Att dölja och att skapa antaganden

Nominalisering och antaganden är två lingvistiska strategier för att dölja information.

Nominalisering innebär att i en sats byta verbprocesser till substantiv för att dölja agenten och ansvaret, vad som hänt och var det tog plats. Antaganden som strategi är ett skickligt sätt för författare att antyda signifikans utan att öppet proklamera det. Antaganden kan också vara att presentera något som självklart då det egentligen är ideologiska åsikter som tjänas (Machin & Mayr, 2012).

15.2.5.1 Nominalisering

Nominaliseringar kan förenklat uttryckas som att gå ett steg längre i att dölja den aktiva agenten. Genom att omvandla verb till substantiv (i relation till att omvandla aktiva verb till passiva) blir den aktiva agenten i en sats ytterligare dold, vilket ofta görs medvetet. Genom att presentera ett verb som ett substantiv, en sak, delges ingen information om vem eller vad som förändras och samtidigt skiftar fokus från förändringsprocessen till effekterna av förändringen. Ett vanligt förekommande exempel på detta är nominaliseringen

”globalisering/globaliseringen”. Att uttrycka globalisering som ett substantiv får det att framstå som något oproblematiskt och självklart då det egentligen är en process och resultat av politiskt agerande. Detta döljer den aktiva agenten och faktumet att det går att ifrågasätta och förändra globaliseringen. Politiker kan rättfärdiga ageranden med ”den förändrade globala ekonomin”, vilket döljer att deras agerande ligger till grund för hur den globala ekonomin har formats. På så vis är nominaliseringar ett viktigt ideologiskt verktyg. Vidare följer en lista på fler sätt nominaliseringar ger effekt på en text (Machin & Mayr, 2012).

1. Människor avlägsnas och därmed blir även ansvaret för ett agerande avlägsnat. Det får saker att framstå som de bara händer utan anledning. Exempelvis inom reklam för produkter och tjänster citeras ofta ”forskningsstudier”, utan att det presenteras vem eller vilka som utfört forskningen och analysen.

2. Både agenten och de påverkade döljs eftersom nominaliseringen utmanar och begränsar vår uppfattning.

64

4. Eftersom agerande blir till en sak (ett substantiv) går det att räkna, beskriva

klassificera och kvalificera genom dess nominala vridning. Detta betyder däremot att dess orsak blir sekundär till dess betydelse.

5. Nominaliseringarna kan i sig fungera i nya konstruerade satser.

6. Nominaliseringarna blir i sig själva egna enheter som manifesterar sig i det vardagliga språket.

7. Även om processen fortfarande återfinns i satsen för att skapa en känsla av agerande undviks agenten, tidsramen och specifikationer genom förenklande.

8. Texten blir mer komprimerad då detaljer reduceras (Machin & Mayr, 2012).

15.2.5.2 Antaganden

Antaganden är en strategi som används för att få något att framstå som självklart och obestridligt i en text. Egentligen är all text fylld med antaganden, som till exempel denna mening, som antar att mottagaren vet vad en text är. Men när man ser till antaganden som kommunikativ strategi är det av störst intresse att finna det som framstår som självklart och obestridlig trots att det i själva verket är diskutabelt. Många antaganden sker på en

undermedveten nivå och vi lutar oss mot antaganden eftersom vår kommunikation skulle bli väldigt mödosam utan dem. I många fall är dock det som presenteras som allmängiltigt djupt ideologiskt och används i text för att lägga vissa aspekter i förgrunden och tysta ner andra. Antaganden kan nyttjas för att skapa en grund för vad som verkar vara ett logiskt argument. Vi återgår till exemplet med ”globaliseringen” som är ett antagande om hur världen just nu ser ut. Det visar tydligt hur ett antagande döljer att det föreligger beslut och agerande som formar samhället i den riktningen, istället framstår det som något obestridligt som vi måste lära oss att anpassa oss till (Machin & Mayr, 2012).

15.2.5.3 Övertalning genom abstraktioner

Användandet av metaforer är en fundamental del i människans förståelse av omvärlden. Vi använder kontinuerligt ett refererande till saker vi redan känner till för att skapa förståelse för det nya – vad som är viktigt att ha i åtanke är att denna process kan påverka vår förståelse ideologiskt sett (Machin & Mayr, 2012).

65

15.2.5.4 Metaforer

De metaforer som blir allmänt accepterade påverkar, inte bara hur vi tänker och förstår världen, utan också hur vi agerar – hur våra institutioner ser ut och hur vi organiserar våra samhällen. Fairclough (1995) menar att metaforer har ett specifikt sätt att kommunicera ideologiska betydelser som döljer och formar förståelser, samtidigt som de ger intrycket av att avslöja dem. Arnheim (1969) har visat på metaforens viktiga roll i den visuella

kommunikationen, exempelvis avståndet mellan pekfinger och tumme som kan fungera som visuell metafor för hur nära man kan ha varit ett mentalt tillstånd snarare än fysiskt avstånd.

Semino (2008) poängterar att när metaforer väl blivit det dominerande sättet att tänka kring något är det väldigt svårt att försöka beskriva hur fenomenet brukade framställas – då det blivit det naturliga sättet att se på världen. Metaforen fungerar på så sätt som ett överförande av förståelse för en värld till en annan, och handlar alltså inte enbart om språk eller visuell kommunikation – utan tanken och förkroppsligandet av den mänskliga erfarenheten. Detta benämner Lakoff och Johnson (1980) som måldomän och källdomän. Måldomänen syftar på det ämne eller koncept som man vill beskriva genom metaforen, medan

källdomänen är det koncept som används för att skapa metaforen. När specifika metaforer blir allmänt accepterade och fungerar som modell för hur samhället styrs av regeringen, börjar detta påverka sättet att organisera samhället (Machin & Mayr, 2012).

En av ”fördelarna” med metaforer är dess förmåga att undvika specificering av hur något ska genomföras, vilket gör att ingen behöver hållas ansvarig. Ett strategiskt användande som kan verka övertygande i bland annat politisk diskurs – ett sätt att förmedla en känsla av att bygga något tillsammans, utan att faktiskt konstatera vad det är man bygger.

15.2.5.5 Hyperbol

Hyperbol är en typ av metafor där uttrycket överdrivs, som att ”dö av skratt”. Viktigt när man ser till dessa i text är att tänka på vad det är de försöker dölja eller hur de ser på personer, platser och händelser (Machin & Mayr, 2012).

15.2.5.6 Metonymi

Personifikation eller objektifiering innebär att mänskliga kvalitéer tillskrivs abstrakta objekt. Metonymier är ett annat tillvägagångssätt att beskriva något genom att ersätta beskrivningen

66

med något nära relaterat. Det kan också vara en trop som ersätter ordet med en liknelse. Metonymier är ännu en strategi för att dölja de personer som exempelvis finns bakom organisationer och dess agerande, eller få arbetet att låta viktigare än vad det möjligen är (Machin & Mayr, 2012).