Brottskategorins betydelse

I detta avsnitt presenteras en analys av hur olika typer av brott påverkar skälighetsbedömningen. Brottsligheten har delats upp i två kategorier, brott mot person och allmänhet samt

92 Göta hovrätts beslut 2018-04-05, ärende ÖÄ 2818–17, Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2019-07-03, ärende ÖÄ 2272–19, Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2020-05-19, ärende ÖÄ 3290–20, Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-14, ärende ÖÄ 1434–16, Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2018-05-16, ärende ÖÄ 963–17 och Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2019-03-05, ärende ÖÄ 1364–18 samt Kronofogdemyndighetens beslut den 31 augusti 2018, dnr S-16196-17.

93 Se fotnot 94 och 95.

94 Göta hovrätts beslut 2017-11-07, ärende ÖÄ 1916–17 och Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-18,

ärende ÖÄ 656–17 samt Hudiksvalls tingsrätts beslut 2017-05-15, ärende Ä 1875–16.

95 Svea hovrätts beslut 2018-07-02, ärende ÖÄ 1019–18, Göta hovrätts beslut 2020-01-23, ärende ÖÄ 3536–19

samt Norrköpings tingsrätts beslut 2019-10-28, ärende Ä 2403–19 och Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-14, ärende ÖÄ 1027–16.

30 förmögenhetsbrott. Brottsligheten påverkar enligt HD:s uttalanden i NJA 2017 s. 741 framförallt bedömningen av hur lång tid som bör ha passerat sedan brottet innan en skuldsanering kan anses skälig. Det finns även andra omständigheter som påverkar tidsperioden, men dessa behandlas i andra avsnitt i detta kapitel. Principen som enligt HD gäller är att ju grövre brott, desto längre tid inverkar skadeståndsskuldernas brottsliga ursprung på bedömningen. I detta avsnitt behandlas hovrättspraxis som avgjorts både innan och efter HD-fallet, eftersom HD i NJA 2017 s. 741 enbart gjort uttalanden om vissa brottsrubriceringar. För att analysera övriga brottstypers påverkan på skälighetsbedömningen, bör därmed även tidigare hovrättspraxis vara av intresse.

3.3.1.1 Brott mot person och allmänhet

Utöver brottets allvarlighetsgrad bör det enligt HD i NJA 2017 s. 741 ha särskild betydelse om brottet allvarligt kränker ett brottsoffers personliga integritet. Rättsfallet berör tre olika brottsrubriceringar, mordbrand, grovt olaga hot och våld och hot mot tjänsteman. Dessa kommer kort presenteras nedan, fullständig redogörelse återfinns i avsnitt 2.6.

Gällande våld och hot mot tjänsteman uttalas i rättsfallet att brottsligheten jämförelsevis inte är av det allvarligare slaget, och att det inte skett någon svårare kränkning av brottsoffren. Det kan tolkas som att brottsligheten jämfört med de övriga brott som var aktuella i rättsfallet inte vägde särskilt tungt, men att brottsligheten kan få större effekt i andra fall. HD uttalar även att framförallt tiden som passerat sedan brottsligheten medförde att gärningen inte skulle tillmätas någon betydelse vid skälighetsbedömningen. Vid kortare tidsperioder än cirka åtta år kan därmed denna typ av brottslighet påverka skälighetsbedömningen.

Gällande mordbrand och grovt olaga hot menar HD att brottsligheten är av betydligt allvarligare slag. Mordbrand på det sätt som skett i det aktuella fallet innehåller enligt HD rent generellt stora kränkningar av andras rätt till trygghet och välbefinnande. Brottsligheten ska därmed utgöra en lång tids absolut hinder mot skuldsanering. Även grovt olaga hot talar i samma riktning, men har i rättsfallet inte samma tyngd på grund av omständigheter vid gärningstillfället. Grovt olaga hot bör därmed även kunna ha en stor tyngd som ensamt brott.

31 När det gäller dråp har detta, föga förvånande, av hovrätterna ansetts vara ytterst allvarlig brottslighet.⁹⁶ Även försök till mord och försök till dråp har ansetts vara mycket allvarlig eller allvarlig brottslighet.⁹⁷ Det uttalades även i ett rättsfall att brottsligheten var betydligt allvarligare än den i NJA 2017 s. 741, och att brottsligheten typiskt sett innebär en mycket allvarlig kränkning av brottsoffrets personliga integritet och trygghet.⁹⁸ Brottslighet som rör livshotande våld bör därmed under en lång tid utgöra ett absolut hinder mot skuldsanering.

Att grov misshandel ansetts utgöra allvarlig brottslighet visar att även andra icke livshotande våldsbrott är att se som allvarliga.⁹⁹ I ett annat ärende, som rörde flertalet olika brottskategorier, uttalade hovrätten att brotten till betydande del varit allvarliga. Brottsligheten som den skuldsatta tidigare dömts för var försök till mord, försök till rån, våld mot tjänsteman, tillgrepp av fortskaffningsmedel samt vissa trafikbrott.100 Eftersom avgörandet skett efter NJA 2017 s. 741 bör våld mot tjänsteman, i likhet med HD:s resonemang, inte ansetts utgöra allvarlig brottslighet. Däremot bör försök till rån ingå i kretsen av brott som ansågs utgöra allvarlig brottslighet, med tanke på brottets karaktär och dess ekonomiska koppling. Då hovrätten inte specificerade vilka brott som ansågs vara allvarliga kan ytterligare slutsatser inte dras från rättsfallet. Generellt tyder detta på att brott kopplade till våld allmänt ses som allvarlig brottslighet, och därmed har en förhållandevis stor påverkan på skälighetsbedömningen.

En annan kategori av brott där brottsligheten ofta ansetts vara allvarlig är de brott som återfinns i 4 kap. BrB. Det framkommer av flera rättsfall att grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning utgör mycket allvarlig eller svår brottslighet, samt att brotten generellt sett allvarligt kränker brottsoffrets personliga integritet.¹⁰¹ I ett rättsfall uttalades även att grovt olaga hot utgör mycket allvarlig brottslighet.¹⁰² Olaga hot av normalgraden bör likaså kunna ses som allvarlig brottslighet, och är även det sådan brottslighet som typiskt sett kränker den

96 Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2014-06-03, ärende ÖÄ 934–14 samt Blekinge tingsrätts beslut 2014-03-12, ärende Ä 2454–13 och Svea hovrätts beslut 2013-04-05, ärende ÖÄ 3183–13 samt Västmanlands tingsrätts beslut 2013-03-13, ärende Ä 5583–12.

96 Se Blekinge tingsrätts beslut 2014-03-12, ärende Ä 2454–13.

97 Svea hovrätts beslut 2011-03-29, ärende ÖÄ 10389–10, Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut

2017-06-21, ärende ÖÄ 462–17 och Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2020-02-24, ärende ÖÄ 1012–19. 98 Göta hovrätts beslut 2018-12-13, ärende ÖÄ 2573–18.

99 RH 2014:47 och Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2020-02-24, ärende ÖÄ 1012–19.

100 Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-15, ärende ÖÄ 935–18.

101 RH 2014:47, Göta hovrätts beslut 2017-01-09, ärende ÖÄ 2873–16 samt Linköpings tingsrätts beslut

2016-10-14, ärende Ä 3097–16, Hovrätten för Övre Norrlands beslut 2017-03-21, ärende ÖÄ 107–17, Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2020-05-13, ärende ÖÄ 1828–20 och Göta hovrätts beslut 2018-04-05, ärende ÖÄ 2818-17. 102 RH 2014:47.

32 personliga integriteten.¹⁰³ I ett rättsfall uttalades dock att olaga hot utgör förhållandevis ringa brottslighet.¹⁰⁴ Brott som återfinns i 4 kap. BrB bör därmed utifrån HD:s resonemang i NJA 2017 s. 741 vara sådan som får särskild tyngd genom dess integritetskränkande karaktär. Det bör även gå att applicera på brott med lägre straffskalor, men det är svårt att avgöra då det inte återfinns någon tydlig praxis. Den samlade bilden utifrån hovrättspraxis blir dock att brottsligheten i allmänhet är allvarlig.

Sexualbrott har generellt stor betydelse vid skälighetsbedömningen, då brottsligheten både ses som allvarlig och särskilt integritetskränkande. De specifika brottsrubriceringarna där brottsligheten omnämnts som allvarlig är våldtäkt, våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, sexuellt ofredande och sexuellt ofredande av barn.105 Det bör dock finnas en bredd inom begreppet allvarlig brottslighet, vilket gör det svårt att bedöma skillnaderna mellan olika brottsrubriceringar. Det är inte rimligt att brott med stora skillnader i straffskalor anses ha exakt samma påverkan på skälighetsbedömningen. Sexualbrott anses även vara särskilt integritetskränkande, och då framförallt våldtäkt, våldtäkt av barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn samt utnyttjande av barn för sexuell posering.¹⁰⁶

Grov våldtäkt, våldtäkt, våldtäkt mot barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig har dessutom ansetts utgöra mycket allvarlig brottslighet.¹⁰⁷ Det tyder på att denna typ av brottslighet påverkar skälighetsbedömningen mer än övriga sexualbrott. I ett ärende uttalades även att grovt sexuellt utnyttjande av underårig har en allvarlighetsgrad som går att likställa

103 Se Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-31, ärende ÖÄ 2002–18.

104 Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2016-11-24, ärende ÖÄ 1922–16 och Blekinge tingsrätts beslut 2016-07-01, ärende Ä 831–16.

105 Göta hovrätts beslut 2019-05-14, ärende ÖÄ 1370-19, Svea hovrätts beslut 2012-10-26, ärende ÖÄ 3991-12,

Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 11-24, ärende ÖÄ 1922-16 samt Blekinge tingsrätts beslut 2016-07-01, ärende Ä 831-16, Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-31, ärende ÖÄ 2002-18, Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2018-05-16, ärende ÖÄ 963-17, Göta hovrätts beslut 2011-04-14, ärende ÖÄ 3208-10, Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2019-07-03, ärende ÖÄ 2272-19, Hovrätten för Övre Norrlands beslut 2017-03-21, ärende ÖÄ 107-17, Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2003-01-10, ärende ÖÄ 1530-02 och Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-11-30, ärende ÖÄ 2197-18 samt Helsingborgs tingsrätts beslut 2018-06-26, ärende Ä 130-18.

106 Göta hovrätts beslut 2019-05-14, ärende ÖÄ 1370–19, Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut

2018-10-31, ärende ÖÄ 2002–18, Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2018-05-16, ärende ÖÄ 963–17, Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-11-30, ärende ÖÄ 2197–18 samt Helsingborgs tingsrätts beslut 2018-06-26, ärende Ä 130–18 och Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-14, ärende ÖÄ 1434–16.

107 Svea hovrätts beslut 2011-03-29, ärende ÖÄ 10516–10 samt Kronofogdemyndighetens beslut den 22 december

2009, dnr S-5227-09-0100, Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-11-30, ärende ÖÄ 2197–18 samt Helsingborgs tingsrätts beslut 2018-06-26, ärende Ä 130–18 och Svea hovrätts beslut 2017-01-31, ärende ÖÄ 10802–16 samt Södertörns tingsrätts beslut 2016-12-05, ärende Ä 9952–16.

33 med våldtäkt.¹⁰⁸ När det gäller tyngden mellan olika sexualbrott uttalades i ett ärende med våldtäkt och sexuellt ofredande, att våldtäkt var det klart allvarligaste brottet och det som hade avgörande betydelse för skälighetsbedömningen.¹⁰⁹ Det bekräftar att våldtäkt, och de övriga sexualbrott som ansetts vara mycket allvarliga har en viss särställning. Dessa brott bör därmed ha en större påverkan på skälighetsbedömningen än övriga sexualbrott.

I ett ärende där den aktuella brottsligheten var sexuellt utnyttjande av underårig, utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt barnpornografibrott poängterade rätten att brotten innefattade en mycket allvarlig kränkning av den personliga integriteten och att brottens karaktär skiljer sig från brottsligheten i NJA 2017 s. 741.¹¹⁰ Även i ett annat ärende där brottsligheten var våldtäkt, sexuellt utnyttjande och våldtäkt mot barn konstaterades att kränkningen var betydligt större än i NJA 2017 s. 741.111 Även detta bekräftar att sexualbrott innefattar en särskild kränkning av den personliga integriteten, vilket gör att brotten enligt min uppfattning borde ses som allvarligare än andra brott med motsvarande straffskalor. Sexualbrottens allvarliga karaktär skulle därmed kunna anses ha sitt ursprung i den särskilda kränkningen.

När det gäller brott som kan benämnas som allmänfarliga brott återfinns enbart ett fall, vilket rör mordbrand. Hovrättsbeslutet är avgjort efter NJA 2017 s. 741 och hovrätten omnämnde inte i beslutet hur brottsligheten bedömts. Det finns i ärendet flertalet speciella omständigheter, exempelvis att den skuldsatta begick brottet som minderårig. Det går därmed inte att dra några slutsatser enbart utifrån de olika omständigheterna.¹¹² Om hovrätternas bedömningar av allmänfarliga brott överensstämmer med HD:s resonemang i NJA 2017 s. 741 går därmed inte att fastslå.

Allmänt när det gäller brottsrubriceringar kan det noteras att de fall som överklagats till hovrätten ofta innehåller minst någon form av grov brottslighet, vilket kan ses i styckena ovan. Följden blir att det är svårt att avgöra vilken effekt de övriga mindre allvarliga brotten har på skälighetsbedömningen.

108 Svea hovrätts beslut 2017-01-31, ärende ÖÄ 10802–16 och Södertörns tingsrätts beslut 2016-12-05, ärende Ä

9952–16.

109 Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-14, ärende ÖÄ 1434–16.

110 Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-31, ärende ÖÄ 2002–18.

111 Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-11-30, ärende ÖÄ 2197–18 och Helsingborgs tingsrätts beslut 2018-06-26, ärende Ä 130–18.

34

3.3.1.2 Förmögenhetsbrott

När det gäller förmögenhetsbrott motiveras sällan hur rätten ser på de begångna brottens allvarlighetsgrad.¹¹³ Grovt bedrägeri har dock i ett ärende ansetts utgöra allvarlig brottslighet.¹¹⁴ I ett annat ärende där den skuldsatta tidigare dömts för en grov stöld mot sin tidigare arbetsgivare uttalade tingsrätten att det rörde sig om förhållandevis allvarlig brottslighet, och hovrätten instämde i tingsrättens bedömning.¹¹⁵ I ett annat fall uttalades att bedrägeri av normalgraden inte var brottslighet av allvarligt art.¹¹⁶ När det gäller ett ärende med grovt bedrägeri och bokföringsbrott ansågs brottsligheten utgöra ekonomisk brottslighet, vilket enligt rätten talade starkt emot skuldsanering.¹¹⁷ Att brottsligheten i fallet ovanför talade starkt emot skuldsanering bör enligt min mening kunna motsvara att brottsligheten är allvarlig. Att bedrägeri och bokföringsbrott kategoriseras som ekonomisk brottslighet, innebär utifrån förarbetena att skuldsanering normalt inte ska ske.¹¹⁸ I ett annat ärende där den skuldsatta tidigare dömts för förskingring uttalade hovrätten att ekonomisk brottslighet utifrån ett skuldsaneringshänseende ses som allvarligt.¹¹⁹ Utifrån detta bör grova brott som faller under kategorin förmögenhetsbrott, och framförallt ekonomisk brottslighet, utgöra allvarlig eller förhållandevis allvarlig brottslighet. Brott av normalgraden har troligtvis inte samma styrka, utan bör enlig min tolkning av hovrättspraxis påverkar i mindre grad.

Hovrätten omnämnde i RH 1995:31 att det inte var säkert att bedrägerierna gett den skuldsatta någon ekonomisk vinning, eftersom personen strax därefter gick i konkurs och alla varor därmed såldes av. De skadeståndsfordringar som återstod var de som inte betalades av genom konkursen. Hovrätten uttalade därefter i beslutet att den vidsträckta skadeståndsskyldigheten knappast kunde ses som ett skäl att neka skuldsanering. I bedömningen togs dock att brottsligheten skett under allvarlig psykisk störning i särskilt beaktande. Trots det bör rättsfallet enligt mig kunna tolkas som att denna typ av brottslighet inte är ett tungt vägande skäl mot skuldsanering, om ingen faktisk vinning erhållits. I fall där ekonomisk brottslighet inte medfört ekonomisk vinning bör därmed brottsligheten påverka skälighetsbedömningen i mindre mån.

113 Se exempelvis Svea hovrätts beslut 2017-03-10, ärende ÖÄ 1149–17, Svea hovrätts beslut 2017-09-26, ärende

ÖÄ 1704–17, Göta hovrätts beslut 2020-01-23, ärende ÖÄ 3536–19 samt Norrköpings tingsrätts beslut 2019-10-28, ärende Ä 2403–19, Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-14, ärende ÖÄ 1027–16 och RH 1995:31. 114 Svea hovrätts beslut 2018-07-02, ärende ÖÄ 1019–18.

115 Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2017-06-13, ärende ÖÄ 308–17 och Helsingborgs tingsrätts beslut

2017-01-13, ärende Ä 6187–16.

116 Svea hovrätts beslut 2017-03-03, ärende ÖÄ 10808–16.

117 Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 12-18, ärende ÖÄ 656–17 och Hudiksvalls tingsrätts beslut

2017-05-15, ärende Ä 1875–16. 118 Se prop. 1993/94:123 s. 101.