Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2005/06:Bo214 yrkande 1 och 2005/06:Bo298 yrkandena 1–3, 7, 15, 18, 24, 28, 33, 36, 39 och 40, bifaller delvis motionerna 2005/06:N443 yrkande 45 och 2005/06:
Bo244 yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2005/06:N302 yrkande 4, 2005/06:N438 yrkande 5, 2005/06:N474 yrkande 3, 2005/06:N481 yrkan-dena 5 och 6, 2005/06:Bo230 yrkande 3, 2005/06:Bo232 yrkanyrkan-dena 1 och 2, 2005/06:Bo267 yrkandena 1 och 2, 2005/06:Bo276 yrkandena 1, 3 och 10, 2005/06:Bo312, 2005/06:Bo328, 2005/06:Bo329, 2005/06:Bo333 yrkande 1, 2005/06:Bo335 yrkandena 1–3 och 8 samt 2005/06:Bo338 yrkande 1.
Ställningstagande
Sverige behöver en ny bostadspolitik där bostadskonsumentens egenmakt och tillväxt står i fokus. Skälen till detta är flera. Både i ett nordiskt och i ett europeiskt perspektiv utmärker sig Sverige på ett negativt sätt på det bostadspolitiska området. Vid en jämförelse med andra europeiska länder kan vi konstatera att antalet färdigställda nybyggda lägenheter är betydligt lägre här än i något annat jämförbart land. Därutöver har vi i Sverige den högsta boendekostnaden sett till dess andel av den disponibla inkomsten.
De svenska bostadskonsumenternas köpkraft i storstadsregioner som Stock-holm ligger betydligt lägre än i till exempel Bryssel, München, Amster-dam, Wien, Köpenhamn och Helsingfors.
Effekterna av den förda bostadspolitiken blir nu allt tydligare. Så sent som 1998 upplevde 7 % av kommunerna att det förelåg bostadsbrist. År 2001 var motsvarande andel var femte kommun. I dag anger var tredje kommun att det råder bostadsbrist. På de allra flesta högskoleorter råder det brist på bostäder i någon del av kommunen. Enligt Boverkets enkät råder det bostadsbrist i 111 av Sveriges 290 kommuner. Det innebär att inte mindre än 61 % av landets befolkning bor i kommuner med bostads-brist. Endast 12 % bor däremot i kommuner med överskott av bostäder jämfört med 20 % för två år sedan. Dessutom gör var fjärde kommun som redan i dag har bostadsbrist bedömningen att bostadsbristen kommer att öka de kommande två åren.
Förutom att bostadsbristen drabbar den som behöver en bostad verkar den också hämmande på tillväxten i landet. Bristen på bostäder försvårar rörligheten på arbetsmarknaden, omöjliggör eller försvårar studerandes möj-lighet att tacka ja till studieplatser, tvingar unga att bo kvar hemma längre
och hindrar människors från att få det boende som i livets olika skeden passar just dem. Det är i dag näst intill omöjligt att inom rimlig tid få ett förstahandskontrakt till en hyresbostad i storstadsregionerna. I de tre stor-städerna Malmö, Göteborg och Stockholm är läget särskilt alarmerande. I storstadsregionerna blir bostadsproblemen genom detta ett allt större hot mot en gynnsam utveckling för jobb och välstånd för hela landet.
Krisen i bostadssektorn beror på att de lösningar som en gång vidtogs för komma till rätta med bostadskrisen i efterkrigstidens Sverige inte sva-rar mot dagens bostadspolitiska utmaningar. Miljonprogramsområdena löste en akut bostadsbrist genom intensivt byggande. I dag har samma områden bidragit till uppkomsten av segregerade samhällen.
Det är helt uppenbart att den socialdemokratiska bostadspolitiken inne-håller stora brister som vi nu måste ta itu med. Det handlar om svarta kontrakt, omständliga bygglovsprocesser, krångliga byggregler, bristande konkurrens, höga kostnader, ovilja att införa nya ägarformer, politiskt styr-ning av upplåtelseformer och för liten individuell valfrihet för bostadskon-sumenten. I spåren av bostadsbristen har en svart marknad etablerats som varje år omsätter miljontals kronor och vars aktörer utnyttjar bostadslösas desperation och maktlöshet.
Vad som nu krävs är nya lösningar. Dagens bostadspolitik behöver för-nyas och förändras i grunden så att förutsättningar skapas för en stabil och långsiktig politik som leder till en kontinuerlig bostadsproduktion utifrån konsumenternas efterfrågan. Endast genom att sätta bostadskonsumenten i centrum kan vi få ett byggande och boende som svarar mot dagens och morgondagens krav. Bostadspolitiken behöver helt enkelt skifta fokus från ett centralplanerings- och myndighetsperspektiv till ett konsumentperspek-tiv. Det innebär att förutsättningar för mångfald, valfrihet, trygghet och integration måste grundläggas redan vid planering och byggande av bostäder.
Ansvaret för bostadspolitiken delas mellan riksdag, regering och våra kommuner, där riksdag och regering ansvarar för de finansiella och legala förutsättningarna. För att skapa långsiktiga förutsättningar för bostadsbyg-gande och ombyggnad krävs att hinder minskas både på den nationella och lokala nivån.
En ökad nyproduktion av bostäder är den viktigaste bostadspolitiska frå-gan just nu, men insatser på detta område måste kombineras med reformer som leder till att även det befintliga beståndet av bostäder kan påverkas utifrån konsumenternas efterfrågan och krav på förändring. Det befintliga beståndet berörs bl.a. av frågor om ombildning av hyresrätter till andra upplåtelseformer, ombyggnad/tillbyggnad, bruksvärdesystemets funktions-sätt samt från- och tillval vad gäller bostadens utformning.
Enligt vår uppfattning bör inriktningen vara att marknaden skall kunna klara en tillräcklig bostadsproduktion utan nya offentliga åtaganden i form av mer eller mindre omfattande produktionsbidrag. I vissa fall kan dock statliga insatser vara aktuella; det kan t.ex. gälla att genom avgiftsfinansie-rade kreditgarantier fördela något av risken vid bostadsbyggande.
Huvudin-riktningen skall emellertid vara att fokusera de statliga insatserna på konsumentens möjligheter att efterfråga bostäder i kombination med att riva hinder som fördyrar eller omöjliggör bostadsbyggandet. Hinder som behöver avlägsnas eller minskas genom lagstiftningsinsatser avser plan-och byggprocessen, hyressättningen för nyproduktion, tillgången till attrak-tiv mark m.m. Vi vill också skapa nya möjligheter för produktutveckling.
Länder med högre andel ägarbostäder har hittat metoder för att uppmuntra byggande av hyresrätter genom att blanda upplåtelseformer i fastigheter i stället för att bygga stadsdelar med ensidigt utbud av hyresrätter. I Sverige omöjliggörs detta bl.a. genom att enskilda ägarlägenheter inte får bildas i enlighet med den socialdemokratiska regeringens motstånd mot denna upp-låtelseform.
Samtidigt som nyproduktion av bostäder är en betydelsefull del av lös-ningen på dagens problem är det minst lika viktigt att ta vara på den potential som finns i det befintliga bostadsbeståndet. Nyproduktion är trots allt oftast ett relativt dyrt sätt att lösa problemen i förhållande till om det äldre beståndet kan utnyttjas på ett bättre sätt. En ökad rörlighet, eller s.k.
flyttkedjor, skulle innebära att fler mindre bostäder kan frigöras för ungdo-mar och andra nytillkomna på bostadsungdo-marknaden. Det kan åstadkommas genom såväl nyproduktion som insatser för att underlätta rörligheten i de befintliga bostäderna.
Ett sätt att ge bättre förutsättningar för nyproduktion av bostäder är att stimulera kreativitet och idéutveckling. Innovationstakten anses i dag vara låg i byggbranschen – lägre än i andra branscher. Vid varje byggprojekt börjar man att bygga arbetsplatsen från början, och genomslaget för indust-riellt byggande är fortfarande blygsamt. I prefabricerade hus tillverkas badrum ofta av en enda yrkeskategori, i stället för sju ute på bygget. Det finns mängder av sådana exempel som väcker tankar om att det borde vara möjligt att pressa priserna och därmed produktionskostnaden genom nya grepp, men också för att förebygga fukt- och mögelproblematiken som präglat många stora projekt.
Kortsiktiga bidrag är enligt vår mening ingen långsiktig lösning. Fler kortsiktiga bidrag skapar inte en bra bostadsmarknad. Därför har vi från Folkpartiets sida konsekvent sagt nej till s.k. investeringsbidrag. För att stimulera ökat bostadsbyggande behövs andra åtgärder såsom reformerad hyressättning i nyproduktionen, en ny upplåtelseform i form av ägarlägen-heter, stärkt konsumentstöd, sänkt fastighets- och förmögenhetsskatt, ökad konkurrens på byggmarknaden, förnyad statlig markpolitik för fler student-bostäder, enklare planregler, mer långsiktig finansiering och tillgång till privat investeringskapital.
Utöver de nu förordade åtgärderna finns det enligt vår mening anled-ning att särskilt stimulera tillkomsten av bostäder med hyresrätt. Vi vill skapa ett nyproduktionspaket som öppnar nya möjligheter för produktion av hyresrätter. I åtgärdspaketet skall ingå friare hyressättning för nyproduk-tion, förskjuten infasning av fastighetsskatten, begränsningar i möjligheten
att överklaga hyran i nyproduktion, en effektivare planprocess, lokalt anpas-sat strandskydd, möjlighet att göra till- och frånval vad gäller bostadens standard, översyn av byggnormer samt nytänkande avseende tredimensio-nell fastighetsindelning som möjliggör en blandning av upplåtelseformer.
För att stärka forskningen, framställningen av underlag för politiska beslut samt för att öka konsumentens makt och insyn vill vi se en utveck-ling och förstärkning av bostadsstatistiken. Vi vill få till stånd en metodut-veckling som möjliggör att statistik framtas som ökar transparensen och förbättrar beslutsunderlaget. Den svenska bostadsstatistiken har i dag bris-ter som försvårar jämförelser över tiden liksom med andra länder. Där-emot motsätter vi oss att det införs ett lägenhetsregister.
En påtaglig svaghet med dagens bostadspolitik är att den i hög grad fokuserar städernas situation, där höga boendekostnader och liten nyproduk-tion utgör stora problem. Landsbygdens problem kommer ofta i skymun-dan. I stora delar av landet är produktionskostnaden för ett nytt hus långt högre än vad huset sedan värderas till på marknaden. Det innebär svårighe-ter att få lån. Detta leder till att det inte byggs på landsbygden, trots att det i många fall finns både ett behov av bostäder och tillgång på billig mark. Två faktorer ställer till extra problem på landsbygden när det gäller bostäder och annan byggnation. Det är dels den allmänna utvecklingen som lett fram till en icke fungerande byggmarknad, dels problemen med kapitalförsörjningen. Här vill vi se en anpassning av det redan existerande statliga självfinansierade kreditgarantisystemet så att man får en bättre möj-lighet att lånefinansiera för byggkostnaderna på landet.
Sammanfattningsvis menar vi att en politik för kontinuerligt bostadsbyg-gande där bostadskonsumenten står i fokus bl.a. bör innefatta följande:
– Riv hindren för nyproduktion.
– Frigör billiga bostäder till bl.a. unga genom att underlätta flyttkedjor.
– Skärp konkurrensen inom byggandet för att pressa produktionskostna-derna.
– Stärk konsumentstödet och öka informationen till konsumenter.
– Inför ett nyproduktionspaket för hyresrätter.
– Genomför en reformerad hyressättning för nyproduktion.
– Utforma en bostadspolitik för ökad egenmakt.
– Ge förutsättningar för mer forskning och utveckling samt bättre verk-tyg för statistik.
– Låt fler äga sin bostad, omvandla hyresrätter och inför den nya upplå-telseformen ägarlägenheter.
– Inför ett tillväxtvänligt skatteutjämningssystem så fler vill bygga bostä-der.
– Utforma en samhällsplanering för ökad valfrihet med en effektivare överklagningsprocess och mindre krångel.
– Sänk och reformera fastighetsskatten i ett första steg.
– Avskaffa förmögenhetsskatten.
– Satsa på infrastruktur och kommunikationer för att åstadkomma ökat bostadsbyggande.
– Låt miljöfrågor och bostadsbyggande samverka i stället för att mot-verka varandra.
– Behåll bostadsbidragen tills vidare.
–
Vad vi nu med anslutning till förslagen i vår partimotion 2005/06:Bo298 (fp) yrkandena 1–3, 7, 15, 18, 24, 28, 33, 36, 39 och 40 samt motion 2005/06:Bo214 (fp) yrkande 1 anfört om utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Därmed är även förslaget i motionerna 2005/06:Bo244 (fp) yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:
N443 (fp) yrkande 45 i allt väsentligt tillgodosett. I den mån övriga motions-förslag inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de.
10. Bostadspolitikens allmänna utformning, punkt 6 (kd)