7.1 Slutdiskussion
Bilden av den kvinnliga artisten som redovisas i denna studie, tyder på att en förlegad bild av densamma fortfarande lever i samhället. Som följande uppställning visar, presenteras alla de kvinnliga artisterna på ett mer eller mindre sexuellt sätt då deras recensioner alla har inslag som kan placeras under kategorin sexsymbolen.
Artister i recensionernas kategorier:
Artister Tidningar Kategorier
Beyoncé Knowles Svenska Dagbladet, Aftonbladet
Skönsångaren, Sexsymbolen, Kopian
Britney Spears Aftonbladet Sexsymbolen, Kopian Bruce Springsteen Svenska Dagbladet,
Aftonbladet x 2
Underhållaren, Ikonen, Markbrytaren
Chris Brown Svenska Dagbladet Underhållaren, Den oslipade diamanten
Celine Dion Svenska Dagbladet Skönsångaren, Sexsymbolen, Kopian
Dolly Parton Aftonbladet Skönsångaren, Sexsymbolen
Jay-Z Aftonbladet Underhållaren, Ikonen
Justin Timberlake Aftonbladet Underhållaren, Markbrytaren Kylie Minogue Svenska Dagbladet,
Aftonbladet
Sexsymbolen, Kopian
50 Cent Svenska Dagbladet Underhållaren, Den oslipade diamanten
Alla de manliga artisterna presenteras som underhållare medan alla de kvinnliga artisterna går att placera under kategorin sexsymbolen. Utifrån detta resultat kan man se tendenser på att kvinnorna ofta objektifieras medan männen istället framställs som subjekt.
Margareta Svahn (1999) redovisar i sin forskning att skällsord som att exempelvis kalla en kvinna för hora används för att hålla tillbaka kvinnor i deras sexualitet. Att kategorin
sexsymbolen visade sig i så många av de analyserade texterna tyder på att detta används flitigt
av dagens recensenter.
Vill man sätta in detta resultat i ett större perspektiv så kan man lägga till de andra två kategorierna genom vilka de kvinnliga artisterna framställs, kopian och skönsångaren. Även kategorin kopian används för att hålla tillbaka kvinnliga artister i deras utveckling. Att aldrig bli beskriven som unik kan bidra till en känsla av att inte räcka till.
Kvinnorna blir då till exempel skönsångare, det vill säga flickor som står rakt upp- och ner och levererar vackra sångnummer. Skönsångaren överensstämmer med den bild av hur 1800- talets kvinnor förväntades föra sig på scenen (Ganetz, 1997).
Det är ingen överdrift att påstå att det samlade budskapet i de kvinnliga artisternas recensioner är att kvinnor ska hållas tillbaka och inte gå utanför sin säkerhetszon. I motsats till detta så uppmuntras männen till att göra just detta.
Alla de manliga artisternas recensioner innehåller inslag som kan placeras under kategorin
underhållaren. Här fokuseras inte på detaljer som att träffa toner, utan mer på känslan som
det inte stör den totala upplevelsen av konserten. Underhållaren finns på olika nivåer i form av den oslipade diamanten, markbrytaren och ikonen. Ingen av dessa kritiseras, utan uppmuntras snarare av recensenterna till att våga bryta mot tidigare inofficiella regler.
Sätter man in detta i ett genusperspektiv framgår det tydligt hur den manliga normen präglar samhällets regler. Yvonne Hirdman (2001) använder sig av just detta begrepp när hon beskriver att mannen står modell för hur människan ska vara medan kvinnan blir undantaget. Tydliga exempel på detta är markbrytaren och kopian. Männen tycks helt enkelt inte vara benägna att begå misstag i recensenternas ögon till skillnad från kvinnorna.
Hirdman (2001) använder sig även av begreppet genuskontrakt som innebär att både män och kvinnor hjälper till att upprätthålla männens överordning i samhället. Skönsångaren är ett exempel på just detta. Väljer man som artist att anpassa sig efter samhällets normer så kan ju detta resultera i att skivförsäljningen går bra. Även Hirdmans begrepp genuskonflikt går att använda i sammanhanget, då uttryck som ”för porrig” används för att få kvinnan att hålla tillbaka sin sexualitet så att hon bättre passar in i den norm som männen satt an i samhället.
Som studien visar, så placerar dagens recensenter både de manliga och kvinnliga artisterna i olika kategorier. Vissa av dessa, till exempel sexsymbolen och ikonen, kan även kallas för stereotyper. Stereotyper används för att göra en människa mer lättförstådd (Hall, 1997). Kanske är det så att vissa av artisterna själva tar fasta på och utnyttjar detta när de skapar sitt varumärke. Även om det är recensenterna som skriver recensionerna så kan artisterna ändå välja vad de visar på scenen. Ta Britney Spears som väljer att simulera onani under sitt scenframträdande. Någonstans måste sångerskan ha anat att detta skulle väcka
uppmärksamhet och på grund av detta sedan tas upp i recensionen. Artisteribranschen är till stor del uppbyggd av just stereotyper för att den konsumerande massan lättare ska känna igen sig i artisterna och snabbt få grepp om vad de representerar.
Här spelar medier en stor roll genom att utöver den bild som artisterna själva vill förmedla, ytterligare förtydliga bilden genom användandet av stereotyper. Framförallt de kvinnliga artisterna presenteras på ett ensidigt, stereotypt vis. Antingen är de skickliga i att hantera sitt instrument eller så är de enbart sexiga. Männen beskrivs, som resultatet visar, på ett mer varierat sätt.
Enligt Stuart Hall (1997) anpassar sig människan till de stereotyper inom vilka man blir placerad. Det väcker frågan om var representationen av de kvinnliga och manliga artisterna skapas. Är det helt och hållet medier som skapar de genusskillnader och stereotyper som
existerar, eller börjar det hela med att artisterna själva har vuxit in i och anpassat sig till en roll? Eller är det ett medvetet val för att skapa ett varumärke precis som Laila Bagge uppmanade idoldeltagaren Alice att göra? Liesbet van Zoonen (1994) menar att
konstruktioner är en kombination av vad medier förmedlar och vad läsaren sedan lägger till genom sin tolkning. Kanske finns det en tredje nivå att addera till detta, nämligen att läsarnas tolkning påverkar den som recenseras, som i sin tur påverkar den som recenserar. Det blir då svårt att avgöra vart samhällets tudelning mellan män och kvinnor först skapas.
Som en avslutning ska sägas att studiens resultat inte gör anspråk på att ge en enhetlig bild gällande för alla medier men resultatet är ändå så påtagligt att det bör leda till en större vakenhet och mer kritiskt tänkande vid kontakt med medier. Önskvärt vore att studiens resultat ska leda till att läsarna av recensioner blir mer medvetna om representationer och dess betydelse för de manliga och kvinnliga diskurser som råder i vårt samhälle.
7.2 Förslag till fortsatt forskning
För att fördjupa detta resultat vore det intressant att utöka studien till att även innefatta bilder och bildtext. Att även addera en granskning av hur manliga respektive kvinnliga artister framställs i andra typer av medier som exempelvis radio och TV skulle bredda resultatet. Vidare kan studien utökas genom att göra en jämförande analys av hur artisterna presenteras i svensk respektive utländsk press.