EN INTRODUKTION
Jämfört med debatten om Den Svenska Historien hamnar andra didaktiska frågor i förgrunden när debatten om Kristian Berg och Historiska museet under 2000-talets första halva behandlas. I fråga om historieskrivningens karaktär och frågan om nutida och instrumentella ambitioner i utställningarna kretsade debatten både tydligare och djupare kring utställningarna som konstruktioner eller rekonstruktioner. Detta fick i sin tur bäring på temat kring synen på museibesökarna, som framträdde mer explicit i denna debatt. De didaktiska grundfrågorna till vem (synen på museibesökarna) och hur (forskningens, konstruktioners och instrumentella ambitioners plats i utställningarna) betonades. Frågorna om vad och varför framstår som mer nedtonade, förutom i de stora frågor som just omnämndes som exempel på hur-relaterade frågor. Kapitlet inleds med en redogörelse för några inledande debattinlägg. Därefter presenteras debatten efter de teman som vi efter kapitel tre och fyra nu är bekanta med.
142
Debattens kontext
Ulf Erik Hagberg var chef för Historiska museet 1988–1997. Under hans tid som chef var det snarast den i förra kapitlet behandlade utställnings- satsningen Den Svenska Historien och inrättandet av det så kallade Guldrummet som blev mest uppmärksammat medialt.400 Hagberg efterträddes 1997 av Jane
Cederqvist, vars uppdrag präglades av uppdraget att effektivisera i organisa- tionen, inte minst i samband med att museet 1998 skiljdes från Riks- antikvarieämbetet.401 Cederqvist hamnade visserligen i det mediala rampljuset
i samband med utställningen Soft Core men det var först i oktober 1999 när Kristian Berg tillträdde som chef, som en period inleddes då Historiska museet kom att ta betydligt större plats i den offentliga debatten än tidigare.
Kristian Berg hade arbetat som departementsråd i Kulturdepartementet och som förste antikvarie vid Jämtlands länsmuseum när han rekryterades till Historiska museet. Verksamheten kom att förändras mycket under den nya styrelsens och Kristian Bergs ledning, vilket blev mycket omdebatterat i offentligheten. Debatten kom till viss del att behandla Berg som person, men framförallt anknöt den till bredare frågor om vilken verksamhet, särskilt publik sådan, som Historiska museet borde ägna sig åt.
Debatten kring Kristian Berg fördes inte i något vakuum. Han noterade själv att de många frågorna om vad och vem museerna är till för, vad museernas uppdrag är och vad detta baserades på, formulerades gång på gång. Enligt Berg var frågorna möjligen viktigare att ställa i Sverige än i andra länder, ”eftersom regering och riksdag inte på många år formulerat ett tydligt musei- politiskt mandat. Istället har museerna med knappa resurser fått söka sina egna vägar.”402 Helt utan styrning hade museet dock inte varit. Organisatoriska
förändringar hade påverkat verksamheten. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) hade tagit över en del av Historiska museets uppgifter. Justeringar av personal- sammansättningen gjordes med hänvisning till museets nya uppdrag. Berg åter- kom också till att han ansåg sig ha riksdagens stöd i förändringsarbetet.403
400 Museets fasta utställning för guld-, silver- och ädelstensfynd som sedan 1994
återfinns i museets källarplan.
401 Hegardt, Johan, ”’Ett museum skall irritera’. Historiska museet satt i dess
politiska sammanhang”, KVHAA Årsbok 2012, Stockholm, 2012, s. 196f.
402 Berg, Kristian, ”Museerna och diagnosen”, Meta: Medeltidsarkeologisk Tidskrift,
2002:3, s. 6.
403 Se till exempel Söderholm, Carolina, ”Historiska museet – med ansvar för
historien”, Populär Historia, 2002-04-18 och Berg, Kristian, ”Vi vill skapa en samtidsrelation”, Svenska Dagbladet, 2002-12-22.
”Vi vill skapa en samtidsrelation”
143
Den offentliga debatten om förändringsarbetet under Kristian Bergs ledning pågick under lång tid, men hettade till vid fyra tillfällen. Det första var då två styrelsemedlemmar i början av 2001 hoppade av sitt uppdrag i protest mot nyordningen. Det andra tillfället var i december 2002 då nio anställda sades upp från Historiska museet med motiveringen att arbetsuppgifter saknades för fyra drifts- och museitekniker och fem arkeologer, specialiserade på järnålder och medeltid. Uppsägningarna sammanföll med att andra kompetenser knöts till museet, vilket gjorde detta till en symboliskt viktig fråga. Enligt musei- ledningen hade uppsägningarna och anställningarna inte med varandra att göra. En tredje gång debatten blossade upp var i samband med installationen
Snövit och sanningens vansinne, som ingick i utställningen Making Differences. I
samband med en folkmordskonferens i Stockholm förhandsvisades utställ- ningen den 16 januari 2004. I Snövit och sanningens vansinne hade en bild av en palestinsk självmordsbombare, enligt kritiker porträtterad i alltför positiv dager, satts ut på en flotte i en blodrödfärgad bassäng. Den israeliske ambassadören Zvi Mazel saboterade installationen genom att dra ut sladden till belysningen och kasta densamma i bassängen. Förutom att sabotaget renderade Mazel Konceptmuseet i Rydboholms konceptkonstpris 2004 fick händelsen enormt mediegenomslag.404 Rapporteringen i medierna just vid händelsen handlade
främst om konstens gränser. För Historiska museets vidkommande blev händelsen dock en symbol för diskussionen kring museets utställningsideal genom satsningen på att lyfta in samtidshistoriskt brännande ämnen i utställ- ningarna. Debatten nådde långt utanför traditionella museidebattkretsar. Under Kristian Bergs sista år som chef refererade många tillbaka till händelsen – som nådde ryktbarhet hos långt fler än museets traditionella besökare – i debatt- inlägg som handlade om Historiska museets inriktning och uppgift i stort. Åter- igen ställdes frågor kring museets inriktning.
I praktiken hade debatten från 2001 och årsskiftet 2002/2003 aldrig riktigt lagt sig. Striden kvarstod kring samtidens, konstens och forskningens plats på Historiska museet, liksom skilda synsätt på museets besökare. Händelsen kring
404 Ur motiveringen står att läsa att ”’Från ljus till mörker’ är en performance som
genomfördes med stor konstnärlig talang av Zvi Mazel. Hans gestaltning av despoten som inte tolererar konstnärliga uttryck som inte stämmer överens med hans egna åsikter, hans arroganta erövring av scenen, där han med bestämda steg går fram till konstverket ”Snövit och sanningens vansinne” för att dra ut kontakterna till strålkastarna för att skänka mörker över konstverket påminner med skrämmande noggrannhet om diktaturernas stöveltramp mot den fria konsten. Utan tvekan det mest betydande performance i Sverige under det gångna året.” Se ”Konceptkonstpriset 2004”, Konceptmuseet i Rydboholm.
144
Snövit och sanningens vansinne blev en symbol för Kristian Bergs nyordning och
återkom som referens i debattinlägg långt efter händelsen. Debatten fick ny fart 2004 i samband med ytterligare uppsägningar och i samband med en intervju med Kristian Berg i Vetenskapsmagasinet i slutet av 2004.405 Sommaren 2005
avgick han som chef för Historiska museet. Debatten kom och gick under perioden, men då det var liknande teman som aktualiserades i inläggen behandlas debatterna här tillsammans i ett tematiskt kapitel. De satte avtryck i verksamheten som går att spåra även i dagens verksamhet, vilket vi återkommer till i det avslutande kapitlet.