Vad vi nu med anslutning till förslagen i vår partimotion 2005/06:Bo298 (fp) yrkandena 1–3, 7, 15, 18, 24, 28, 33, 36, 39 och 40 samt motion 2005/06:Bo214 (fp) yrkande 1 anfört om utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Därmed är även förslaget i motionerna 2005/06:Bo244 (fp) yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:
N443 (fp) yrkande 45 i allt väsentligt tillgodosett. I den mån övriga motions-förslag inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de.
10. Bostadspolitikens allmänna utformning, punkt 6 (kd) av Ragnwi Marcelind (kd) och Dan Kihlström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2005/06:Bo338 yrkande 1, bifaller delvis motion 2005/06:N438 yrkande 5 och avslår motionerna 2005/06:N302 yrkande 4, 2005/06:N443 yrkande 45, 2005/06:N474 yrkande 3, 2005/06:N481 yrkandena 5 och 6, 2005/06:Bo214 yrkande 1, 2005/06:Bo230 yrkande 3, 2005/06:Bo232 yrkandena 1 och 2, 2005/06:
Bo244 yrkandena 1 och 2, 2005/06:Bo267 yrkandena 1 och 2, 2005/06:
Bo276 yrkandena 1, 3 och 10, 2005/06:Bo298 yrkandena 1–3, 7, 15, 18, 24, 28, 33, 36, 39 och 40, 2005/06:Bo312, 2005/06:Bo328, 2005/06:
Bo329, 2005/06:Bo333 yrkande 1 och 2005/06:Bo335 yrkandena 1–3 och 8.
Ställningstagande
Den socialdemokratiska regeringens bostadspolitik har misslyckats. Alla tecken pekar också mot att misslyckandet bara växer. Boverkets bostads-marknadsenkät för 2005 visar att det antal kommuner som rapporterar bostadsbrist i kommunen som helhet fortsätter att öka. I år uppgår antalet till 111. Därutöver uppvisar 56 kommuner bostadsbrist i centralorten. Sam-mantaget är det därmed bostadsbrist i 167 av landets 290 kommuner. Det kan jämföras med att 157 kommuner rapporterade bostadsbrist föregående år. Det är uppenbart att bostadspolitiken befinner sig i akut förtroendekris till följd av en brist på reformer av planprocessen, hyreslagstiftningen, rän-tebidragen och de tillfälliga investeringsstöden. I stället för att lappa och laga på det nötta bostadspolitiska täcket, borde regeringen ta sig an
bostads-byggandets fundamentala problem och dra upp riktlinjer för en helt ny, långsiktig bostadspolitik. Denna nya politik måste omriktas från detaljstyr-ning, kortsiktiga bidrag och övergrepp på det kommunala självstyret, till en politik som erbjuder långsiktigt stabila spelregler och sänkt skattetryck för såväl byggande som boende.
Alla människor, familjer och hushållssammansättningar behöver en bostad som kan tillgodose de behov man har beroende på livssituationen.
Det är en social rättighet att ha en bostad. En balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder är en förutsättning för en god samhällsutveckling.
Bostadsbrist skapar, på samma sätt som bostadsöverskott eller ett ensidigt bestånd av bostäder, stora ekonomiska och sociala problem.
Vi kristdemokrater menar att boendepolitiken skall formas utifrån den enskilda människans ansvar, möjligheter och skyldigheter. Det innebär att den enskildes rätt till ägande måste tillgodoses, samtidigt som samhället behöver garantera en solidarisk bostadspolitik där även den som inte är köpstark har rätt till ett gott och tryggt boende.
Det är en genomgående erfarenhet att en fri marknad där många företag kan konkurrera på lika villkor oftast ger det bästa resultatet. Bostadsmark-naden uppvisar dock ett flertal egenskaper som sammantaget gör att de vanliga marknadsmekanismerna inte ensamma kan antas ge ett tillräckligt bra utfall. Det är därför rimligt att med politiska medel påverka markna-dens funktionssätt så att den både fungerar så effektivt som möjligt och så att det blir möjligt för alla medborgare att få en god bostad till rimlig kost-nad. En absolut förutsättning för en väl fungerande bostadsmarknad är att spelreglerna är långsiktiga och förutsägbara.
Bostadspolitiken måste inriktas på att utan detaljstyrning skapa förutsätt-ningar för ett ökat byggande och ett billigare boende. Staten behöver återigen fokusera på sin uppgift i bostadspolitiken, nämligen att svara för att legala och finansiella instrument finns tillgängliga för bostadsbyggandet och inte, som varit fallet under senare år, på hur bostadspolitiken verk-ställs på lokal nivå.
Det kan inte entydigt fastställas vad i en människas livssituation som är avgörande för hennes behov och intressen när det gäller boendet. Familje-situationen familjesammansättningen är ändå kanske den mest avgörande faktorn för vilken bostad som efterfrågas. I synnerhet gäller det vid föränd-ringar av familjesammansättning, och då inte minst för familjer som vill skaffa barn. Därför måste bostadspolitiken särskilt ta sig an de svårigheter som unga möter när de är på väg att bilda eller utöka sin familj. Det finns en trångboddhet i Sverige som framför allt drabbar barnfamiljer. Reger-ingen gör alldeles för lite för att råda bot på detta.
För att möta familjernas mångfald krävs en motsvarande mångfald av bostäder och boendeformer. Därför måste valfrihet bli ett ledord för bostads-politiken – detta på ett sätt som i dag helt saknas. Lika lite som reger-ingen skall avgöra vilka former av barnomsorg familjer bör välja, skall staten detaljreglera vilken typ av bostäder som skall byggas för att
tillgo-dose de behov som finns. Särskilt gäller det om man, som Socialdemokra-terna, väljer att satsa alla resurser på en typ av bostäder som är långt ifrån idealisk för växande barnfamiljer, nämligen de minsta hyresrätterna.
Ett mycket påtagligt problem är i dag bristen på rörlighet på bostads-marknaden. Åtgärder måste därför vidtas för att förbättra rörligheten genom att åstadkomma flyttkedjor. En tillräcklig rörlighet är avgörande för möjligheterna att hitta inte bara en bostad vilken som helst, utan en bostad som passar den egna eller familjens livssituation.
I dag råder det bostadsbrist i över 160 kommuner. Det finns således ett uppenbart behov av att redan på kort sikt öka bostadsproduktionen kraf-tigt. Men detta behov kan inte tas till intäkt för att bostadspolitiken ensidigt skall inriktas mot de minsta och billigaste lägenheterna för att max-imera antalet nya bostäder. För att åstadkomma rörlighet krävs ett varierat byggande, ett byggande som skapar boenden för livets olika skeden och familjers olika önskemål. Möjlighet måste finnas att välja mellan lediga bostäder i olika upplåtelseformer och storlekar. För det krävs först och främst en ökad bostadsproduktion.
Den politik som formar det goda boende vi nu uttalat oss för kan upp-nås genom att följande åtgärder genomförs.
– Fastighetsskatten avskaffas. Kommunerna får möjlighet att införa en avgift baserad på kommunens självkostnader om maximalt 2 800 kr per år för småhus och maximalt 900 kr per lägenhet.
– Bosparande med rätt till 30 % skatteavdrag införs för personer under 34 år.
– Bostadsbidrag beräknas på hela räntekostnaden för bolån.
– Ett nytt investeringsbidrag för byggande av studentbostäder på 100 mil-joner kronor per år införs.
– Skattebefrielse införs vid uthyrning av del av bostad.
– Hyressättningen reformeras. I nyproducerade lägenheter medges en fri-are hyressättning samtidigt som bruksvärdessystemets ursprungliga principer återupprättas.
– Planprocessen förenklas genom att antalet överklagandeinstanser mins-kas och digitaliseringen ökar.
– Strandskyddet görs mer flexibelt.
– Konkurrensverket får bättre medel att bekämpa oetiskt agerande i byggsektorn och kartellsamverkan kriminaliseras.
– Kommunernas självbestämmande över bostadspolitiken stärks.
– Möjligheten till ägarlägenheter införs.
– Barnfamiljernas bostadsbidrag förstärks.
– Ett Forum för äldres boende inrättas för att möta bostadsbehoven hos den allt äldre befolkningen.
Genom de insatser som vi nu föreslår skapas förutsättningar för en bostads-produktion som bättre svarar mot de verkliga behov som finns. I enlighet med förslaget i motion 2005/06:Bo338 (kd) yrkande 1 bör detta ges reger-ingen till känna. Därmed är även förslaget i motion 2005/06:N438 (kd)
yrkande 5 i allt väsentligt tillgodosett. I den utsträckning den nu förordade inriktningen av bostadspolitiken inte låter sig förenas med förslagen i övriga nu behandlade motioner avstyrks dessa.
11. Bostadspolitikens allmänna utformning, punkt 6 (c)