Dårfinkar och Dönickar av Ulf Stark (1984)

Samma kväll som Simone fyller år har mamman och Simone utflyttningsfest. Mitt i all röra springer Simones hund, Kilroj, ut ur lägenheten utan att vare sig Simone eller mamman märker det. Kilrojs försvinnande är bara en av de saker som ska hända Simone i denna bok. Tack vare att hennes mamma Olga har blivit kär i Yngve, ska de nu flytta in i hans hus som ligger en bit utanför Stockholm. Simone vill verkligen inte flytta ifrån sina kompisar, och än mindre att mamman ska vara kär i ”hattfjanten” Yngve, men mest av allt vill hon ha en ”normal” mamma som inte glömmer vare sig födelsedagar eller hunden.

Första dagen i den nya skolan börjar inte så bra för Simone, först är hon sen och sedan presenterar fröken, Ärlan, henne som klassens nya pojke Simon! Det är nu det börjar hända en hel del för Simone, hennes morfar kommer hem till dem bara för att säga att han vill dö hemma, och Simone börjar bråka med Isak, en pojke i hennes klass.

Samtidigt som Isak börjar bråka med den nye ”pojken” Simon(e), blir Kattis intresserad av den nye pojken som verkar så annorlunda än de andra pojkarna.

Simon(e) blir något av en problempojke i skolan, medan Simone var en ganska skötsam flicka. ”Han” släpper in några änder i klassrummet, springer in i tjejernas

omklädningsrum, av misstag i och för sig. Simon(e) och Isak utmanar varandra i ett av bokens avslutande kapitel till en simtävling på kvällen när de varit på Kattis fest. Denna simtur slutar med att Simon(e) räddar livet på Isak och sedan upptäcker Isak att

Simon(e) har varit en tjej hela tiden. Simone går till skolan klädd i flickkläder och reder till slut upp det hela.

7.3.1. Analys

Det är lite Dr Jekyll och Mr Hyde över Simones förvandling från en skötsam flicka till en problempojke. Simones goda avsikter blir inte alls det hon tänkt sig, ta bara exemplet med änderna i klassrummet. Förutom problemet med att hon blir tagen för en pojke så är Simone förtvivlad över hennes hund Kilrojs försvinnande. Här får vi se prov på Simones lojalitet då hon letar febrilt efter sin hund, men även hennes förmåga att hamna i problematiska situationer.

Simone försöker göra det bästa av situationen, att hon blir tagen för en pojke, så länge det går. Hon köper kläder och ändrar sitt utseende så mycket som möjligt för att kunna tas för Simon. Det hela växer till slut utanför Simones kontroll, hon har ingen aning om hur hon ska sluta vara Simon.

Detta är en både realistisk och orealistisk berättelse, nog kan en tjej se ut nästan som en kille. Men hur många blir egentligen förväxlade så som Simone? Det är lite av en drömsituation för en flicka – att vara en pojke och få göra vad som helst och samtidigt hemma hos mamma vara en vanlig flicka. Dock är berättelsen mer inriktad på de situationer som Simone hamnar i än hur hon riktigt känner och upplever situationen. Vi får även träffa Simones morfar, han har bestämt sig för att dö hemma hos Simone och mamman. Morfadern som skrattar när han hör hur Simone har trasslat in sig, han är

Redan innan Simones förvandling till Simon så klädde hon sig inte speciellt kvinnligt. Det är faktiskt Yngve som kommenterar hennes utseende och skickar henne att köpa något som är lite mera ”kvinnligt”. Igenom hela boken jämför Simone sitt utseende gentemot mammans, mamman är så mycket mer färgsprakande än vad Simone är:

Jag såg mig själv som en blek fläck bakom henne i spegeln. Jag såg ut som ett sånt där tilltufsat, litet spökdjur som lever i den konstlade natten i Skansens månskenshall. Jag försvann nästan i ljuset från Morsan. /…/ Där såg jag en rätt smal, lång och oansenligt tjej i ett par lappade jeans /…/ Om Morsan såg ut som djungelns drottning så såg jag väl mest ut som en halvsvulten förortsråtta. (Stark 1984, s. 7, 29)

Utseendemässigt beskrivs mamman som en kvinna med stort yvigt hår och väldigt yviga rörelser. Det enda som nämns om Yngve, utseendemässigt, är att han oftast har hatt för att dölja att han är tunnhårig.

Mamman, Olga, spelar saxofon och är konstnär, hon försörjer sig på att måla bilder till olika skvallertidningar. Yngve får vi tyvärr inte veta så mycket om när det gäller arbete. Simones mamma verkar inte sköta så mycket av hushållssysslorna, inte Yngve heller, utan Simone får helt enkelt själv fixa det. Det står ingenting om Simones

framtidsdrömmar i boken. Simones relation med det egna och det motsatta könet blir lite komplicerad då Simone i nästan hela boken blir tagen för att vara en pojke. Men Simon(e) kommer ganska väl överens med de andra killarna i klassen.

7.3.2. Sammanfattning utifrån frågeställningar

Enligt Elvin-Nowak och Thomson uppmuntras vi till att bli kvinnor respektive män. I

Dårfinkar och dönickar blir Simone uppmuntrad av Yngve till att klä sig mer som en

tjej ska klä sig. Även om läraren inte hade tagit miste på Simones namn, hade hon p.g.a. hennes klädsel och kortklippta hår, kunnat misstagits för en kille. När Simone så blir misstagen för en pojke, förväntas hon av klasskamraterna att bl a klä sig som en pojke. Hon går in för det med entusiasm och studerar hur pojkar för sig och klär sig. Vi kan klart säga att hon kliver över könsgränsen och därigenom struntar i isärhållandets lag. När hon väl kliver över könsgränsen och ”är” kille, blir hon också en problempojke. Detta är en stor kontrast mot den snällare flickan som hon var innan. ”Han” kommer att göra sådant som tjejer egentligen inte gör. I förvirringen över att bli tagen som kille råkar Simon(e) gå in i tjejernas omklädningsrum istället. Gympaläraren skickar honom således till killarnas omklädningsrum där han får sitta medan de duschar och byter om från jympan. Hela hennes ”förvandling” till kille är väl något som inte alla flickor utför. När det gäller Simones närmiljö, kan vi se att mamman inte är den typiska mamman på så sätt att hon verkar strunta i hushållssysslor och ansvar. För den skull tar inte Yngve över ansvarsbiten, utan Simone får klara sig själv. Elvin-Nowak och Thomson talar om vårt behov av att bli bekräftade som bekönade individer. Simone har till en början inget behov av att bli bekräftad i egenskap av just flicka och detta syns t ex på det sätt hon klär sig. Det är först när Simone i skolan ska bevisa att hon verkligen är en tjej som hon byter ut de androgyna kläderna mot en klänning. Som vi nämnt förut så klädde sig Simone inte speciellt flickaktigt innan hon blev tagen för kille. Skillnaden blir stor då hon måste bevisa att hon är en tjej. Tyvärr står det ingenting i romanen om Simones

Kommer hon att vara lika könsöverskridande i framtiden? Simone visar ingen respekt för Hirdmans begrepp isärhållandets lag, utan är i allra högsta grad könsöverskridande. Trots uppmaningar om att hon borde hålla sig inom könsgränsen när det gäller utseende, ignorerar hon isärhållandets lag. Dock vill vi poängtera att när hon vill bevisa för