Bostadskvarter kring Hyllie allé detaljplan 5051 32

Detaljplan 5051 beskriver området beläget öster om stationstorget och möjliggör för byggande av 700 lägenheter. Bostadsområdet gränsar till Pildammsvägen som i och med denna plan görs om något för att mer likna en stadsgata (Malmö stad, 2010). Lägenheterna kommer att utgöras av ca 30 % hyresrätter och ca 70 % av bostadsrätter. Planen har tagits fram i ett samarbete mellan Malmö stad och de byggherrar som tecknat markanvisningsavtal med kommunen för att bygga inom området (Malmö stad, 2010). De innergårdar som finns med i planen är en viktig miljö för barn men analysen kommer inte att behandla dessa då de inte är offentliga rum.

I detaljplan 5051 går det att läsa sig till att barns bästa ska sättas i främsta rummet. Planområdet ger, enligt planen, goda förutsättningarna för en bra uppväxtmiljö för barn, dels genom en flexiskola och dels genom den lekplats som planeras inom området. Närheten till andra lek- och grönområdet utanför området ses också som något positivt för barn i området. Vidare förklarar detaljplanen att detta projekt har lagt stor omsorg till att skapa trygga och säkra kopplingar i området genom ett välutvecklat gång- och cykelnät. Att utforma storkvarterens inre som gångfartsområden lyfts fram som något positivt för kvarterens barn då de kan röra sig trafiksäkert mellan gårdarna eller vistas på den gröna platsen i storkvarterets mitt (Malmö stad, 2010).

Biltrafik: Hyllie är omringat av stora infarts- och genomfartsleder och trafiken kommer att vara ett

påtagligt inslag i det

bostadsområde som byggs.

Pildammsvägen görs, som sagt, om i detta planförslag för att bli mer av en stadsgata och minska sin barriäreffekt gentemot Lindeborg (Malmö stad, 2010). Detta är enligt rådande stadsbyggnadsideal där olika trafikslag, i den mån det går, ska blandas i gatuutrymmet för att skapa trygghet, tillgänglighet och stadsliv. När trafiken ska in i

området på så kallade

gångfartsgator ska hastigheten vara på gångtrafikanternas villkor.

Utifrån Björklid (2001) och Heurlin-Norlinder (2005) diskussion om biltrafik, tillgänglighet och barns säkerhet kan detta ses som ett sätt där barn får anpassa sig efter biltrafiken. Hastigheten ska visserligen vara låg på dessa gator men kan fortfarande ses som ett orosmoment för både barn och föräldrar (Björklid, 2001). I Hyllies omliggande områden så som Holma och Krocksbäck, som är byggda under andra stadsbyggnadsideal, är biltrafiken separerad från bostadskvarteren. Öster om bostadsområdet ligger stationstorget med dess många bilalstrande verksamheter (se kapitel 4.3.3 Stationstorget – detaljplan 4828) och beräkningar har gjorts att trafikmängden kommer vara 14 000 fordon per vardagsmedeldygn på Hyllie allé vid en halvfull arena och ett fullt utbyggt Hyllie. Trafikflödet varierar genom området mycket beroende på arenan och köpcentrets evenemang, vilket gör att det ibland kommer bildas kö (Malmö stad, 2010).

Rummets karaktär: Till skillnad från den storskaliga karaktären på intilliggande detaljplaner för Hyllievångsskolan och Stationstorget vill kommunen att detta område ska ha en mer mänsklig skala (Wallberg, intervju 2015). Områdets stationsnära läge ska samtidigt utnyttjas genom tät bebyggelse och genom att ge så många som möjligt möjlighet att utnyttja den unika tillgängligheten. Detta innebär att större grönytor inte kan erbjudas till de boende inom området (Malmö stad, 2010). Denna detaljplan består av många olika rum som påverkar barns livsmiljö, från stadsrummet, torget, den gröna allén till bostädernas innergårdar. De olika delarna har en uppdelning mellan rum för barn och rum för vuxna. Ett försök till att bryta denna uppdelning var att skapa små lekvänliga ytor längs Hyllie Allé. Små infällda studsmattor i trottoaren var med länge i processen men togs till slut bort på grund av trafiksäkerhetsskäl (Delshammar, intervju 2015). Detta är ett sätt att tänka nytt om vad en trottoar är till för och för vem. Detta är ett exempel att skapa mer integrerade rum mellan vuxna och barn men också att anpassa de

vardagliga monotona momenten, som att transportera sig till tåget längs trottoaren, efter att barnen bär leken med sig. Delshammar (intervju 2015) påpekar att just vardagsmiljöerna borde komma längre ur ett barnperspektiv och att det är svårt att få ihop säkerhet och en barnvänligare vardagsmiljö.

Självständig rörelse: Lekytorna i området är inte tillräckligt stora, vilket uppmärksammas i planen (Malmö stad, 2010). Detta kan ha en negativ inverkan på barns självständiga rörelse i området. Då lekytor ofta är tydliga målplatser för barn, mötesplatser och också en viktig igångsättare av lek, leken fortsätter ofta utanför lekytan. Bristen på tillräckligt många lekytor för att tillgodo se hela områdets behov kan göra barn i vissa delar av området beroende av en förälder/vuxen för att självständigt kunna ta sig till lekytan i planens norra del eller de parker för lek som planeras utanför området (Delshammar, intervju 2015). Delshammar (2015) menar samtidigt att det inte alltid är de stora gröna ytorna som är viktigast i planeringen av ett nytt område. De stora parkerna måste kompletteras med små gröna ytor nära bostaden just på grund av att dessa platser är så viktiga för barns självständiga lek och rörelse. I detta stationsnära läge har grönyta fått ge vika för täthet (Malmö stad, 2010). Detta kan som sagt öka beroendeställningen för barn mot vuxna i Hyllie om inte miljön anses tillräckligt trygg för att låta en självständig rörelse ske i området.

Miljön och affordances: Analysen av denna detaljplan var svår då mycket av gestaltningarna inte går att utläsa från detaljplanen. Vidare består området av många olika rum med olika karaktärer. Detta gör detaljplanen rik på olika affordances samtidigt som barnens platstagande i de offentliga rummen ska samsas med andra platstagande, till exempel en påtaglig biltrafik. Den framtida utformningen på gång-, cykel och bilvägar samt övergångställen blir avgörande för hur rörelsefriheten kommer att se ut i området. Det framgår tydligt i detaljplanen att planeringen av området inte tillgodoser tillräckligt med lekytor och rekreationsytor för de många personerna som kommer att bo inom planområdet. I tabell 1 kan många affordances möjliggöras men på grund av bristen på lekytor och rekreationsytor kan det tänkas att på grund av trängsel blir svårare för dessa affordances att realiseras. Detta argumenterar för en glashus-miljö enligt Kyttäs (2003) kategorisering. Att miljön innehåller många affordances betyder inte att det är en barnvänlig miljö. Enligt Kyttä (2003) blir miljön barnvänlig först då dessa affordances kan aktualiseras och om miljön tillgodoser en självständig rörelse. Den självständiga rörelsen kan bli bristfällig i detta planområde på grund av biltrafik, få större målpunkter och få små grönytor i området. Bostadsområdet öster om stationstorget är relativt rikt på affordances men kan på grund av en hämmad självständig rörelse och eventuell trängsel kan det bli svår för barn att aktualisera miljön affordances. Då inte aktualisering kan ske självständigt blir miljön, enligt Kyttä (2003), en miljö med karaktär av låg självständig rörelse, alltså glashus eller cell. Samtidigt finns en risk att miljön inte kommer kunna erbjuda affordances eftersom planområdet erbjuder för få eller för små ytor och affordances. Om barn i området inte påverkas av den påtagliga trafiken, och en rörelsefrihet inte kan infinnas, argumenterar det för ytterligare en karaktär på området nämligen wasteland. Wasteland som miljö utgörs av självständig rörelsefrihet men få aktualiserande av

affordances. Planen visar dock på att relativt många affordances kommer att finns men frågan är om barn i området kommer att ha möjlighet att upptäcka dessa, alltså blir miljön i denna detaljplan klassificerad som glashus eller cell.

Tabell 1: Affordances över detaljplan 5051, bostadsområde kring Hyllie Allé

Miljömässiga kvalitéer som stödjer specifika affordances

Affordences Möjliggör Möjliggör

inte

Delvis Går ej att avgöra

Plan, relativ jämn yta

Möjliggör att cykla X Möjliggör att springa X Möjliggör att hoppa X Möjliggör att åka

(rull)skridsko

X

Möjliggör att hoppa hage X Möjliggör att åka skidor

X Möjliggör att sporta

(fotboll, basket etc.)

X

Flacka kullar

Möjliggör att rulla ner

X Möjliggör att åka

skateboard X

Greppbar/frikopplade objekt

Möjliggör kastning

X Möjliggör att gräva

X Möjliggör byggande och

konstruktioner X

Möjliggör att leka med djur

X Möjliggör att använda

växter i lek X

Fastsatta objekt

Möjliggör att hoppa över X Möjliggör att hoppa ner

från X

Flexibla fastsatta objekt

Möjliggör att gunga på

X Möjliggör att hänga från

Klätterbara objekt Möjliggör att klättra X Möjliggör utsikt

X

Skyddande objekt

Möjliggör att gömma sig X Möjliggör att vara i fred

X

Formbara material (lera, sand, snö)

Möjliggör att forma något X Möjliggör att bygga i snö

X

Vatten

Möjliggör att simma

X Möjliggör att fiska

X Möjliggör att leka med

vatten X

Går miljön att ta i anspråk och/eller omforma: Genom att låta grupper representeras i det offentliga rummet bekämpas förtryck (Mitchell, 2003). I viss mening går det att se barn som en undanträngd grupp. Denna grupps platstagande är inte alltid självklar i det offentliga rummet, både genom den fysiska utformningen men också genom inflytande i planeringen. I utformningen av Hyllie har inga barngrupper använts som referensgrupp i planeringen av Hyllie centrum, trots barnkonventionens 12:e artikel som säger att barn har rätt att bli hörda i frågor som berör dem. Anledningen till att barn inte användes som referensgrupp var att det inte bor några barn i Hyllie idag (Delshammar, 2015). Ett barnperspektiv har använts på vissa delar av planeringen men barns perspektiv på planeringen har uteblivit. Detta kan skapa glapp mellan användaren och planeraren då ett visst brukarperspektiv inte tillgodoses. Det finns en representation av barn i offentliga rum men endast i vissa offentliga rum där en viss typ av brukarperspektiv uppmuntras. Den tillrättalagda miljön är påtaglig vilket även genomsyrar lekytorna enligt Delshammar (intervju 2015). Delshammar (intervju, 2015) menar att det är en brist att Hyllie inte kan erbjuda kojmiljöer för barn i bostadsområdet. Genom kojmiljöer kan det tänkas att barn lättare skulle kunna ta platser i anspråk och att barn kan skapa sina egna platser på ett annat sätt än de kan göra vid en traditionell lekplats. Kojmiljöer skulle ge barn ett annat sätt att manifestera sin närvaro i de offentliga rummen.

Rummet och social hållbarhet: För varje generation har rörelsefriheten minskat vilket kan inverka både på barn hälsa och utvecklingsmöjligheter. Att öka den krympande rörelsefriheten är viktigt ur ett socialt hållbarhetsperspektiv där leken och utforskandet av områden fungerar som ett viktigt verktyg för en god hälsa (Malmö stad, 2014c). I konkurrens med en allt mer institutionaliserad fritid och en virtuell värld som lockar allt mer blir det ur ett socialt hållbarhetsperspektiv viktigt att de offentliga rummen i detaljplanen 5051 (2010) möjliggör och uppmuntrar på ett tilltalande sätt till utelek. I en urban stadsmiljö hårdnar likaså konkurrensen

om marken vilket får konsekvenser för barn i området då det oftast är de små gröna ytorna som försvinner, ytor som är viktiga för barn (Delshammar, intervju 2015). Utifrån studiens sociala rättviseperspektiv, Nussbaum (2013) teori om capibilities och barnkonventionen har planeringen en viktig roll i att erbjuda alla barn, oavsett var du bor, en faktisk möjlighet till lek och en utvecklande livs- och utemiljö. Påtagligt i detaljplan 5051 (2010) är att förvaltningen och utformningen på gång-, cykel och bilvägar har stor påverkan huruvida både en rörelsefrihet ska finnas för barn i området. Samtidigt som utformning av trottoaren och övergångstället etc. kan ge en rörelsefrihet för barn i området blir denna rörelsefrihet något “onödigt” då inte planområdet på ett självklart sätt inte kommer kunna erbjuda tillräckligt med yta för olika affordances för alla i området (Malmö stad, 2010). Med Kyttäs (2003) terminologi skulle en sådan miljö i bostadsområdet klassificeras som en wasteland-miljö. I en wasteland-miljö har barn en rörelsefrihet, denna rörelsefrihet gör det dock endast möjligt att upptäcka att miljön är tråkig (Kyttä, 2003). De få målpunkter som detaljplan 5051 möjliggör, både lekplatser och rekreationsområden, för barn att röra sig till gör att en eventuell rörelsefrihet inte kommer att utnyttjas.