Döden som ämne i förskolan ur ett pedagogperspektiv

Samtliga pedagoger nämner att ämnet döden inte är något som undervisas i förskolan, däremot blir döden synlig i barnens vardag inom verksamheten. Det kan handla om att barnen hittar en död insekt på gården, att växter dör eller att det uppmärksammas i böcker. Därifrån kan barnens tankar och funderingar kring liv och död grundas.

Samtliga pedagoger nämner även att barnen är medvetna om att döden hör ihop med en begravning, då en ceremoni till döda djur är viktig enligt barnen. Pedagogerna i

parintervjun berättar:

P2: Nä men, vi har ju lite böcker ibland som… som tar upp såna frågor. P1: Ja, det har vi ju!

P1: Ja och sen hittar man djur utomhus, ibland, som är, som är döda.

P2: Då anordnar vi begravningar, (P1. “Ja”) väldigt ofta. Det är barnen ganska… insatta i, tycker jag ändå. Alltså dom vet vad det är, och att vi ska gräva ner det liksom och att…

P1: Ja absolut! Dom som liksom, är med på begravningarna eller vad man säger. Dom som hittar, alltså barnen som hittar djuren, är väldigt noga med att dom ska ha en begravning, och så.

I P1, P2 och P5:s intervjuer gavs det även uttryck för att det är utifrån barnens initiativ som det talas om ämnet döden i förskolan, vilket beror på att det är något som lyfts i vardagen. Medan P3 menar att det kan bero på situationen:

Om man läser en bok där det är död med, så tror jag, ja då kan det komma spontant så. Pratar vi om… och det är likadant om, ja men vi kan prata om hur man går i trafiken. Varför man ska hålla sig på trottoaren, för att bilarna kan köra på en […].

P3 menar alltså att döden kan komma in i många olika aspekter, inte bara utifrån böcker och djur som dör. Utan det tas även upp i olika säkerhetsaspekter. Ovan tas exemplet från trafiken upp, och P3 säger även att det kan tas upp vid fruktstunden: ”Likadant när vi sitter och äter frukt eller så. Varför man ska sitta stilla, för att om frukten hamnar i halsen så kan man faktiskt dö.” P3 visar på så sätt en medvetenhet om att döden inte bara uppmärksammas utifrån djur, natur och böcker.

33

5.3.1 Dialoger om döden i förskolans vardag

I samtliga intervjuer hävdar pedagogerna att dialogen har en stor betydelse för ämnet döden i förskolan. Som nämns tidigare i analysen så har lyssnandet en stor betydelse i dialogen. I dialogen skapas det en omsorg mellan pedagog och barn, samt ett ökat förtroende för varandra (Noddings 2013). Under intervjun uttrycker P4 hur hon tänker kring ämnet döden. Hon menar att det kan bli problematiskt om ämnet bara förs på tal vid speciella tillfällen: “Problemet är när man som pedagog bestämmer sig för att sätta döden på en piedestal, att det är något vi plockar fram när det är någon människa som går bort.” Vidare uttrycker P4 att man kan arbeta med ämnet döden genom att föra en dialog med barnen i vardagen om att man lever och dör. P4 menar att detta kan hjälpa till att etablera en stabilitet och trygghet hos barnen gällande döden. Genom dialogen skapas det en förståelse för hur barnen ser på döden, samt vad de relaterar till. Ett exempel är när P5 beskriver hur ett barn relaterar till döden:

Ja, och det kan även vara en katt som gått bort, det har ju hänt här så, det har ju nämnts att om man klappar såhär på denna tröjan, så känns det som den katten eller om man gör såhär, så dom har ju…[...]

Vidare i empirin blir det tydligt att samtliga pedagoger lyfter barnens tankar om döden och hur de alla arbetar med detta genom att föra en så konkret dialog som möjligt. I dialogen är också själva lyssnandet en central del. Genom att lyssna på barnen kan pedagogen föra dialogen vidare och hjälpa barnen att bilda nya uppfattningar:

Sen vet jag att det finns dom barnen som säger att ”Men himmelen kommer man inte till”, alltså att man inte finns. Men då brukar jag säga att det är ju vad man tror på. Alltså jag tror att min morfar är i himmelen och då brukar det liksom snurra, alltså man ser på dom [att dom tänker] ”Hmm vad ska jag nu tro”. Och det är kanske något som man har hört, alltså det kan ju vara någon vuxen som har sagt ”Nä men himmelen finns inte”, alltså det vet man ju inte vad man baserar det på.

I ovanstående citat blir det tydligt att P3 hjälper barnet att bilda nya, egna tankar kopplat till döden, då hon beskriver hur man kan se att barnet börjar fundera på det som har sagts. Citatet ovan går att tolka på olika sätt, då pedagogen å ena sidan har lyssnat på barnet och kommit fram till ett svar som kan hjälpa barnet att bilda sig egna

uppfattningar om döden. Men å andra sidan går det även att tolka citatet som att

pedagogen inte har lyssnat fullt ut på barnet. P3 nämner: ”Alltså det vet man ju inte vad man baserar det på.” Genom att utveckla dialogen och ställa fler följdfrågor om barnets

34

tankar, hade kanske P3 fått möjlighet att veta varifrån barnets tankar om himmelen kom från. Vad tror barnet på och hur kommer det sig? Noddings (2015) menar att

omsorgsgivare måste ha kunskaper om omsorgstagaren, och dessa kunskaper kan bildas genom dialogen. Kanske missade pedagogen i det här fallet en chans till att skaffa sig fler kunskaper om barnet?

5.3.2 Moral education

Noddings (2015) hävdar att läran kring hur man blir omsorgsfull bygger på erfarenheter. Erfarenheterna byggs upp genom att man deltar i situationer där omsorg på olika sätt praktiseras. I empirin blir det tydligt att flera situationer som pedagogerna beskriver präglas av en omsorg, vilket skapar möjligheter för en praktik av omsorg för barnen. Pedagogerna i parintervjuerna menar att det kan handla om att barn kan ha olika tankar om vad som händer när någon dör. I dessa fall kan barnen börja bråka om ”vem som har rätt”. Detta är något som pedagogerna uppmärksammar och samtalar om med barnen:

P1: Att vi gör barnen lyhörda på varandra genom att vi förklarar att ”ja din farfar ligger nere i jorden och din är i himmelen”, det är båda okej. Då blir ju barnen lyhörda för varandra och vi blir lyhörda för dom.

P2: Uppmärksammar dom på varandras reaktioner eller så ju, utseendemässigt så… om dom ser ledsna ut eller ja… Ja ”Ser du nu… Nu är ju inte X glad längre” utan någonting så.

Situationen som beskrivs ovan kan ses som ett tillfälle där barnen får praktisera omsorg. P1 och P2 gör barnen uppmärksamma på varandras känslor och uppmuntrar barnen till att förstå att alla får lov att ha olika tro. P5 uttrycker att det även finns en praktik i dialogen som skapas mellan barnen: “Amen jag tror att, att barn mer får upp… Amen att det blir naturligt. Att det är inget konstigt man pratar om. Man ser och lär av varandra. Tänker jag”.

Något som är mycket nära praktik är modellering (Noddings 2015), vilket även det går att urskilja i pedagogernas intervjusvar. Modellering handlar om hur pedagogen agerar som förebild för barnen när de ska lära sig om omsorg. Ett exempel på modellering från pedagogernas intervjusvar är när P2 berättar hur hon har visat barnen hur man bemöter ett dött djur med omsorg. Djuret kan inte behandlas hur som helst bara för att det är dött, vilket pedagogen har samtalat om och visat barnen.

35