Individuell coaching

I resultatkapitlets tredje avsnitt kommer intervjupersonernas tankar om positiv och negativ feedback, användandet av utvecklingssamtal samt individers olikheter och behov att analyseras. Coacherna i undersökningen var överens om att det är viktigt att spelarna får mycket positiv feedback och framförallt pratade de om att de gärna jobbar för att spelarna själva ska ta mycket av detta ansvar.

Coach C:

Det tycker jag man ska ge väldigt ofta…väldigt ofta. Och lära, försöka få in i gruppen också att dom är positiva, killarna, emot varann och så här va. Jag menar, det är oerhört viktigt va. Men det är ju dom flesta lagen. Jag tror till syvende och sist att ett hockeylag som når bra resultat dom har haft jävligt roligt i lag alltså.

Det är enligt coach B annars lätt att det ofta fokuseras mer på de negativa delarna av spelet:

Ja, det är ju jävligt lätt att leta fel alltså. Och speciellt då om det, får du stryk en tre matcher alltså…det enda som pratas om, det är vad vi ska göra bättre.

Han tog sedan upp ett speciellt tillfälle då han inte varit nöjd med spelet under en match i Linköping:

Vi ville ha ut mer utav folk alltså, vad det gäller mod och…men samtidigt så måste ju det samtalet innehålla saker och ting. En får inte glömma vad bra vi egentligen är och vad bra vi gör saker.

39

Det gäller med andra ord att under tyngre perioder ändå kunna lyfta fram det som är bra. Spelarna i undersökningen tyckte att positiv feedback är extremt värdefullt för att bygga upp

självförtroende:

Det är ju naturligtvis oerhört viktigt…eh…vad man än sysslar med där

självförtroende är väldigt viktigt och det är det ju i stort sett i vad man än jobbar med va så tycker jag absolut det.

Dock lyftes det ett varningens finger för att den positiva feedbacken också måste vara befogad:

Man kanske inte ska ge bara massa positiv feedback om, om det inte är så himla bra va.

Spelare 2:

Det är jättesvårt, hitta en lagom nivå, men sen att det kommer…att liksom tränar’n är så som person och positiv så att det inte blir tillgjort då om du förstår vad jag menar.

Men negativ kritik då? Hur ska en coach bete sig där? Coach A var här inne på att om det sker något som har med själva spelet att göra, så kan han ibland konfrontera spelaren direkt när han kommer till båset. Men han undviker att skälla på spelaren. Det finns dock undantag:

Det jag kan skälla på och blir riktigt, riktigt förbannad på det är ju om jag tycker att inte det jobbas tillräckligt hårt va.

40

Coach B hade en liknande inställning och menar samtidigt att han kanske inte gör så mycket åt ett enstaka misstag, utan att han agerar först när spelaren gör om samma misstag. Dessutom gäller det att också tillåta spelare att ibland göra misstag:

Det är ju skillnad om du är duktig och dribbla. Då måste du få göra det. Och då kan det ju bli fel också. Men lik förbannat så står vi och jublar den gången som han verkligen lurar nån och gjorde mål. Och då var det helt okej. Men hur ska han komma ända fram då om han får bassning varje gång han misslyckas?

Spelare 1 tyckte att sättet som coacherna agerar på i dessa situationer har förändrats en hel del under hans karriär. Men han tror också att det kan ha att göra med att han med sin rutin inte gör lika många stora misstag idag och därför inte får lika mycket skäll. Däremot förekommer tillrättavisningar och påpekanden. Men ibland kanske coachen inte har sin bästa dag och då händer det att han istället ryter i. Kommunikation anser spelare 1 vara bästa lösningen:

Men det är samma sak där. Det är fingertoppskänsla. Man spelar x antal byten per match och du orkar kanske inte komma in från ett byte där du till 90 % har spelat bra, men sen har du gjort 10 % dåligt…att höra det varje gång det är oerhört jobbigt.

Spelare 2 menade här att det gäller att gå vidare när det blir misstag under spelets gång, men att om det är misstag som beror på ren nonchalans från spelarens sida så ska det tas tag i det direkt. Och då kan det enligt spelare 2 lika gärna vara spelarna själva som reagerar. Han ser det till och med som en fördel:

Absolut, jag anser att, både för spelarna och tränarna så är det bästa om man har en spelartrupp som är lite driven också, som kan…som har ganska högt till tak och kan ta tag i saker så att inte tränarna måste ta tag i allt, allt, allt, allt.

41

Endast en av coacherna sa sig inte använda sig av utvecklingssamtal i någon större utsträckning, bortsett från när han kommer till en ny klubb. Istället försöker han att lösa problemen när de händer:

Ja, jag är sån i alla fall…att man lär sig hur dom är till vardags va liksom…för då kan du liksom åtgärda saker och ting innan det blir nåt stort utav det va.

Övriga coacher såg samtalen som ett viktigt redskap för att lära känna spelaren, även om coach B menade att de inte går in så mycket på spelarens vardagliga liv om han inte själv tar upp det. Här förklarar han hur ett samtal kan gå till:

Du kan ju göra det jävligt konkret och säga att…jag vet inte om du har hört talas om start, stop, continue? Börja med, sluta med, fortsätta med.

Ovan tog coach B upp ett sätt att bedriva ett utvecklingssamtal. Utgångspunkten för samtalet skulle i det här fallet vara att coachen berättar för spelaren vad han anser att spelaren ska börja med, sluta med och fortsätta med. På så sätt inleder man med något som ska förbättras, fortsätter med något som spelaren måste arbeta bort och avslutar sedan samtalet i positiv anda genom att berömma spelaren för något som denne gör bra och bör fortsätta göra.

Coach C, den mest rutinerade av coacherna, berättade att han har använt sig mycket av utvecklingssamtal och att han anser att det är viktigt att på det här sättet lära känna en spelare:

Ja, alltså det har jag gjort och det kan jag säga att skulle jag göra om den här resan som jag har gjort va så skulle jag lägga ändå mycket mer tid på det. Jag tror utvecklingssamtal ska bygga på att man ska försöka få ut så mycket som möjligt av en spelare va. Och då måste man komma spelarna in på livet va.

42

Enligt coach C kunde även saker från spelarens privatliv tas upp och han såg det som positivt om han kunde komma så långt att en spelare kommer till honom och berättar om han har något problem i sitt privatliv.

Spelarna såg utvecklingssamtal som något mycket positivt och något som de har och har haft i någon form på de flesta ställen där de har varit:

Det är också nåt som är väldigt viktigt och det är ju just den

kommunikationsformen som kanske är den största källan till…för tränarn att kunna läsa av laget och veta vad som håller på här och vad som är på gång och vad som händer och så vidare va.

Coach C menade också att utvecklingssamtal är ett nyttigt redskap för att ta reda på vad varje individ har för behov. Det kan då exempelvis röra sig om uppladdningen inför match eller hur träningsupplägget ska se ut. Vikten av att individens behov tillgodoses när det gäller uppladdning inför match var samtliga intervjupersoner inne på. Coach A menade att alla måste hitta sitt optimala sätta att värma och ladda upp på. Om sedan handlade om att vara ute och springa eller stå och skratta vid kaffemaskinen brydde han sig inte om:

I en grupp på 22, 23, 24, 25 personer finns det liksom inget…du kan inte göra samma sak med alla dom va. Och sen är det viktigt…alltså skulle man piska upp gubbarna ordentligt, en del skulle ju gå ut och dra på sig matchstraff kanske första bytet.

Coach C gick alltid in till spelarna i omklädningsrummet 12 minuter innan matchens början och kunde då observera spelarnas sista förberedelser:

Sen innan dom skulle ut då så samlas dom väl jämt och skrek va. Nåt annat var det aldrig. Där har dom nog rätt så individuellt bra och kunna göra som dom vill, det tror jag.

43

Coach B ansåg att det måste tas stor hänsyn till hur individerna är som personer och gav ett exempel på hur man på ett enkelt sätt kan få lite kännedom om en spelares personlighet:

Jo, det handlar ju också om…alltså, lite personkännedom och hur skaffar en det och ett bra sätt det kan vara och söka upp spelaren innan träningen när han står och lindar klubban…ja, småprata lite om allt möjligt alltså. Jag menar, en har haft småbarn, en har byggt hus, en har hund och…det finns alltid grejer som en kan prata om utanför hockeyn och se vad…vad är det här för en egentligen. Och därigenom gå fram på olika sätt i coachning och under träning då.

Spelare 2 ansåg liksom coach B att det som coach gäller att ha koll på spelarnas olika

personligheter och vad de egentligen behöver för typ av coaching. Men detta var också något som han uttryckte att coacher på senare år har blivit mycket bättre på:

En del är mer mottagliga för kritik under matcher och en del är mindre mottagliga. En del vill ha en liten spark i rumpan och en del får dom en spark i rumpan så kryper dom in i ett skal liksom så att, det är väldigt olika hur alla agerar.

Spelare 1 menade även han att alla är olika som personer och att coaching och uppladdning måste anpassas efter det:

Ja, det tror jag absolut, för vi är ju helt olika, jag menar du kan jämföra en 18-åring med en 39-18-åring. De har helt olika förutsättningar.

Att se till individen i en stor grupp ansåg flera av intervjupersonerna vara både svårigheten, men också tjusningen med att jobba med ett lag:

Och man får naturligtvis inte ta bort den hära som är lite ego heller som, som gör mycket mål. Men samtidigt så måste ju han förstå också att dom andra gör jobbet åt

44

honom va. Men det där kommer alltid och vara en liten konflikt mellan allting va. Det kommer man inte ifrån, men det är ju lite roligt också.

Coach C menade med citatet ovan att det måste finnas olika typer av personligheter i ett lag och att de måste tillåtas att vara olika. Coach A förstärker denna uppfattning ytterligare och menar att det är just de olika personligheterna, spelarnas styrkor, plus- och minusvarianter, som skapar ett slagkraftigt lag och gör coaching som område så intressant att arbeta med:

Det är det som jag tycker, det är det som är energin i gruppen va. Jag menar om alla sa bara tack och amen, jag menar då händer det ju ingenting va. Sen skulle man ju inte orka med 20-22 busfrön. Det är klart man inte gör det va. Men alltså, det är ju den här mixen som gör det så skoj va.

Sammanfattande analys:

Enligt Berg (2006) så kan ett vanligt fel hos coacher vara att de inte ger individerna tillräckligt med feedback. Att sällan få bekräftelse på det man gör kan påverka både självförtroende och självbild. Coacherna i undersökningen var överens om att det är viktigt att spelarna får mycket positiv feedback och framförallt pratade de om att de gärna jobbar för att spelarna själva ska ta mycket av detta ansvar. Att coacherna gärna ville delegera ansvaret med feedback till spelarna fick mig att tänka på de olika ledartyper som Andersson (1982) lyfte fram. De här coacherna upplever jag ligger närmast den jag/lag-centrerade typen, som ger spelarna utrymmer utan att för den sakens skull tappa sin egen identitet. Coacherna fick också medhåll från spelarhåll, då en av spelarna tyckte att det helt klart kunde vara en fördel om en lagkamrat ryter i när någon visar upp en dålig inställning, istället för att coachen ska behöva säga till. Däremot tyckte spelarna att det heller inte får bli för mycket positiv feedback, utan att den är befogad. Men det var ändå tydligt att både spelare och coacher kunde stämma in Orlicks (2000) tankar om att positiv feedback bidrar till motivation och skapar självförtroende, och ska därför delas ut ofta.

45

På punkten negativ feedback ansåg coacherna att det handlar om att inte skälla så fort någon gör ett misstag. En coach var till exempel inne på att om misstaget bara sker en gång så händer det att han helt enkelt låter det vara och anledningen till det var att en spelare måste våga misslyckas för att så småningom lyckas. Spelarna föredrog också att tillrättavisningar sker genom

kommunikation snarare än att coachen skriker och skäller. Spelare 1 lyfte fram att det ibland kan var tufft att ta skäll för en liten grej, när man kommer in efter ett byte där man till 90 % har spelat bra.

Bara en av coacherna uppgav att han inte använde sig av några direkt systematiska

utvecklingssamtal. Istället försökte han så långt det var möjligt att lösa problem och situationer direkt när de uppstår. Bland övriga intervjupersoner var utvecklingssamtal en populär metod och ett viktigt redskap för att lära känna en spelare för att coachen ska kunna coacha på det sätt som passar varje individ bäst, eller som Hogedal (1998) menade att utvecklingssamtal kan hjälpa till att identifiera och lösa problem.

När det gäller just individuell coaching diskuterades exempelvis hur spelarnas uppladdning inför match ser ut och den allmänna uppfattningen var att den till stor del ska vara individuellt

anpassad. Coach C tog här upp att hans spelare alltid samlades innan de skulle gå ut till match för att skrika igång varandra, ett fenomen som jag genom egna erfarenheter vet är väldigt vanligt. Detta fenomen skulle dock enligt Hogedal (1998) kunna verka stressande på en del spelare, vilket också coach A konstaterar när han säger att vissa spelare kanske skulle gå ut och dra på sig matchstraff om de blir för uppjagade. Enligt Orlicks (2000) sätt att se på det skulle en ritual som att samlas och skrika inför en match kunna innebära att fokus försvinner från den individuella spelarens egen optimala uppladdning.

Två av coacherna i undersökningen slog fast att det är olikheterna mellan spelarnas

personligheter som utgör den stora utmaningen i coacharbetet, men det är också just olikheterna som bildar ett lags speciella energi och kan göra det riktigt slagkraftigt. Intervjupersonerna är här inne på att liksom Berg (2006) förespråkar använda och utveckla olika individers starka sidor.

46