4. RELATIONEN MELLAN FÖRBUD MOT CIVILRÄTTSLIGA STÖRNINGAR
4.3 K ONSEKVENSEN AV ATT STÖRNINGAR I BOENDET KAN HANTERAS RÄTTSLIGT INOM
4.3.1 Hur hanterar Polismyndigheten störningar i boendet och vilka konsekvenser får
I egenskap av polisiär förundersökningsledare är det min övertygelse att de flesta polisanmälningar som rör störningar i boendet läggs ned, med motiveringen att det anmälda inte utgör brott som hör under allmänt åtal, eller att det är fråga om ett civilrättsligt mellanhavande. Så har jag själv blivit lärd och i samtal med kollegor så delar de den uppfattningen. Med anledning härav har jag granskat 18 nedlagda
64 Se 12 kap 42 § 5 st JB angående att hyresrätten inte kan förverkas om det som ligger hyresgästen till last är av ringa betydelse. Se även avsnitt 3.1.3 i denna uppsats om ringa störningar.
polisanmälningar på min enhet som rör störningar i boendet.65 Den vanligaste anmälda störningen rör ljudstörningar i form av hög musik men även bankningar i golv, skrik och svordomar förekommer. Anmälarna vittnar om att störningarna har pågått under lång tid och varit omfattande. Trots detta bedömer Polismyndigheten att det inte rör sig om ett ofredande och underlåter att inleda förundersökning. Med beaktande av mina egna erfarenheter och det faktum att de flesta polisanmälningar läggs ned, förefaller det svårt att få sin anmälan straffrättsligt prövad av domstol.
Det är 23 kap RB som styr besluten om förundersökning. Om det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats, ska förundersökning inledas. Då föreligger det en plikt för Polismyndigheten att inleda förundersökning. Förundersökningsledaren kan underlåta att inleda förundersökning, om det är uppenbart att brottet inte kan utredas.66 Det vanligaste skälet är att det saknas objektiv stödbevisning i form av vittnen till händelsen. Men först ska förundersökningsledaren ta ställning till om det ens föreligger ett brott som hör under allmänt åtal. När det gäller brottet ofredande, finns särskilda åtalsprövningsregler som måste beaktas. Om ofredandet förövas på allmän plats krävs ingen åtalsangivelse från målsäganden, men om brottet istället förövas i hemmet så krävs att målsäganden anger brottet till åtal.67 Förenklat innebär detta att målsägaren måste ge sitt godkännande till, att polisen inleder en förundersökning. Även om åtalsangivelse saknas, kan en åklagare ta ställning till om åtal är påkallat ur allmän synpunkt och driva åtalet utan målsägarens medgivande. Åtalsprövningsreglerna väcker en viktig fråga. Vad är syftet med att målsägaren aktivt måste ge sitt godkännande till att den störande grannen åtalas? En slutsats är att man måste tåla mer i sitt hem, än vad man behöver göra på allmän plats. Jag påstår att dessa regler även påverkar den polisiära förundersökningsledaren i sitt beslut. Det ligger nära till hands att tro att, om brottet ofredande förövas i hemmet så höjs kraven på ”substans” i anmälan. Det ska verkligen röra sig om omfattade störningar för att en förundersökning ska inledas. Om det är ett litet antal fall som rör störningar i boendet som genomgår en straffrättslig prövning, kommer det
65 Se bilaga 1.
66 23 kap 1 § RB.
67 Se 4 kap 12 § BrB. ”(O)fredande som inte förövas på allmän plats”…”får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.”
påverka praxis på ett negativt sätt. Avsaknaden av praxis skapar en osäkerhet såväl bland polisiära förundersökningsledare som de grannar som är utsatta för störningar.
Vem ska då agera för att komma tillrätta med störningar i bostaden som både kan betraktas som civilrättsliga och straffrättsliga? Så länge den utsatte väljer den civilrättsliga vägen, så har denne störst chans att nå framgång. Det finns en stor mängd hyresmål som ger vägledning i vilken typ av störning som inte ska tålas. Samtidigt finns få straffrättsliga rättsfall på samma område. Polismyndighetens ovilja att inleda förundersökning på brottet ofredande, gör att det inte finns särskilt mycket praxis att studera.68 Om utgångspunkten är att det finns ett samband mellan antalet redovisade förundersökningar till åklagaren, och lagförda individer, skulle sannolikt resultatet blir fler lagförda om Polismyndigheten inledde förundersökning i större utsträckning. Om polisen inte utreder ett brott, kan åklagaren inte heller väcka åtal. Men är det önskvärt att fler lagförs för ofredande efter att gjort sig skyldig till en straffrättslig störning? Det som sker då är att hyresgästen döms till dagsböter och skiljs från sin lägenhet. Hur går det ihop med förbudet mot dubbelbestraffning i artikel 4 i protokoll nr 7 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna? Frågan om dubbelbestraffning utvecklas närmare nedan i avsnitt 4.3.3. Om hyresavtalets upphörande och ofredandet behandlas vid samma domstolsförhandling så hade det förmodligen lett till positiva effekter på samhällsekonomin. Det allmänna hade endast betalat för en förhandling och parterna i målet hade endast behövt inställa sig till en förhandling. I dag är det inte möjligt, eftersom hyresnämnden inte behandlar brottmål. Det finns skäl som talar för att Tingsrätten är första instans i samtliga hyresmål, som rör störningar i boendet, eftersom de flesta civilrättsliga störningar även kan bedömas som ofredande.
Polismyndigheten skulle kunna agera för att få störningen att omedelbart upphöra. Polismyndigheten är den myndighet vars främsta uppgift är att verka brottsförebyggande. Poliser som beordras till hyreshus på grund av störningar ger ofta en tillsägelse till den störande hyresgästen. Polisen anmodar den störande
68 År 2014 anmäldes 57529 ofredanden till polis, tull, åklagare eller Ekobrottsmyndigheten, varav 1821 personer lagfördes, vilket motsvarar tre procent. SOU 2016:7 sid. 349-350.
hyresgästen att upphöra med oljudet och återrapporterar till kommunikationscentralen att det skett en ”medling” mellan parterna. Grannen som blir störd hänvisas till hyresvärden och den lokala störningsjouren eftersom många poliser, enligt min erfarenhet, anser att störningar i boendet är en fråga för civilrätten. Tillsägelsen borde istället vila på 2 § 1 pt Polislagen (SFS 1984:387) som stadgar att det hör till polisens uppgift att förebygga och förhindra brottslig verksamhet. Poliserna anmodar då den störande hyresgästen i syfte att förhindra att denne gör sig skyldig till brottet ofredande, om denne fortsätter störa. En sådan tillsägelse bör alltså kunna ske inom ramen för det brottsförebyggande arbetet. Poliser har rätt att ingripa mot den som stör den allmänna ordningen enligt 13 § PolisL, men detta lagrum är inte tillämpligt här eftersom händelser inom ett hyreshus inte faller inom ramen den allmänna ordningen. Bostaden är inte allmän utan privat.
Enligt min mening är ett agerande mot störningar i boendet en polisiär uppgift. Min uppfattning grundar sig på följande:
1. Flera typfall av civilrättsliga störningar i boendet kan betraktas som ett ofredande.
2. Det är polisens uppgift att arbeta brottsförebyggande och förhindra att brott förövas. En tillsägelse kan därför förhindra brottslighet.
3. Om polispersonal kommer till fastigheten och dokumenterar störningen, så ger det ett visst bevisvärde i ett framtida hyresmål. En polisutredning har betydelse för den civilrättsliga bedömningen vilket utvecklas närmare i avsnitt 4.3.2.
Sammanfattningsvis anser jag att Polismyndigheten inte bara bör agera mot störningar i boendet, utan också har lagstöd för att omedelbart få störningen att upphöra. Polismyndighetens tjänstemän bör ändra uppfattning om störningar i boendet och i större utsträckning agera när störningen sker, samt utreda händelsen inom ramen för en förundersökning om ofredande. En annan viktig slutsats är, att i dag är det endast den civilrättsliga vägen som med säkerhet får störningen att slutligen upphöra. Om den störande hyresgästen blir tvingad att flytta så upphör störningen. I det fall grannen endast vänder sig till polisen, kanske en radiobil skickas till platsen. Under förutsättning att störningen är pågående, talar polisen
den störande hyresgästen till rätta. Om poliserna väljer att upprätta en polisanmälan, kan det leda till en fällande dom i förlängningen. På kort sikt kan en polisanmälan hjälpa, eftersom störningen sannolikt upphör just då, men för att den permanent ska upphöra krävs en flytt av den störande hyresgästen.