Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:N474 yrkande 3, 2005/06:N481 yrkandena 5 och 6, 2005/06:Bo232 yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:Bo335 yrkandena 1–3 och 8 samt avslår motionerna 2005/06:N302 yrkande 4, 2005/06:N438 yrkande 5, 2005/06:N443 yrkande 45, 2005/06:Bo214 yrkande 1, 2005/06:Bo230 yrkande 3, 2005/06:Bo244 yrkandena 1 och 2, 2005/06:Bo267 yrkandena 1 och 2, 2005/06:Bo276 yrkandena 1, 3 och 10, 2005/06:Bo298 yrkandena 1–3, 7, 15, 18, 24, 28, 33, 36, 39 och 40, 2005/06:Bo312, 2005/06:Bo328, 2005/06:Bo329, 2005/06:Bo333 yrkande 1 och 2005/06:Bo338 yrkande 1.
Ställningstagande
Dagens bostadspolitik fungerar inte. Ett alltför reglerat system har för länge sedan tappat sin ursprungliga funktion och hålls vid liv med kortsik-tiga och riktade subventioner. Resultatet är en bostadssituation som är mer eller mindre ohållbar. Den är också motsägelsefull. Under senare år har bostadsbyggandet ökat, liksom bostadsbristen. Samtidigt som alltfler kom-muner upplever att de har bostadsbrist så står bostäder tomma i andra kommuner. Det som kännetecknar dagens situation är en stor efterfrågan på bostäder, men ett litet utbud. Ett av tecknen på detta är den kraftiga värdestegring som skett på både flerbostadshus som egna hem under senare tid. En av anledningarna är den bristande konkurrensen på bygg-marknaden, med ett sedan länge stort inslag av oligopol och karteller.
Samtidigt växer ett allt större underhållsberg, där behovet av nödvändiga reparationer bara kommer att bli större och alltmer akut.
Obalansen på bostadsmarknaden för med sig ytterligare problem. För-utom den påfrestande situationen för alla dem som kommit i kläm så växer den svarta marknaden och alltför många hänvisas till ett boende de inte har önskat. En stor del av problemen beror på dagens hyresreglering.
Statsmakten har detaljreglerat boendet med argumentet att det skall finnas bostäder åt alla till en rimlig kostnad. Samtidigt äter boendekostnaderna upp en allt större del av inkomsterna och bostadsköerna växer. Det som saknas i dagens bostadspolitik är inte bara medlen för att åstadkomma något, utan även ett uttalat mål för vad man vill uppnå.
Vad som nu erfordras är en bostadspolitik baserad på federalismens prin-ciper, en bostadspolitik där var och en har möjlighet att påverka sin bostadssituation utifrån sina egna behov och prioriteringar. Samtidigt är också bostadspolitiken ett område där långsiktighet och klara spelregler måste få råda. Människor måste vara fria att själva fatta sina beslut när det gäller boende, utan att staten griper in med storskaliga lösningar där alla förutsätts passa in i samma mall. Jag anser att var och en själv har den bästa insikten i hur man vill utforma sitt boende, oavsett var eller hur man vill bo. Samma valfrihet ska gälla även för äldre och människor med funk-tionshinder.
För att den valfrihet och mångfald jag förespråkar skall kunna uppnås måste det råda neutralitet när det gäller de ekonomiska förutsättningarna för olika boendeformer. Det är en absolut förutsättning för att individens val av boende i första hand skall styras av egna preferenser, och inte av de ekonomiska villkor som råder för stunden på grund av statens varie-rande bidrags- och skattepolitik. Det är en följd av att statens engagemang i bostadspolitiken har varit alltför kortsiktigt och osammanhängande. I stäl-let för ett överreglerat system som hålls vid liv av tillfälliga subventioner bör bostadspolitiken reformeras mot en mer marknadsekonomisk inriktning.
Läget på den lokala bostadsmarknaden och naturgivna förhållanden ger helt skilda förutsättningar för att bygga och bo runt om i landet. Därför måste lösningarna också anpassas efter de lokala problemen. En bostadspo-litik formad underifrån med utgångspunkt i de lokala och regionala förut-sättningarna är det enda rimliga alternativet. Det är närmast en självklarhet att medborgarnas inflytande blir större när boendepolitik och planering ska-pas utifrån de behov och förutsättningar som finns lokalt. Människor som ges ett reellt inflytande över sitt boende och utvecklingen av sin bygd kän-ner delaktighet och får ett större självbestämmande över sina liv. Den nuvarande centralt utformade bostadspolitiken innebär däremot mindre demokratiskt inflytande. Demokrati i boende och planering gör människor delaktiga och ansvarstagande.
Ett allvarligt problem som måste åtgärdas är att hyresrätten är på tillba-kagång. Andelen hyresrätter i det totala bostadsbeståndet har minskat.
Förutom att vi har en alltför begränsad nybyggnation, har det skett en omfattande ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. Samtidigt har en allt större del av nybyggnationen varit inriktad på lönsamma bostadsrätter i stället för hyresrätter. Jag anser att hyresrätten behövs på en bostadsmark-nad med mångfald. Den erbjuder ett flexibelt boende, framför allt för de grupper som är nyetablerade på bostadsmarknaden och för dem som inte har de ekonomiska förutsättningarna för att äga sitt boende. Även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är hyresrätten viktig. Med en flexibel arbets-marknad där människor ofta flyttar beroende på arbete, kan det vara hämmande för en tillväxtort om det saknas ett snabbt tillgängligt boende.
Bostadsbyggandet i Sverige ligger i dag på en alldeles för låg nivå.
Även om bostadsbyggandet har ökat något de senaste åren, är nyproduktio-nen låg jämfört med övriga Europa. Ett påtagligt bevis för detta är den tilltagande bostadsbristen. I Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2005 angav 38 % av kommunerna att de hade bostadsbrist, medan 28 % angav att det rådde överskott. Det är en klar försämring sedan 2003 då 27 % angav bostadsbrist och hela 47 % av kommunerna överskott.
Samtidigt som byggandet är lågt har många kommuner ett betydande antal tomma bostäder. Det innebär emellertid inte alltid att dessa kommu-ner inte har bostadsbrist. Många kommukommu-ner uppvisar en balans totalt sett, men har samtidigt en bostadsbrist i centralorten. En sådan situation riske-rar att hämma kommunernas utveckling och tillväxt. I stället för statlig styrning bör ansvaret ges till kommunerna att själva att lösa sina bostads-problem. Det borde vara upp till varje kommun att ta ställning till om man behöver riva, bygga nytt eller både riva och bygga nytt.
Den låga nivån på byggandet har flera förklaringar. En av de förkla-ringar som de flesta kommuner uppger är de höga produktionskostnaderna.
Byggsektorn har utvecklats i en miljö dominerad av reglering och liga och kortsiktiga satsningar från statsmakternas sida. Efter det storska-liga byggandet under miljonprogrammets dagar stannade bostadsbyggandet nästan av helt under den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet.
Byggsektorn i dag domineras av ett fåtal företag. Inom vissa segment inom byggmaterial, men även inom grossistförsäljning, är marknaden starkt koncentrerad. Flera av dessa marknader har dessutom höga kostna-der för in- och utträde av nya företag. Konkurrensverket har även utrett ett flertal karteller inom byggbranschen. Boverkets byggkostnadsforum har visat att det går att göra stora besparingar på materialsidan genom import från övriga Europa. Det är därför viktigt att byggsektorn reformeras.
Även hyresregleringen har del i skulden till det låga byggandet eftersom hyrorna för nybyggnation kan omprövas efter sex månader. Detta gör den framtida hyresnivån oförutsägbar och kan leda till att ekonomin för ett byggprojekt kan haverera i efterhand.
Bland dem som har det svårast på dagens bostadsmarknad är studen-terna. Ett alternativ för att få i gång byggandet av studentbostäder kan vara att producera enklare bostäder avsedda för förstagångsboende. De fak-torer som fördyrar studentboende är de normer som kräver en viss storlek, standard och tillgänglighet. Genom mer flexibla regler skulle enklare och mer standardiserade lägenheter och s.k. modulboenden kunna byggas, och därmed också kostnaderna pressas ned.
Vad jag nu med anslutning till förslagen i partimotion 2005/06:N481 (c) yrkandena 5 och 6 samt motionerna 2005/06:Bo232 (c) yrkandena 1 och 2, 2005/06:Bo335 (c) yrkandena 1–3 och 8 samt 2005/06:N474 (m, fp, kd, c) yrkande 3 anfört om utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. I den mån övriga motionsför-slag inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de.
12. Bostadspolitikens allmänna utformning, punkt 6 (mp)