Contrarianstrategier

Contrarianstrategier är varianter av momentum, men skiljer sig mycket åt i utförande mot de traditionella momentumstrategierna. Som namnet indikerar, är det strategier som tillämpas för investeraren som tror att ett tillgångspris överreagerat. Medan man i momentumstrategier förväntar sig att en kurstrend kommer att fortsätta i befintlig

riktning, förväntar sig contrarianinvesteraren att en trend kommer att vända. Det går således ut på att investeraren tror att marknaden har haft en överdriven pessimism mot en aktie, som därmed blir för lågt värderat av marknaden. Contrarianstrategier och de traditionella momentumstrategierna är följaktligen varandras motpoler. En känd investerare som investerar efter en contrarianstrategi är Warren Buffet (Corporate Finance Institute, u.å.a).

Precis som för momentum, finns många olika varianter av contrarianstrategier. Även här bör contrarianinvesteraren ta ställning till liknande valmöjligheter som Lui, Strong och Xu (1999) påpekade för momentuminvesteraren:

● Att antingen kombinera långa och korta positioner, eller endast hålla sig till en riktning.

● Om momentum enbart ska baseras på aktiepris, eller om hänsyn ska tas till tekniska momentumindikatorer såsom teknisk analys.

● Hur lång urvalsperioden ska vara, det vill säga hur länge momentumet ska ha pågått innan investeraren väljer att inkludera tillgången i portföljen.

● Längden på innehavsperiod för portföljens tillgångar. ● Vilka tillgångsklasser handel ska bedrivas med. ● Antal innehav i portföljen.

● Eventuell rebalanseringspolicy.

Dessvärre råder det stor brist på modern forskning kring contrarianeffekten och framför allt forskning på contrarian på de svenska aktiemarknaderna. Några av de klassiska utländska studierna kring contrarianeffekten beskrivs dock nedan.

2.5.1 Översikt över tidigare forskning på contrarianstrategier

I tabell 2 återges en sammanställning gjord av författarna. Även här har modernare studier, som tidigare nämnt, lyst med sin frånvaro. Likaså har etablerade studier utanför den amerikanska marknaden varit svår att finna. Det går att observera att tidigare studier i regel haft längre urvals- och innehavsperiod än vad denna studie ämnar avse. Clare och Thomas studie från 1995 är den med kortast urvals- och innehavsperiod som sträcker sig ner mot 24 månader. Slutligen finns även här studier som bevisar och motbevisar contrarianstrategier. Nedan beskrivs studierna mer utförligt.

Tabell 2: Översikt över tidigare forskning på contrarianstrategier

2.5.2 Tidigare forskning om contrarianstrategier

Kahneman och Tversky (1979) presenterade en studie som visade att individer ofta övervärderar ny och plötslig information, medan man undervärderar den nu tillgängliga informationen. Studien visade också att individer tror att förändringar håller i sig längre än vad de faktiskt gör, vilket leder till ett irrationellt beteende. Detta var grunden till överreaktionshypotesen. Detta var något som De Bondt och Thaler (1985) ville testa och se om det även gällde individer som investerar på aktiemarknaden och om det fanns möjligheter till en kontinuerlig överavkastning. Under åren 1926–1982 på New

Yorkbörsen formades två portföljer, en vinnarportfölj och en förlorarportfölj. De bestod av vinnar- och förloraraktier från de senaste 36 månaderna och utvärderas sedan under 36 månader. Deras hypotes var att negativ autokorrelation förekom, d.v.s. att om ett aktiepris rör sig åt ett håll, kommer den sedan att röra sig i motsatt riktning. De Bondt och Thaler (1985) kom fram till att portföljen med vinnaraktier avkastade sämre än index, medan portföljen med förloraraktier överavkastade index och att detta ledde till att det fanns möjlighet att överavkasta med en contrarianstrategi. Denna strategi består av att man går kort i tidigare vinnaraktier, medan man köper tidigare förloraraktier. Detta för att en större överreaktion sker i förloraraktier jämfört med vinnaraktier.

Däremot visade Kryzanowski & Zhangs studie, som utfördes på liknande sätt som De Bondt och Thalers, med skillnaden att studien baserades på den kanadensiska

marknaden, att contrarianeffekten inte existerade där.

Contrarianstrategier har fått kritik under åren. En studie från Fama och French (1996) beskriver att contrarianstrategier inte ger en riskjusterad avkastning, efter tillämpning av Fama och Frenchs trefaktormodell. Detta trots att studien gjordes på samma marknad och tidsperiod som De Bondt och Thalers studie från 1985. Zarowin (1990) menar att den överavkastning som förlorarportföljerna presterade, existerade tack vare

småbolagseffekten. Småbolagseffekten innebär att små tillväxtbolag ofta har en högre avkastning. Detta är något som Ball, Kothari och Shanken (1995) och Clare och Thomas (1995) även bekräftar. Däremot hävdar ett flertal forskare att

småbolagseffekten numera har försvunnit. En av dessa är Damodaran (2015) som menar att småbolagseffekten har existerat, men att den nu har försvunnit.

Paradoxalt nog säger många studier enligt tabell 2 att contrarianstrategier fungerar. Detta kan tyckas intuitivt motsägelsefullt med tanke på att contrarianstrategier är motpoler till momentumstrategier. Vad man bör vara observant på är däremot att momentumstrategierna i regel undersökt innehavsperioder på upp till 12–24 månader, medan contrarianstrategier har undersökt innehavsperioder oftast på 24–36 månader. I Jegadeesh och Titmans (1993) och Rouwenhorsts (1998) studier om momentum framkommer det att momentumeffekten tycks försvinna efter 24 månader. En något nyare studie hävdar i stället att momentumet avtar redan från tionde månaden (Chui, Titman & Wei, 2000). Detta kan tyda på att det historiskt, rent generellt, har funnits en momentumeffekt på upp till ca. 10–24 månader och att effekten sedan avtar för att sedan nå en brytpunkt där pendeln svänger över och en contrarianeffekt blir påtaglig. 2.5.3 Varianter av contrarian

Precis som för momentum finns även varianter av contrarianstrategier. En välkänd sådan är ”Dogs of the Dow”, vilket går ut på att contrarianinvesteraren investerar i de tio aktier på Dow Jones Industrial Average (DIJA) med högst direktavkastning. Tanken bakom strategin är att en hög direktavkastning vanligtvis är en konsekvens av att aktiens pris fallit under den senaste tiden, vilket således får utdelningen att bli hög i förhållande till aktiepriset. Detta tar en Dogs of the Dow-investerare som en indikation på att

aktiekursen är nära sin botten i dess konjunkturcykel och därmed förväntas ha en kraftigare kursuppgång gentemot andra aktier som är i mitten eller toppen av sina konjunkturcykler (Corporate Finance Institute, u.å.a).