4. Analys 29
4.3 Hur bejakas barnperspektivet i planeringen idag? 32
4.3.2 Hyllievångskolan – detaljplan 5164 37
Hyllievångskolan planeras att byggas väster om Pildammsvägen, med en tillhörande idrottshall och en park. Planförslaget möjliggör uppförandet av både skola och förskola för cirka 700 barn inom planområdet. Skolan
har en central placering i stadsdelen, 500 meter från Hyllie station. Längs Hyllie allé planeras två busstopp att förläggas, både för stads-
respektive regionbuss,
busstoppen kommer placeras
cirka 200 meter från
Hyllievångskolan.
Planområdet angränsar i norr till planerat bostadsbygge längs Hyllie allé (Malmö stad, 2014a).
Skolgården kommer att ligga i direkt anslutning till parken,
som benämns
grannskapsparken och är cirka 1,2 hektar. Skolgården ska ges en öppen koppling till
parken och kan därmed vara tillgänglig för de omkringboende efter skoltid. Direkt norr om planområdet har byggnationen av cirka 1 700 bostäder påbörjats. Grannskapsparken beskrivs i grönplanen som ett komplement till bostadens och kvartersgårdens grönytor. I detaljplanen ges förslag på funktioner grannskapsparken kan inkludera efterhand, så som; uteklassrum, rörelseytor, vilt buskage, motorikbana med mera (Malmö stad, 2014a).
Skolbyggnaderna kommer att placeras längs gator i norr och väster och all angöring lokaliseras längs planområdets norra och västra gränser. Skolans placering längs lokalgatorna i väster och norr medför att den får en bullerskyddande funktion mot skolgården och att gården får en stor sammanhängande yta mot sydost och parken. Den del av Hyllie vattenparksgata som ingår i planområdet kommer att förses med cykelväg på dess västra sida. Även planområdets norra, västra och södra lokalgator kommer att få cykelvägar på de sidor som vetter mot skoltomten. Att förlägga skolan centralt i Hyllie har varit ett medvetet val från kommunens sida för att öka tillgängligheten för eleverna (Wallberg, intervju 2015). Skolvägen minimeras således, men som Björklid (2002) tar fasta på avgörs en barnvänlig boendemiljö i hög utsträckning av hur biltrafiken är planerad, och hur den uppfattas av föräldrar är avgörande för barns rörelsefrihet. Biltrafik: Bild 4 visar på hur många bilar per
dag som förväntas passera på de olika gatorna. De angränsande lokalgatorna har en trafikmängd på cirka 1 500- 5 000 bilar. En
mindre förskjutning planeras av
planområdets västra del, som medför att siktlinjerna bryts, vilket minskar risken för fortkörning utanför skolan (Malmö stad, 2014a). Den betydligt mer trafikerade Pildammsvägen kan beskrivas som en närbelägen fara, men för barnen bosatta i Hyllie kommer den inte vara nödvändig att korsa under skolvägen. Det planerade bostadsområdet norr om planområdet medför troligtvis att många barn kommer att ha en kort väg till skolan. Den angöring och de två närbelägna busstoppen som planeras, kommer kanske framförallt att öka föräldrars tillgänglighet till skolan, men för skolbarnen är det två faktorer som kan
inskränka rörelsefriheten. Angöringen skapar ett trafikflöde i direkt anslutning till skolan och det är ur planeringshänseende relevant att diskutera kring om den typen av lösningar bör genomföras. Designas skolor för att möjliggöra avlämningar och upphämtningar med bil riskeras
alternativa färdsätt till skolan att konkurreras ut. Den infrastruktur som är enklast att ta del av och som upplevs som säkrast kommer troligtvis att bli den rådande, samtidigt som risken för olyckor ökar för de barn som går till skolan på egen hand.
Rummets karaktär: I avsnitt 4.2 Presentation av Hyllie redogörs för den storskaliga byggnadsstrukturen i Hyllie, som är en konsekvens av näringslivets investeringar under den inledande fasen. Mikael Wallberg (Intervju, 2015) benämnde byggnaderna runt tågstationen som “elefanter” och menade att den byggnation som nu följer har andra, mer småskaliga, ambitioner. Hyllievångsskolan kommer dock att bli ytterligare en “elefant” i stadsbilden, med en svängande kropp vars tak är täkt med 1 450 kvadratmeter solceller (Malmö Stad, 2014b).
Hyllievångsskolans utemiljö kommer att integreras med grannskapsparken och detta kommer att skapa en mer varierad miljö. Ytor som enbart planeras för barn får många gånger kritik för att vara för enformiga, Agervig- Carstensen (2001) menar att en bra lekplats är omformbar och att barn vill befinna sig i rum som ligger i anslutning till de vuxnas värld. Skolgården kommer att vara en plats som vänder sig till eleverna och förskolans gård kommer att vara inhägnad. Grannskapsparken kommer däremot att planeras efter hela områdets behov och riktar sig mot olika åldersgrupper. Parken kommer inkludera olika typer av aktivitetsytor, men ett viktigt inslag är att ytorna är utan ett definierat användningsområde, som bjuder in barn till att själva forma platsen. Kyttä (2003) menar att en stimulerande miljö för barn har en stor och varierad mängd inbjudningar, och att inbjudningar där barn ges förutsättning att skapa nya användningsområden skapar en positiv interaktiv cykel.
En del av parken kommer att präglas av planterade träd, som kommer ge mindre barn en omfamnande skogskänsla (Delshammar, intervju 2015). Delshammar såg en tydlig potential i parkens varierande karaktär, men uttryckte ett missnöje över att inte tillräckligt många “kojmiljöer” har inkluderats i platsen. “Kojmiljöer” är en benämning på en yta där barn tillåts att forma och omforma platsen i hög utsträckning.
Självständig rörelse: Förskolans gård kommer att vara inhägnad, men de äldre barnen kommer att ges möjligheten till fri rörelse mellan skolgård och park (Malmö stad, 2014a). Det faktum att grannskapsparken kommer att uppföras i anslutning till det planerade närliggande bostadsområdet, kan ses som ett försök att skapa ett område där barn kan röra sig ensamma och ta del av utbudet. De närbelägna högtrafikerade vägarna är en variabel som kommer att begränsa barnens självständiga rörelse till specifika platser i Hyllie. Det kan tänkas att planerade “öar” för barn, så som delar av bostadsområdet och grannskapsparken är exempel på, kommer att inneha det Kyttä (2003) benämner som “Bullerbykänsla”, men när en självständig rörelse mellan platserna inte möjliggörs kan inte området som helhet ges den benämningen.
Miljön och affordances: Nedan följer en redogörelse över utbudet affordences på skolgården och i grannskapsparken.
Tabell 2. Tabell över olika kategorier affordances vid Hyllievångsskolan.
Miljömässiga kvalitéer som stödjer specifika affordances
Affordances Möjliggör Möjliggör inte
Delvis Går ej att avgöra
Plan, relativ jämn yta
Möjliggör att cykla X
Möjliggör att springa X Möjliggör att hoppa X
Möjliggör att åka
(rull)skridskor X Möjliggör att hoppa
hage X
Möjliggör att åka
skidor X
Möjliggör att sporta X
Flacka kullar Möjliggör att rulla
ner X
Möjliggör att åka
skateboard X
Greppbar/frikopplade objekt
Möjliggör kastning X
Möjliggör att gräva X
Möjliggör byggande och konstruktioner
X
Möjliggör att leka med
djur X
Möjliggör att använda
växter i lek X
Fastsatta objekt Möjliggör att hoppa
över X
Möjliggör att hänga från
Klätterbara objekt Möjliggör att klättra X
Skyddande objekt Möjliggör att gömma
sig X
Möjliggör att vara i
fred X
Formbara material (lera, sand, snö)
Möjliggör att forma
något X
Möjliggör att bygga i snö
X
Vatten Möjliggör att simma X
Möjliggör att fiska X
Möjliggör att leka med vatten
X
Hyllievångsskolans uteområde kommer enligt ovan gjord analys att erbjuda en stor och varierad mängd affordences. En barnvänlig miljö är enligt Kyttä (2003) präglad av en rik och varierad mängd affordences, som erhåller en hög kvalité. Analysen är genomförd på en detaljplan och det är därför mycket svårt att göra en bedömning av kvalitén, men mängden och variationen av affordences framgår. Kyttä (2003) framhåller även att i vilken grad miljön affordences aktualiseras är beroende av föräldrarna, framförallt när det gäller yngre barn. Barns rörelsefrihet är en faktor som avgör hur miljön uppfattas och därefter används. Grannskapsparken planeras att bli en plats där barn rör sig självständigt och blir det så kommer troligtvis platsen att formas och omformas av barn.
Skolgården och den tillhörande grannskapsparken kan enligt Kyttäs (2003) modell benämnas som exempel på en “glashusmiljö”. Det är framförallt denna typ av miljö som ökar idag tillsammans med urbaniseringen, miljöer med en rik mängd affordences, men som är svåra att ta i anspråk. Utbudet affordences på skolgården och i grannskapsparken är inte bedömda som svårtillgängliga för barn och det skulle därmed kunna vara ett exempel på en “Bullerby”, men de omkringliggande vägarna och angöringen riskerar att begränsa Bullerbykänslan till endast det berörda området. En viktig faktor för att säkerställa barns tillgänglighet till platsen är säkra vägar mellan parken och resten av Hyllie, annars riskerar platsen att bli en ö i stadsdelen.
Kyttä (2003) presenterar ett tredje avgörande kriterium för en barnvänlig miljö, utmaningar. Utbudet affordences ska som tidigare nämnts vara rikt och barn ska genom självständig rörelse kunna aktualisera inbjudningarna, om det finns en utmaningen i inbjudan ökar kvalitén hos den. Utmaningen är relationell till barnets förmåga, affordences som är möjliga att aktualisera på ett varierande vis möjliggör för barn att utgå från sin egen förmåga, samtidigt som det finns en inbjudan till att utmana sig. Tillrättalagda miljöer, så som lekplatser med en utpräglad strävan efter säkerhet riskerar att sakna passande utmaningar för barn. Grannskapsparken inkluderar odefinierade ytor som kan bli mål för barns kreativitet och även stimulera till att använda platsen
på ett utmanande vis. Platsen vänder sig även mot olika åldersgrupper och kommer att erbjuda aktiviteter därefter, det kan möjligen leda till ett mer utmanande utbud, även för barn.
Går miljön att ta i anspråk och/eller omforma: Teorin “The right to the city” rör sig på ett strukturellt plan och belyser vikten av att olika grupper tillåts att vistas och ta offentliga rum i anspråk. Teorin belyser en kamp om rummet, där marginaliserade grupper trängs undan. Synsättet går att applicera på barn som grupp och Harvey (2008) menar att rätten till staden utgörs av medborgarnas möjlighet att omskapa stadens rum efter sin egen förändring. Det är ett synsätt som sammanfaller med Kyttäs (2003) Bullerbymodell, som belyser den interaktiva cykel som utvecklas mellan barn och miljö, om barn tillåts att tillägna sig rummet. I planeringen av Hyllie ges inte barn som grupp ett specifikt fokus, ett barnperspektiv används inte utan ett humant perspektiv (Wallberg, intervju 2015). Barn är en grupp utan egen förmåga att bedriva en politisk kamp om rummet, likt marginaliserade grupper i samhället. De behöver därför företrädare som kan arbeta för att de ska ges plats i staden. I Hyllie planeras flertalet olika platser som vänder sig mot barn, så utmaningen ligger snarare i att göra dessa “öar” tillgängliga att ta i anspråk.
Grannskapsparken möjliggör enligt vår analys, till viss del en omformning av platsen. I partiet med träd, som ska föreställa en skog för yngre barn, möjliggörs följande affordances: att gräva, att bygga och konstruera, att använda växter i lek och det finns även formbara material i parken. En korrekt analys kommer inte vara möjlig fören parken är färdigställd och går att observera, men jämförs denna typ av miljö för barn med en traditionell lekplats så måste den sägas erbjuda möjligheten till att ta i anspråk och omforma.
Rummet och social hållbarhet: Nussbaum (2000) utgår ifrån begreppet capabilities, som kan översättas till möjligheter eller förutsättningar medborgare själva råder över, för att redogöra för social rättvisa. En viktig förutsättning ur synvinkeln social rättvisa är en likvärdig utbildning. Hyllievångskolan kommer att vara placerad i ett välbärgat område och kontrasten blir stora till de omkringliggande områdena: Holma-Kroksbäck och Lindeborg. Skolresultaten i Holma- Kroksbäck har uppmärksammats under senare tid som svaga (Intervju, Wallberg, 2015). Den nya skolan i Hylle tros attrahera barn från de angränsande områdena, vilket möjliggörs av det fria skolvalet. Områdenas olika strukturer kan tänkas bli ett hinder i integrationsprocessen, då föräldrar i Hyllie kan antas vara motståndare till att allt för många barn från de angränsande områdena söker sig till skolan. De barn som väljer att förflytta sig från en “svag” skola till en bättre fungerande kan sägas ta fasta på sina capabilities, men i vilken mån det blir möjligt avgörs till vis del av hur Hyllie ser på processen.
4.3.3 Stationstorget – detaljplan 4828
Stationstorget vann laga kraft den 24 oktober 2008 och är idag ett byggt torg. Denna detaljplan är den enda av de vi har med i vår studie som är färdigställd. Detaljplanen beskriver att planen är
att anlägga ett rektangulärt torg som ska bli den centrala platsen i Hyllie (Dp 4828, 2008). Torget består av en överbyggnad av citytunnelns perronger som avgränsas med vägar på 3 av 4 sidor. Kring torget ligger kommersiella byggnader men planen är att bostäder också ska uppföras i anslutning till torget (Malmö stad, 2008a). Point Hyllie, som ska uppföras i torgets södra del ska bestå av 2 huskroppar á 30 och 15 våningar. Ett av målen med Point Hyllie är att den ska ha en mänsklig skala samtidigt som illustrationsdokumentet poängterar att Point Hyllie ska synas på mycket långt avstånd (Malmö stad, 2008a, Malmö stad, 2008b). Detaljplanen möjliggör för 300 lägenheter som i huvudsak kommer att vara bostadsrätter (Malmö stad, 2008a).
Biltrafik: I likhet med de två ovanstående analyserna kommer även denna planering att alstra en stor mängd biltrafik som kommer att vara påtaglig i stadsbilden. Torget är omslutet av två huvudgator och en lokalgata vilket kan generera en konfliktyta där barns rörelsefrihet blir hämmat av denna utformning
(Björklid, 2001). I bild 5 finns en uppskattning av biltrafiken i och utanför detaljplaneområdet. Denna uppskattning gör det tydligt att motortrafik kommer vara ett påtagligt inslag i stadsbilden kring torget. Stationstorget ligger i centrum av trafikalstrande anläggningar vilket gör att trafiken kommer att vara påtaglig i området kring torget och att p-platser därefter måste erbjudas (Malmö stad, 2008a, Wallberg, intervju 2015).
Rummets karaktär: Mikael Wallberg på stadsbyggnadskontoret uttrycker att karaktären på byggnaderna kring stationstorget ”är som stora elefanter” (Wallberg, intervju 2015). Byggnaderna i anslutning till torget, som utgörs av en arena, ett köpcenter, två högre huskroppar (Point Hyllie), är relativt höga men framförallt breda. Karaktären kring Stationstorget är storskalig både bebyggelsemässigt men också med de stora vidderna som det går att se ut över, främst västerut. Storskaligheten förstärkt ytterligare med den stora raka ”boulevarden” som skär längs torget i nord-sydlig riktning (Delshammar, intervju 2015). Upplevelsen av denna storskaliga känsla ska minimeras genom ett ljustak över torget som ska skapa en mer rumslig känsla vid mörker (Malmö stad, 2008a).
Självständig rörelse: Torgytan utgör en relativt stor yta där barn omkring 5-12 år självständigt kan röra sig på torgytan men då torget gränsar till stora gator på tre håll
skulle detta kunna verka
hämmande för barnens
självständiga rörlighet (Malmö stad, 2008a, Björklid 2001). Att torget till stor del är omringat av tre större vägar kan både påverka den självständiga rörelsen på torgets yta men också möjligheten att gå till torget själv från andra
platser i Hyllie centrum. Annetorpsvägen, norr om detaljplaneområdet, utgör en barriär för barn att röra sig mellan områdena Hyllie och Holma/Kroksbäck (Delshammar, intervju 2015). Rörelsen mellan dessa områden är en viktig punkt ur ett socialt hållbarhetsperspektiv och troligen mest realistisk för de äldre barnen i områdena.
Miljön och affordances: Tabell 3 som tagits fram utifrån Kyttäs (2003) teori om affordances visar om miljön på stationstorget bjuder in till ett samspel mellan barn och miljö. De slutsatser som kan dras är att stationstorget främst möjliggör en viss typ av kategori aktiviteter för barn, de affordances som möjliggörs med fastsatta objekt och de som möjliggörs genom en jämn hård yta. Platsen inger en något steril känsla och, som tidigare nämnt, en plats som karaktäriseras av ordning eller att den är tillrättalagd. De affordances som torget delvis möjliggör är att barn i viss mån får ge uttryck för att de bär leken med sig i form av hopp, hopp ner från objekt eller hopp över. Torget möjliggör även för att cykla och springa. Variationer av affordances uteblir dock genom utformningen av torget, en variation som är viktig i utformningen av en barnvänlig miljö (Kyttä 2003). Stationstorget är utifrån Kyttäs (2003) begreppsterminologi en blandning av en miljö som karakteriseras av cell och wasteland. Stationstorget är något fattig på affordances vilket kan argumentera för en wastelandmiljö. Eftersom en begränsad självständig rörelsefrihet finns i rummet på grund de intilliggande bilvägarna blir klassificeringen av denna miljö en cellmiljö. Denna begränsade mobilitet, på torget men också till torget, gör att affordances är svårare att hitta (Kyttä 2003). Kyttä (2003) menar att det är i hög grad beroende på föräldrar/vuxna ifall de utsträckning potentiella affordances omsätts till aktualiserade affordances. I en miljö som stationstorget är föräldrarna/vuxna viktiga i sin närvaro då de har en stor påverkan i om affordances kan upptäckas. Delshammar (Intervju, 2015) menar att stationstorget inte är utformat som en plats för barn vilket då kan öka behovet av föräldrarnas/vuxnas styrning, som Kyttä (2003) nämner, över positiva och negativa affordances.
Denna assistans och begränsade rörelsefrihet till torget men även på torget argumenterar tydligt för en miljö med cell-karaktär.
Tabell 3: Affordances över detaljplan 4828, Stationstorget.
Miljömässiga
kvalitéer som stödjer specifika affordances
Affordances Möjliggör Möjliggör
inte Delvis Går ej att avgöra
Plan, relativ jämn yta Möjliggör att cykla X
Möjliggör att springa X Möjliggör att hoppa X Möjliggör att åka
(rull)skridsko X
Möjliggör att hoppa
hage X
Möjliggör att åka
skidor X
Möjliggör att sporta (t.ex. fotboll, ishockey, tennis, basket)
X
Flacka kullar Möjliggör att rulla
ner X
Möjliggör att åka skateboard
X
Greppbar/frikopplade Objekt
Möjliggör kastning X
Möjliggör att gräva X
Möjliggör byggande och konstruktioner
X
Möjliggör att leka
med djur X
Möjliggör att använda växter i lek
X
Fastsatta objekt
Möjliggör att hoppa
över X
Möjliggör att hoppa ner från
X
Flexibla fastsatta objekt Möjliggör att gunga
Flexibla fastsatta objekt Möjliggör att hänga
från X
Klätterbara objekt Möjliggör att klättra X
Möjliggör utsiktsplats
X
Skyddande objekt Möjliggör att gömma
sig X
Möjliggör att vara i
fred X
Formbara material (lera, sand, snö)
Möjliggör att forma något
X Möjliggör att bygga i
snö X
Vatten Möjliggör att simma X
Möjliggör att fiska X
Möjliggör att leka med vatten
X
En miljö som går att ta i anspråk och/eller omforma: Stationstorget består av en rektangulär yta som berikas av några träd asymmetrisk utsatta i den norra delen av torget. Platsen går att ta i anspråk av barn genom att befinna sig på platsen, cykla, åka skateboard eller genom andra aktiviteter som görs bäst på en platt asfalterad yta. Utifrån detaljplanen tyder det inte på att stationstorget kommer att kunna erbjuda några ytor som går att fysiskt omforma vid barns närvaro. En allmän uppfattning är att barn inte hör hemma i de offentliga utrymmen som karaktäriseras som platser för vuxna (Nilsson, 2002). Detta skulle tala för att det är svårt för barn att ta stationstorget i anspråk utifrån denna socialt konstruerade uppfattning som skapas av andra vuxna/föräldrar, av de närmaste vuxna/föräldrar samt att barnen själva kan vara bärare av denna uppfattning. Paralleller kan dras till Mitchell (2003) idéer om rätten till staden. Barn ges, utifrån analysen, inte något utrymme till att ta platsen i anspråk på ett självständigt sätt. Detta kan ses som ett sätt att osynliggöra en grupp från det offentliga och den demokratiska arenan (Mitchell 2003). Lefebvres (1991) ”cry” om rätten till staden skulle i detta sammanhang kunna handla om barns behov av stimulerande offentliga miljöer som bidrar till barnets utveckling i form av både självständig rörelse och möjlighet till att skapa egna rum. Enligt Delshammar (Intervju, 2015) är utformningen på torget tillrättalagd, likt många andra ytor i kommande Hyllie centrum, vilket ytterligare bidrar till bristen av så kallade kojmiljöer.
Rummet och social hållbarhet: Utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv och social rättvisa som bland annat innebär platstagande, hälsa, rätten till lek som en grundsten för utveckling hos barn är inte Stationstorget en miljö som främjar dessa möjligheter. Trots att vissa affordances på
Stationstorget möjliggör för barn att få utlopp i att de bär leken med sig genom hopp över och från saker är miljön fattig på affordances. De affordances som finns i miljön kanske inte