Kapitel 6 – Pantsättning och säkerhetsöverlåtelse av patentlicens 30
7.2 Patentlicens ett lämpligt pantobjekt? 39
7.2.1 Bruksrätter 39
Vid pantsättning av en patentlicens är objektet som pantsätts licensen och inte patentet. En patentlicens brukar både hänföras till nyttjanderätter och den egna kategorin, licensrätter. Oavsett om patentlicensen ses som en nyttjanderätt eller en licensrätt så kan den ordnas in i den större kategorin bruksrätter. Historiskt sett är det främst äganderätter och inte bruksrätter som ansetts kunna pantsättas med sakrättslig giltig verkan. Det skulle kunna leda till slutsatsen att patentlicenser inte är lämpliga som pantobjekt eftersom de inte är äganderätter.
En nyttjanderätt som utan tvekan kan pantsättas, eftersom regler därom finns i JB, är tomträtten. En tomträtt skiljer sig dock mycket från en licensrätt och därför ger antagligen inte undantaget någon vägledning i huruvida en patentlicens kan pantsättas eller ej. Karaktäristiskt för en tomträtt är att den upplåts på obegränsad tid, att de rättigheter som följer av att inneha en tomträtt i stor utsträckning liknar de som följer av äganderätt till fast egendom och att den enbart kan upplåtas av det allmänna.170 Detta sätter tomträtten i en särställning bland nyttjanderätter och bruksrätter. En exklusiv patentlicens liknar en tomträtt på så vis att de rättigheter som följer med en sådan licens nästan är lika omfattande som de som tillfaller en patenthavare, mer härom i avsnitt 7.2.2. Likheterna mellan en tomträtt och en exklusiv patentlicens är dock alltför små för att vägledning skall kunna hämtas från regleringen av pantsättning av en tomträtt till pantsättning av en patentlicens. Det faktum att tomträtter kan pantsättas visar dock att patentlicenser inte nödvändigtvis måste vara
169 Se avsnitt 3.2.1 ovan. 170 Se avsnitt 6.7.2 ovan.
otänkbara som patentobjekt enbart för att de är bruksrätter. Även hyresrätt och arrenderätt kan troligen pantsättas med visst sakrättsligt skydd, vilket ytterligare förstärker denna slutsats.
7.2.2 Exklusiv patentlicens
Patent har ansetts vara ett lämpligt pantobjekt. Ett patent och en exklusiv licens har många likheter. Därför kan det vara intressant att jämföra exklusiva patentlicenser med patent för att se om deras likheter talar för att även en patentlicens är ett lämpligt pantobjekt.
Exklusiva licensers utformning varierar något. Ensamrätten som följer av en exklusiv patentlicens är ofta så omfattande att inte ens patenthavaren får nyttja patentet. Vid upplåtandet av en sådan licens är licenshavarens ensamrätt lika omfattande som den ensamrätt en patenthavare har. För en patenthavare är dock ensamrätten kombinerad med en rätt att ingripa om någon nyttjar patentet utan tillstånd. Licenshavaren saknar en sådan rätt och måste istället vända sig till patenthavaren så att denne kan agera. Patenthavaren är då skyldig, på kontraktsrättsliga grunder, att ingripa. Att licenstagaren inte själv kan försvara sin ensamrätt kan vara negativt vid en pantsättning. Panthavaren måste förlita sig på att en tredje part, patenthavaren, skyddar patentet från olovliga ingrepp. Skyddar inte patenthavaren patentet från olovliga intrång kan värdet av den exklusiva licensen, pantobjektet, minska. Patenthavaren kan dock antas ha intresse både av att upprätthålla licensavtalet och att skydda sitt patent och därmed är risken antagligen inte så stor. 171
Ytterligare en sak som skiljer en exklusiv licens från ett patent är att licenshavaren inte får vidareöverlåta sin licens utan ett uttryckligt tillstånd från patenthavaren. Patenthavaren har ingen sådan begränsning utan kan fritt överlåta sitt patent. En patentlicensens bestånd kan dessutom framstå som mer osäkert än ett patents bestånd. En patentlicens grundas på ett avtal och vid avtalets uppsägande går licensrätten förlorad. Ett patent kan naturligtvis också gå förlorat, exempelvis om dess årsavgift inte betalas in eller om någon annan har ett bättre anspråk på den patenterade uppfinningen. Alla dessa risker finns dock även för en licenstagare utöver risken att förlora licensen genom att avtalet sägs upp. Licenshavaren kan dock, till skillnad från
en patenthavare, skydda sig från risken att patenthavaren förlorar sitt patent till en ny patenthavare med bättre rätt. Allt licensgivaren behöver göra är att se till att licensen blir registrerad hos PRV. I det här avseendet är licenshavarens skydd starkare än patenthavarens.
Att inneha pant i ett patent medför antagligen större säkerhet för en kreditgivare än vad det medför att ha pant i en exklusiv patentlicens eftersom den senare riskerar att gå förlorad i högre utsträckning. Risken att förlora en patentlicens, såväl exklusiv som enkel, kan tala för att patentlicenser utgör olämpliga pantobjekt. Det är dock en risk- och kostnadsbedömning som en potentiell panthavare får göra. Att en patentlicens inte är ett lika säkert pantobjekt som ett patent är innebär inte nödvändigtvis att det förstnämnda pantobjektet inte är ett lämpligt pantobjekt.
7.3 Obligationsrättslig giltighet
Det problematiska vid pantsättning av en patentlicens är främst huruvida pantsättningen är sakrättsligt giltig. Pantsättning av en patentlicens bör kunna bli obligationsrättsligt giltigt i lika hög utsträckning som pantsättning av annan lös egendom kan. Pantsättningen blir m.a.o. inte obligationsrättsligt ogiltig enbart för att pantobjektet är en patentlicens, d.v.s. en nyttjanderätt och inte en äganderätt. Det innebär naturligtvis inte att pantsättning av en patentlicens alltid är obligationsrättsligt giltig, ogiltighetsgrunder som exempelvis de som återfinns i Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, AvtL, kan även komma i fråga här.
7.4 Sakrättslig giltighet
7.4.1 Inledning
En pantsättning som inte är sakrättsligt giltig är inte värd mycket för panthavaren. Utan sakrättslig giltighet kan panten inte realiseras med giltig verkan gentemot pantsättarens övriga borgenärer. Att, vid behov, kunna realisera en pant är själva syftet med pantsättning. För att klargöra om en pantsättning av en patentlicens kan ske med sakrättsligt giltig verkan är det av intresse att först klargöra huruvida en upplåtelse eller en vidareöverlåtelse av en patentlicens kan ske med sakrättsligt giltig verkan. Kan en patentlicens inte upplåtas eller vidareöverlåtas med sakrättsligt giltig verkan är det osäkert om den kan pantsättas med sådan verkan.
7.4.2 Upplåtelse av patentlicens
Vid upplåtelse av en patentlicens krävs inget sakrättsligt moment utan patentlicensen blir sakrättsligt giltig redan i och med upplåtelseavtalet. Det är dock inte fastställt exakt hur omfattande det sakrättsliga skyddet är för en upplåten patentlicens. Säkert är att den är skyddad mot pantsättningar av det bakomliggande patentet och konkurrerande licenser så länge de ägt rum senare än upplåtelsen av patentlicensen i fråga. Det är något oklart huruvida en licenstagare är sakrättsligt skyddad gentemot patenthavarens borgenärer eller ej. Inom såväl doktrin som förarbeten har det framhållits att en patentlicenshavare troligen är skyddad mot patenthavarens borgenärer vid dennes obestånd eller konkurs. Bengt Domeij har utifrån ovan berörda prop. 1987/88:4 t.o.m. gjort tolkningen att en patentlicens utan tvekan måste respekteras av licensgivarens borgenärer och konkursbo. Åsikten att en patentlicens har ett borgenärsskydd delas även av Annina H. Persson. Jens Andreassons utgår inte från att ett sådant skydd säkert existerar, men argumenterar starkt för att patentlicenser bör få ett borgenärsskydd. Hans första argument bygger på att licenser representerar för stora värden för att inte ges ett borgenärsskydd. Argumentet väger tungt. Det framstår onekligen hårt att en licenstagare som investerat mycket pengar i att få nyttja ett patent skulle förlora allt genom att licensgivaren går i konkurs. Värdet för licenstagaren att få behålla sin licens måste dock antagligen sättas i förhållande till i hur stor utsträckning borgenärskollektivet påverkas negativt av att licensen kvarstår. Andreasson trycker även på att det inte finns någon anledning att inte skydda en patentlicens vid försäljning till förmån för patenthavarens borgenärer när licenshavaren skyddas vid försäljning till förmån för en panthavare. Han skriver även att om patentlicenser enbart skyddas mot panthavarens anspråk skulle det leda till att förmånsrättsordningen inte följs korrekt. Borgenärer med sämre prioritet än en panthavare med panträtt i patentet skulle ha rätt att få tillgång till patentlicensen och det värde den representerar.172 Argumentet är liksom det föregående starkt. Det finns ingen anledning till att en patentlicens enbart ska skyddas vid överlåtelse på grund av en pantsättning. Skyddet för patentlicenser vid pantsättning av patent infördes dessutom med motiveringen att en licenshavare antagligen skulle ges ett generellt borgenärsskydd om frågan prövades i domstol. Av ovanstående kan konstateras att en
licenstagares borgenärsskydd inte är definitivt fastställt, men att det är högst troligt att ett sådant skydd existerar.
En mycket viktig aspekt av det sakrättsliga skyddet kvarstår dock att granska. Det gäller skyddet vid en överlåtelse av det bakomliggande patentet. Inom doktrinen finns det åsikter om att rättsgrundsatsen ”köp bryter legostämma” ska användas här. Det får innebörden att patentlicensen inte är giltig gentemot den nya patenthavaren såvida inte förbehåll har gjorts därom eftersom licensrätten är sakrättsligt svagare än äganderätten. Andra är av åsikten att prioritetsprincipen bör tillämpas och att den äldre licensen därmed gäller gentemot den nya patenthavaren.
Prioritetsprincipen tillämpas i övriga frågor som rör patentlicensen, vilket skulle kunna vara ett argument för att den även ska tillämpas vid överlåtelse av det bakomliggande patentet. Det skulle dessutom vara märkligt om en licenshavare är skyddad om försäljning sker till förmån för en panthavare men inte vid försäljningar av andra anledningar. Det sistnämnda argumentet går delvis i linje med Jens Andreassons argument angående licenshavarens borgenärsskydd. Är det ologiskt att en licens inte ska vara skyddad vid överlåtelse i samband med konkurs bör det vara lika ologiskt att inte skydda en licens vid en överlåtelse som sker på patenthavarens initiativ. En licenshavare bör inte behandlas sämre vid ”vanlig” försäljning än vid försäljning som sker p.g.a. konkurs eller obestånd.173 Att en patentlicens ges omsättningsskydd vid överlåtelse av patentet framstår som rimligt, men det är långt ifrån säkert att omsättningsskyddet ges. I prop. 1987/88:4 uttalas att en domstol antagligen skulle ge en patentlicens sakrättsligt skydd även i detta scenario. Rättsgrundsatsen ”Köp bryter legostämma” är dock djupt rotad i det svenska rättsystemet och det vore obetänksamt att räkna helt med att licensen skulle anses skyddad. Göran Millqvist har därmed en poäng när han varnar för att lita säkert på att en domstol skulle döma utifrån tanken att ett sådant omsättningsskydd, såväl som ett generellt sakrättsligt skydd, existerar.174
173 Se avsnitt 5.5.1 ovan. 174 Se avsnitt 5.6 ovan
7.4.3 Vidareöverlåtelse av patentlicens
För att en vidareöverlåtelse av en patentlicens ska bli giltig gentemot patenthavaren krävs att denne har godkänt överlåtelsen. Det framgår av överlåtelseförbudet i 6 kap. 43 § PL. Huruvida den nya licenshavaren var i god tro eller ej, angående licensgivarens tillstånd, spelar troligen ingen roll eftersom immaterialrätter, där inräknat licensrätter, generellt inte kan godtrosförvärvas. 175 Eftersom överlåtelseförbudet är lagreglerat är det för övrigt svårt för en förvärvare att hävda god tro såvida inte överlåtaren förfalskat en skriftlig tillåtelse från patenthavaren.
En vidareöverlåtelse av en patentlicens blir troligen sakrättsligt giltig redan när avtalet ingås, förutsatt att vidareöverlåtelsen godkänts av patenthavaren. En upplåtelse av en patentlicens blir sakrättsligt giltig vid avtalets ingående och det finns inget som tyder på att en vidareöverlåtelse av patentlicens bör behandlas annorlunda i det här avseendet. Kravet på patenthavarens godkännande skulle dock kunna likställas med att denuntiation krävs för sakrättslig giltighet. I vissa fall har dock patenthavaren redan i det ursprungliga upplåtelseavtalet godkänt att licensen får vidareöverlåtas. När tillstånd redan har getts behöver troligen inte patenthavaren meddelas om överlåtelsen igen för att den ska bli sakrättsligt giltig. Därmed krävs inte alltid att patenthavaren meddelas och ett generellt krav på denuntiation kan inte sägas föreligga enbart p.g.a. överlåtelseförbudet i 6 kap. 43 § PL.
Den nya licenshavaren bör få samma sakrättsliga skydd som den tidigare licenshavaren eftersom den nya licenshavaren inträder som avtalspart i den tidigares ställe. Det innebär att den nya licenshavaren troligen är skyddad mot patenthavarens borgenärer och mot senare överlåtelser av patentet. Den nya licenshavaren är utan tvivel skyddad mot senare pantsättningar och senare upplåtelser av konkurrerande patentlicenser. Något som kan bli problematiskt är att avgöra när den nya licenshavarens skydd anses ha uppstått. När den nya licenshavaren inträder som part i upplåtelseavtalet kan det ses som en så pass omfattande förändring att ett nytt upplåtelseavtal anses ha ingåtts. Den nya licenshavaren är i sådana fall enbart skyddad mot överlåtelser och pantsättningar av patentet och upplåtelser av konkurrerande licenser som skett efter vidareöverlåtelsen av patentlicensen. Ses det inte som att ett
nytt upplåtelseavtal har ingåtts så är däremot den nya licenstagaren antagligen även skyddad mot ovanstående handlingar som skett mellan tiden för den ursprungliga upplåtelsen och vidareöverlåtelsen. Huruvida vidareöverlåtelsen leder till att ett nytt avtal anses ha ingåtts eller ej är svårt att avgöra med säkerhet.
7.4.4 Pantsättning av patentlicens
Upplåtelse och vidareöverlåtelse av en patentlicens kan, som framgår ovan, ske med viss sakrättslig giltig verkan. Omfattningen av det sakrättsliga skyddet är dock osäkert. Att pantsätta en patentlicens och att vidareöverlåta en patentlicens kan i slutändan få samma innebörd, om panten realiseras. Omfattningen av det sakrättsliga skyddet, om en pantsättning överhuvudtaget är sakrättsligt giltig, bör därför motsvara det sakrättsliga skyddet vid en vidareöverlåtelse.
Mycket talar för att pantsättning av en patentlicens inte kan bli sakrättsligt giltig i samband med att pantsättningsavtalet ingås, såsom är fallet vid överlåtelse av en patentlicens. Det brukar, traditionellt sett, behövas ett sakrättsligt moment vid pantsättning eftersom en pantsättning inte blir synlig utåt förrän, och om, panten faktiskt behöver realiseras. Vid en överlåtelse av exempelvis ett patent får inte längre den ursprungliga patenthavaren nyttja patentet och den nya patenthavaren kommer, antagligen, så småningom börja nyttja patentet i dennes ställe. Därmed sker en ändring som blir synlig utåt. Det här argumentet är dock inte så starkt i praktiken. Det är inte säkert att den nye patenthavaren faktiskt kommer nyttja patentet och då sker ingen förändring som kan sägas bli synlig utåt. Även om den nye patenthavaren faktiskt nyttjar patentet i fråga är det osäkert hur enkelt det är för tredje man att få vetskap om detta.
Oavsett om behovet av ett sakrättsligt moment generellt vid pantsättning är motiverat, så framstår det som märkligt att pantsättning av en patentlicens inte skulle kräva ett sakrättsligt moment när pantsättning av patent kräver registrering för att bli sakrättsligt giltig. Att pantsättning av nyttjanderätt till ett patent skulle få ett lägre ställt krav för att bli sakrättsligt giltigt än vad som krävs vid pantsättning av ett patent framstår inte som troligt.
7.5 Sakrättsligt moment
7.5.1 Tradition av licensavtalet
Efter att ha konstaterat att ett sakrättsligt moment antagligen krävs för att pantsättning av en patentlicens ska bli sakrättsligt giltig återstår att utreda vilket sakrättsligt moment som kan vara aktuellt. Tradition av pantobjektet är ett klassiskt sakrättsligt moment vid pantsättning av lös egendom. En patentlicens utgör förvisso lös egendom, men icke fysisk sådan. Eftersom en patentlicens inte existerar i fysisk form uppstår frågan om vad som ska traderas. För att en pantsättning ska bli sakrättslig giltig genom tradition krävs att något fysiskt kan överlämnas till panthavaren. Eftersom patentlicensen är immateriell kan inte själva licensen överlämnas. En lösning på problemet skulle kunna vara att, som Östen Undén förespråkade, tradition av patentlicensen ersätts med tradition av licensavtalet.176
Ett problem med Undéns teori är att licensrätten inte sitter i själva licensavtalet. Licensavtalet är ett bevis för att licenshavaren och licensupplåtaren har ingått ett avtal som gett den förstnämnde en licensrätt. Licensavtalet ger ingen annan än licenstagaren rätt att nyttja patentet. En person som hittar licensavtalet skulle inte kunna kräva att få nyttja patentet genom att visa upp avtalet för licensgivaren. Det vore märkligt om innehavandet av licensavtalet skulle ges sådan betydelse vid pantsättning, men i övrigt vara betydelselöst.
Innan bestämmelser kring pantsättning av patent infördes i PL fördes diskussioner om att patent eventuellt kunde pantsättas genom tradition av ett patentbrev. Lösningen avfärdades genom ett resonemang som liknar det ovan förda resonemanget. Patentbrevet ansågs enbart vara ett bevis för patentet och inte en fysisk yttring av patentet självt.177 Att tradition av patentbrevet inte ansågs vara ett lämpligt sakrättsligt moment för pantsättning av patent kan tyda på att inte heller tradition av ett patentlicensavtal är tillräckligt för att pantsättning av en patentlicens ska bli sakrättsligt giltig.
176 Se avsnitt 6.2.1 ovan. 177 Se avsnitt 3.2.2 ovan.
Grundtanken bakom tradition av pantobjektet är att pantsättaren ska förlora sin rådighet över panten. Vid tradition av licensavtalet förlorar inte licenshavaren rätten att nyttja patentet. Rådighetsavskärandet är viktigt dels eftersom pantsättaren inte ska kunna dubbeldisponera över panten genom att överlåta den vidare eller pantsätta den igen. Att licensavtalet traderas skulle antagligen inte minska risken för dubbeldispositioner nämnvärt. Licenstagaren har kanske mer än ett exemplar av licensavtalet eller så kan denne förfalska ett licensavtal som sedan traderas.
7.5.2 Denuntiation
Denuntiation har i många fall ansetts som ett lämpligt sakrättsligt moment vid pantsättning där pantobjektet inte kan traderas. Denuntiation ansågs dock inte tänkbart som sakrättsligt moment vid pantsättning av patent. Anledningen var främst att det inte ansågs finnas någon som lämpligen kunde denuntieras.178 Vid pantsättning av en patentlicens är läget annorlunda. En tredje person är involverad, nämligen patenthavaren som upplåtit licensen. Att denuntiera patenthavaren skulle därmed kunna vara ett tänkbart sakrättsligt moment vid pantsättning av en patentlicens.
Att denuntiation är en tänkbar lösning innebär inte att denuntiation med säkerhet räcker för att pantsättning av en patentlicens ska bli sakrättsligt giltig. Det bör finnas någon form av rättsligt stöd. En analog tillämpning av 1 kap. 10 § och 3 kap. 31 § SkbrL skulle kunna bli aktuell här. Lagrummen tillämpas redan analogt på bl.a. pantsättning av enkla fordringar, bostadsrätter och andelar i handelsbolag. Pantobjektet vid pantsättning av en patentlicens är själva licensrätten. Licensrätten kan liknas vid en fordran gentemot patenthavaren, inte en penningfordran utan snarare en naturafordran. Licenstagaren har att fordra att få nyttja patentet utan att patenthavaren ingriper. I gengäld har patenthavaren en penningfordran gentemot licenstagaren. Eftersom patenthavarens tillstånd krävs för att licenstagaren ska få vidareöverlåta eller pantsätta licensen så skulle den förstnämnde denuntieras genom att licenstagaren begär tillstånd för pantsättningen. Om patenthavaren gett licenstagaren tillåtelse redan vid licensupplåtelsen skulle dock antagligen patenthavaren behöva meddelas igen för att det sakrättsliga momentet ska anses genomfört.
Ytterligare ett argument för att denuntiation vore ett lämpligt sakrättsligt moment vid