Energi som samhällsfenomen

I det här avsnittet vidgas den teoretiska förståelsen av lokalisering av energiinfrastruktur till att inkludera förståelsen av själva energiformen och den tekniska infrastrukturen. Syftet är att visa att lokaliseringsinramningar bör förstås som ett komplext samspel av olika element. Infrastrukturen är i en mening ingenting i sig själv, utan den blir vad den blir beroende på sitt användningsområde och var den placeras.

I dagens Sverige är tillgång till energi en del av i princip allt vi företar oss;

energitillgången möjliggör resor, arbete, kommunikation, transporter och hushållssysslor. Med andra ord, den är inbakad i de flesta av våra sociala praktiker. Shove och Walker (2014:42) påpekar att då ”energy supply and demand are realized through artefacts and infrastructures that constitute and that are in turn woven into bundles and complexes of social practice”

kan relationen mellan energi och samhälle inte definieras av externa fak-torer och drivkrafter. Istället bör användningen av energi förstås som ett uttryck för den pågående reproduceringen och förändringen av själva samhället. Detta innebär att sociala praktiker både föder och uppkommer ur energianvändning och infrastrukturer. Exempelvis bygger många nutida praktiker på förekomsten av elektricitet, samtidigt som elsystemet inte hade utvecklats om inte många vardagliga aktiviteter förändrats till dess fördel, som hur vi lagar mat, städar eller ordnar belysning (Shove & Walker 2014).

De sociala praktiker som dominerar påverkar sålunda den tekniska ut-vecklingen, och mäktiga organisationer har betydelse för vilka praktiker som utvecklas. Också det är ett uttryck av makt. Infrastrukturen som pro-ducerar och transporterar energin är sålunda också den en del av sociala praktiker. Beroende på vilken relation en aktör har till en viss infrastruktur kommer den att inramas på olika sätt; vissa ser den kanske inte ens som en infrastruktur utan uppfattar företeelsen som ett verktyg, en vara eller som ett hinder (Star 1999).

Samtidigt är energi något avlägset. Anläggningar som producerar energi är ofta storskaliga, vilket gör dem högst påtagliga för dem som befinner sig i närheten, men det ganska ringa antalet anläggningar och deras placering långt från befolkningscentra gör att majoriteten inte ser eller märker dem.

Olja, kol och naturgas utvinns och förädlas i andra länder och görs tillgäng-liga för oss genom transnationella företag och infrastrukturer. Möjligheter-na till insyn och påverkan liksom att anföra besvär är begränsade (jfr Beck 1998). I och med introduktionen av förnyelsebara energikällor som sol- och vindkraft, som på ett annat sätt är märkbara för större delar av befolkningen då de placeras närmare ställen där människor uppehåller sig, blir energi-systemet på sätt och vis återigen mer lokalt, samtidigt som även den energin oftast är en del av det större energinätet.

3.5.1. Energi som miljö- och hållbarhetsfråga

Energi är också nära förknippat med miljöproblem (Lutzenhiser 1994).

Gränsöverskridande och svårupptäckta problem såsom klimatförändringar är komplexa på grund av sin globala och i tiden långt utsträckta karaktär.

Miljöproblemen sträcker sig över nationsgränser, påverkar alla samhälls-klasser (om än inte lika mycket) och har långtgående konsekvenser som är svåra att förutse (jfr Beck 1998). Paradoxen är att global uppvärmning inte märks i det vardagliga livet, men om den inte bekämpas innan den märks är det för sent (Giddens 2011:2). Giddens (2011:3) uttrycker det som att de flesta politiska ledare är medvetna om faran med klimatförändringar, men att frågan inte än är inbäddad i institutioner och det vardagliga livet. Jag menar att uppfattningen att vi måste motverka klimatförändringar och andra miljöproblem ingår i de flesta aktörers inramningar, men att den inte alltid är den mest framträdande.

Miljöproblem som globala och tekniska frågor, där klimatförändringar är ett tydligt exempel, accentueras i begreppet hållbar utveckling³⁶ som myn-digheter, politiker och företag ofta hänvisar till för att legitimera sin inställning till olika energiprojekt (vilket jag kommer återkomma till i senare kapitel). Macnaghten och Urry (1998:213) kallar hållbarhet för ”the new public discourse”. Begreppet används inte bara av miljöaktivister utan även av företag och stater. Begreppet kan sägas ha lett till att radikala miljö-aktivister och mer marknadsinriktade aktörer närmat sig varandra vilket ger förutsättningar för att hitta gemensamma lösningar. Samtidigt kan begrep-pet kritiseras för att vara uddlöst på grund av sin bredd och vaga natur (jfr Giddens 2011:60).

När hållbar utveckling blivit inkorporerad i den allmänna diskursen hamnar den globala problembeskrivningen i förgrunden, och företrädare för officiella hållbarhetsdiskurser förlitar sig på att allmänheten kan iden-tifiera sig med begreppet. Men den fysiska lokaliseringen av energiinfra-strukturer aktualiserar också mer lokala miljöfrågor, som störningar för flora och fauna eller nedsmutsning, vilket kan föranleda en konflikt mellan lokala och globala frågor om hållbar utveckling.

Samtidigt vore det en missvisande förenkling att dela in miljöproblem i globala (klimatförändringar) och lokala (trafik, nedsmutsning) då det finns en uppsjö av sätt som miljöproblem ramas in på, från konkreta till abstrakta och moraliska. Aktörer utgår från sin identitet liksom olika förståelser av omgivning och de hot och möjligheter den utsätts för, och kopplar därmed

—

36 Det finns flera, disparata, definitioner av hållbar utveckling (Hajer 1995), men den bärande tanken bakom begreppet är att en långsiktig omsorg om sociala och ekologiska värden inte är ett hinder för ekonomisk tillväxt utan snarare kan fungera som en motor för den. Begreppet definierades i den så kallade Brundtlandrapporten som: ”Hållbar ut-veckling är utut-veckling som tillgodoser nutida behov utan att kompromissa med kom-mande generationers förmåga att tillgodose sina egna behov” (WCED 1987, min över-sättning).

ihop globala och lokala frågor på olika sätt. Enligt Macnaghten och Urry (1998:243) finns det ”[m]ultiple spaces of nature”, från lokala till globala, och olika förståelser av dessa naturer baserade på rationella och moraliska argument. För att kunna visa på samspelet mellan dem ser jag dock en viktig poäng med att göra en analytisk uppdelning mellan globalt och lokalt i det teoretiska ramverket liksom i delar av den empiriska analysen.