regionstyrelsen beslutar att överklaga miljöprövningsdelegationens beslut att avslå Boge Vindbruks ansökan om att bygga en vindpark mellan kalk-brottet och golfbanan i Boge (Regionstyrelsen 2014).

I den kortfattade mötesanteckningen⁵⁷ motiverades beslutet att vara för lokaliseringen genom att inrama omgivningen som brukad. Det tilltänkta lokaliseringsområdet beskrevs som placerat mellan två brukade platser med verksamheter som redan påverkat landskapet påtagligt. En alternativ be-skrivning hade kunnat vara att området låg mellan kyrkan och Natura 2000-området Kallgatburg – de vill säga platser som förknippas med kultur-historiska värden och naturvärden.

Figur 5.4. Boge Vindbruks fotomontage över hur Vindpark Boge skulle gestalta sig. Den övre bilden föreställer en kraft-ledningsgata sedd från vägen som går genom Boge socken.

Den nedre är från kanten av kalkstensbrottet. I förgrunden står ett redan befintligt vindkraftverk som ägs av cementföre-taget. (Med tillåtelse från Boge Vindbruk AB, 2011)

—

57 Från protokollet till ett möte där regionstyrelsen beslutade att överklaga MPD:s avslag på ansökan för Vindpark Boge till mark- och miljödomstolen (Regionstyrelsen 2014).

Ortens kultur- och naturvärden framhölls dock i andra sammanhang. I en allmän beskrivning av kulturvärdena i Boge framhöll Region Gotlands kulturmiljöprogram att några av de värdekriterier som Boge socken uppfyllde var att mycket av det gamla kulturlandskapet var bevarat, att det fanns stor areal naturlig betesmark, flera områden med ängsmark som hörde till de mest värdefulla på Gotland, att området var lättillgängligt och hade stor betydelse för friluftsliv och turism samt att det i området fanns kulturhistoriskt värdefull bebyggelse från medeltiden samt 1700- och 1800-talen, oftast i ur-sprungligt läge och med ålderdomliga bygdetypiska drag (Region Gotland 2014). Som Schön och Rein (1994:33) påpekar är motsättningar inbyggda i de institutionella inramningarna, vilket förklarar att olika aspekter lyfts fram vid olika tillfällen. I det här exemplet innebär det att den institutionella inramningen som gavs i kulturmiljöprogrammet inte hade fått fäste i region-styrelsens inramning av sakfrågan.

De sedan länge fastboende och representanter för hembygdsföreningen underströk de brukade aspekterna av området. Dessa aktörer känneteck-nades av ett starkt engagemang för en levande bygd. Många hade sin vardag på platsen och arbetade inom lantbruket, kalkstensindustrin eller besläktade verksamheter. Annette från hembygdsföreningen uttryckte det såhär:

Nej, så det finns ju redan vindkraftverk i de områdena, och det är så pass öde där, så jag kan inte tänka mig att det stör särskilt mycket. En bit därifrån finns ju File Hajdar, med det stora hålet från Cementa. […] Jag menar, vind-kraftverken är ju fortfarande ingenting jämfört med vad brottet är. Den väg som jag har bott nära, som den här brottvägen, man sprängde ju ner en väg 20 meter i marken, för att köra till det nya brottet. Den bodde jag ju väldigt nära. Så jag menar, det kunde man ju plötsligt göra, det var ju ett jätte-ingrepp. Nej, så det här, jämfört med det så är det ju ingenting. (Annette, hembygdsföreningen)

Annette bodde nära vägen till kalkstensbrottet, och märkte hur hennes djur påverkades av sprängningarna vilket gjorde att hennes praktiker påverkades av industrin på ett konkret sätt i vardagen. Ur den synvinkeln ansåg hon att vindkraftverken inte skulle utgöra en större begränsning än stenbrytningen.

Kännetecknade för de fastboende var att de själva eller deras närstående ofta var sysselsatta inom kalkstensindustrin eller lantbruket (eller därmed besläktade verksamheter), och att de kände stark tillhörighet till orten.

Inte heller ortens präst menade att vindkraftverken skulle störa land-skapsbilden:

Och då så får man ju tänka sig att det var längesen kyrktornet var den högsta byggnaden i socknen. Nu finns det ju sådana här silos, som är mycket, mycket högre, och andra byggnader som kommer. Så att det tror jag inte är något relevant argument. (Rune, präst)

I citatet betonas det föränderliga i landskapet. Samma sak framträdde också i intervjuer med fastboende. Att platsen inramades som i ständig förändring var därför kännetecknande för den här inramningen. I inramningen har olika sätt att bruka marken, genom jordbruk, skogsbruk och kalkstensbryt-ning, alltid förekommit i Boge och Othem. För dessa aktörer sågs etable-ringen av vindkraftverk som i linje med dessa verksamheter och således som en del av en naturlig och önskvärd förändring. Ett stagnerat landskap som inte brukas sågs däremot som en oönskad förändring.

Samtidigt som jordbruk, skogsbruk och kalkstensindustrin sågs som en naturlig, önskad och nödvändig del av platsen beskrev de fastboende också Boge som en lugn och avskild plats. Det sågs inte som en motsättning. Sten som vuxit upp i Boge, får exemplifiera de fastboende. På frågan vad som var bäst med att bo i Boge blev svaret:

Ja, vad ska jag säga, lugnt och skönt. Ja, det är aldrig någonting. Man gör vad man vill. Man kan gå ut här och slå en drill, det är ingen som ser. Ja men så är det ju, man är fri. (Sten, fastboende Boge/Othem)

Sten välkomnade vindkraftverk i Boge, och trodde inte att de skulle störa tack vare placeringen i skogen och att avståndet mellan dem och bebyggel-sen skulle vara tillräckligt stort. Sten berättade däremot med saknad om hur jordbruk försvann och ersattes av ett fåtal gårdar med flera hundra djur. För Sten var det, utifrån hans sociala praktiker, naturligt att se marken brukad.

Han hade själv vuxit upp på en bondgård och jobbat en stor del av sitt liv inom ortens kalkstensindustri. Området dit vindkraftverken planerades ansåg han inte ha något speciellt värde i sin orörda form. Därtill kom att det redan fanns skogsbruk, kalkbrottet och andra vindkraftverk i närheten.

Platsen beskrevs överhuvudtaget inte speciellt mycket alls av Sten och andra med honom. Detta skulle kunna tolkas som att det inte fanns så starka positiva konnotationer till platsen eller att platstillhörighet saknades (jfr Devine-Wright & Howes 2010). Jag menar dock att det snarare var ett uttryck för att platsen för dessa aktörer var ett levt land, och inget som betraktades på avstånd. Det visade sig inte minst i att ingen gav uttryck för någon önskan att leva någon annanstans.

5.2.4. … eller orört naturlandskap?

En kontrasterande inramning gjordes av de som ville bevara landskapet utan vindkraftverk – huvudsakligen kultur- och miljöinriktade intresse-organisationer, fritidsboende och personer som nyligen flyttat dit. I jäm-förelse med de fastboende utmärktes dessa aktörers sociala praktiker av fritidsrelaterade handlingar, men också av viljan att bevara och skydda vär-den i enlighet med sina specialintressen.

Dessa aktörer menade att projektören felaktigt använde de industriella dragen i projektbeskrivningen för att få projektet att framstå i god dager.

Johan, företrädare för Gotlands ornitologiska förening (GOF), sade exem-pelvis:

På ett sätt kan man väl säga att det finns en snabblick på det hela som [bolaget] ville förmedla. Alltså att det ligger mellan ett kalkbrott och Slite, det ligger i industrialiserat landskap, inga konflikter alltså, det ligger inte vid havet, urskog eller sådär. Och vid en hastig blick kan man liksom känna, jamen det är bra men om man börjar titta på det hela så i hans ursprungs-plan hade han ritat det runt hela det som heter Bojsvätar, Natura 2000 där.

Men det ligger precis vid de fina delarna och runt därom och är man där så finns det inte speciellt många sådana områden kvar och i området så finns dessutom flera arter, bland annat havsörn, som häckar. Det är kalasfina våtmarker och finns även beskrivna av länsstyrelsen, till exempel när det gäller Bojsvätar. Så att det är litegrann som att ta bort ett fint område mellan Stockholm och Uppsala och bara säga att det är motorväg mellan och så finns det jättefin skog där. Hugg inte ner den då. (Johan, Gotlands ornito-logiska förening)

I inramningen betonades således naturvärden och andra aspekter som var i linje med de egna sociala praktikerna, som att skåda fåglar. Den befintliga industriella verksamheten kunde alltså inbjuda till olika tolkningar av vind-brukets lämplighet i området, om verksamheterna överhuvudtaget upp-fattas och räknas med. Det handlade om landskapets ”naturlighet”, och huruvida vindkraft hotade denna, men också om att väga olika industriella verksamheter mot varandra.

I de miljöinriktade intresseorganisationernas inramning sågs platsen som rik på natur- och kulturvärden, och vindkraft som någonting ”onatur-ligt”. Vindkraftverken ansågs förstöra naturlandskapet och medföra nega-tiva konsekvenser för skyddade arter (vindkraft som en ren eller smutsig energikälla diskuteras vidare i nästkommande kapitel).

Figur 5.5. Kyrkan i Boge. Kyrkan förekom som jämförelsepunkt i flera av inramningarna av vindkraftslokaliseringen. (Foto: Karin Edberg, 2017)

I kontrast till prästen Rune, vilken menade att det var länge sedan kyrk-tornet var den högsta punkten i socknen och att några vindkraftverk därför inte skulle störa upplevelsen av kyrkan, motsatte sig exempelvis föreningen Värna det gotländska kulturlandskapet⁵⁸ och vissa inflyttade/fritidsboende lokaliseringen av motsatt anledning. De såg vindkraftverken som ett hot mot den visuella upplevelsen av kyrkan, vars blott 30 meter höga torn an-togs överskuggas av vindkraftverken. Sakfrågeinramningen grundade sig hos dem i en institutionell inramning av Gotlands medeltida kyrkor som ett av kulturlandskapets viktigaste inslag.

En (negativ) estetisk påverkan på platsen var framträdande i den inram-ning som många av de fritidsboende och inflyttade gjorde. Detta kom-binerades ofta med en oro för hur etableringen skulle påverka naturvärden.

En advokat som företrädde två av dessa skrev:

—

58 Värna det gotländska kulturlandskapet beskriver sitt uppdrag så här: ”Som namnet anger är föreningens ändamål att värna om det unika gotländska kulturlandskapet. En viktig uppgift för föreningen är att medverka till att vindkraftverk inte placeras på ett sådant sätt att de onödigtvis förstör landskapsbilden till men för såväl kringboende som besökande turister” (VGK 2012).

Det korta avståndet och avsaknaden av hinder gör att det [sic] mycket höga vindkraftverk som tillsammans är av industriell karaktär skulle innebära en betydande estetisk degradering av landskapsbilden, som därmed skulle bli i hög grad förändrad från ett av Gotlands vackraste naturområden till ett område som visuellt domineras av onaturliga konstruktioner. (Sannervik 2012)

I citatet ovan beskrivs alltså platsen som ett ”orört” landskap, och vindkraft-verken ses som ett hot mot detta då de kommer att öka platsens industriella karaktär. Cementfabriken och kalkstensbrotten har inte någon framträ-dande plats i platsbeskrivningen. Således gavs här en annan syn på vad som är ”natur” och ”naturligt” förekommande på platsen än den prospektören Peter gav. Som Macnaghten & Urry (1998:242) uttrycker det: ”[d]ifferent groups with different identities ’localised’ nature in distinct ways”.

För dem som gjorde kritiska inramningar var platsen i första hand ett rekreationsområde och en tillflykt från storstaden eller mer tättbefolkade länder. De hade sökt sig dit av specifika anledningar, oavsett om de bodde där permanent eller periodvis. Vindkraft, liksom annan industriell verksam-het, riskerade för dessa aktörer att störa lugnet.

Nej, sen när man ser hur fint det är här, med naturen och fåglarna, det är enormt fågelliv här, och fladdermöss, och tyst och lugnt och fint, då förstår man ju att det finns någonting att skydda. Så retar man sig då lite på, de för-söker lägga fram det här som att det här är ett industriområde, bara för att Cementa ligger däruppe. (Erik, fritidsboende Boge/Othem)

Erik menade att anledningen till att de köpte ett fritidshus i området var den fina naturen och att området inte var så exploaterat. De som nyligen flyttat dit liksom de som hade sommarhus där värdesatte på liknande sätt lugnet, den ringa trafiken och de orörda skogarna. Det var en längtan efter sådant som gjorde att de valde att flytta till Boge/Othem, och att behålla det så var således i linje med deras sociala praktiker. I linje med Duncan och Duncans tes skapar dessa aktörer en bild av naturliga landskap som orörd vildmark (Duncan & Duncan 2001).

I nedanstående citat framförs åsikten att genom att etablera vindkraft-verk skulle området omvandlas till en industriell plats och viktiga natur-värden skulle gå förlorade. Dessutom skulle området förfulas och land-skapet förlora sin ”naturlighet”.

Ja alltså det här är priset man betalar för vindkraft och i mina ögon kan ingen påstå att det här är vackert, jag tycker att det är fult. Men okej det är industri […], det byggs inte för att det ska vara vackert, det är inte skönhet.

Men okej var ska vi ha den här industrin och jag tycker inte att de ska vara i sådana jättefina naturområden som här. (Franz, inflyttad Boge/Othem)

För Franz inramades inte platsen alls som brukad, utan tvärtom som ett orört naturområde. Franz beskrev hur han valt området för att han ville bo lugnt. Närheten till tätorten underlättade praktiker som inköp. Kalkstens-industrin upplevdes som en konstant, den fanns där redan när han flyttade in. Därför upplevdes den inte som störande på samma vis som vind-kraftverken befarades bli. Industriella verksamheter, till vilket vindkraftverk räknades, behövdes enligt Franz, men skulle vara placerade på platser där de passar, till vilka han inte räknade Boge.

Det finns flera naturreservat och Natura 2000-områden i närheten av området dit vindkraftverken planerades, såsom Kallgatburg, Bojsvätar, Hejnum hällar och File Hajdar.⁵⁹ Dessa områden skyddas på grund av sina stora naturvärden, den ovanliga alvarmarken och sin rika flora och fauna.

Förekomsten av de skyddade naturområdena är centrala i vissa inram-ningar, där lokaliseringen av vindkraftverken framställdes som ett poten-tiellt hot mot naturvärdena, vilket exemplifieras i citatet nedan från ett yttrande av Gotlands ornitologiska förening:

Lokaliseringen är direkt olämplig för vindkraftsexploatering genom om-rådets mycket höga naturvärden och höga känslighetsgrad. (GOF 2012)

Intresseorganisationer och andra lokala motståndare mot vindkraftslokali-seringen underströk att det fanns värdefulla våtmarker, rödlistade orkidéer, biotopskyddade skogar och ”öppna marker med botanisk potential” (GBF 2012) i området dit vindkraftverken planerades – och att verken skulle utgöra ett hot mot dessa. Den betong som fundamenten skulle byggas av utgjorde i sig en miljöfara enligt de fritidsboende, och en exploatering av platsen skulle leda till ”brytning av jungfrulig mark” (GBF 2012), vilket ansågs djupt beklagligt. Franz gjorde samma slags inramning:

Att, ja utseendet är en bit och det är ju för människan och är väldigt viktigt men det är ju också habitatförlust för djuren. För örnarna och såhär, det

—

59 För en närmare beskrivning av dessa områden, se Länsstyrelsen (2005; 2017d).

bara går inte. Sedan drar det åt sig insekter som drar åt sig fladdermöss som också dör av vindkraftverk (Franz, inflyttad Boge/Othem)

I den inramning som dominerades av naturvärden var fladdermössen ett påtagligt inslag. De kan lätt krocka med vindkraftverk då insekterna de jagar dras till den värme som verken alstrar. Fåglar, och då främst större rov-fåglar, uppmärksammades också som några av de stora förlorarna i vind-kraftsetablering. Därför är miljöinriktade intresseorganisationer som ornito-logiska föreningar och Naturskyddsföreningen ofta negativa till nya verk.

Samtidigt finns det hårda formella regleringar som avgör vilket avstånd som måste hållas mellan rödlistade arters boplatser och vindkraftverk.⁶⁰