Tidsperioden mellan gärningen eller domen och ansökan

Ett hovrättsfall tar även upp att det inte finns någon möjlighet för målsäganden att få brottsskadeersättning, ¹²⁰ vilket är något som skiljer denna brottskategori från tidigare kategorier. Som tidigare nämnt i avsnitt 2.6.2 anser HD att en skadeståndsskuld får större betydelse om skuldsaneringsbeslutet påverkar brottsoffret och inte BrOM. HD:s resonemang bör innebära att det i allmänhet är svårare att bevilja skuldsanering i dessa fall, då målsäganden alltid blir direkt ekonomiskt drabbad i de fall brottsskadeersättning inte kan erhållas och skadan inte täcks av en försäkring.

3.3.2 Tidsperioden mellan gärningen eller domen och ansökan

HD har i NJA 2017 s. 741 identifierat tre olika tidsfaser som på olika sätt påverkar skälighetsbedömningen. Om det rör sig om en beaktansvärd skadeståndsskuld finns det en första fas där skuldsanering är utesluten. Denna tidsperiod kan vara några år men är ofta avsevärt längre än så. Därefter följer en tidsperiod där andra omständigheter vägs in i bedömningen. Slutligen, efter en utifrån omständigheterna rimlig ytterligare tidsperiod, bör det enligt HD gå att bortse från skuldernas ursprung. Det som enligt HD påverkar de olika fasernas längd är hur allvarligt brottet är, och då särskilt om brottet allvarligt kränkt en enskilds personliga integritet. Utgångspunkten för att det ska finnas en första fas där skuldsanering är utesluten är även att det rör sig om en beaktansvärd skuld.

Eftersom HD i NJA 2017 s. 741 givit vissa ramar för hur tidsperioden efter brottsligheten påverkar skälighetsbedömningen, behandlas i detta avsnitt främst rättsfall som avgjorts efter HD-fallet. I de fall tidigare praxis behandlar omständigheter som påverkar tidsperioden, och som inte omnämns i senare praxis eller NJA 2017 s. 741, behandlas även äldre rättsfall.

Hovrätterna är inte konsekventa med vad som utgör startpunkten för tidsperiodens beräkning.¹²¹ Hovrätternas otydlighet försvårar bedömningen av hur lång tid som krävs för att skadeståndsskulder som härrör från brott ska tappa i styrka eller kunna lämnas utan avseende. Det gör det även svårare att jämföra tidsperioderna. I vissa ärende omnämns att tidsperioden beräknas med start från de begångna gärningarna,122 medan det i andra ärenden beskrivs med

120 Göta hovrätts beslut 2017-11-07, ärende ÖÄ 1916–17. 121 Se fotnot 122 och 123.

122 Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-15, ärende ÖÄ 935–18, Göta hovrätts beslut 2018-04-05,

ärende ÖÄ 2818–17, Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2020-05-19, ärende ÖÄ 3290–20 och Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-14, ärende ÖÄ 1434-16.

36 start i brottmålsdomen.¹²³ HD utgår i NJA 2017 s. 741 från när den skuldsatta begick gärningarna, men hovrätterna har utifrån redogörelsen ovan inte till fullo följt detta. Hovrätterna omnämner inte heller vad som utgör slutet för beräkningen av tidsperioden.¹²⁴ En rimlig utgångspunkt bör dock enligt min uppfattning vara att tidsberäkningen avslutas när den skuldsatta ansöker om skuldsanering, eftersom skälighetsbedömningen inte bör påverkas av hur lång tid ansökningsprocessen tar eller hur många instanser som behandlar ärendet.

Det är svårt att göra generella konstateranden när det gäller tidsperioden, eftersom skälighetsbedömningen är individuell och det ofta förekommer omständigheter som påverkar bedömningen i olika riktningar. Nedan följer ett försök att generalisera tidsperiodens påverkan utifrån hovrätternas benämningar av tidsperioden kopplat till brottets allvarlighetsgrad.

I ett ärende hade den skuldsatta dömts för bland annat sexuellt utnyttjande av minderårig och olaga hot mot en av de utnyttjade minderåriga, vilket ansågs vara allvarlig brottslighet som inneburit en allvarlig kränkning av den personliga integriteten. I ärendet uttalades att det gått en lång tid sedan gärningarna begicks och personen dömdes för brottsligheten. Tidsperioden i ärendet bör ha varit nästan 18 år.¹²⁵ Även i ett annat fall där den skuldsatta dömts för sexualbrott mot barn hade en tidsperiod på 18 år passerat sedan brottsligheten. Brotten ansågs vara allvarliga och avgörande för skälighetsbedömningen, medan tidsperioden ansågs tala för skuldsanering.¹²⁶ I ett ärende där den skuldsatta tidigare dömts för grovt bedrägeri hade det gått 18 år sedan gärningarna, men 9 år sedan domen vann laga kraft. Tidsperioden ansågs av hovrätten vara betydande, och gjorde att brottsligheten och skulderna kopplade till denna var av mindre betydelse.¹²⁷ I ett ärende där brottet som skadeståndsskulden grundade sig på var sexuellt ofredande, ansågs skuldernas ursprung inte längre påverka skälighetsbedömningen efter en tidsperiod på 18 år. Brottsligheten ansågs av hovrätten vara allvarlig.¹²⁸ Det sista fallet bör därmed tillhöra den tredje fasen, att brottsligheten och skadeståndsskulderna inte längre påverkar skälighetsbedömningen.

123 Svea hovrätts beslut 2017-12-01, ärende ÖÄ 9644-17och Göta hovrätts beslut 2019-05-14, ärende ÖÄ 1370–

19.

124 Se exempelvis rättsfallen i fotnot 122 och 123.

125 Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-31, ärende ÖÄ 2002–18.

126 Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2018-05-16, ärende ÖÄ 963–17.

127 Svea hovrätts beslut 2018-07-02, ärende ÖÄ 1019–18.

37 En tidsperiod om 17 år ansågs i ett ärende där den skuldsatta dömts för förskingring innebära att brottsligheten inte innebar ett absolut hinder mot skuldsanering. Hovrätten ansåg även att tidsperioden medförde att omständigheten skulle beaktas i mindre mån. Det framgick dock inte hur hovrätten såg på brottslighetens allvarlighetsgrad.¹²⁹ Brottslighet som kan anses utgöra ekonomisk brottslighet ses dock generellt som allvarlig utifrån förarbetena.¹³⁰ I ett annat ärende där den skuldsatta tidigare dömts för försök till mord och försök till dråp hade en tidsperiod på 16 år passerat. Hovrätten konstaterade att det var en längre tidsperiod än den i NJA 2017 s. 741, men att brottsligheten i detta fall var betydlig allvarligare.¹³¹ Det kan tolkas som att hovrätten ansåg att det krävs en betydligt längre tid vid denna typ av brottslighet, jämfört med de tio år som ansågs tillräckliga i NJA 2017 s. 741. Samma tidsperiod återfinns i ett ärende där den skuldsatta tidigare dömts för bland annat flera fall av våldtäkt, vilket utifrån avsnitt 3.3.1.1. ansetts vara allvarlig brottslighet. I det fallet betonade hovrätten att 16 år var en avsevärd tidsperiod.¹³²

En tidsperiod på mellan 15 och 20 år bör därmed kunna anses vara betydande, men den gör inte att allvarlig, och speciellt integritetskränkande, brottslighet blir utan betydelse. I flera av de ovan refererade rättsfallen har skuldsanering nekats trots den långa tidsperioden.¹³³ Det krävs dock i dessa fall ofta andra negativa omständigheter för att skuldsanering ska nekas, tidsperioden i sig är ofta en omständighet som fråntar brottsligheten och skadeståndsskulderna en del av sin styrka. Mindre allvarlig brottslighet utgör troligtvis inte ett hinder vid dessa tidsintervaller. Det går dock inte att fastslå då det saknas klargörande praxis.

En tidsperiod på 12 år ansågs i ett ärende där de aktuella brotten var grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning vara en lång tidsperiod. Brottsligheten ansågs vara allvarlig och ansågs ha inneburit en svår kränkning av brottsoffrens personliga integritet. Tidsperioden ledde dock till att brottsligheten enligt hovrätten enbart i viss mån talade emot skuldsanering.¹³⁴ I ett ärende där den skuldsatta dömts för bland annat tre fall av grov kvinnofridskränkning ansåg hovrätten att en tidsperiod på runt 11 år var att anse som förhållandevis långt tillbaka i tiden. Rätten

129 Göta hovrätts beslut 2020-01-23, ärende ÖÄ 3536–19. 130 Se prop. 1993/94:123 s. 90.

131 Göta hovrätts beslut 2018-12-13, ärende ÖÄ 2573–18.

132 Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2020-05-19, ärende ÖÄ 3290–20.

133 Se exempelvis Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-31, ärende ÖÄ 2002–18, Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2019-07-03, ärende ÖÄ 2272–19 och Göta hovrätts beslut 2018-12-13, ärende ÖÄ 2573– 18.

38 uttalade kopplat till tidsperioden att det rörde sig om upprepad allvarlig brottslighet, som inneburit en allvarlig kränkning av den personliga integriteten. Det förekom även andra omständigheter både för och emot att bevilja skuldsanering, men vid en samlad bedömning ansågs skuldsanering inte skäligt.¹³⁵ Dessa resonemang stämmer väl överens med HD:s bedömning i NJA 2017 s. 741. Där ansåg HD att mordbrand och grovt olaga hot utgjorde både allvarlig och integritetskränkande brottslighet, men efter en tidsperiod på tio år talade brottsligheten enbart i viss mån emot skuldsanering. I det fallet vägdes dock vissa andra positiva omständigheter in.

När tidsperioden är över tio år talar enligt min tolkning av hovrättspraxis även allvarlig brottslighet endast i viss mån emot skuldsanering, om det inte rör sig om brottslighet som anses vara allvarligare eller mer integritetskränkande än exempelvis mordbrand. En hovrätt argumenterade som refererat ovan för att våldtäkt kräver en längre tidsperiod än den i NJA 2017 s. 741. Däremot verkar grov kvinnofridskränkning till viss del motsvara allvarlighetsgraden hos mordbrand i kombination med grovt olaga hot.

En skuldsatt som sju år tidigare dömts för bland annat grovt bedrägeri och misshandel nekades skuldsanering. I ärendet uttalades att ekonomisk brottslighet starkt talar emot skuldsanering, vilket kan tolkas som att den motsvarar allvarlig brottslighet. Rätten ansåg att brottsligheten inte låg så pass lång tillbaka i tiden att den kunde lämnas utan avseende.¹³⁶ I ett ärende där den skuldsatta sex år tidigare dömts för förskingring, ansåg hovrätten att brottsligheten och skadeståndsskulderna inte utgjorde ett absolut hinder mot skuldsanering. Brottligheten och skadeståndsskulderna talade dock fortfarande emot att skuldsanering skulle beviljas.¹³⁷ Hovrätten konstaterade därmed att den tidsperiod där brottsligheten är ett absolut hinder, fas ett, hade passerats och att det skulle ske en avvägning mellan olika omständigheter. En tidsperiod om fem år talade enligt hovrätten, i ett ärende där den skuldsatta dömts för grovt bedrägeri och urkundsförfalskning, med styrka mot att bevilja skuldsanering.¹³⁸ Samtliga fall som rör en tidsperiod på fem till sju år, rör därmed brottslighet som kan kategoriseras som ekonomisk brottslighet. Ekonomisk brottslighet är därmed inom ovan nämnt tidsspann en omständighet som med viss styrka talar emot skuldsanering.

135 Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2020-05-13, ärende ÖÄ 1828–20.

136 Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-18, ärende ÖÄ 656–17.

137 Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2017-12-14, ärende ÖÄ 1027–16.

39 I materialet återfinns ett rättsfall som eventuellt kan hänföras till att tidsperioden faller inom den första fasen, där skadeståndsskulderna medför att skuldsanering är utesluten. I fallet hade den skuldsatta ett år innan skuldsaneringsansökan dömts för våld mot tjänsteman, och den skuldsatta hade tidigare dömts för andra brott. Hovrätten ansåg att det med beaktande av den skuldsattas nya brottslighet och att denna genom brottsligheten fått ytterligare skulder inte var skäligt att bevilja skuldsanering.¹³⁹ Det går dock inte att utifrån hovrättens resonemang konstatera att det rör sig om att brottsligheten är ett absolut hinder, med tanke på uttalandet om nya skulder. Med tanke på att HD i NJA 2017 s. 741 inte ansett att denna typ av brottslighet är allvarlig, bör själva tidsperioden utgjort det största hindret mot att bevilja skuldsanering. En annan viktig omständighet kan dock vara att det rör sig om återfall i brottslighet, men det omnämndes inte av hovrätten. Slutsatsen blir därmed att skuldsanering bör ha varit utesluten på grund av att brottsligheten begåtts i närtid.

En annan omständighet som påverkar tidsperioden är den tid då personen avtjänar sitt fängelsestraff. Den tid då straffet avtjänas ska inte ingå i den tid som ansetts passera sedan brottet eller domen fram till ansökan. I ett fall motiverades detta med att den skuldsatta under denna tidsperiod varken kunnat betala av på eller dra på sig nya skulder.¹⁴⁰ I ett annat ärende uttalades att det är tiden från dess att personen blev villkorligt frigiven som ska räknas.¹⁴¹ Att prövotiden för det utdömda straffet fortfarande löper vid tiden för ansökan är dock inte något som ska utgöra ett hinder mot skuldsanering.¹⁴² Att en skuldsatt fortfarande verkställde påföljden ansågs dock påverka skälighetsbedömningen negativt.¹⁴³

En annan omständighet som påverkar tidsperioden är återfall i brottslighet, och då både återfall i likartad brottslighet och mindre allvarlig brottslighet.¹⁴⁴ I vissa fall omnämns upprepad brottslighet som en negativ omständighet utan närmare klargöranden,¹⁴⁵ medan andra fall ger

139 Svea hovrätts beslut 2017-12-01, ärende ÖÄ 9644–17. 140 Göta hovrätts beslut 2018-12-13, ärende ÖÄ 2573–18.

141 Göta hovrätts beslut 2019-05-14, ärende ÖÄ 1370–19. Se även Svea hovrätts beslut 2011-03-29, ärende ÖÄ

10389–10.

142 Svea hovrätts beslut 2017-03-03, ärende ÖÄ 10808–16.

143 Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2020-02-24, ärende ÖÄ 1012–19.

144 Se exempelvis Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2020-02-24, ärende ÖÄ 1012–19, Hovrätten över Skåne

och Blekinges beslut 2018-10-15, ärende ÖÄ 935–18 och Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2020-05-13, ärende ÖÄ 1828–20 för återfall i likartad brottslighet. Se Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2016-11-24, ärende ÖÄ 1922–16 samt Blekinge tingsrätts beslut 2016-07-01, ärende Ä 831–16 för påverkan av återfall i mindre allvarlig brottslighet.

145 Se exempelvis Hovrätten för Nedre Norrlands beslut 2020-02-24, ärende ÖÄ 1012–19, Hovrätten för Västra

Sveriges beslut 2020-05-13, ärende ÖÄ 1828–20, Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-31, ärende ÖÄ 2002–18 och Hovrätten över Skåne och Blekinges beslut 2018-10-15, ärende ÖÄ 935–18.

40 mer vägledning. I ett sådant fall hade den skuldsatta dömts för sexualbrott riktad mot minderåriga i två olika domar, och även för olaga hot mot en av de minderåriga målsägandena vid ett senare tillfälle. Gällande detta uttalades att den äldre brottsligheten fått en mindre stark effekt på grund av den långa tidsperiod som passerat. Den äldre brottsligheten måste dock ses i ljuset av de brott som begåtts senare. Återfall i brottslighet, och i detta fall återfall i brottslighet mot samma person, gjorde att den tidiga brottsligheten åter ökade i styrka.¹⁴⁶ Den tidigare brottsligheten fick därmed förstärkt betydelse av den upprepade brottsligheten.