De dolda kvinnorna : En kvalitativ studie om hemlösa kvinnor och den ideella sektorns insatser

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete

Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020

De dolda kvinnorna

En kvalitativ studie om hemlösa kvinnor och den ideella

sektorns insatser

DE DOLDA KVINNORNA Karlsson, Ebba

Soleimani, Daniel Örebro universitet

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020

Sammanfattning

Syftet med studien är att undersöka den ideella sektorns arbete med hemlösa kvinnor i en svensk mellanstor stad. Utifrån en kvalitativ metod genomfördes fyra intervjuer med

sammanlagt fem respondenter. Respondenterna är verksamma inom ideella verksamheter som dagligen möter hemlösa individer. Studien har sin utgångspunkt i en hermeneutisk ansats och i teorier rörande radikalfeminism, stigma samt förklaringsmodeller till hemlöshet och Case management. Studiens material har analyserats genom en tematisk analys. Slutsatser som framkommit är att de hemlösa kvinnorna lever i en mer utsatt situation och har andra behov än hemlösa män. Det rådande samhällsstödet beaktar inte hemlösa kvinnors livssituation eller behov i samma utsträckning som de hemlösa männens. Självbestämmande, delaktighet och ett intensivt stöd är faktorer som är viktiga i arbetet med att hjälpa och stötta hemlösa kvinnor. Den ideella sektorn anser att en mer omfattande samverkan med den offentliga sektorn skulle innebära ett bättre stöd för hemlösa kvinnor. Eftersom hemlöshetsfrågan framstår som en lågprioriterad socialpolitisk fråga krävs inom socialt arbete en ökad hänsyn till kvinnornas behov för att i framtiden förbättra de hemlösa kvinnornas livssituation.

Nyckelbegrepp: Hemlöshet, Kvinnor, Ideell sektor, Offentlig sektor, Feminism, Stigma, Case

THE HIDDEN WOMEN Karlsson, Ebba

Soleimani, Daniel Örebro University School of Law,

Psychology and Social Work, Social Work,

Undergraduate Essay 15 credits, Spring 2020

Abstract

The study aims to examine the non-profit organization’s interventions and approaches towards homeless women in a Swedish mid-range municipality. Based on a qualitative method, four interviews were conducted with a total of five respondents. The respondents are active in non-profit organizations that meet homeless individuals on a daily basis. The study is based on a hermeneutic approach and theories concerning radical feminism, stigma,

explanatory models of homelessness and case management. The data has been analyzed through a thematic analysis. The findings suggest that homeless women live in a more vulnerable situation and have different needs than homeless men.The current social support does not take the life situations or needs of homeless women into account to the same extent as those of homeless men. Self-determination, participation and intensive support are

important factors in the work of helping and supporting homeless women. The non-profit organizations believe that more extensive collaboration with the public sector would provide better support for homeless women. Since the issue of homelessness appears to be a low-priority social policy issue, social work requires increased consideration of women's need to improve the living situation of homeless women in the future.

Key Words: Homelessness, Women, Non-profit organization, Public sector, Feminism,

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till våra respondenter som bidragit med kunskap, erfarenheter och tankar. Utan er hade denna studie inte varit möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Pia Aronsson för råd och stöd under arbetets gång.

Ebba Karlsson och Daniel Soleimani Örebro 2020

Innehållsförteckning

1. Inledning och problemformulering... 1

1.1 Problemformulering ... 2

2. Syfte och frågeställningar ... 3

3. Definitioner ... 3

3.1 Hemlöshetsdefinition ... 3

3.2 Lagstiftning ... 3

3.2.1 Socialtjänstlagen ... 3

3.3 Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna ... 4

3.4 Ideella sektorn ... 4

4. Tidigare forskning ... 6

4.1 Orsaker till en lägre andel hemlösa kvinnor i statistiken ... 6

4.2 Orsaker till hemlöshet ... 7

4.3 Våld ... 8

4.4 Ojämlikhet i förhållande till män ... 8

4.5 Samhällets insatser ... 9

5. Metod och etik ... 11

5.1 Val av metod ... 11

5.2 Forskningsöversikt ... 12

5.3 Urval ... 12

5.4 Intervjupersonerna och deras organisationer ... 12

5.4.1 Porten Dorkas ... 13

5.4.2 Bostad Först ... 13

5.4.3 Verdandi ... 13

5.5 Konstruktion av intervjuguide ... 14

5.6 Intervjuernas genomförande ... 14

5.7 Databearbetning och analysmetod ... 14

5.8 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 16

5.9 Etiska överväganden ... 17

6. Tolkningsram ... 18

6.1 Radikalfeminismen ... 19

6.2 Kön ... 20

6.3 Stämplingsteori och stigmatisering ... 20

6.4 Förklaringsmodeller till hemlöshet... 21

6.5 Case management ... 22

7.1 Orsaker till hemlöshet ... 23

7.2 Stämpling och stigmatisering ... 24

7.3 De hemlösa kvinnornas livssituation ur ett radikalfeministiskt synsätt... 24

7.4 Ideella sektorn ... 26

7.4.1 Inriktning ... 26

7.4.2 Samverkan med offentlig sektor ... 26

7.5 Delaktighet och självbestämmande ... 27

7.6 Motsägelser ... 28

8. Slutdiskussion ... 29

8.1 Diskussion kring slutsatser ... 29

8.2 Studiens begränsningar ... 31

Referenslista

Bilaga 1 - Informationsbrev Bilaga 2 - Samtyckesblankett Bilaga 3 - Intervjuguide

1

1. Inledning och problemformulering

Hemlöshet är ett fenomen som funnits i vårt samhälle under lång tid. Med tiden har synen på fattigdom och hemlöshet förändrats liksom åtgärderna för att bekämpa hemlösheten. Från att till början ses som ett polisiärt problem till att i slutet av 1800-talet börja ses som ett socialt problem. Hemlöshet sågs tidigare bero på individuella orsaker för att sedan utvecklas och ses som ett problem som orsakas av individuella egenskaper och strukturella orsaker (Swärd, 2008). Med den förändrade bilden över hur hemlöshet ska bekämpas samt dess orsaker har även definitionen av begreppet hemlöshet förändrats. Den definition av hemlöshet som används i föreliggande studie är Socialstyrelsens (2017) definition som innefattas av fyra situationer. De olika situationerna inkluderar personer som lever i akut hemlöshet, de som bor på institutioner och kommunala boenden samt personer som befinner sig inom den sekundära bostadsmarknaden. Definitionen av hemlöshet är bred vilket beror på att gruppen hemlösa är en heterogen grupp av personer i olika åldrar, med olika kön, nationalitet, bakgrund och med varierande orsaker till hemlöshet (Socialstyrelsen, 2017). Trots gruppens heterogenitet kommer den föreliggande studien endast utgå från vad som karaktäriserar gruppen hemlösa kvinnor utifrån kön.

Rätten till en bostad är förklarad som en mänsklig rättighet och ses som en nödvändighet för att uppnå hälsa och välbefinnande (Förenta nationerna [FN], 2008). I Sverige är det lagstadgat att varje enskild kommun har det yttersta ansvaret för att invånarna i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver (Socialtjänstlagen [SoL], SFS 2001:453, 2 kap. 1 §). Att kommunen har det yttersta ansvaret för att bidra med stöd och hjälp för invånarna betyder dock inte att kommunen har skyldigheten att bistå invånarna med en bostad (SOU: 2001:95), förutom för grupperna äldre och funktionshindrade (SoL, SFS 2001:453, 5 kap. 4 §, 7§). Nordfeldt (1999) beskriver dock att det finns en övertygelse att de ideella organisationerna har bättre förutsättningar än den offentliga sektorn att bemöta och få kontakt med de hemlösa och de personer som väljer att inte kontakta socialtjänsten för hjälp och stöd. Det ökade

förtroendet för ideella organisationer som välfärdsaktörer beror delvis den nyliberala (om)organiseringen av det sociala arbetet i Sverige som gradvis skett sedan slutet av 1980-talet. Nedskärningar i de sociala välfärdssystemen har ersatts med fler och nya frivilliga, ideella och privata aktörer i socialt arbete (Jönsson, 2015).

Liksom hemlösheten i stort är även gruppen hemlösa kvinnor, enligt Rosengren (2003), en heterogen grupp. Kvinnors hemlöshet kännetecknas av att den är relativt dold och avsevärt mer omfattande än vad som uppmärksammas av myndigheter. Det finns flera anledningar till detta, bland annat att kvinnor generellt har bättre resurser och strategier än män vad gäller att handskas med hemlösheten. Resurserna och strategierna kan exempelvis vara ett mer

utvecklat socialt nätverk eller att kvinnorna blir beroende av män för att kunna tillgodose basala behov (Rosengren, 2003). Kvinnor söker sig därmed i mindre utsträckning till

samhällets resurser för att få stöd och hjälp i sina hemlöshetssituationer. I stället söker kvinnor i första hand hjälp hos sitt informella stöd, såsom familj, släkt, eller vänner (Bretherton, 2017; de Vet, Beijersbergen, Lako, van Hemert, Herman & Wolf, 2019). Att kvinnor i första hand vänder sig till det informella stödet kan vara en möjlig förklaring till varför kvinnor i större utsträckning uppger anledningar som interpersonell konflikt och att någon inte längre har förmågan att hjälpa som de främsta anledningarna till att de blivit hemlösa (DiBlasio & Belcher, 1995). Det är inte heller ovanligt att kvinnor upplever känslor av skam över att nyttja verksamheter riktade till hemlösa då dessa vanligtvis är mansdominerade. Känslor av skam är även kopplat till att öppet visa sig vara hemlös, då kvinnor i hemlöshet förknippas med prostitution (Rosengren, 2003).

2

I Sverige ökar antalet kvinnor inom gruppen hemlösa. Hemlöshet är idag ett problem som fortfarande är överrepresenterat av män. Socialstyrelsen (2017) redogör att 38 procent av gruppen hemlösa är kvinnor, vilket motsvarar en ökning med två procentenheter jämfört med Socialstyrelsens förgående kartläggning (Socialstyrelsen, 2011). Däremot ingår i

kartläggningen även personer som bor inom den sekundära bostadsmarknaden, eller de som kortsiktigt vistas hos familj, släktingar eller exempelvis vänner. Av de individer som lever i akut hemlöshet uppges 41 procent vara kvinnor (Socialstyrelsen, 2017). Socialstyrelsens (2017) mätning ska dock ses som ett minimum för antalet hemlösa då deras mätning medför en del brister däribland att det finns grupper som inte ingår i mätningen, vissa kommuner och verksamheter har inte deltagit i mätningen, verksamheterna känner inte till alla hemlösa och att mätningen endast genomförs under en vecka.

Då hemlösa kvinnor är en minoritet inom gruppen hemlösa finns det inte lika mycket kunskap och forskning kring kvinnornas liv som hemlösa och deras behov. Samtidigt är hemlösa kvinnor en av de subgrupper inom gruppen hemlösa som ökar i antal, varav majoriteten har sällskap av barn (Socialstyrelsen, 2017), något som forskning även visar överensstämmer med hur gruppen hemlösa är fördelad i andra länder inom Europa samt USA (de Vet et al., 2019; Maurin, Russell & Memmott, 1989). Forskning har analyserat och redovisat ett flertal skillnader mellan grupperna hemlösa män och kvinnor, som påvisar att de olika grupperna kan vara i behov av olika stöd och hjälp (Bowpitt, Dwyer, Sundin & Weinstein, 2011; de Vet et al., 2019; Roll, Toro & Ortola, 1999; Stein & Gelberg, 1995; Tessler, Rosenbeck &

Gamache, 2001). Skillnader mellan hemlösa kvinnor och män syns redan när anledningarna till att individerna blivit hemlösa undersöks. I en studie om orsaker till hemlöshet uppgav manliga deltagare att förlust av anställning, utskrivning från institution, psykiska hälsoskäl, alkohol eller droger utgjorde den främsta orsaken till att de blivit hemlösa. Kvinnliga deltagare uppgav i stället vräkning, interpersonell konflikt eller att någon inte längre hade förmågan att hjälpa som de främsta orsakerna till att de blivit hemlösa (Tessler et al., 2001). Socialstyrelsen (2017) beskriver att de vanligaste faktorerna till hemlöshet är våld i nära relation, att inte godkännas som hyresgäst på den ordinarie bostadsmarknaden där de främsta orsakerna var att kvinnan hade en för låg inkomst eller hade en inkomst som inte godkänns av hyresvärden (ex. ekonomiskt bistånd). Även psykisk ohälsa var en relativt vanlig faktor till hemlösheten bland kvinnor, liksom missbruk.

1.1 Problemformulering

Att ha en bostad är en mänsklig rättighet men ändå lever många som hemlösa i Sverige. Kommunen bär det yttersta ansvaret för hemlöshetsproblematiken, trots det redogör tidigare forskning att den ideella sektorn kan ha bättre förutsättningar för att bemöta de mest utsatta individerna. Hemlösa kvinnor kan förstås vara dubbelt utsatta i bemärkelsen av att vara bostadslös men även i egenskap av kvinna. Det framkommer i tidigare forskning att kvinnor inte söker sig till det samhälleliga stödet, vilket medför att gruppen blir dold. Samtidigt visar forskningen att de hemlösa kvinnorna är en minoritet i jämförelse med männen, vilket medför att kunskapsområdet kring kvinnorna är bristande. Utifrån att den ideella sektorn anses ha bättre förutsättningar att bemöta hemlösa samtidigt som det finns bristande kunskap om hemlösa kvinnor blir det intressant att undersöka hur den ideella sektorn i en svensk

mellanstor stad arbetar med gruppen hemlösa kvinnor samt hur de upplever sina möjligheter att hjälpa. En ökad kunskap kring hemlösa kvinnor genererar ökade möjligheter att utveckla och förbättra samhällsstödet gentemot gruppen.

3

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka den ideella sektorns arbete med hemlösa kvinnor i en svensk mellanstor stad.

För att besvara syftet ska följande frågeställningar besvaras:

• Vilka insatser har den ideella sektorn riktade mot hemlösa kvinnor?

• Finns det något specifikt sätt att arbeta med kvinnor i hemlöshet, i så fall hur?

• Hur uppfattar den ideella sektorn sina möjligheter och begränsningar till att ge stöd till hemlösa kvinnor för att deras livssituation ska förbättras?

3. Definitioner

Nedan presenteras olika definitioner som är grundläggande för den föreliggande studien. Först presenteras hur den föreliggande studien definierar hemlöshet, sedan beskrivs viktiga punkter i Socialtjänstlagen och de mänskliga rättigheterna. Till sist definieras den ideella sektorn.

3.1 Hemlöshetsdefinition

Den föreliggande studien utgår från Socialstyrelsens (2017) definition av hemlöshet.

Definitionen är bred och omfattar fyra olika situationer som individen kan befinna sig under en kortare eller längre tidsperiod. Situation 1 är akut hemlöshet. Akut hemlöshet innebär att individen sover i offentliga lokaler, trappuppgångar, utomhus eller är hänvisad till

akutboende, härbärge, jourboende eller skyddat boende. Situation 2 innefattar de individer som bor på institution eller stödboende, exempelvis kriminalvårdsanstalt, ett hem för vård och boende (HVB) eller SiS-institution, men som inte har en egen bostad vid utskrivningen. Situation 3 omfattar de individer som bor inom kommunens ordnade boendelösningar, exempelvis försökslägenhet, träningslägenhet eller socialt kontrakt, på grund av att individen inte får tillgång till den ordinarie bostadslösningen. Situation 4 är den sista situation och innefattar de individer har ett eget kortsiktigt boende. Individen bor alltså tillfälligt och utan kontrakt hos familj, släkt, vänner eller bekanta.

3.2 Lagstiftning

3.2.1 Socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) [SoL] är en ramlag som grundas i de övergripande målen och grundläggande värderingarna som anges i lagens portalparagraf (1 kap. 1 §), demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet. Att lagen är en ramlag innebär att kommunerna har stor frihet att anpassa sina insatser utifrån de behov och önskemål som finns inom den rådande kommunen. Kommunerna får på så sätt större möjlighet att ta hänsyn till den enskilde klientens önskemål och behov. Att socialtjänstlagen är en ramlag anses vara positivt då en alltför detaljerad lagstiftning kan medför hinder (Lundgren & Sunesson, 2020). Vidare

framkommer det i 1 kap. 1 § att socialtjänsten tillsammans med klienten ska finne de åtgärder som anses vara mest ändamålsenliga.

I Socialtjänstens 3 kap. 1 § regleras vilka uppgifter socialnämnden har. Uppgifterna innefattar mer strukturella uppgifter såsom att kommunen ska vara kunnig gällande de rådande

levnadsförhållandena i kommunen, medverka i samhällsplaneringen i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer och föreningar samt informera om socialtjänstens arbete. Socialnämndens uppgifter innefattar även att främja förutsättningarna för en goda

levnadsförhållanden för kommunens invånare genom att bedriva uppsökande verksamhet. Till sist framkommer det i 3 kap. 1 § SoL (2001:453) att socialnämnden ansvarar för kommunens omsorg och service, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp samt övriga bistånd som familjer och

4

enskilda har behov av. I 3 kap. 2 § SoL (2001:453) tydliggörs det att socialnämnden ska främja den enskildes rätt till arbete, utbildning och bostad.

I 2 kap. 1 § SoL (2001:453) framkommer det att varje kommun har det yttersta ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp denne har behov av. I 2a kap. 3 § SoL (2001:453) föreskrivs att det är bosättningskommunen som ansvarar för den enskildes stöd och hjälp. Bosättningskommunen är den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt eller den kommun som den enskilde har starkast anknytning till. När en individ är hemlös och därmed saknar en stadigvarande bostad innebär det att den kommun som den enskilde har starkast anknytning till är den som är ansvarig för individens behov av stöd och hjälp. När en individ inte själv kan tillgodose sina behov framkommer det i 4 kap. 1 § SoL (2001:453) att individen har rätt till bistånd för sin försörjning och sin livsföring i övrigt.

3.3 Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

De mänskliga rättigheterna är grundläggande rättigheter som i västvärlden har sin grund i 1700-talets naturlagar. Naturlagarna ansågs ha sin grund i människans behov av att leva fritt och tryggt i en samvaro med andra, vilket ses som grunden till dagens mänskliga rättigheter. Hur människor behandlades ansågs vara varje enskilds stats ensak tills andra världskrigets slut. Därefter har grundläggande mänskliga rättigheter getts ett mellanstatligt skydd och 1948 antogs Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter av FN:s generalförsamling. Idag är förklaringen om de mänskliga rättigheterna en gemensam riktlinje för allt folk och alla nationer (Fisher, 2015).

I den föreliggande studien är speciellt en artikel inom förklaringen om de mänskliga rättigheterna särskilt intressanta, artikel 25. I artikel 25, första punkten framkommer det att alla människor har rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens välbefinnande. Där innefattas mat, kläder, bostad, hälsovård samt nödvändiga sociala tjänster. I artikel 25 framförs det även att individen har rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller förlust av försörjning till andra orsaker som sker utanför individens kontroll (Förenta nationerna, 2008).

3.4 Ideella sektorn

En ideell organisation beskrivs av Blennberger (SOU 1993:82) vara en organisation som bildats utifrån gemensamma idéer eller intressen och bygger på en frivillig anslutning och ett personligt medlemskap. Organisationen ska även ha en viss form av organisatorisk form och inte syfta till att nå en privatekonomisk vinst. Ideella organisationer kan även både bildas och upplösas utan beslut från någon myndighet (SOU 1993:82). Det finns olika former av ideella organisationer, exempelvis föreningar och stiftelser. Den del av ideella sektorn som det kommer refereras till i den aktuella studien är de socialt inriktade ideella organisationerna, vilka karaktäriseras genom att de främst vill uppnå en ökad välfärd för grupper eller individer. De socialt inriktade ideella organisationerna kan delas upp i två inriktningar, den direkt

sociala inriktningen och den indirekt sociala inriktningen. Den direkta sociala inriktningen

innebär att organisationen ger direkta hjälpinsatser till individer eller grupper. Den indirekta sociala inriktningen innefattar istället opinionsbildning, politisk påtryckning eller att

organisationen ger ekonomiskt bistånd till sociala organisationer (SOU 1993:82). Jeppsson Grassman och Svedberg (1995) förklarar att ideella insatserna kan vara olika välutvecklade. Insatserna kan vara professionella där utbildad personal utgör arbetskraften och insatserna riktar sig mot en specifik grupp men de kan också ha en mer vag och vänskapsartad karaktär med mer oklara och föränderliga insatser och mottagare. Författarna beskriver senare att det inom de mer organiserade organisationerna identifierats tre typer av organisationer. Den

5

första typen är stödverksamheter. Stödverksamheter innefattar organisationer som bedriver öppethus-verksamheter eller som tillhandahåller stödpersoner, bedriver allmän rådgivning eller uppsökande verksamheter. Den andra typen innefattar organisationer som ger någon form av bistånd, exempelvis i form av rättshjälp eller ekonomiskt bidrag. Den tredje och sista typen är organisationer som är inriktade på någon form av behandling eller omsorg. De kan exempelvis bedriva behandlingshem, eftervårdsverksamhet eller mottagnings- eller

jourverksamhet.

Ideella organisationer finansierar sin verksamhet på flertalet sätt. De kan finansieras genom offentliga medel som exempelvis statliga och kommunala bidrag eller uppdragsersättningar. Organisationerna kan även finansieras genom egengenerade inkomster genom försäljning, inträden, medlemsavgifter men även genom gåvor och privata bidrag (Wijkström, 1996). Hur de ideella organisationerna förhåller sig till den offentliga sektorn varierar. Blennberger (SOU 1993:82) förklarar fyra grundläggande relationsformer mellan en ideell organisation och den offentliga sektorn. Den första formen kallas avantgarde. Avantgarde innebär att den ideella organisationen ser sin verksamhet som banbrytande i förhållande till den offentliga sektorn. Den ideella organisationen har senare som mål att den offentliga sektorn ska ta över arbetet på grund av antingen ideologiska eller praktiska skäl. Den ideella organisationens mål är att vara en pionjär för sociala insatser genom att upptäcka eftersatta grupper samt utveckla nya

metoder inom det sociala arbetet. Den andra och även den vanligaste relationsformen är att den ideella organisationen är ett komplement till den offentliga sektorn. Ett komplement kan den ideella organisationen vara i två avseenden, som en parallell resurs eller som en extra välfärdsförstärkare. En parallell resurs är en organisation som bedriver en verksamhet av samma slag som den offentliga sektorn, ofta till följd av en bedömning att den offentliga sektorn inte klarar att bemöta de rådande behoven. Om organisationen istället är en extra välfärdsförstärkare bedrivs en verksamhet som skiljer sig från den offentliga sektorns arbete. Målet med organisationen är då att tillförsäkra en extra nivå av välfärd utöver den generella nivån som den offentliga sektorn tillförsäkrar. Den tredje relationsformen som en ideell organisation kan ha är att utgöra ett alternativ till den offentliga sektorns verksamhet, vilket medför ett konkurrensförhållande. Organisationen bedriver då en verksamhet med särskild karaktär som skiljer sig från den offentliga sektorns verksamhet och då besvarar mångfalden av önskemål som finns i samhället. Den fjärde och sista relationsformen som Blennberger (SOU 1993:82) beskriver är att den ideella organisationen ersätter den offentliga sektorns verksamhet. Organisationen kan ersätta den offentliga sektorns verksamheter som en löftesman för en viss välfärdsnivå eller genom entreprenad eller projekt där den offentliga sektorn dock fortsatt ansvarar för en garanterad välfärdsnivå. Nordfeldt (1999) förtydligar dock att de ideella organisationerna inte ska ersätta den offentliga sektorn på så sätt att de ska ta över ansvaret för välfärden eller verka istället för den offentliga sektorn, utan ska verka som ett komplement. Vad gäller dagens aktuella förhållanden har det sedan slutet av 1980-talet successivt skett en nyliberalistisk omorganisering i Sverige och i utsträckning den

svenska välfärden – en tid som präglats av ökade sociala problem i samhället såsom fattigdom och utanförskap. Välfärdsstatens gradvisa avveckling av traditionella förpliktelser om bland annat social trygghet och lika möjligheter för alla har resulterat i uppkomsten av många ideella och privata aktörer inom den svenska ”omsorgsmarknaden”. Till följd av

nedskärningar i välfärden förlorar många utsatta individer tidigare berättigat stöd, såsom sjukvård, arbetslöshetsbidrag och försörjningsstöd, vilket leder till att många tvingas vända sig till den ideella sektorn (Jönsson, 2015). På senare tid har nyliberala politiska aktörer

6

förespråkat bland annat utökad inblandning av civilsamhället och partnerskap mellan offentlig sektor och privata aktörer, med motiveringen att detta främjar samverkan i samhället. Till följd av utökade inblandningen har den ideella sektorn kommit att erhålla en förtroendefull position i samhället vad gäller att handskas med sociala problem, inte minst hemlöshet. I och med den förtroendefulla positionen framstår den ideella sektorn desto mer som huvudaktörer i det sociala arbetet, samt verkar för att kompensera för välfärdsstatens tillkortakommanden (Lundström & Svedberg, 2008; Jönsson, 2015).

4. Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras tidigare forskning för att skapa en bakgrund till den föreliggande studiens ämne. Först presenteras forskning som beskriver orsaker till varför det är en lägre andel hemlösa kvinnor i statistiken och orsaker till att kvinnor blir hemlösa. Vidare

presenteras tidigare forskning rörande förekomsten av våld, ojämlikheten mellan hemlösa kvinnor och män samt samhällets insatser gentemot gruppen hemlösa kvinnor.

4.1 Orsaker till en lägre andel hemlösa kvinnor i statistiken

År 2017 genomförde Socialstyrelsen sin senaste kartläggning över hemlösheten i Sverige. Då redovisades 12 486 hemlösa kvinnor vilket motsvarade 38 procent av de hemlösa

(Socialstyrelsen, 2017), dock ansågs inte detta var alla. Flera studier (Swärd, 1998;

Rosengren, 2003; Socialstyrelsen, 2017) belyser att det finns ett stort mörkertal då kvinnornas hemlöshet är mer dold och därför egentligen är mer omfattande än det redovisade antalet i statistiken. Anledningarna till att kvinnors hemlöshet är dold beror på flertalet orsaker. En orsak är att kvinnorna har bättre resurser och strategier till hur de hanterar sin situation. Kvinnorna har ofta ett väl utvecklat socialt nätverk som de söker sig till alternativt blir beroende av män för att finna hjälp och stöd (Bretherton, 2017; Rosengren, 2003).

Kvinnornas hemlöshet undkommer därför statistiken och myndigheternas kännedom då de befinner sig i ett gränsland boendes hos vuxna barn eller i dysfunktionella parförhållanden (Swärd, 1998). Även internationella studier visar på att kvinnorna i första hand söker sig till sitt informella stöd och därför i en mindre utsträckning söker sig till samhällets resurser (Bretherton, 2017; de Vet et al., 2019). Att kvinnorna drar sig för att söka sig till samhällets resurser kan finna sina förklaringar i flertalet anledningar varav en är att kvinnorna kan ha ett problem med att erkänna sin situation (Thörn, 2003). Svårigheten för att erkänna

hemlöshetssituationen kan bero på att hemlöshet för kvinnor innefattar skam i större utsträckning. Kvinnans plats är enligt tradition hemmet (Swärd, 1998). Samhällets normer gällande prydlighet, anständighet och uppförande skiljer sig även för kvinnor och män, vilka kvinnor inte kan uppnå i livet som hemlös och därför känner skam. Samhällets normer gällande förväntningar på föräldrarollen skiljer sig även mellan kvinnor och män då större ansvar läggs på kvinnan. När kvinnan blir hemlös förlorar oftast kvinnan vårdnaden över sina barn vilket kan medför känslor av skam, misslyckande och omyndighetsförklarande

(Rosengren, 2003). En annan anledning till att kvinnor känner skam över att söka sig till samhällets resurser är att verksamheterna som riktar sig till hemlösa ofta är mansdominerade, vilket skapar en rädsla för att trakasseras (Rosengren, 2003). Att söka sig till samhällets resurser innebär även att kvinnan väljer att offentligt framstå som hemlös vilket kan innebära känslor av skam till följd av hemlösa kvinnor associeras till prostituerade kvinnor (Rosengren, 2003). Även om kvinnors sexualitet inte längre är lika starkt kopplad till hemmet som förr associeras hemlöshet fortfarande med prostitution/sexuellt utmanande beteende. En av de största myterna kring kvinnor i hemlöshet är däremot att det är allmänt erkänt att de prostituerar sig i utbyte mot pengar eller droger, även om det stämmer att en del hemlösa kvinnor försörjer sig genom att regelbundet eller vid enstaka tillfällen sälja sex. (Beijer, 2012;

7

Thörn, 2003). En del kvinnor väljer även att söka sig till män för hjälp och stöd och hamnar då i ett förhållande där de är beroende av mannen (Rosengren, 2003, Thörn, 2003). Att

kvinnan blir beroende av en man kan innebära att kvinnan utnyttjas/låter sig utnyttjas för att få tak över huvudet, mat och andra nödvändigheter. När kvinnan väljer att söka sig till osäkra förhållanden medför det att hon känner skam till följd av att bli utnyttjad, vilket resulterar i att hon får en ännu lägre benägenhet att söka hjälp och stöd hos samhällets resurser (Thörn, 2003).

4.2 Orsaker till hemlöshet

Den faktor som under lång tid ansetts vara den främsta utlösande faktorn för kvinnors hemlöshet är att relationer bryter samman. Relationsproblematik är fortfarande en viktig faktor bakom kvinnors hemlöshet, dock är hemlöshetsproblematiken mer komplex (Rosengren, 2003). Det som bidrar till att en person blir hemlös beror ofta på både individuella och strukturella faktorer. De individuella faktorerna kan vara arbetslöshet, utbildningsnivå, hälsa, alkoholism, drogberoende, psykisk sjukdom, skilsmässa, värderingar och erfarenheter. De strukturella faktorerna kan exempelvis vara det rådande

socialförsäkringssystemet, bostadsmarknaden, arbetsmarknaden, sjukvården samt den nationella ekonomi (Beijer, 2012; Rosengren, 2003; Socialstyrelsen, 2017). I gruppen hemlösa kvinnor är även en bidragande faktor till hemlösheten att kvinnorna inte godkänns som hyresgäster på den ordinarie bostadsmarknaden, vilket varit en faktor för en fjärdedel av de hemlösa kvinnorna. Att kvinnorna inte godkänns som hyresgäster beror ofta på

bakomliggande orsaker som att de saknade bostadsreferenser, hade för låg inkomst eller att de hade en inkomst som inte accepterades av hyresvärden, exempelvis ekonomiskt bistånd (Socialstyrelsen, 2017). Socialstyrelsen (2017) beskriver att vara född utomlands kan vara en orsak till hemlöshet då de redovisar att drygt hälften av de hemlösa i Sverige är födda

utomlands. Att vara kvinna och född utomlands presenterades även vara en ytterligare

riskfaktor för att bli hemlös då 48 procent av de redovisade hemlösa kvinnorna var födda i ett annat land än Sverige. Anledningarna till att en person blir hemlösa varierar dock mellan personer, men det finns några faktorer som är vanligare förekommande i gruppen hemlösa kvinnor. En internationell studie redovisade att mest frekvent benämnda utlösande faktorer till varför kvinnor blir hemlösa var vräkning, interpersonell konflikt eller att någon inte längre hade förmågan att hjälpa (Bretherton, 2017; Tessler et al., 2001). Den internationella studien påvisar liksom svenska studier som tidigare nämnts att relationsproblematik är en vanlig orsak till kvinnors hemlöshet. Inom relationsproblematik innefattas våld i nära relation som av flera svenska forskare framställts som en vanlig orsak för kvinnors hemlöshet (Rosengren, 2003; Swärd, 1998; Swärd, 2008). Socialstyrelsen (2017) beskriver att en tredjedel av de hemlösa kvinnorna uppger att våld i nära relation är en bidragande faktor till hemlösheten.

Relationsproblematiken innefattar dock även andra familjeproblem som exempelvis skilsmässa (Swärd, 2008). Både svenska och internationella studier (Beijer, 2012; Swärd, 1998) har redovisat tre huvudmönster av hemlösa. En av grupperna innefattar de personer som befinner sig i hemlöshet under en kortare tid vid någon enstaka period/perioder. Till denna grupp tillhör ofta kvinnor som blivit hemlösa till följd av familjevåld, flykt från sin partner eller som blivit utslängda av släktingar eller vänner (Swärd, 2008). Kvinnor har påvisats vara hemlösa under kortare period, vilket i vissa fall kan finna sin förklaring i att kvinnor i större utsträckning än män är i sällskap av minderåriga barn (Bretherton, 2017; Socialstyrelsen, 2011; Swärd, 2008). En internationell studie har påvisat att kvinnor är hemlösa under kortare tid, speciellt de kvinnor som är i sällskap med barn. Studien påvisade även att kvinnor som har sällskap av barn hade en högre tendens att inte återgå till hemlöshet vid ett senare tillfälle (Wong, Piliavin & Entner Wright, 1998). Att kvinnor med barn har en tendens att lämna hemlösheten snabbare och att inte återkomma kan finna sin förklaring i att

8

kvinnorna har en större drivkraft att finna en balans i livet för sitt/sina barns skull.

4.3 Våld

Flertalet studier belyser frekvensen av utsattheten av våld inom gruppen hemlösa, speciellt utsattheten bland hemlösa kvinnor (Bowpitt et al., 2011; de Vet et al., 2019; Maurin et al., 1989). Härbärgen har i flertalet studier redovisats innebära en osäker miljö för kvinnor. Härbärgena ansågs vara hotfulla då miljön var dominerad av män och därför uppfattades som fientlig (Bowpitt et al., 2011; de Vet et al., 2019). Även andra boenden och miljöer där hemlösa brukar samlas ansågs som mansdominerade och uppfattades som farliga av kvinnor. Kvinnorna var därför ovilliga att vända sig till dessa platser om de inte var i sällskap av ett manligt beskydd (Maurin et al., 1989). Männen som är närvarande i hemlösa kvinnors liv kan sägas representera både skydd och kärlek, men samtidigt står dessa män även för majoriteten av det våld kvinnorna får utstå i deras liv (Beijer, 2012). Våldet kan förstås vara av en mer dold karaktär, då våldet ofta sker utan vittnen snarare än offentligt. Våldet mot hemlösa kvinnor kan exempelvis vara av sexuell karaktär, vilket kan ske i stadigvarande förhållanden likväl som i tillfälliga bekantskaper eller i samband med gatuprostitution (Beijer, 2012). Hemlösa kvinnor lever ett utsatt liv i det avseendet att de ofta är i sällskap av män med egen problematik, inte minst missbruksproblematik. Det är som tidigare nämnt inte ovanligt att männen båda utnyttjar och misshandlar de hemlösa kvinnorna, troligtvis till följd av missbruket då det finns tydliga samband mellan droganvändning och våld. Misshandeln åsamkar de hemlösa kvinnorna stora skador som många gånger kräver sjukvård, för bland annat frakturer, sårskador och rejäla hjärnskakningar. Även våldtäkter eller dödshot är vanligt förekommande i samband med misshandeln. Dessutom har hemlösa kvinnor själva påpekat att de även påverkas psykiskt av misshandeln, i form av psykisk rädsla, själsliga ärr, samt en misstro mot människor. Trots det fortsätter kvinnorna leva tillsammans med männen, och det är inte ovanligt att kvinnorna saknar väninnor (Beijer, 1998).

Även hemlösa kvinnor kan ta till fysiskt våld mot andra kvinnor, exempelvis i situationer där de blivit lurade eller någon stulit från dem – däremot utövas det grövsta våldet mot hemlösa kvinnor av män. Kvinnorna kan lura andra hemlösa kvinnor, förödmjuka varandra, missbruka tilliten mellan varandra, bli osams och behandla andra orättvist, baktala och sprida rykten – men förlåta varandra när ilskan lagt sig. Det anser vara av stor vikt att hemlösa kvinnor har andra kvinnliga vänner som de kan få sällskap av och kunna byta förtroende med. Trots det verkar det vara tämligen ovanligt att hemlösa kvinnor har väninnor, och vanligtvis vill kvinnorna allra helst ha sällskap av en man, vilket kan ha att göra med det beskydd som sällskapet ofta innebär (Beijer, 2012).

4.4 Ojämlikhet i förhållande till män

Människor i hemlöshet har redan som utgångsläge en särskilt utsatt livssituation, men utöver det tillkommer att den hemlösa kvinnan har en position som underordnad i förhållande till den hemlösa mannen – en position som däremot inte är avvikande för hemlösa kvinnor i

jämförelse med kvinnor i samhället i övrigt. Verkligheten för hemlösa innefattar en mängd uttryck för kvinnlig underordning och manlig överordning. Hemlösheten är traditionell på sådant vis att det finns en tydlig ojämlikhet mellan kvinnor och män, där kvinnorna behagar männen och där det finns risk för att bli misshandlad (Beijer, 2012). Att vara hemlös och dessutom ha missbruksproblematik och/eller psykosociala problem av olika slag innebär en extremt svår livssituation för kvinnor såväl som män. Det kan däremot argumenteras för varför hemlösa kvinnors situation kan ses som mer komplicerad än hemlösa mäns (Beijer, 2012; Bowpitt et al., 2011). En aspekt i hur hemlösa kvinnors liv skiljer sig från mäns är att

9

uppemot en tredjedel av hemlösa kvinnor är mödrar. Inte sällan bor barnet hos fadern, släktingar, eller är placerade av socialtjänsten. Även i de fall barnet vistas hos fadern kan det vara problematiskt för modern då en dålig relation till fadern inte är ovanlig, vilket gör det svårare för kvinnan att besöka sitt barn. Omhändertagandet av ett barn är oftast en tuff och traumatisk upplevelse för en kvinna, och associerar ofta med känslor av att känna sig kränkt som moder, varpå traumat kan komma att överskugga alla andra svårigheter. Omgivningens stämpling samt känslan av att bli uppfattad som och uppfatta sig själv som misslyckad bidrar ytterligare till en försvårad situation. Den chock och förnedring som upplevs vid

tvångsomhändertagande av barn kan vara total, men även i de fall där omhändertagande av barn sker under frivilliga former är separationen starkt kopplad till djup sorg. Händelser såsom dessa kan i sin tur ha en effekt på kvinnors psykiska hälsa (Beijer, 1998).

Det är även möjligt att synliggöra vissa ojämlikheter i förhållande till män när det kommer till forskningsfältet kring hemlöshet. Trots att det finns studier inom ämnet som kontinuerligt pekar på att kön är sammankopplat med hemlöshetsmönster bortses detta ofta från i hemlöshetsforskningen, där det i stället ofta fokuseras på föreställningar, definitioner och metoder som utformats under en tid när hemlöshet sågs som ett socialt problem som huvudsakligen drabbade män (Bretherton, 2017). Det sätt som hemlöshet forskas kring och tillvägagångssätten för att insamla data förstås begränsa precisionen i mätningar och hindra förståelse och bidrar därmed till en ojämlikhet i förhållande till män. Sådana begräsningar kan bland annat vara tendensen att till största del fokusera på gator och härbärgen snarare än den mer dolda hemlösheten som kvinnor i större utsträckning befinner sig i, vilket vidare medför att hemlösa kvinnors livssituationer inte tas hänsyn till i tillräcklig utsträckning av

samhällsstödet (Baptista, 2010; Bretherton, 2017).

4.5 Samhällets insatser

De ojämlika förhållandena mellan män och kvinnor i samhället återfinns i samhällets insatser gentemot hemlösa. Ojämlikheten innebär att samhällets insatser för kvinnor i hemlöshet alltid har släpat efter i förhållande till insatser för män och att kvinnorna många gånger inte beaktas i första taget i planeringen av nya verksamheter (Beijer, 2012; Thörn, 2003). Det har bland annat länge varit brist på adekvata boenden och resurser för kvinnor i hemlöshet, men även det faktum att kvinnor, oavsett om de är hemlösa eller inte, fortfarande blir diskriminerade på olika vis i samhället (Beijer, 1999).

Under 1970-talet blandades både kvinnor och män på institutioner för hemlöshet utifrån resonemang kring en allmän jämlikhet och mer samhällsorienterade förklaringar, vilket i sig bidrog till att hemlöshetsproblemen gick miste om sin könsspecifika karaktär. På senare tid kom däremot tanken om att separera könen tillbaka, och den könssegregation som idag finns inom institutioner för bland annat hemlöshet kan till viss del förstås som svar på kritiken könsblandade institutioner mottog, då dessa ansågs följa mansnormen och på så vis åsidosätta eller helt och hållet osynliggöra kvinnor (Edman, 2004). Ett viktigt argument som fått till stånd denna förändring är att kvinnor fått delta på ”männens villkor” och att endast genom att utesluta män kan kvinnor beaktas utifrån sina egna förutsättningar. Ytterligare ett argument har varit att kvinnor generellt sett i praktiken blir uteslutna från verksamheter/insatser som egentligen är könsblandade. Myndigheter antas heller inte alltid förstå att kvinnorna behöver hjälp. När hjälp väl söks hänvisas kvinnan ofta till könsblandade verksamheter där hennes behov ej blir i centrum, utan tvingas vara där på ”männens villkor”. Eftersom männen i hemlösa kvinnors liv står för majoriteten av våldet kvinnorna utsätts för (Beijer, 2012) förs

10

ytterligare argument för könssegregation med motivering att kvinnor behöver vistas i mansfria zoner eftersom de varit och möjligtvis fortfarande blir utnyttjade av män (Thörn, 2003). Hemlösa existerar inte som en grupp människor med identiska värderingar och förväntningar, och de utgör heller inte ett homogent kollektiv bestående av missbrukare och psykiskt sjuka. Därför går det inte bemöta hemlösa med redan konstruerade modeller, utan de behöver bemötas utifrån deras egen erfarenhet, kunskap, förväntningar och värderingar. Vuxna individer behöver behandlas med värdighet, och rätten till en egen bostad bör komma främst av allt. Rätten till egen bostad kan inte reduceras till att vara en fråga för fastighetsbolag eller politiken, utan måste ses som en övergripande demokratisk rättighet (Rosengren, 2003). Socialtjänsten och i viss mån även den ideella sektorn är de aktörer som definierar

hemlöshetsproblemet, därmed kan de med andra ord anses ansvara för det samhällsstöd som erbjuds. För att ordna hemlösa människors bostadsproblem har Socialtjänsten etablerat en egen andrahandsbostadsmarknad där hemlösa behöver kvalificera sig för att kunna komma upp till mer förmånliga bostadsnivåer, där det går att gå från exempelvis stödboende till träningslägenhet till övergångsbostad och slutligen förstahandskontrakt. Däremot håller detta kvar många i hemlöshet då reglerna för att avancera är stränga och konsensus inom

Socialtjänsten är att många inte klarar av ett eget boende. Själva bostaden fungerar därmed snarare som en form av belöning för drogfrihet i stället för att vara en rättighet. Att dessutom ha hyresskulder som gör det omöjligt att få ett förstahandskontrakt på den reguljära

bostadsmarknaden bidrar till svårigheterna (Rosengren, 2003). I en studie som handlar om ideella organisationers arbete med hemlösa människor redogör Nordfeldt (1999) att det finns en övertygelse inom både den ideella sektorn samt den offentliga sektorn att den ideella sektorn har bättre förutsättningar att bemöta och få kontakt med de mest utsatta hemlösa samt de individer som väljer att inte kontakta socialtjänsten. Författaren beskriver även att det finns två olika strategier att förhålla sig till angående samverkan mellan den ideella sektorn och den offentliga sektorn. Den ena innebär att som ideell organisation utgöra ett komplement till den offentliga sektorn och på så vis ingå i ett nära samarbete med kommunala verksamheter. Den andra strategin innebär att som ideella organisationer utveckla en egen intressesfär och i större utsträckning arbeta med hjälp av allmänhetens bidrag. Enligt Nordfeldt (1999) har exempelvis Stockholm Stadsmission utgått från den sistnämnda strategin, vari grundtanken varit att utmana och samtidigt komplettera, inte att ersätta.

Wirehag (2019) beskriver att bland de kommuner i Sverige som utvecklat stöd för hemlösa är det bostadstrappmodellen, Bostad Först och specialkontrakt som är de mest förekommande. Bostadstrappmodellen innebär att den hemlösa ska flytta till ett permanent boende via en serie av steg, från härbärge via inackorderingshem, träningslägenhet och/eller socialt kontrakt till ett eget permanent boende. Bostadstrappsmodellen saknar ett tydligt vårdinnehåll utan har istället som mål att individen successivt ska tränas och lära sig att bo i ett eget hem, genom att succesivt avancera till högre nivåer (Socialstyrelsen, 2009). Bostad Först fokuserar istället främst på att hemlösa personer ska flytta till ett eget permanent boende på en gång. Eventuella stöd- och hjälpinsatser som individen kan vara i behov av integreras sedan i boendet

(Socialstyrelsen, 2009). Sociala kontrakt kan som tidigare beskrivits vara ett steg i

boendetrappan, men kan också vara en enskild insats. Att bo med ett socialt kontrakt innebär att individen bor inom den sekundära bostadsmarknaden. Individen har då någon form av hyresavtal, oftast ett andrahandskontrakt, där socialtjänsten är hyresvärd och som är förenat med tillsyn, särskilda villkor eller regler (Socialstyrelsen, 2017). Utifrån en utredning som Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2018) [SBU] redovisade är Bostad Först en möjligen effektivare metod för att hjälpa individer hur hemlöshet, än var mer

11

traditionella metoder är. Den metod som SBU (2018) framställde troligen var mest effektiv var Case management med en hög intensitet. Case management innebär att en case manager ansvarar för att samordna stödinsatser för att skapa en fungerande helhet för individen

(Socialstyrelsen, 2017) Bostadstrappsmodellen har under senare år fått en del kritik utifrån att Bostad Först kan vara en mer effektiv modell för att ge förutsättningar för att kunna bo kvar. Kritik har även framkommit kring att individer tenderar att fastna i boendetrappan och att de krav som ställs på individen är för höga, vilket leder till att individen faller tillbaka i trappan (Knutagård & Kristiansen, 2018).

5. Metod och etik

I detta avsnitt presenteras förfarandet som ligger till grund för föreliggande studie. Inledningsvis behandlas metodval, för att sedan gå in på forskningsöversikt, urval,

konstruktion av intervjuguide och genomförande av intervjuer, samt databearbetning. Vidare diskuteras studiens kvalitet utifrån validitet, reliabilitet, och generaliserbarhet. Sedan

redovisas etiska överväganden som gjorts i studien och vilka forskningsetiska krav som tagits hänsyn till, för att slutligen beskriva den hermeneutiska ansats som studien inspirerats av.

5.1 Val av metod

Syftet med denna studie är att undersöka den ideella sektorns arbete med hemlösa kvinnor i en svensk mellanstor stad. I strävan efter att kunna besvara vårt syfte har olika tillvägagångssätt övervägts. Eftersom studien syftar till att bland annat undersöka subjektiva uppfattningar snarare än att statistiskt kunna generalisera resultat har vi valt att inte använda oss av kvantitativa metoder som av Bryman (2011) beskrivs ha som mål att kvantifiera data. En kvalitativ inriktning betonar i stället på vilket sätt människor uppfattar samt tolkar den sociala verkligheten, och tillämpas oftare i studier där ett mindre antal intervjupersoner har

erfarenheten och kunskapen forskaren vill lyfta fram (Bryman, 2011). Därmed anses en kvalitativ inriktning vara bättre lämpad för denna studie. I och med studiens inriktning är det således inte möjligt att statistiskt generalisera resultatet.

För att besvara föreliggande studies syfte har vi gjort valet att genomföra semistrukturerade telefonintervjuer. Enligt Bryman (2011) är intervjuer troligtvis den vanligaste metoden för datainsamling inom kvalitativ forskning, vilket har att göra med anpassningsbarheten som intervjuer medför. Semistrukturerade intervjuer anpassningsbarhet medför att respondenterna i intervjuerna får mycket frihet att konstruera sina svar på deras eget vis, samt lyfta teman som de själva anser vara extra intressanta. Denna typ av intervju blir i synnerhet givande i studier som innefattar ett flertal fall eftersom det behövs en viss del struktur för att det ska bli möjligt att jämföra olika fall (Bryman, 2011). I och med att respondenterna tillhör olika ideella organisationer förmodas de ha skilda arbetserfarenheter samtidigt som svaren respondenterna ger skulle kunna ställas mot varandra i en jämförelse. Vidare har semistrukturerade

telefonintervjuer ansetts vara mest passande i denna studie i och med rådande pandemi, i syfte att minimera hälsorisker samt följa myndigheters rekommendationer. I ett försök att i enlighet med studies syfte uppfatta respondenternas uppfattningar kring hemlöshetsproblematiken och arbetet kring den anses även datainsamlingsmetoden vara passade då den ger utrymme för följdfrågor och möjlighet för respondenterna att utveckla sina svar själva. Resonemang kring huruvida valet av datainsamlingsmetod påverkar resultatet har förts. Det kan å ena sidan anses vara fördelaktigt att genomföra telefonintervjuer i syfte att förenkla förloppet att få tag på personer villiga att genomföra en intervju då det inte krävs mer planering än att avsätta tid för intervjutillfället. Å andra sidan skulle en baksida med telefonintervjuer kunna vara att

12

skulle ha betydelse för att bilda en trygg atmosfär för den som blir intervjuad, vilket blir svårt att uppfatta i telefon (Kvale & Brinkmann, 2014).

5.2 Forskningsöversikt

I syfte att ta reda på vilken kunskap som redan existerar inom ämnet har vi genomfört en systematisk litteratursökning. Enligt Booth, Papaioanou & Sutton (2012) gås tidigare forskning systematiskt igenom för att bli orienterad inom forskningsområdet, samt för att skapa en översikt av forskningen. Detta kan förstås öka insikten om hur tidigare forskning är förknippade med varandra samt vad som tidigare redan studerats för att inte råka studera samma sak. En översikt av forskningen kan dessutom bidra till upptäckten av eventuella tomrum i kunskapen inom ett område. Booth et al. (2012) förklarar att en gynnsam metod i sökandet efter tidigare forskning är att leta i flera databaser relevanta för området som önskar forskas inom, och utifrån ”abstracts” och nyckelord specificera sökningar. För att göra en så bra litteratursökning som möjligt bör synonymer och motsvarigheter till sökord användas för att få ett större omfång av forskning/litteratur. Med vår litteratursökning önskades ta reda på stödet som finns internationellt inom socialt arbete för kvinnor i hemlöshet, samt få en översikt över gruppens livssituation. Vetenskapliga artiklar och annan litteratur söktes fram genom databaserna Social Services Abstracts, PsykInfo, Primo och Google Scholar. De sökord som användes var homeless*, social work*, social service*, women*, gender, shelter och intervention*. Sökorden användes i olika konstellationer på samtliga databaser. Källkritik förklaras av Booth et al. (2012) som ytterst viktigt i anskaffandet av information, varför vi under arbetets gång ständigt haft ett kritiskt förhållningssätt och enbart använt pålitliga källor. Inklusionskriterier i sökningen var att endast artiklar som var vetenskapligt granskade

kollades igenom. Andra kriterier innefattar både nationella och internationella studier, både på engelska och svenska. I sökandet efter forskning och annan litteratur gjordes initialt

avgränsningen att inte inkludera källor äldre än år 2000. Ett antal äldre studier och böcker från 1980-talet samt 1990-talet ansågs däremot senare i processen som relevanta och exkluderas därför inte från arbetet. En del av litteraturen som användes anskaffades även genom tips från handledare, samt genom att söka upp referenslitteratur från andra artiklar.

5.3 Urval

Den urvalsmetod som tillämpats för att utse respondenterna i studien är ett målstyrt urval, och Bryman (2011) menar att denna typ av urval huvudsakligen tillämpas i forskningsstudier där det är önskvärt att respondenterna har omedelbar koppling till undersökningsområdet. Eftersom det i urvalsmetoden finns ett tydligt mål kring vilka som ska intervjuas utgör metoden en form av icke-sannolikhetsurval. Anledningen till att verksamma inom den ideella sektorn utsetts som respondenter är i och med den kunskap samt erfarenhet kring ämnet dessa antas besitta, varför de är ytterst lämpliga i förhållande till syftet och forskningsfrågorna. Personer som varit relevanta att ha som respondenter i studien kontaktades via mejl med förfrågan om att delta i telefonintervjuer, där studiens syfte presenterades, samt intervjuns beräknade längd. Totalt tillfrågades sex personer om att medverka i studien. När de personer som haft möjlighet att delta i studien svarade på mejlet kom vi tillsammans överens om datum och tid för intervjuerna. Totalt genomfördes fyra telefonintervjuer, varav en intervju var med två respondenter.

5.4 Intervjupersonerna och deras organisationer

Studiens material består av transkriberingar från fyra genomförda intervjuer. Vid en intervju deltog två respondenter, vilket betyder att studien sammanlagt har fem respondenter. Samtliga respondenter är verksamma inom ideella verksamheter i kommunen, där samtliga är riktade mot bland annat hemlösa individer. De verksamheter respondenterna är verksamma inom är

13

Stadsmissionens Porten Dorkas, Bostad Först och Verdandi. Den information som följer om verksamheterna framkom under intervjuerna. Respondenterna informerades i förväg om att personnamn inte kommer nämnas i studien, och samtliga respondenter samtyckte till att respektive verksamhet nämns vid namn i studien.

5.4.1 Porten Dorkas

Porten Dorkas är en öppen dagverksamhet som tillhör Stadsmissionen. De vänder sig till personer i utanförskap som exempelvis är hemlösa eller befinner sig i ett aktivt missbruk. Verksamheten får besökare som tillhör tre av Socialstyrelsens (2017) definitioner av hemlöshet, akut hemlösa (situation 1), personer som bor på socialtjänstens stödboenden (situation 2) och personer som bor inom kommunens ordnade boendelösningar såsom försökslägenheter och träningslägenheter (situation 3). Verksamheten erbjuder en plats för personen att bara vara, duscha, få kläder och mat. De erbjuder även vägledande samtal för de människor som kommer till dem. De kan även hjälpa till vid myndighetskontakter där de antingen kan slussa vidare personen till någon som kan hjälpa denne på ett sätt som Porten inte har förmågan till att göra, eller genom att vara ett stöd vid samtal med Socialtjänsten. Verksamheten har inga krav på drogfrihet. De ser inte skillnad på kvinnor och män utan möter människan. Mestadels av deras besökare är dock män då 80 procent av besökarna är män och 20 procent är kvinnor. Porten Dorkas arbetar även utåtriktat genom att vara länken utåt och föra verksamhetens besökares talan framåt där de inte klarar av eller orkar att föra den vidare, genom opinionsbildning. De som i intervjuerna representerar Porten Dorkas verksamhet har båda en diakonal själavårdsutbildning i grunden och har arbetat inom verksamheten i 10 respektive 15 år.

5.4.2 Bostad Först

Bostad Först är en verksamhet som arbetar med boendestöd och riktar sig mot personer som lever i akut hemlöshet (situation 1). Verksamheten har inget krav på drogfrihet och arbetar utifrån tanken att ingen människa kan börja bearbeta sina problem om man inte har

någonstans att bo. Verksamheten arbetar därmed med boendet först, där huvudsyftet är att individen ska bli trygg i sin bostad. Verksamheten utgår från ledorden tillit och allians och en individ är inskriven i verksamheten i två år och nio månader. Under den tiden har individen kontakt med och får hjälp och stöd av boendestödjare utifrån individens behov. Verksamheten är flexibel och arbetar utifrån individens behov där individen själv får framställa vad denne behöver hjälp med. Bostad Först har en dygnet runt jour vilket betyder att individen kan få stöd och hjälp dygnets alla timmar, även på helger. Verksamheten har inget exakt arbetssätt mot kvinnor respektive män, men kvinnor har förtur till att bli inskrivna i verksamheten. Under tiden en individ är inskriven kartlägger boendestödjarna tillsammans med individen vilka behov individen har och kopplar på andra insatser för att säkerställa att individen kan leva ett så gott liv som möjligt efter utskrivningen från Bostad Först. Det kan vara insatser såsom god man, kontaktperson eller boendestöd via socialpsykiatrin. Den respondent som representerar Bostad Först är behandlingspedagog i grunden och har även olika

behandlingsutbildningar och traumautbildning. Respondenten har varit med sedan Bostad Först startade 2013, samt har erfarenhet av att arbeta med hemlösa kvinnor sedan tidigare anställningar.

5.4.3 Verdandi

Verdandi är en social verksamhet som bedriver öppna mötesplatser i två lokaler i kommunen i fråga. Mötesplatserna är öppna för alla oberoende av om individen har alkoholproblem, är hemlös, känner sig ensam, har psykisk ohälsa eller om individen endast har behov av att träffa andra människor. Verdandi är en verksamhet som blandar individer med olika etnicitet, kön,

14

ålder och klass då de tror på att mötet mellan människor gör skillnad. Verksamheten har ett krav på drogfrihet under de timmar på dygnet som individen deltar i verksamheten. Verdandi har ett system som kallas för kamratstöd som innebär att de har anställda med liknande bakgrund som besökarna. Kamratstödet bidrar med att personalen har större förståelse för individerna som kommer och därför kan vara lättare att knyta an till, vilket har en

trygghetsskapande effekt. Verdandi bedriver även ett arbetslag som vänder sig till personer med pågående missbruk. De arbetar med att förmedla information till sina deltagare om hur samhället och Socialtjänsten fungerar, hur man får igång försörjningsstöd, med mera. Individen kan även få individuellt stöd i form av exempelvis personliga samtal, hjälp vid myndighetskontakter, polisanmälan, eller hjälp vid rättegång om så önskas. Verdandi jobbar inte riktat mot någon specifik grupp, men de har startat ett kvinnoprojekt samt en kvinnogrupp som vänder sig till kvinnor som har ett missbruk och är våldsutsatta. Den ena respondenten som representerar Verdandi har varit aktiv inom verksamheten sedan 1974. Den andra respondenten som representerar Verdandi är utbildad socionom och har arbetat inom verksamheten i åtta år, samt har erfarenhet av arbete med hemlösa kvinnor från tidigare anställning.

5.5 Konstruktion av intervjuguide

Förfarandet i en semistrukturerad intervju är enligt Bryman (2011) att forskaren tar

användning av en så kallad intervjuguide, vilket är en lista med tämligen bestämda teman som sedan ska behandlas under intervjutillfället. Den ordning som frågorna är uppradade i guiden behöver inte nödvändigtvis följas under intervjun, och följdfrågor eller andra frågor som inte står med i guiden kan ställas av forskaren om denne vill fördjupa sig i någonting som sagts. Utifrån studiens syfte skapades en intervjuguide (Bilaga 3), där frågorna konstruerats utifrån ett antal relevanta teman, bland annat respondenternas uppfattningar kring orsaker till hemlöshet, arbetssätt riktade mot hemlösa kvinnor, och samverkan med den offentliga sektorn. De teman som intervjuguiden behandlar härleds från bland annat forskning som redan finns inom området, samt det syfte och frågeställningar som formulerats inför studien.

5.6 Intervjuernas genomförande

Totalt genomfördes fyra semistrukturerade telefonintervjuer med socialarbetare inom den ideella sektorn, som spelades in och varade mellan 30 och 60 minuter. En av intervjuerna innefattade två respondenter från samma organisation, varför det finns fem respondenter i studien. Eftersom intervjuerna genomfördes över telefon fanns inget behov av att bestämma någon särskild plats, utan datum och tid var det enda som var relevant. Under varje

intervjutillfälle befann vi oss i ett enskilt rum i syfte att försäkra att ingenting som sägs hörs av någon annan, samt för att minimera sådant som kan störa intervjun. I somliga fall under intervjuerna uteblev ett fåtal frågor och svar, antingen på grund av att respondenterna bedömdes ha besvarat frågan i ett annat svar, alternativt att respondenterna uttryckte att de inte kunde besvara en viss fråga. En medvetenhet har ständigt funnits kring att vår

förförståelse möjligtvis kan ha påverkat vilka frågor som utformats och hur de ställts, vilket eventuellt även har kunnat ge upphov till mer ledande följdfrågor då de ställs mer spontant.

5.7 Databearbetning och analysmetod

Efter genomförda telefonintervjuer transkriberades samtliga intervjuer. Av de totalt fyra intervjuerna transkriberades två intervjuer var. Det färdigtranskriberade materialet förvarades därefter lokalt på varsin extern hårddisk och var endast tillgängligt för oss. För att förstå empirin som insamlats genom de semistrukturerade telefonintervjuerna har

tolkningsförfarandet av datan gjorts med inspiration av en hermeneutisk vetenskapsteoretisk ansats. Den hermeneutiska tolkningsprocessen kan ske på olika sätt; vi har valt att göra på det

15

sätt som presenteras av Westlund (2015). Westlund (2015) beskriver att hermeneutiken är en lämplig ansats för studier som syftar till att få tillgång till upplevelser och uppfattningar. Hermeneutiken är även användbar när studien vill ge ett stort utrymme för respondenterna att själv utveckla sina svar och själv får benämna och diskutera det som denne anser vara viktigt. Westlund (2015) förklarar att grundtanken inom hermeneutiken är att tolka, förstå och

förmedla upplevelser och kunskap. Den föreliggande studien ämnar till att utveckla en ökad och fördjupad förståelse kring de hemlösa kvinnorna samt de ideella organisationernas

insatser gentemot gruppen, vilket tydliggör att hermeneutiken är en passande inspirationskälla gällande vilka metoder som är passande för studien. Fördelen med att tolka data utifrån en hermeneutisk ansats är att det blir fokus på både tolkningar och förståelse av

intervjupersonernas upplevelser. Tolkningar görs genom att gå igenom all insamlad data flera gånger och att parallellt eftersträva att bortse från både sin studies frågeställningar och sin egen förförståelse. Sedan ska forskaren koncentrera sig på uttalanden eller berättelser som fått respondenten att verka bli berörd, eller där någonting uttrycks som betydelsefullt. Om vissa uttalanden upprepas kan det vara viktigt att ta hänsyn till dessa då de sannolikt har en viss betydelse (Westlund, 2015). Därmed ansågs analysmetoderna kodning och tematisering vara passande, då de liksom hermeneutiken söker djup förståelse. Den hermeneutiska spiralen är av stor vikt inom hermeneutiken och har varit en stor inspirationskälla när studiens material analyserats. Den hermeneutiska spiralen innebär en ständig process bakåt och framåt mellan delarna i materialet och helheten av materialet (Kvale & Brinkmann, 2014). Analysmetoderna kodning och tematisering beskriver ett liknande analysförfarande där analysarbetet ständigt ska granskas och ifrågasättas (Lindgren, 2014b). Ett analysförfarande på liknande sätt möjliggör en fördjupad analys samtidigt som den egna tolkningen ständigt utmanas och ifrågasätts, vilket bidrar till en ökad kvalitet i studien.

Empirin i föreliggande studie analyserades med hjälp av kodning och tematisering. Kodningen avser att finna mönster och nyckelord för att skapa en ordning i materialet samtidigt som materialets komplexitet reduceras (Lindgren, 2014a). Tematiseringen syftar sedan till att tolka och söka mening i den data som sammanställts under kodningen och då finna en uppsättning med teman som analysen sedan kretsar kring (Lindgren, 2014c). Skulle det vara så att forskaren har begränsad kunskap om ett särskilt tema som framträder är det möjligt att öka kunskapen kring detta genom att ta del av relevant litteratur och forskning, vilket vidare kan bidra med att möjliggöra andra tolkningar och resultat (Kvale & Brinkmann, 2014). Databearbetningen i denna studie har gjorts genom att vi tillsammans efter att ha transkriberat intervjuerna noga läst igenom och sedan kodat dem genom att kontinuerligt anteckna nyckelord som upplevts vara relevanta i varje del av intervjuerna. Efter att nyckelord antecknats utifrån samtligt intervjumaterial kunde vi dela in nyckelorden i olika kategorier, utifrån vilket ämne varje nyckelord tillhörde. Genom att arbeta på detta vis framträdde till slut fem koncentrerade teman, där varje tema endast innehöll data som berörde ett visst ämne inom kvinnors hemlöshet. De teman som framkom utifrån kodningen och tematiseringen var 1) orsaker till hemlöshet, 2) samhällets attityder, 3) ojämlikheten i stödet mellan hemlösa kvinnor och män, 4) den ideella sektorns arbetssätt och insatser med hemlösa kvinnor, samt 5) den ideella sektorns samverkan. Till sist sattes materialet som utgjorde temana i relation till studiens tolkningsram och tidigare forskning för att kunna analyseras.

Eftersom analysmetoden baserar på våra tolkningar medför det att vår förförståelse påverkar tolkningsprocessen. Därmed är det viktigt att ständigt reflektera kring sin egen förförståelse, och ett sätt att lyfta fram att det gjorts är att i sin studie nämna egna erfarenheter av

studieämnet för att uppnå en medvetenhet hos läsaren (Westlund, 2015). Vår egen förförståelse förstås påverka hur vi utformat och genomfört vår studie. Föreställningar,

16

tidigare personliga erfarenheter och erfarenheter inom socialt arbete, samt tidigare forskning som vi tagit del av har alla förmodligen en inverkan på vår förförståelse, som även skiljer sig oss emellan. Den ena av oss har gjort sin verksamhetsförlagda utbildning inom den ideella sektorn och kommit i kontakt med personer i hemlöshet, och har därför en mer påtaglig förförståelse i ämnet. Därmed är det möjligt att den ena av oss kan ha svårare att vara objektiv i tolkningen av vad respondenterna framställt i intervjuerna, utifrån till exempel ideella

sektorns uppfattningar av offentliga sektorn eller attityder gentemot hemlösa. Vidare är det tänkbart att vår förförståelse och därmed vilka sökord som använts har påverkats utifrån våra tidigare erfarenheter och kunskaper om hemlöshet i relation till socialt arbete. Med djupare kunskap och erfarenhet hade andra och fler databaser och sökord möjligtvis använts, vilket vidare hade kunnat medföra ett större urval av relevanta artiklar. Genom ett bredare urval av artiklar är det möjligt att studiens analys och diskussion hade påverkats. I och med att vi har olika förförståelse på grund av bland annat olika erfarenheter av arbete med personer i hemlöshet och ideell sektor är det tänkbart att vi genom diskussion och reflektion blir mer medvetna om vår förförståelse och på så vis lyckas vara relativt objektiva i våra tolkningar.

5.8 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Validitet och reliabilitet är två viktiga komponenter för att påvisa en studies kvalitet. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att validitet innebär hur väl forskningen som genomförts med dess metoder, verkligen undersöker det som avses att undersökas. Inom kvalitativ forskning utgörs validiteten även av riktigheten och styrkan i ett yttrande. En valid slutsats är välgrundad, hållbar och försvarbar. Reliabilitet inom kvalitativ forskning utgörs av resultatets tillförlitlighet, alltså om studien är möjlig att reproducera vid en annan tidpunkt. Inom

kvalitativ forskning påverkas reliabiliteten av huruvida respondenterna eventuellt förändrar sina svar vid ett annat intervjutillfälle samt om en annan forskare hade lett intervjun. Intervjuarens reliabilitet har inom den kvalitativa forskningen påverkan på studiens kvalitet (Kvale & Brinkmann, 2014). I den föreliggande studien har validiteten säkerställts genom att respondenterna besitter mycket kunskap kring studiens målgrupp då de dagligen arbetar med gruppen inom sina respektive verksamheter. Respondenternas tillförlitlighet anses som hög då de framställer både positiv och negativ kritik mot sina egna verksamheter.

Den föreliggande studien är i analysen inspirerad av hermeneutiken och den hermeneutiska spiralen som beskriver en ständig process bakåt och framåt mellan delarna i materialet och helheten (Kvale & Brinkmann, 2014). Ständigt har slutsatserna kontrollerats i empirin för att minska risken för feltolkningar, något som stärker studiens validitet. Hermeneutiken redogör även för att verkligheten är subjektiv och avhängig betraktarens tolkning, vilket betyder att verkligheten således inte är objektiv, utan relativ och svårtolkad. Den hermeneutiska ansatsen förutsätter att kunskap om omvärlden behöver grunda sig i tolkningar, då det menas vara det enda sättet att nå kunskap om den (Danermark, 2003). Med grund i det finns det därmed inget ”rätt” sätt att förstå verkligheten, varför den behöver tolkas. Vår förförståelse däremot kan påverka våra tolkningar av materialet vilket betyder att det är möjligt att materialet kan tolkas på andra vis. Förförståelsen har därför en påverkan på studiens reliabilitet.

Reliabiliteten påverkas även av respondenterna och intervjuaren. Det kan tänkas att

respondenterna vid ett annat tillfälle skulle svara annorlunda på vissa frågor, men eftersom samtliga respondenter framställt liknande utsagor upplevs risken som minimal. Intervjuarens reliabilitet har försökts minimeras genom att exempelvis inte ställa ledande frågor. Det kan dock inte bortses från att studiens resultat möjligtvis skulle förändras om någon annan var intervjuare, då denne kunde framfört andra följdfrågor. Studien anses ha en hög reliabilitet utifrån att studieprocessens alla moment tydligt och fullständigt beskrivits.