6. Intervjuresultat och analys
6.4 Den kollegiala praktiken
6.4.5 De svenska lärarnas uppfattningar
Det kollegiala samtalet Det kollegiala samtalet Det kollegiala samtalet
De svenska lärarna är samstämmiga i sin uppfattning att HLP påverkar den kollegiala diskussionen. Allra tydligast i sin uppfattning är Linda som uttrycker sig på följande sätt:
Jag tycker det är jättepositivt för att det bidrar till att vi diskuterar stoff i kursen. Det bidrar till att vi diskuterar bedömning, det bidrar till att vi diskuterar likheter och skillnader mellan programmen, att vi sambedömer, så jag tycker att det är jätteviktigt för vår ämnesgrupp faktiskt. Men det skulle lika gärna kunna vara ett gemensamt projekt till exempel som vi jobbar med, så det behöver inte vara ett prov i den här bemärkelsen.
Flera av lärarna betonar vikten av att HLP utgör något konkret att utgå ifrån i den kollegiala diskussionen. Det finns dock skillnader mellan lärarna vad i HLP som ligger till grund för diskussionen. Peter uppfattar att diskussionen huvudsakligen kretsar kring provfrågornas innehåll och utformning, medan David uppfattar att diskussionen framför allt handlar om hur provresultaten ska användas.
Det kollegiala samarbetet Det kollegiala samarbetet Det kollegiala samarbetet Det kollegiala samarbetet
Monika uppfattar att HLP har lett till en ökad benägenhet att diskutera bedömning och att ta hjälp av varandra i bedömningsfrågor. Hon tycker sig kunna uppfatta en ökad medvetenhet och benägenhet att lyfta fram bedömningsfrågor i ljuset. Monika betonar i högre grad än Linda det kollegiala samarbetet framför det kollegiala samtalet.
Vi byter prov med varandra och sen försöker vi vara väldigt noga med att vi rättar helt enligt facit. Det måste man ju göra för att det är minst lika viktigt med en likvärdig bedömning som att de har samma frågor. Där hade vi till en början lite problem, men jag tror att det har blivit bättre. Att vi liksom verkligen rättar efter facit och inte ger poäng för något som inte står i facit, då blir det ju helt fel. Sen så byter vi och tittar vi lite grann på hur vi har rättat samma fråga. Man frågor någon kollega om de tycker att detta är en ok rättning.
Monika beskriver att den kollegiala sambedömningen i samband med HLP i viss utsträckning är systematiserad. De byter prov med varandra och de diskuterar huruvida bedömningen ligger i linje med bedömningskriterierna eller inte. Interreliabiliteten är viktig för Monika, värderingen av elevernas provsvar får inte bli godtycklig.
Sammanfattning Sammanfattning Sammanfattning Sammanfattning
Mina empiriska resultat visar att de svenska lärarna uppfattar att HLP påverkar den kollegiala praktiken i hög utsträckning. Det finns en samstämmighet i utsagorna i det avseende att HLP har stimulerat en diskussion om likvärdighet. Provet har utgjort ett viktigt diskussionsunderlag och en katalysator för det ämnesdidaktiska samarbetet inom det egna ämneslaget och mellan skolorna i regionen. Några av lärarna betonar att det är samsynen gällande innehåll som dominerar samtalen, medan andra hävdar att det snarare är likvärdigheten i bedömning som ligger till grund för den kollegiala diskussionen.
6.4.6 Resultatdiskussion
De svenska lärarna är samstämmiga i sina uppfattningar att HLP påverkar deras kollegiala praktik i hög utsträckning. Interaktionen mellan kollegorna ökar. Lärarnas utsagor ger en bild av att det finns ett likvärdighetsproblem i den svenska gymnasieskolan och att HLP är ett instrument som har tillkommit för att komma till rätta med problematiken. De finländska lärarna är inte lika samstämmiga i sina uppfattningar, men de flesta uppfattar att ÄRP har en förhållandevis svag påverkanseffekt på deras kollegiala praktik. Det samtal om likvärdighet som framkommer i de svenska lärarnas utsagor återfinns inte hos de finländska lärarna.
HLP tycks ha en högre processkvalitet än ÄRP. De svenska lärarna uppfattar och uppskattar provet som ett levande diskussionsunderlag i de kollegiala samtalen. Det finns många aspekter som kan kasta ljus över provets processkvalitet, något som kommer att belysas senare i den komparativa analysen. En grundläggande aspekt är dock att kollegiala samtal speglar ett behov. De svenska lärarna ger uttryck för ett behov av en diskussion med koppling till likvärdighet. I min slutdiskussion kommer jag att utveckla mina tankar kring likvärdighetsproblematiken i Sverige, men jag vill redan i detta sammanhang lyfta fram några aspekter med koppling till den kollegiala praktiken.
De resultat som framkommer ovan kan med fördel ställas mot de resultat som framkommer i en studie av Letitia Fickel. Hennes studie beskriver ett ämneslag i Kentucky. Det är ett väl fungerande ämneslag med en samsyn kring syftet med historieundervisningen. I studien framkommer att de kollegiala samtalen och samarbetet initialt intensifierades i samband med att nya standards och ett nytt externt prov implementerades i Kentucky. Den intensifierade kollegiala praktiken medförde bland annat att historielärarna samordnade stoffurvalet i högre utsträckning än tidigare och att lärarna utarbetade en helt ny kurs för att deras elever skulle komma bättre förberedda till provet. De första åren efter implementeringen visade eleverna goda resultat och kollegiets arbetssätt bekräftades. Sedan sker en markant försämring av elevernas provresultat och då förändrades kollegiets strategi. Fokus flyttas från standards till provresultat; från undervisningspraktiken till bedömningspraktiken, vilket bland annat medförde att lärarna i högre utsträckning än tidigare började samtala och samarbeta om hur provfrågor skulle konstrueras och hur provsvarens kvalitet skulle mätas. Huvudfrågan blev hur man skulle lära eleverna att svara på de
frågor som man trodde att provet skulle bestå av. Det handlade om att vänja eleverna vid en viss typ av frågor och i förlängningen om en utveckling mot konformitet gällande värdering.150
Fickels studie visar externalitetsfasens betydelse för hur den kollegiala praktiken påverkas. Den kollegiala interaktionen intensifierades i samband med att ett externt prov initierades. I en jämförelse med de svenska lärarna reaktioner gällande HLP framkommer dock en intressant skillnad. De svenska lärarnas samtal och samarbeten handlar om likvärdighet medan de amerikanska lärarnas samtal och samarbeten handlar om alignment.151
I det förra fallet blir följden en öppen och mer förutsättningslös diskussion eftersom det inte i finns någon given extern referenspunkt att förhålla sig till. I det senare fallet handlar det om att förhålla sig till eller anpassa sig till en given extern referenspunkt. Ett problem i detta sammanhang är om det uppstår en oklarhet vilken referenspunkt som gäller. Är det alignment i förhållande till provet eller alignment i förhållande till kursplanen? Om det finns en bristande överensstämmelse mellan dessa båda styrdokument indikerar Fickels studie att provet har en högre relevans och därmed får tolkningsföreträde.
Avslutningsvis tycker jag mig kunna dra två slutsatser av generell natur med koppling till den kollegiala praktiken. En första slutsats är att kollegiala samtal och samarbeten styrs av olika slags problem eller behov. I Sverige tycks professionen, i det här fallet representerad av de skånska historielärarna, uppfatta likvärdigheten som ett problem, vilket har skapat ett behov av kollegiala samtal och samarbeten. Problemet formulerades underifrån. I USA skapar de externa provbeställarna genom implementeringen av proven ett problem. Problemet kommer uppifrån. I Finland är situationen en annan. Höga resultat i de internationella jämförelserna och avsaknaden av den likvärdighetsproblematik som präglar den svenska situationen gör att diskussionen kring externa prov i Finland inte får samma problemfokusering som i Sverige och USA. Provet blir i en
150 Letitia Fickel 2006, s. 75–100.
151 Alignment är ett begrepp som har blivit allt vanligare i litteraturen kring
bedömning. Jag kommer i linje med Don Zancanella att använda begreppet alignment för att beskriva graden av överensstämmelsen mellan
styrdokumentens didaktiska budskap och lärarens didaktiska verksamhet. Se Don Zancanella 1992, s. 292–294.
mening odramatiskt eftersom det i nuläget inte har någon tydlig problemlösande eller problemskapande funktion.
En annan slutsats är att externa prov skapar förutsättningar för likvärdighet, inte bara kollegialt inom ett ämneslag, utan i förlängningen även inom professionen i stort. Samsyn tenderar att premiera bredd framför djup. Kollegiala samtal och samarbeten med ett externt prov som ett normativt styrinstrument eller diskussionsunderlag kan leda till en ökad likvärdighet, men det kan även leda till ökad konformitet.
Tankarna kring dessa båda slutsatser kommer jag att fördjupa i den avslutande diskussionen.