3. Forskningsstrategi & metod
6.1. Bunkefloprojektet ur ett deliberativt perspekt
I ambitionen om att nyttja dialog med medborgare i syfte att förbättra beslutsunderlaget i det offentliga beslutsfattandet, som är genomgående i de dokument och det valda fallet som denna studie undersökt, går det att se karakteristiska drag från den deliberativa demokratiteorin. I översiktsplanen för Malmö finns en ambition och vilja att i ett tidigt skede involvera medborgare i stadsutvecklingsprojekt eftersom det för med sig flera positiva bieffekter (Malmö stad, 2018c). Ökad hälsa såväl som att staden kan stärkas socialt genom att fler människor känner sig inkluderade och jämlikt behandlade är effekter som kan uppnås genom att medborgare deltar i den fysiska planeringen (Malmö stad, 2018c). Vikten av att genomföra dialog framgår även i Stadsbyggnadsnämndens delårsrapport, som följer upp stadsbyggnadskontorets politiska mål, där de menar att dialog, i ett tidigt skede, kan bidra till att den fysiska planeringen kan förankras och legitimeras (Stadsbyggnadsnämnden, 2019a). Att medborgardialog är en del av det offentliga beslutsfattandet är en viktig del i att skapa legitim grund för
53 (76)
offentliga beslut. Detta beskriver Premfors & Roth som en av den deliberativa demokratins grundidéer (Premfors & Roth, 2004).
I skiftet som sker där ideal baserade på fördjupad delaktighet och medborgardialog blir gällande för planeringsprojektet i Bunkeflostrand går det att se deliberativa tendenser. Efter misslyckandet var förtroendet mellan medborgare och Malmö stad skadat eftersom medborgarna ansåg att Malmö stad inte lyssnade på deras åsikter. Flera ansåg att Malmö stad inte involverat Bunkeflostrands medborgare i tillräcklig utsträckning. Detta ledde till stora protester som beskrevs i sydsvenskan (Pedersen, 2016c). Det går därmed att, ur en deliberativ demokratisyn, argumentera för att Malmö stads beslut saknade en legitim grund eftersom medborgare inte hade involverats, i tillräcklig utsträckning, i beslutsfattandet kring Bunkeflostrands utveckling (Premfors & Roth, 2004). När planeringsprojektets inriktning skiftar till att fokusera på att vara mer transparent, öppnare och mer inriktat på att möjliggöra dialog med medborgare samtidigt som medborgarnas förtroende för Malmö stad är lågt, kan detta ses som ett sätt för projektet att försöka skapa legitimitet genom att medborgarna bjuds in för att delta i beslutsprocessen. Att skapa legitimitet för de satsningar som Malmö stad vill genomföra i Bunkeflostrand menar Steffanie Esse (22 april 2020) är en del av det arbete som Malmö stad har genomfört i den fördjupade inriktningen på dialog och medborgerlig delaktighet. Projektets återkommande möten har möjliggjort en större acceptans och förståelse för de olika aktörernas roller och mål i planprocessen (Steffanie Esse, 22 april 2020).
En av den deliberativa demokratins grundpelare är det rationella och jämlika samtalet som leder fram till att det bästa argumentet kan utvinnas (Premfors & Roth, 2004). Vid analys av de möten som genomförts i Bunkeflostrand ur ett deliberativt demokratiskt perspektiv är det logiskt att återgå till Elsters definition av begreppet deliberativ demokrati. Elster menar att den deliberativa delen av begreppet innebär att beslutsfattande sker baserat på
54 (76)
rationalitet och objektivitet. Den demokratiska delen av begreppet, menar Elster, innebär att beslutfattandet är en kollektiv angelägenhet vilket, i sin tur, innebär att alla som påverkas av ett beslut också bör få delta i processen som leder fram till beslutet (Elster, 1998). Planeringsprojektet i Bunkeflostrand har genomfört möten som varit tillgängliga för alla medborgare att besöka och delta i, där dessa möten även har varit den huvudsakliga metoden för att inhämta information som planhandläggare sedan använt som referensram i sitt arbete (Steffanie Esse, 22 april 2020). Det går därför att argumentera för att mötena skett på ett sätt som uppfyller Elsters definition av vad den demokratiska delen av begreppet deliberativ demokrati innebär (Elster, 1998). Medborgarna har deltagit i planeringsprocessen och fått möjlighet att påverka den process som leder fram till besluten om Bunkeflostrands utveckling (Stadsbyggnadskontoret, 2019). De möten som genomförts kan, däremot, inte beskrivas som deliberativa enligt Elsters definition av begreppet. Det har funnits motsättningar om projektets grundidé, att förtäta i en stadsdel där medborgarna inte vill förtäta (Pedersen, 2016b; Strand, 2017). Att det finns existerande motsättningar och uppfattningar hos de deltagande i medborgardialogen bakbinder det deliberativa samtalet eftersom den objektivitet som Elster talar om inte kan uppnås om de som deltar i det deliberativa samtalet låter sig styras av vad de själva tycker, och inte låter sig styras av det mest rationella argument som presenteras (Elster, 1998; Premfors & Roth, 2004). Det går därför inte att beskriva dialogen i Bunkeflostrand som särskilt deliberativ, enligt begreppets definition (Elster, 1998).
Det går istället att analysera den dialog som planeringsprojektet i Bunkeflostrand har genomfört utifrån begreppet agonistisk pluralism, som Mouffe formulerat ur sin kritik mot den deliberativa demokratin (Mouffe, 1999). Det har genom studiens gång blivit tydligt att det funnits åtskilliga konfliktpunkter i Bunkeflostrand som planeringsprocessen varit tvungna att bemöta på ett eller ett annat sätt. Dessa problem har inte heller försvunnit när man bytte metod och fokuserade på att involvera medborgarna i en högre grad
55 (76)
än vad som gjordes innan (Steffanie Esse 22 april 2020). Mouffe beskriver hur demokratisk vinning, eller utveckling av nya idéer, endast kan uppstå när olika åskådningar möts i konflikt (Mouffe, 1999). Som framgår i intervjun med Steffanie Esse, beskriver hon hur planeringsprocessens arbetsmetod skiftade efter planarbetet vid kvarteret Fältmätaren. Efter att kritik riktats från medborgare mot planeringsprocessen mot att de inkluderats i utvecklingen av sin stadsdel (Pedersen, 2016c), lades det, från planeringsprocessens sida, stor vikt vid att det nya arbetssättet skulle lägga stor vikt på att vara aktivt lyssnande och inkludera medborgarna i så hög grad som det var möjligt (Steffanie Esse 22 april 2020). Detta kan ses som ett exempel på¨det som Mouffe menar med tanken om att demokratisk utveckling sker när motstridiga uppfattningar möts. Genom konflikten som uppstår i samband med detaljplanen vid kvarteret Fältmätaren utvecklas ett ny metod som planeringsprocessen, i fortsättningen kom att bedrivas ut efter som gör medborgarna till mer involverad del av planeringsprocessen.
Som Mouffe menar, går inte konflikter mellan olika idéer att undvika, eftersom konflikter är en naturlig del av livet. Mouffe menar istället att det är genom att erkänna att det finns meningsskiljaktigheter som idémångfald kan uppstå, och att idéer kvävs av strävan efter det rationella argumentet (Mouffe, 1999). I frågan om hur konflikter har hanterats i medborgardialogen i Bunkeflostrand beskriver Steffanie Esse att “Vad vi har försökt att ha som målsättning är ju inte att alla ska komma överens utan att vi ska ha respekt för varandra och att kunna ha en dialog” (Steffanie Esse, 22 april 2020). Dialogen som har bedrivits har erkänt att det existerar konflikter, och att det kommer att fortsätta finnas konflikter men att de genom att ha fokuserat på att etablera medborgardialogen som det huvudsakliga demokratiska verktyget för planeringsprocessen, också kunnat hantera de konflikter som finns i Bunkeflostrand i ett tidigare skede (Steffanie Esse, 22 april 2020). Genom att låta konflikterna existera menar Mouffe att en större åsiktsmångfald kan skapas och att nya idéer därmed kan utvecklas ur de meningsskiljaktigheterna
56 (76)
uppstår (Mouffe, 1999). En annan fråga som då går att ställa är om det faktiskt går att erkänna att det måste få finnas konflikter, samtidigt som det finns en uttalad vilja att skapa acceptans för de planer som ska genomföras. Mouffes kritik mot den deliberativa demokratiteorin beskriver hur jakten på att skapa konsensus, genom att definiera diskursen, är en form av maktutövande där en part måste underkasta sig en annan (Mouffe, 1999). Baserat på Mouffes begrepp agonstisk pluralism kan delaktighetsarbetet som sker i Bunkeflostrand ses som ett sätt för Malmö stad att implementera en diskursförändring i syfte att skifta fokus från grundfrågan, och på så sätt skapa
acceptans för sitt uppdrag.