Coaching av laget

I det här avsnittet går intervjuerna vidare till att behandla coachernas ledarstil samt hur coachen kan arbeta för att skapa en positiv atmosfär.

Det mest framträdande svaret på frågan om vilken ledarstil coacherna i min undersökning ansåg att de har var att de inte hade någon. Mer exakt handlade det om att de hade svårt att säga att de har någon speciell stil, utan att det viktigaste är att man som coach är sig själv.

Coach A:

Var dig själv va för är det nånting killarna ser igenom, det är ju i fall jag försöker spela nån typ av ledare då va.

Coach B hade samma uppfattning och pratade därutöver mycket om vikten av att visa upp de känslor och det humör som man har för stunden. Han försöker att vara glad när han är glad och ledsen när han är det, som han uttryckte det:

Och på det viset ska de kunna lära sig mig. För om jag går omkring och aldrig visar nånting, då vet de ju aldrig liksom.

Coach C lyfte upp och motsatte sig idén att en coach måste ha en tydlig gräns mellan sig själv och spelarna. Han hade en stil som coach där han många gånger var ”en i gänget” med spelarna i laget:

Jag kunde sitta och fika och käka med spelarna och sen så när vi slog om till allvar så var det allvar och så här. Där tror jag att man gör ett problem av det som inte är nåt problem om en är sig själv va.

36

Jag tror det här liksom att, bara du kommer in liksom…när man öppnar en dörr och kliver innanför dörr’n då kan man liksom…ja, man kan komma in och säga tjena och ha ett smile på läppen och…och slänga ur sig nån go kommentar va. Eller komma in och se ut som ett jäkla sviskon…ja, då har du redan där…då liksom har du angett tonen va.

Spelare 2 tyckte här som coacherna i ledarstilfrågan att det viktigaste när man som i ett

ishockeylag ska träffas varje dag under en lång säsong är att varje individ är sig själv. Viktigt för att upprätthålla en positiv atmosfär ansågs också enligt spelare 1 vara att bryta mönstret ibland:

Under en hel säsong om du tänker dig, som i Elitserien, så blir det ju en grå vardag i det emellanåt och då behöver man kanske nånting som kan piffa upp det va och det kan ju…det beror ju lite på vad man har för grupp av spelare och så vidare, men det gäller att hitta små glädjeämnen hela tiden som kan…att killarna tycker att det är kul och roligt…hoppa över en träning och hitta på nåt annat istället eller sätta ihop massa roliga videoklipp eller vad som helst va.

Detta var något som lyftes upp på ett liknande sätt av coach C, samtidigt som han också tog upp att en av de viktigaste delarna är att coachen uppmärksammar alla, inte bara stjärnorna i ett lag:

Utan ska man ha harmoni i en grupp då tror jag att alla måste känna att dom behövs i laget va, att dom gör nytta vet du och allt det här va.

Coach A konstaterade också att det är viktigt att göra roliga saker tillsammans även när det går bra. Så att man inte går och bowlar bara för att man har förlorat två matcher, som han uttryckte det.

Sammanfattande analys:

Coacherna hade svårt att beskriva sin egen ledarstil och det var därför svårt att koppla ihop dem med någon av de ledarstilar som Carron, Eys och Hausenblas (2005) eller som Andersson (1988)

37

lyfte fram. Coacherna konstaterade istället att det viktigaste är att vara sig själv och inte försöka spela någon person som man egentligen inte är. Coacherna i Isbergs (2001) undersökning betonade vikten av att använda de starka sidorna av sin personlighet, vilket betonades på ett liknande sätt i min undersökning. På Fiedlers (1967) kontinuumskala, som togs upp av Carron, Eys och Hausenblas (2005), så upplevde jag att alla tre coacherna befinner sig närmare den personorienterade ledaren än den uppgiftsorienterade, eftersom allihop ägnade mycket tid åt att bygga upp och vårda personliga relationer med spelarna.

Fahlström (2001) lyfte fram att en av coachens viktigaste uppgifter är att skapa ett bra klimat i idrottsgruppen. På den här frågan hade intervjupersonerna en hel del intressanta svar och tankar om hur coachen kan arbeta för att uppnå detta. Exempelvis lyftes det fram att det är bättre att spelarna får lära sig hur en coach arbetar och vilka regler som gäller genom de situationer som uppstår under en säsong, snarare än att coachen sätter upp regler och normer inför säsongen, som det sedan visar sig att han själv har svårt att leva upp till. Berg (2006) menade också att när en coach säger en sak och gör något annat så kan det skapa osäkerhet bland lagets medlemmar. Intervjupersonerna hade i övrigt flera bra tips på hur en positiv atmosfär kan skapas i ett lag. Till att börja med kunde det handla om något så enkelt som att visa upp ett glatt humör i den stund man kliver innanför dörren till omklädningsrummet.

Vikten av att alla i laget måste uppmärksammas, inte bara de spelare som får mest speltid, togs också upp. Alla spelare måste känna att de är betydelsefulla för laget som helhet. Både coacher och spelare ansåg också att det kan vara bra att ibland bryta mönstret i till exempel

matchgenomgångar samt att laget hittar på saker tillsammans även vid sidan av isen för att inte fastna i samma rutiner dag ut och dag in under en lång säsong.

38