De hemlösa kvinnornas livssituation ur ett radikalfeministiskt synsätt

Tre respondenter framför att många hemlösa kvinnor blir beroende av män för att få tak över huvudet och att de får sälja sin kropp för att betala för sitt boende. Kvinnorna blir även utsatta för våld och våldtäkter både inom förhållanden och i andra situationer, vilket även bekräftas av tidigare studier (Beijer 1998). Ur ett radikalfeministiskt synsätt är sexuellt förtryck och kvinnomisshandel ett uttryck för mäns kontroll över kvinnan (Gemzöe, 2014; Ljung, 2015). Sexualiteten har en stor betydelse inom det radikalfeministiska synsättet då de påtalar att mannen påvisar si dominans genom att ha kontroll över kvinnans kropp och sexualitet samt via sexualiteten påvisa för kvinnan vad som enligt mannen anses vara kvinnligt (Ljung, 2015). Att de hemlösa kvinnorna utnyttjas och misshandlas kan utifrån ett radikalfeministiskt

25

Många av de kvinnorna som bor hemma hos män är väldigt utsatta, och det är oftast att man är tvungen att flytta in hos nån för att man behöver ha någonstans att bo, och man är ofta utsatt för våld. Man har svårare att bryta sig loss... från ett destruktivt förhållande. (Respondent 4)

Det är en väldigt stor risk att vara kvinna i hemlöshet. […] De blir beroende av mannen och de hamnar i en utsatthet, de hamnar i prostitution. Och det är ofta så att om de får sova hos en man så får de betala med sin kropp, kanske inte bara till mannen utan ska även betala för mannens missbruk. (Respondent 2)

En respondent förmedlar att ”en man alltid går före”, något två respondenter ansågs återfinnas i samhällets stödinsatser för kvinnor. Den offentliga sektorn ansågs inte beakta kvinnornas behov, vilket medför att kvinnorna får mindre stöd än männen. Två respondenter

exemplifierar det bristande stödet genom att beskriva att det i kommunen finns 10 till 14 härbärgesplatser för män men fyra för kvinnor. En annan respondent berättade att:

…i [kommuen] har kvinnorna det jourboende som ligger i källaren på det boende som finns för hemlösa män. Det gör ju att de har en situation där de möter de här männen, som ofta är de männen som har slagit dem. De har i princip ingången jämte varandra, och det är en otroligt dålig lösning som vi måste göra någonting åt…Vi behöver få till ett nytt jourboende i [kommunen] för hemlösa kvinnor där man tar hänsyn till deras situation och där de inte blandas med männen. (Respondent 5)

Kvinnorna har andra behov då de inte tar lika mycket plats, har svårare att öppna upp sig samt har behov av ett mer intensivt stöd. Att kvinnornas stödverksamhet inte är lika utvecklat som männens kan förstås utifrån de patriarkala samhällsstrukturerna (Gemzöe, 2014). Männens överordnade ställning återfinns i samtliga samhällsklasser, däribland den hemlösa gruppen. Att stödverksamheterna inte beaktar kvinnorna framkommer även i tidigare studier (Beijer, 2012; Thörn, 2003). Miljöer där hemlösa samlas, exempelvis härbärgen, ansågs enligt tidigare forskning (Bowpitt et al., 2011; de Vet et al., 2019; Maurin et al., 1989) vara mansdominerade och fientliga för kvinnor. Att miljöer där hemlösa vistas är mansdominerade och hotfulla för kvinnor stärker föregående resonemang om att samhället bör ta större hänsyn till de hemlösa kvinnornas behov och livssituation vid planeringen av insatser och boenden. Även två av studiens medverkande studier kan utifrån föregående resonemang ifrågasättas.

Verksamheterna särskiljer inte på män och kvinnor. Kvinnorna har samtidigt en lägre tendens att söka hjälp hos samhällets stöd, vilket framförs av en respondent på följande sätt:

...man vet forskningsmässigt och utifrån verksamheterna som jag möter, att kvinnor har en mindre tendens att söka hjälp från samhället. (Respondent 5)

Utifrån ett radikalfeministiskt synsätt kan det anses att kvinnorna inte söker sig till

verksamheterna på grund av att de är mansdominerade. Kvinnorna känner sig då underlägsna och osäkra att vistas i lokalerna. Respondenterna är dock medvetna om att verksamheterna generellt inte är anpassade efter kvinnornas behov. Vidare är respondenterna medvetna om att männen som kan misshandlat och förgripit kvinnorna kan befinna sig i lokalen. Tre

respondenter belyser att kvinnorna kan vara i behov av separerade miljöer, något som en verksamhet har beaktat till viss del genom att bedriva kvinnogrupper. Samhällets stöd, från både den offentliga och ideella sektorn kan därmed utifrån ett radikalfeministiskt perspektiv uppfattas inte ta tillräcklig hänsyn till hemlösa kvinnors behov och livssituation.

26

7.4 Ideella sektorn

7.4.1 Inriktning

Av de ideella organisationerna som berörs i föreliggande studie framkommer det att samtliga har ett idéburet offentligt partnerskap (IOP) med kommunen, vari uppdraget är att hjälpa att minska hemlösheten i kommunen. Det är möjligt att förstå de socialt inriktade

organisationernas arbetssätt utifrån vilken typ av inriktning de har. De ideella

organisationerna Bostad Först, Stadsmissionen och Verdandi kan samtliga klassas som verksamheter med både indirekt och direkt social inriktning. Den indirekta inriktningen framförs i och med att respondenterna uttrycker att verksamheterna i olika samverkansformer försöker påverka socialpolitiken. Den direkta sociala inriktningen innefattas av

verksamheternas hjälpinsatser till individer, om än i varierande form. I och med att det vidare går att särskilja på organisationer som bedriver stödverksamhet och organisationer som riktar in sig på behandling/omsorg (SOU 1993:82) är det möjligt att utifrån resultatet uppfatta vilka typer av organisationer de berörda verksamheterna utgör. Att vissa ideella organisationer bedriver stödverksamheter kan jämföras med respondenterna från Stadsmissionen och Verdandis svar, där det förklaras att verksamheterna i praktiken fungerar som

trygghetsskapande mötesplatser som kan bidra med information och kunskapsöverföring. En respondent beskriver sin verksamhet på följande vis:

…hos är det så att du deltar i vår öppna verksamhet, och vi struntar ju egentligen i vad man har med sig i bagaget, utan det beror ju på var och en som kommer till oss, vad man berättar om. Sen pratar ju vi mycket, vi har utbildningar om allting från ekonomi till hemlöshet till hur Socialtjänsten fungerar, och då är det ju många som öppnar upp sig och berättar om att man är hemlös, [...] eller om du bara vill ha någonstans att gå för att träffa andra människor, och där är ju kamratstödet det viktigaste. [...] Så vår verksamhet är egentligen trygghetsskapande. Sen så jobbar vi ju mycket med information, utbildningar, berättar mycket om hur samhället fungerar, i det praktiska vardagsarbetet. (Respondent 4)

Till skillnad från ovan nämnda organisationer går det att uppfatta Bostad Först som en verksamhet som riktar in sig på ett mer behandlande och omvårdande arbetssätt. Arbetssättet innefattar därmed bland annat bostadsförmedling, stöd i att eventuellt koppla på fler insatser, samt ha en nära samverkan med andra aktörer.

7.4.2 Samverkan med offentlig sektor

Det är möjligt att förstå de ideella organisationerna som behandlas i denna studie som ett välfärdsstärkande komplement till den offentliga sektorn, då organisationerna utifrån resultatet tillhandahåller andra former av stöd än vad den offentliga sektorn erbjuder. Trots detta berättar en respondent att det i dagsläget inte sker särskilt mycket samverkan med kommunen kring hemlöshetsfrågan gällande kvinnor, och en annan respondent menar att frågan diskuterats med både politiker och tjänstemän, men att slutprodukten visat på att man inte blivit förstådd.

[...] vi har haft inne politiker och tjänstemän för att diskutera hemlöshetsfrågan [...] då hade man socialnämndens ordförande och en tjänsteman inne för att diskutera hemlöshetsfrågorna [...], men utifrån den rapport jag fått så förstod de inte riktigt vad vi sa. (Respondent 4)

Ett antal respondenter uttrycker en önskan om att få vara med och påverka och vara mer delaktiga i att förändra och utforma samhällsstödet vad gäller hemlöshetsfrågan. Önskan är att vara delaktig både tidigare och oftare, då ideella organisationer i dagsläget förklaras komma in för sent i processen för att påverka kommunens utformning av insatser. En respondent

27

menar att då civilsamhället besitter stora mängder kunskap önskar de bli lyssnade till av den offentliga sektorn i större utsträckning än vad de hittills har blivit.

[...] vi ser att vi behöver vara med där [i utformningen av insatser]. Men vi upplever nog faktiskt inte att vi blir lyssnade på i så stor utsträckning som vi skulle önska [av kommunen]. Vi sitter på otroligt mycket kunskap. (Respondent 5)

Det finns samtidigt hos samtliga respondenter tydlig förståelse för att den offentliga sektorn ligger till grund för möjligheterna att arbete med hemlöshetsfrågan i och med att de ideella organisationerna finansieras av kommunen; trots det kvarstår en önskan om ett utökat arbete kring bland annat hemlöshet. En respondent berättar:

Kommunen är ju själva grundkärnan för att få det här att funka. Det är ju så att man har ju det som uppdrag att se till att människor har boende, så utan kommunen skulle vi inte kunna göra nånting. I alla fall inte så mycket, för man måste ha en ekonomi och man måste få ett boende. Så försörjningsstöd och Socialtjänsten är ju nyckelaktörer här, och de gör säkert jättemycket insatser nu, men det behöver givetvis göras mera. (Respondent 5)

Med grund i respondenternas utsagor samt forskning som hävdar att den ideella sektorn har bättre förutsättningar att bemöta och få kontakt med de mest utsatta hemlösa (Nordfeldt, 1999) är det möjligt att förklara den ideella sektorn inflytande på samhällsstödet och dess utformning som bristfälligt. Vidare stämmer det som respondenterna uttrycker överens med tidigare forskning gällande ideella och offentliga sektorns förutsättningar att nå ut till människor i hemlöshet. En tänkbar slutsats är därav att samhällets insatser riktade mot hemlöshet, och i utsträckning de hemlösa kvinnorna, skulle gynnas av att den ideella sektorn tillåts vara mer delaktiga och ha mer inflytande i insatsernas utformning. Genom att den offentliga sektorn i större utsträckning tar hänsyn till och använder sig av den ideella sektorns kunskap skulle det därmed möjligtvis kunna innebära att stödet som kan erbjudas hemlösa även når ut till individer som annars inte väljer att upprätta kontakt med den offentliga sektorn.