2 METOD
2.3 DATAINSAMLING
2.3.1 Intervju som forskningsmetod
Bryman & Bell (2013) skriver att intervjuer troligen är den metod som används mest frekvent i den kvalitativa forskningen. Kvalitativa intervjuer skiljer sig ofta gentemot intervjuer som utförs i samband med kvantitativa studier. Tillvägagångssätten i den kvalitativa forskningen är många gånger mindre strukturerade än den kvantitativa. De kvantitativa intervjuerna har som mål att skapa en hög reliabilitet och validitet där forskaren har tydliga och strukturerade frågeställningar som ska undersökas. Den kvantitativa intervjun har sedan som mål att komma fram till ett tydligt svar på dessa frågeställningar. Eftersom vi inte har samma djupa insikt i programmet som dess deltagare grundas uppsatsen därmed på våra tolkningar av deltagarnas muntliga redogörelser, som därmed möjliggör för oss att ta del av ”deras inre världar”. Bryman & Bell (2013) beskriver att i den kvalitativa forskningen ligger istället fokus på generella frågeställningar där vikten ligger på intervjupersonernas egna uppfattningar och tolkningar. Vi valde till följd av detta att genomföra kvalitativa intervjuer. Detta eftersom vi ville undersöka hur intervjupersonerna uppfattat och tolkat frågorna. Då vi haft som mål att undersöka mentorskapets effekt i kompetensutvecklingen av chefer ville vi ta reda på hur berörda personer har uppfattat effekten av att
ingå i ett mentorskapsförhållande. Vi ansåg vidare att intervjuerna skulle struktureras på ett semi-‐strukturerat sätt för att låta intervjupersonerna själva till viss del utveckla, förklara och diskutera kring frågeställningarna. Valet av semi-‐strukturerade kvalitativa intervjuer, innebar att vi hade en uppsättning frågor som vi utgick ifrån som intervjupersonerna fick tala och reflektera fritt kring. Till exempel så försökte vi inte heller styra intervjun, utan satt istället och försökte få respondenterna till att vidareutveckla sina svar genom följdfrågor. Dalen (2008) förklarar att en kvalitativ intervju bygger på att förstå världen utifrån intervjupersonernas synsätt och tolkningar. Tolkningen utformas först och främst på informanternas uttalanden och utvecklas sedan vidare genom en dialog mellan forskaren och det empiriska materialet. Det är sedan forskarens ansvar att tyda den data som samlats in. Den kvalitativa metoden fokuserar även på upplevelsedimensionen och inte enbart på förklaringar av de förhållanden som förekommer. Vi använder oss i denna uppsats av relativt få antal respondenter i jämförelse med en kvantitativ studie. Detta är något som vi är medvetna om och som även Merriam (1998) menar kan påverka överförbarheten och att den försämras eftersom slutsatserna inte blir representativt för större grupper eller populationer.
2.3.2 Semi-‐strukturerade intervjuer
Darmer & Freytag (1995) beskriver semi-‐strukturerade intervjuer som en del av den kvalitativa forskningsmetodiken. En semi-‐strukturerad intervju utgår från en checklista med ämnen där det är intervjuarens ansvar att se till att samtliga ämnen på listan tas upp i intervjun. Ordningsföljden av frågor eller ämnen i den semi-‐strukturerade intervjun är till stor del betydelselös. Detta eftersom det är lämpligast att intervjun utgörs av en pågående dialog mellan intervjuaren och intervjupersonen. Darmer & Freytag (1995) säger också att den semi-‐strukturerade intervjun lämnar utrymme för följd-‐/ och tilläggsfrågor med hänsyn till vad intervjupersonen väljer att prata om. Innan genomförandet av intervjuerna skickade vi ut intervjufrågorna till respondenterna ungefär 24 timmar i förväg. Detta med förhoppning att dels minimera risken att respondenterna skulle misstolka
frågorna och dels för att respondenterna skulle skapa förståelse kring vad vi ville att intervjun skulle handla om. Risken för misstolkning ansåg vi skulle minska då respondenterna fick en möjlighet att läsa igenom och skapa förståelse kring våra frågor. Vi ansåg att då vi skickade ut frågorna i förväg hade vi som förhoppning att respondenterna skulle få möjlighet att förbereda sig men samtidigt såg vi risken med att de vinklar sina svar. Vi såg dock en fördel med detta i att få mer utförliga svar då respondenterna fått tid att reflektera vilket skulle innebära att vi skulle få ut mer av intervjuerna Vi ansåg att tiden respondenterna fick som förberedelse var tillräcklig för dem att skapa förståelse kring vad vi ville få ut av intervjun.
Valet av vilken typ av kvalitativ intervju forskaren vill använda sig utav, skriver Darmer & Freytag (1995) grundar sig i vad forskaren vill skaffa sig för typ av kunskap. Intervjuerna som använts i denna uppsats är fokuserade intervjuer. Fokuserade intervjuer kännetecknas av att de ämnar ge kunskap om en bestämd samling teman som intervjuaren ser till att intervjun ska handla om. Damer & Freytag (1995) skriver vidare att fokuserade intervjuer kan ses som en synonym till semi-‐strukturerade intervjuer. Det är viktigt att intervjun behandlar bestämda ämnen, samtidigt som flexibiliteten bevaras så att intressanta aspekter som dyker upp under intervjun kan utforskas. Intervjuarna ska se till att försiktigt styra dialogen i intervjun, styrningen ska dock göras så försiktigt att respondenten inte är rädd för att ibland ta över styrningen. Detta ansåg vi kunde leda till att nya aspekter uppdagas samtidigt som djupare förståelse i valt ämne kan skapas.
Kvale & Brinkmann (2009) skriver att den kvalitativa forskningsintervjun har som mål att skapa förståelse utifrån respondenternas synvinkel och erfarenheter. Vid kvalitativa intervjuer får intervjuaren en roll som medskapare till intervjuns resultat genom sin möjlighet att interagera och ställa följdfrågor till respondenten. Av den anledningen försökte vi undvika att ställa ledande frågor för att låta intervjupersonen själv förklara sina upplevelser och för att få så utförliga svar som möjligt. Förmågan att kunna ställa frågor är viktig, men det är också viktigt att vara en god lyssnare,
något som vi försökte tänka på. Larsen (2009) skriver om nackdelar med kvalitativa metoder. En nackdel är att forskaren inte kan göra allmänna antaganden vid kvalitativa undersökningar. Det kan också ta längre tid att bearbeta insamlad information efteråt eftersom forskaren inte har färdiga svarsformulär som är ikryssade. Kvalitativa metoder kan därför vara mer tidskrävande än kvalitativa metoder när det kommer till att sammanställa data och jämföra svar. En annan nackdel är att människor inte alltid talar sanning i intervjuer. Larsen (2009) skriver att det finns större risk att människor är oärliga när intervjupersonen sitter framför dem, än när de anonymt fyller i en enkät. Intervjueffekten, eller kontrolleffekten är ytterligare en aspekt som vi såg som negativ. Det vill säga att vi eller tillvägagångsättet i intervjun kan påverka vad som sägs i intervjun. Det kan hända att respondenten svarar så som personen tror att intervjuarna vill, att respondenten svarar för att göra ett gott intryck eller för att dölja brist på kunskap. Om detta skulle vara fallet blir inte den insamlade informationen speciellt värdefull. För att i så stor mån som möjligt undvika detta utgick vi från en intervjuguide som vi ansåg vara opartisk och objektiv.
Under intervjuerna med programmets samordnare valde vi att inte spela in samtalet, detta med förhoppning att respondenterna skulle prata fritt om ämnet utan att behöva tänka på vad de sade. Vi hoppades även att personerna skulle tala mer fritt i intervjun om de inte behövde tänka på vad de uttalade sig om. Eftersom vi valde att de första intervjuerna skulle vara ostrukturerade ansåg vi den metoden vara lämpligast eftersom respondenterna då kunde tala så öppet som möjligt om ämnet. Vi valde även att dela upp uppgifterna i intervjun. Eftersom vi var två personer som intervjuade valde vi att den ena personen skulle ställa de utformade frågorna medan båda skulle ha möjlighet att ställa följdfrågor. Vidare så valde vi att båda skulle anteckna vad intervjupersonerna sa, så att vi skulle undvika att missa viktig information som respondenterna uttalade sig om. Vi såg en risk i att missa information då vi inte spelade in intervjuerna. Vi ansåg dock att denna risk minimerades då vi fick tillåtelse att kontakta
respondenterna vidare om vi behövde ytterligare information. I de resterande intervjuerna med programmets mentorer och adepter valde vi istället att spela in intervjuerna. Detta eftersom vi till stor del kommer grunda vår analys av programmet på adepternas uppfattning av programmet. Vi resonerade som så att det skulle kännas betryggande att ha intervjuerna ordagrant inspelade, då vi fick möjlighet att lyssna flera gånger på intervjuerna om vi känt behov av detta. Efter att vi frågat om vi fick intervjua utvalda personer, det vill säga de personer som deltog i programmet, blev vi inbjudna och gjorde därmed ett val att besöka respondenterna på deras arbetsplatser, med förhoppning att de skulle känna sig trygga i sin naturliga miljö. Något som vi lade märke till var respondenternas kroppsspråk och inställning. Vad vi kunde tyda så var respondenterna väldigt öppna och hade en positiv inställning till våra besök. De gestikulerade med armarna och satt inte ihopkrupna med armarna i kors. De talade om valt ämne med inlevelse och vi kunde tydligt se att de var intresserade av ämnet vi ställde frågor kring.
2.3.3 Observationer
Bryman & Bell (2013) skriver att kvalitativ forskning många gånger innebär att forskaren utför ett mindre antal ostrukturerade intervjuer eller undersöker genom observation. Bryman (2002) skriver att observationer kan vara öppna eller dolda, deltagande eller icke-‐deltagande. Vilken typ av observation som genomförs bestäms dels av om observatören väljer att berätta att han eller hon är där i forskningssyfte eller inte. Repstad (2007) skriver att när sociala relationer ska undersökas bör forskaren besöka organisationen och bedriva observationer. Forskaren får en direkt inblick i det sociala samspelet då observationerna sker på personer i deras naturliga miljö. Vi blev under en av intervjuerna med en av programmets samordnare inbjudna att närvara vid ett av de gemensamma möten som hålls för programmets deltagare. Vi gjorde därmed ett val att besöka denna gemensamma träff för att observera dess upplägg. Då vi valde att observera fick vi möjlighet att bilda vår egen uppfattning om dessa träffar. Vi har i våra observationer valt att berätta att vi är där som forskare och därmed utfört
en öppen och deltagande observation. Vi valde att göra en öppen observation då vi med förhoppning ansåg att vår närvaro inte skulle påverka den gemensamma träffen som hölls i programmet. Då vi även var på plats och befann oss i ”händelsernas centrum” blev observationerna även deltagande. Denscombe (2000) beskriver en nackdel med deltagande observationer där respondenterna kan känna sig iakttagna och hämmade av forskarens närvaro. Under vår observation upplevde vi att bemötandet från programmets deltagare var genomgående tillmötesgående och trevligt. Vi märkte tydligt av deltagarnas engagemang och deras positiva inställning till att vi var där då de uppmärksammade oss med frågor och intresse kring vad vår undersökning handlade om.