I föregående kapitel visade jag att störningsbegreppet kan användas både inom civil- och straffrätten, men att Polismyndigheten vid sin rättsliga tillämpning sällan rubricerar störningar i bostad som ett ofredande. Detta ger konsekvenser för den som blir störd och den som stör. Jag har identifierat att problem som det finns anledning att föreslå lösningar på.
5.1 Tillämpa begreppet störningar i bostaden inom straffrätten
Störningar i civilrättsligt hänseende och ofredande i straffrättsligt hänseende faller inom samma område. Samma gärningar bedöms och avhandlas i olika domstolar, trots att det civilrättsliga begreppet störning i bostad kan innefatta gärningar som samtidigt kan utgöra ett ofredande. Det finns skäl att likställa begreppet med de handlingar som utlöser ansvar för ofredande. Gärningsrekvisiten i ofredande: hänsynslöst beteende, handgripligen antasta, oljud, skottlossning, stenkastning, som leder till en kännbar fridsstörning bör alltså, när sådana gärningar förövas inom bostaden och mot en granne, benämnas som en straffrättslig störning i bostad. Om begreppet straffrättslig störning i bostad tillämpas som ett gärningsrekvisit så finns inte anledning att ändra lagtexten i 4 kap 7 § BrB. Lagförarbeten och doktrin är tydliga med att det grundläggande syftet med brottet ofredande är att förhindra att någon stör annans frid i hans bostad.70
5.1.1 Brottsrubriceringen i ofredande ändras
Om lagtexten till ofredande ska ändras så finns det skäl att överväga det förslag som Regeringens utredare Gudrun Antemar föreslår i betänkandet SOU 2016:7, Integritet och straffskydd. Där föreslås att brottsrubriceringen för ofredande ändras till följande lydelse: ”Den som agerar hänsynslöst mot någon annan på ett sätt som är ägnat att kränka den andres frid på ett kännbart sätt, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.”71 Brottet föreslås ändras till ett så kallat abstrakt farebrott, vilket innebär att formuleringen ägnat att ska tolkas så att åklagaren inte behöver bevisa att det utsattes frid blivit kränkt, utan att agerandet typiskt sett kan leda till en fridskränkning. Syftet med ändringen är främst att det inte ska vara målsägandens subjektiva uppfattning av kränkningens allvar som är föremål för domstolens bedömning. Istället ska domstolen fokusera på, om själva handlingen, är så allvarlig att den utgör en fridskränkning. Målsägandens uppfattning av kränkningen blir alltså inte utslagsgivande för domstolen vilket den är i dag.72 Vidare föreslår Antemar att ett angrepp på någons rumsliga sfär ska kunna straffas som ofredande. Detta exemplifieras med gärning där någon sliter upp dörren till en toalett eller en dusch där någon befinner sig. Det avgörande blir om någon har ett berättigat intresse av att bli lämnade i fred på den platsen. I avsnitt 1.1, problemformulering, redogörs för ett fall där en man rycker upp dörren hos sin granne och skriker. Förundersökningen lades ned eftersom det inte gick att bevisa gärningsmannen uppsåt till brottet ofredande. Om förslaget till ändrad brottsrubricering redan var införd så skulle det finnas anledning att pröva denna händelse rättsligt. Hade gärningen bedömts som ett angrepp på någons rumsliga sfär? Om brottsrubriceringen ändras, enligt Antemars förslag, så skulle det förmodligen leda till positiva effekter på det dilemma som uppsatsen belyser. Sannolikt skulle fler polisanmälningar om ofredande, i samband med störningar i boendet, leda till åtal eftersom Polismyndigheten inte längre behöver presentera bevis på att gärningen lett till effekten kännbar fridskränkning. Det räcker med att bevisa att en gärning, som typiskt sett kan leda till en fridskränkning, förövats.
71 SOU 2016:7 s. 604.
72 Jämför avsnitt 3.2.3 där det framgår att det hänsynslösa beteendet ska leda till en kännbar fridskränkning, samt kravet på att målsäganden anger brottet till åtal enligt 4 kap 12 § BrB, och på så sätt aktivt medverkar i brottsutredningen.
5.2 Polismyndighetens hantering
Polismyndigheten bör, i större omfattning, inleda förundersökning på ofredande eftersom syftet med brottet är att skydda människors frid i sin bostad. I avsnittet 4.3.1 visas att Polismyndigheten i stor omfattning underlåter att inleda förundersökning med motiveringen att gärningarna som förövats inte ger anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har inträffat. Detta förfarande är enligt min mening en felaktig hantering av rättegångsbalkens regler om förundersökning, samt en felaktig tolkning av ändamålet med lagstiftningen. Brottmålet har som bekant en betydelse för den hyresrättsliga bedömningen, vilket framgår av avsnitt 4.3.2. HovR och hyresnämnder hänvisar ofta till att polispersonal varit på plats eller så åberopas vittnesförhör från polisiära förundersökningar. Det finns alltså en fördel med att Polismyndigheten utreder störningar i bostad eftersom vittnesmål med polispersonal väger tungt i ett hyresmål. En annan fördel är att Polismyndigheten arbetar dygnet runt och kan rycka ut till störningar som förekommer nattetid.
5.3 Domstolsforum
I avsnitt 3.1 framgår att tvister, om uppsägning på grund av störningar i boendet, ska hänskjutas till hyresnämnden, och att besluten i nämnden kan överklagas direkt till HovR. Ett ofredande som leder till åtal tas upp i tingsrätten som första instans vilket leder till slutsatsen att ett beteende så både kan vara en civilrättslig och en straffrättslig störning, behandlas i olika forum. Det finns anledning att föreslå en rättslig förändring av domstolsforum, där tingsrätten är första instans i fall som rör störningar i boendet. Det skulle leda till att hyresavtalets upphörande och brottmålet behandlas samtidigt.
5.4 Sammanfattande reflektioner
Begreppet störning i bostad bör användas inom straffrätten eftersom de gärningar inom civilrätten som leder fram till detta störningsbegrepp, även kan betraktas som ett ofredande. Det krävs sannolikt inte en ny rubricering av brottet ofredande för att täcka in dessa gärningar, eftersom ändamålet med nuvarande kriminalisering är att
skydda människors frid i sin bostad. Om en lagändring ändå ska övervägas så finns det anledning att studera SOU 2016:7, som föreslår att ofredande ändras till ett abstrakt farebrott. Konsekvensen av denna lagändring skulle bli att domstolens fokus flyttas från att styrka att målsäganden blivit utsatt för en kännbar fridstörning och istället tar ställning till om beteendet som förövats typiskt sätt kan utgöra en gärning som leder till en fridsstörning.
Det finns även anledning att föreslå att Polismyndigheten, i större omfattning, inleder förundersökning på anmälningar som rör störningar i boendet. Syftet är att få en mer korrekt tjänstemannahantering av gärningar som på objektiva grunder faktiskt utgör brott.
En gemensam domstolsförhandling där den civilrättsliga störningen behandlas samtidigt som brottet ofredande vore att föredra, eftersom det skulle leda till att utredningsmaterialet och tillhörande vittnesmål även kan användas i den hyresrättsliga bedömningen.