De betydelsefullaste kompletterande normgivarna

Bland de institutioner, jämte lagstiftaren, som är av vikt för den svenska redovisningsmässiga normeringen kan i enlighet med vad som framkommit i uppsatsens inledande kapitel särskilt nämnas:

• Bokföringsnämnden (BFN) • Redovisningsrådet (RR)

• Föreningen Auktoriserade Revisor (FAR)

Som ett resultat av det ökade internationella inflytandet på den svenska redovisningen kan även uppmärksammas:

• International Accounting Standards Board (IASB)

För dessa och hur de utövar inflytande på den kompletterande normgivningen kommer nedan att redogöras för mer ingående.

5.2.1 Bokföringsnämnden

BFN är en statlig myndighet som stiftades i och med ikraftträdandet av 1976 års bokföringslag (se avsnitt 6.2) och tilldelats det övergripande ansvaret för utvecklandet av god redovisningssed. Detta sker bland annat genom att myndigheten utfärdar vad som benämns som allmänna råd och uttalanden i enskilda redovisningsfrågor. De allmänna råden och uttalandena är dock inte juridiskt bindande för användarna emedan det ur grundlagssynpunkt ansetts olämpligt att tillerkänna BFN sådan befogenhet (www.bfn.se, 2004-11-15). En utförligare motivering angående det sistnämnda kommer att följa nedan i avsnitt 5.3.

BFN:s allmänna råd och uttalanden avseende redovisningsfrågor är i första hand avsedda för företag som inte är marknadsnoterade. Dessa delas upp i små företag, vilka har max 10 anställda och balansomslutning på högst 24 miljoner, medelstora dito, vilka är företag som varken betecknas som små eller stora, och stora dito, vilka är företag som är skyldiga upprätta

finansieringsanalys enligt årsredovisningslagen 2:1 §, det vill säga företag som har tillgångar till ett redovisat värde av mer än 1000 basbelopp eller mer än 200 anställda. Liknande uppdelning gäller för ”onoterade” koncerner, det vill säga koncerner där moderbolaget inte är noterat. De allmänna råd som utfärdas av BFN baseras på de rekommendationer som utfärdas av RR, de senare vänder sig emellertid till noterade bolag, varmed en viss anpassning av de förstnämnda måste göras, i synnerhet vad gäller omfattningen av den information som redovisningen är tänkt att lämna. (FAR, 2004)

De onoterade företagen kan välja ifall de vill tillämpa BFN:s allmänna råd eller RR:s rekommendationer. Denna valfrihet innebär att företagen kan tillämpa BFN:s allmänna råd i en fråga och RR:s rekommendationer i annan. Företagen måste dock ange vilket organs principer man väljer att tillämpa och när. Om ett onoterat företag väljer att inte använda sig av RR:s rekommendationer skall det dock tillämpa BFN:s stadganden. För det fall att BFN inte utfärdat någon föreskrift angående en viss typ av redovisningsspörsmål kan enligt BFNAR 2002:2 de onoterade företagen välja att tillämpa någon av RR:s rekommendationer om den reglerar det aktuella spörsmålet, företagen har dock ingen skyldighet att så göra. Om svensk reglering helt saknas får vägledning sökas från i första hand de standarder som ges ut av IASB eller vad som följer av i övrigt förekommande redovisningspraxis. Ett onoterat företag får dock enligt samma allmänna råd aldrig avvika från god redovisningssed med hänvisning till att reglering saknas. (BFNAR 2002:2 återgiven i FAR, 2004)

5.2.2 Redovisningsrådet

RR är en privat organisation som bildades 1989 och vars huvudmän består av företrädare för näringsliv, börs och Föreningen auktoriserade revisorer (www.redovisningsradet.se, 2004-11- 17).

RR:s syfte är att främja utvecklingen av god redovisningssed, vilket sker i form av utfärdandet av rekommendationer och uttalanden i redovisningsfrågor. Dessa är i likhet med de allmänna råd och uttalanden som utfärdas av BFN inte juridiskt bindande. Rekommendationerna, vilka grundas på de standarder som ges ut av IASB och anpassas efter svensk lagstiftning exempelvis ur skattehänseende, och de uttalanden som görs vänder sig primärt till noterade företag. För det fall att en rekommendation saknas kan vägledning hämtas från IASB: s ramverk eller, för det fall anvisningar inte står att finna i ramverket, allmänt accepterade

redovisningsprinciper i andra länder. Det sistnämnda skall dock göras med försiktighet i beaktande av de redovisningsmässiga skillnader som kan föreligga mellan länderna. (FAR, 2004)

Företag noterade på Stockholmsbörsen är enligt listningsvillkoren ålagda att följa och tillämpa RR:s rekommendationer. (www.stockholmsborsen.se, 2004-12-10)

5.2.3 Föreningen auktoriserade revisorer

Som framgått under beskrivningen av RR ingår numera FAR i denna organisation sedan dess bildade 1989. De rekommendationer som utgavs av FAR innan detta år kvarstår dock till dess att BFN och RR hunnit utfärda motsvarande dito. I avvaktan på att så sker, uppdateras de befintliga FAR-rekommendationerna kontinuerligt för att överensstämma med gällande lagstiftning och de redovisningsstadganden som fortlöpande ges ut av BFN, RR och IASB. (FAR, 2004)

5.2.4 Internationell Accounting Standards Board

IASB är en oberoende privat organisation med säte i London, som påbörjade sin verksamhet 1973 (då under namnet Internationell Accounting Standards Committe, IASC) och som verkar för att tillskapa internationellt gångbara och enhetliga redovisningsstandarder. Dessa standarder, eller International Accounting Standards (IAS) som de mer korrekt benämns, är främst avsedda för att tillgodose kapitalmarknadernas behov av ekonomisk information. Detta tar sig till exempel uttryck i att standarderna förordar användandet av värdering till verkligt värde och ekonomisk innebörd framför juridisk form (substance over form). Förutom IAS- standarderna har IASB även utarbetat ett ramverk, vilket ger uttryck för de principer som ligger tillgrund för standarderna och hur de sistnämnda skall tolkas. I dagsläget har IASB slutit samverkans- och samarbetsavtal med mer än 100 nationella redovisningsorgan, vilka verkar för att sprida befintliga IAS nationellt och fungera som remissinstanser vid framarbetandet av nya dito. (www.iasb.org, 2004-12-08)

I och med EG-förordning 1606/2002 (se stycke 6.5) är de av IASB utfärdade standarderna nu del av den överstatliga redovisningslagstiftningen. Detta innebär att standarderna från och med årsskiftet 2004/2005 med tvingande verkan kommer att vara direkt lämpliga i de inom EU registrerade och noterade företagens koncernredovisningar.