Chris Brown

Även recensionen av Chris Browns konsert innehåller formuleringar som kan placeras under kategorin underhållaren. Det framgår tydligt eftersom detta tycks vara tesen i texten. Denna presenteras när brödtexten tar vid genom citatet:

… utstrålar Chris Brown säkerhet och närvaro. Det märks redan när han vandrar in på scenen. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party)

Exempel på hur denna tes sedan argumenteras hittas i följande tre formuleringar som dyker upp med jämna mellanrum i recensionen:

Jublet från publiken är massivt redan från start och håller i sig den timme som konserten varar. /…/ Chris Brown är en sång- och en dansman… /…/ … det är egentligen i rollen som busigt charmig entertainer man finner den stora styrkan. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt

r&b-party)

Som tidigare redovisats i resultatet så lyfter skribenterna gärna upp artisternas status genom att använda starka adjektiv i samband med logos. Så är det även i det här fallet, exempelvis när publikens jubel beskrivs vara ”massivt”. Konserten liknas också med ett ”explosivt party”, vilket även är rubriken på denna konsertrecension.

Chris Brown beskrivs inte på långa vägar vara lika stor eller mäktig som exempelvis Bruce Springsteen, utan presenteras som en annan typ av underhållare. Ord som ”charmig” och ”busig” förekommer ofta då konsertens huvudperson beskrivs:

… utstrålar Chris Brown säkerhet och närvaro. /…/ Men det är egentligen i rollen som busigt charmig entertainer man finner den stora styrkan. /…/ Åldern till trots klarar han av att/…/

ta upp två saliga tjejer på scen utan att det blir pinsamt. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16:

Explosivt r&b-party)

Det är en annan typ av underhållare som Chris Brown får representera, nämligen en ung frisk fläkt som inriktar sig på att få den kvinnliga publiken på fall. Detta genom att använda sig av kroppsspråket, dock inte på ett sätt som går att förknippa med kategorin sexsymbolen eftersom Chris Brown aldrig objektifieras. Han presenteras istället utifrån att ha full kontroll vilket oftast märks genom att han placeras i ett högstatusförhållande gentemot publiken.

I samband med att artistens unga ålder visar sig i texten presenteras en ny kategori, den

oslipade diamanten. Vid flera tillfällen nämner skribenten att Chris Browns framträdande inte

är fulländat:

Man skulle kunna invända att det konstnärligt sett är en ganska tunn soppa, men den

amerikanske sångaren från Tappahannock, Virginia, kompenserar det med ett explosivt party. Det räcker ännu så länge. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party)

Precis som citatet visar så ursäktas detta av recensenten genom användandet av ordet ”kompenserar” och artisten lyfts istället fram som utvecklingsbar. Tendenser åt detta håll förekommer på flera ställen:

Chris Brown är en sång- och en dansman, eller ska vi säga sång- och danspojke. /…/ Det räcker ännu så länge. (Svenska Dagbladet, 2008-03-16: Explosivt r&b-party)

Alltså skrivs det väldigt förlåtande om den unge sångarens misstag. De ord som används för att beskriva densamme (”charmig”, ”ung” och ”busig”) hjälper till att lägga fokus på de positiva egenskaper som Chris Brown visar, vilket gör att läsaren kan ha överseende med det som är mindre bra. Helhetsintrycket från konserten blir på detta sätt överlag positivt.

Ord med barnslig anknytning används flitigt och bidrar till att misstagens inverkan på konserten minskar i värde.

6.8 Jay-Z

Rapparen Jay-Z presenteras som en god underhållare. Det framgår genom flera typer av formuleringar, både de som beskriver hur publiken reagerade under konserten samt hur recensenten själv upplevde stämningen i lokalen under framträdandet:

… oändliga rader av händer i luften. /…/ … de där första ljuden i micken framkallar härliga knottror på armen och ett förväntansfullt jubel i Globen. /…/ Konserten är verkligen en

enmansföreställning. /…/ ... svårt att sudda ut minnet av den mäktiga spelningen. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

Mellanrubrikerna i recensionen bidrar till att lyfta den amerikanske rapparens status, bland annat genom att kalla denne för ”knäckande tung”.

Aftonbladets recensent kallar Jay-Z för ”världens bästa rappare” och menar att det märks under konsertens gång. Med andra ord hyllas Jay-Z för sin musikaliska förmåga.

Precis som i fallet med Bruce Springsteen så framställs Jay-Z som en trollkonstnär. Publiken och recensenten själv beskrivs vara hänförda av vad som pågår på scenen:

Man vågar knappt blinka av rädsla för att missa något. /…/ Bara de där första ljuden i micken framkallar knottror på armen och ett förväntansfullt jubel. /…/ Svårt att sudda ut minnet av den mäktiga spelningen. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på

armen och jubel)

Citaten är även exempel på hur recensenten gärna visar sig i texten, genom att bevisa att hon verkligen befann sig på platsen och upplevde det som beskrivs. Detta kan ses som ett sätt att vinna läsarnas trovärdighet. En annan tolkning av detta är att recensenten gärna presenterar sig själv i samband med artisten eftersom det kan höja dennas status. Det medför också att Jay-Z verkar nå ut till sin publik och på det sättet höjer sin status som underhållare.

I texten om Jay-Z finns många ord som är typiska inom kategorin underhållaren. Exempel på detta är ”stor”, ”energisk”, ”skicklig” och ”inspirerande”. Intressant är också att dessa inte tycks räcka till, en slutsats dragen utifrån det faktum att adjektiven ofta föregås med

förstärkningsord. Framförandet kan exempelvis vara ”häpnadsväckande energiskt” istället för bara ”energiskt”. Detta förekommer enbart i samband med de manliga artisterna.

Recensionen av Jay-Z:s konsert är full av metaforer:

Hiphop-kungen är i stan. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror

på armen och jubel)

Genom att artisten kallas för ”kung” presenteras han vara förmer än andra rappare och sångare inom genren. Detta gör att Jay-Z även framställs som en ikon. Det visar sig tydligast genom följande citat:

… inte bara världens största rappare utan en av världens största artister överhuvudtaget. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

Skribenten använder sig genomgående av formuleringar som ytterligare höjer rapparens status. Hon presenterar i löpande text både uttryck och signaturer som vanligtvis förknippas med Jay-Z, vilket tyder på att hon antar att detta är vedertaget hos en bred läsarkrets:

Uh-hu, uh-hu! /…/ … formade som Roc-a-fella-diamanten. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är

som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)

Även användandet av smeknamnet ”Jigga” förstärker denna tendens.

Jay-Z presenteras genomgående som en raritet vilket visar sig genom pathos i texten:

Har jag drömt eller var Jay-Z verkligen här? (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –

framkallar knottror på armen och jubel)

Publiken förminskas i förhållande till rapparen då de framställs som tacksamma över att få ta del av evenemanget. Skillnaderna mellan Jay-Z och gemene man förhöjs genom detta grepp och rapparen får om möjligt ännu högre status:

… de som faktiskt var på den där klubbspelningen har fått vänta 12 år på ett återseende. (Aftonbladet, 2008-06-20: Jay-Z är som en dröm –framkallar knottror på armen och jubel)