Bruttoregionprodukten per sektor

Bruttoregionprodukten beräknat från produktionssidan finns nedbrutet på såväl sektors- som branschnivå. Det är därför möjligt att fördjupa analysen av näringslivets bidrag till BRP, och en lämplig början är att först undersöka den mest grundläggande indelningen av ekonomin – produktionen av varor och tjänster.

3.2.1 Varuproduktionen

I Norrbotten svarade varuproduktionen för nära 42 procent av BRP år 2011, medan varuproduktionens andel av BNP för riket endast var 24 procent. Det här visar på en betydande specialisering på produktionen av varor i Norrbotten, vilket vi tittar närmare på i en senare del av rapporten. Vi kan dock redan här konstatera att Norrbotten har betydande komparativa fördelar – alltså rätt förutsättningar – för varuproduktion från främst skog, malm och vattenkraft. Under 2000-talet är det särskilt gruvnäringen som har haft en god konjunktur med höga malmpriser, och industrin har som ett resultat av detta genomfört stora investeringar i Malmfälten och Pajala för att ytterligare öka produktionskapaciteten.

Norrbotten har historiskt sett dominerats av råvarubaserade näringar med intensiva ”boom-perioder” av hög lönsamhet på grund av höga priser och stora investeringar, som dock också har åtföljts av den konjunkturkänsliga mineralindustrins ”baksida”, dvs. perioder med sviktande lönsamhet och rationaliseringar som möjliggörs av alltmer kapitalintensiva produktionsprocesser (Lundgren, 2012).¹⁰

10 De underliggande orsakerna till de starka fluktuationerna i råvarupriser kan bl.a. hänföras till en kombination av en inkomstkänslig efterfråga på mineraler samt ett prisokänsligt utbud av dessa råvaror på kort sikt. Metaller används bland annat i de sektorer av ekonomin som är speciellt känsliga för konjunktursvängningar (t.ex.

bilindustrin), men då efterfrågan ökar på metaller tar det tid innan ny kapacitet kan byggas ut för att möta de högre priserna.

Figur 11 jämför värdeutvecklingen i varuproduktionen med hjälp av index för Norrbotten och riket. Under perioden 2000-2011 ökade värdet av Norrbottens årliga varuproduktion med omkring 130 procent och uppgick till 43,1 miljarder kronor år 2011. Dock kom ett tydligt bakslag under den ekonomiska krisen i slutet av 2000-talet som blev mest kännbar under 2009, följt av en mycket snabb återhämtning till en ny toppnivå.

Figur 11. Värdeutveckling i varuproduktionen (index, år 2000=100) Källa: SCB, egen bearbetning.

År 2011 stod Norrbotten för omkring 5,1 procent av rikets samlade varuproduktion och på länsnivå var det endast de tre storstadslänen som hade en högre produktion av varor än Norrbotten. Länet hade med stor marginal den högsta varuproduktionen mätt i kronor per invånare 2011, hela 56 procent högre än ”tvåan” Kronobergs län. Detta framgår av figur 12.

Varuproduktionens höga andel av BRP (42 %) vittnar om en betydande specialisering samt också om en regional ekonomi som är känslig för konjunkturvariationer, något som framgår tydligt av det varuproduktionsindex som redovisas i figur 11 ovan.

Figur 12. Varuproduktion per capita och län år 2011, tusentals kronor Källa: SCB, egen bearbetning.

Även sysselsättningsmässigt har varuproduktionen jämförelsevis stor betydelse i Norrbotten;

år 2011 svarade denna sektor för omkring 28 procent av sysselsättningen i länet medan motsvarande andel på nationell nivå var omkring 24 procent under samma år. Medan sysselsättningen i varuproduktionen på nationell nivå har minskat under 2000-talet, har antalet sysselsatta i produktionen av varor i stället ökat med strax över 20 procent i Norrbotten under perioden 2000-2011 (se figur 13). I jämförelse med BRP från varuproduktionen var sysselsättningsnedgången i samband med den ekonomiska krisen tämligen liten. Sysselsätt-ningen minskade något, men relativt sett mindre än på nationell nivå; återhämtSysselsätt-ningen skedde dessutom snabbt medan sysselsättningen i varuproduktionen på nationell nivå år 2011 fortfarande var lägre än under 2000-talets början.

Figur 13. Sysselsättningsutveckling i varuproduktion (index, år 2000=100) Källa: SCB, egen bearbetning.

3.2.2 Tjänsteproduktionen

Norrbotten framstår som en framgångsrik varuproducent, särskilt mätt per invånare, men tjänsteproduktionen tycks inte vara lika betydande i jämförelse med övriga landet. Det samlade värdet av näringslivets tjänsteproduktion i Norrbotten uppgick till 26,7 miljarder kronor år 2011, vilket motsvarar omkring 26 procent av bruttoregionprodukten, medan tjänsteproduktionen på nationell nivå utgjorde omkring 45 procent av BNP.

De tre storstadslänen svarade för nära 68 procent av rikets samlade tjänsteproduktion i näringslivet. Fjorton län hade högre tjänsteproduktion än Norrbotten under 2011 och mätt per invånare hamnar Norrbotten på en 13:e plats, som figur 14 visar.

Figur 14. Tjänsteproduktion per capita och län år 2011, tusentals kronor Källa: SCB, egen bearbetning.

Utvecklingen av tjänsteproduktionens förädlingsvärde sedan år 2000 jämfört med riket redovisas i figur 15 nedan. Utvecklingen i Norrbotten släpar efter något, men från år 2002 till 2006 är tillväxttakten i princip identisk med den nationella, för att sedan återigen halka efter.

Detta sammanfaller också med den stora tillväxten i varuproduktionens förädlingsvärde och sysselsättning som tar fart på allvar omkring 2006. En möjlig förklaring till dessa resultat är att råvaru- och investeringsboomen under 2000-talet har dragit till sig så mycket av regionens resurser att tjänsteproduktionens tillväxttakt till viss del blir lidande på grund av ökande lönenivåer och konkurrens om arbetskraften. Detta motverkas dock till viss del av att även gruvexpansionen innebär en inducerad efterfrågeökning på tjänster som efterfrågas av gruvindustrin.

Figur 15. Värdeutveckling i tjänsteproduktionen (index, år 2000=100) Källa: SCB, egen bearbetning.

Sysselsättningsmässigt svarade det privata näringslivets tjänsteproduktion för omkring 32 procent av den totala sysselsättningen i Norrbotten år 2011, medan motsvarande andel på nationell nivå var 46 procent. Det finns alltså en betydande skillnad mellan riket och Norrbotten i detta avseende och vi ger en mer detaljerad bild av vilka branscher det främst handlar om i ett senare avsnitt. Vad gäller sysselsättningsutvecklingen i tjänstebranscherna är länet mer likt riket, något som framgår av figur 16. Vi ser att sysselsättningen i tjänstesektorn ökade i snabbare takt än på nationell nivå under åren 2006 och 2007. I mitten av 2000-talet skedde en rad viktiga nyetableringar inom handeln i Norrbotten, bland annat fortsatte Storhedenområdet i Luleå att expandera och IKEA-varuhuset i Haparanda invigdes 2006, men den del av tjänstesektorn i länet som växte snabbare än riket under dessa år var främst olika finans- och företagstjänster.

Figur 16. Sysselsättningsutveckling i tjänsteproduktion (index, år 2000=100) Källa: SCB, egen bearbetning.

3.2.3 Den offentliga sektorns tjänsteproduktion

Den offentliga sektorn omfattar den gemensamt finansierade välfärden och offentlig service.

Här är det problematiskt att mäta förädlingsvärdet, eftersom den egentliga produktionen består av till exempel levererad sjukvård och utbildning, varför beräkning av bruttoregionprodukten från denna sektor huvudsakligen baseras på lönestatistiken.¹¹ I Norrbotten har BRP från den offentliga sektorn utvecklats i långsammare takt än i riket som helhet, som figur 17 visar. En del av förklaringen är sannolikt att den offentliga sektorn anpassar sig till befolkningsminskningen och den demografiska utvecklingen i övrigt med minskade barnkullar, som reducerar underlaget för offentlig service.

11 Se t.ex. ”Regionala räkenskaper. Beräkningsmetoder för förädlingsvärden.” Statistiska Centralbyrån, 2008.

Figur 17. Utveckling av BRP från den offentliga sektorn (index, år 2000=100) Källa: SCB, egen bearbetning.

Att den offentliga sektorns storlek i länet minskar framgår av sysselsättningsutvecklingen, som illustreras i figur 18. Sedan år 2000 har sysselsättningen i offentlig sektor i länet minskat med omkring 13 procent. Offentlig sektor är dock fortfarande en stor arbetsgivare i länet och svarade år 2011 för omkring 40 procent av den totala sysselsättningen, medan andelen nationellt var 30 procent. Bara Västerbottens och Uppsala län hade år 2011 en högre andel sysselsättning i offentlig sektor, med 41 procent vardera. I det här sammanhanget är det också relevant att konstatera att både Norrbotten och Västerbotten är geografiskt stora län med en utspridd befolkning, vilket ställer krav på tillgänglighet till offentlig service och begränsar möjligheterna till centralisering. Tätare boendemiljöer har fördelen att kostnader för olika typer av offentlig service kan fördelas på fler personer (Westin, 2011).

Figur 18. Sysselsättningsutveckling i offentlig sektor (index, år 2000=100) Källa: SCB, egen bearbetning.