Historiska museet är Sveriges centrala museum för svensk arkeologi och äldre historia fram till Gustav Vasas makttillträde, samt för kyrkohistoria in i medel- tiden, till 1500-talets mitt. Museet inrättades som institution 1837 genom att Bror Emil Hildebrand tillträdde som riksantikvarie. Samlingarna, den så kallade antikvitetssamlingen, hade dock börjat byggas upp redan under 1500-talet, om än i modest omfattning. Den framstod snarast som en kuriosasamling. Under Hildebrand blev Historiska museet och Kungliga myntkabinettet moderna centralmuseer med vetenskaplig inriktning. En organisation för kulturminnes- vård skapades vid samma tid.98
96 Karlsson, Klas-Göran, Europeiska möten med historien. Historiekulturella
perspektiv på andra världskriget, förintelsen och den kommunistiska terrorn, Stockholm, 2010, s. 86f.
97 Wiklund, Martin, ”Förord”, Jörn Rüsen, Berättande och förnuft. Historie-
teoretiska texter, Göteborg, 2004, s. 23.
98 Svanberg, Fredrik, ”Samlingar och samlande på Historiska museet”, KVHAA
60
Samlingarna visades från 1847 i Ridderstolpska huset vid Skeppsbron. Redan 1845 hade dock riksdagen beslutat om byggande av ett nytt National- museum, vilket stod klart 1866. Historiska museet inplacerades i National- museets bottenvåning, där även konst från olika tidsperioder visades. Trånga lokaler väckte diskussioner kring alternativa byggnader. Bland annat disku- terades om Historiska museet kunde dela lokaler med Nordiska museet, som hade fått en modern museibyggnad 1907. Dåvarande riksantikvarien Hans Hildebrand var kritisk till en sådan lösning. Han föredrog en nybyggnation, vilken dock lät vänta på sig. 1919 omfördelades ansvaret för statens historiska samlingar och den nuvarande ordningen skapades med Historiska museets ansvar för forntid och medeltid till 1520, där Nordiska museets ansvar tar vid.99
Uppdelningen mellan olika museer för Sveriges historia gör Historiska museets namn något missvisande, då stora delar av verksamheten snarare rör arkeologisk än historisk tid.100 Liknande namnproblem finns dock för såväl
Nordiska museet, som främst omfattar den del av Sveriges historia som Historiska museet inte omfattar och Nationalmuseum, som huvudsakligen är ett konsthistoriskt museum.
Under 1920-talet beslutades att Historiska museet skulle få nya lokaler. Vid denna tid rådde ekonomisk kris, med sociala spänningar och konflikter. Arkeologen Johan Hegardt har (med hänvisning till Nina Witoszek) visat att det nya Historiska museet kan kopplas samman med etablerandet av Folkhemssverige, där den nationella självbilden av Sverige som ett gott, rationellt, kompromissande samhälle byggt kring konsensus underblåstes. Utställningarna byggde i högre grad än tidigare på svenskhet och sociala framsteg.101
Historiska museet flyttade in i den nuvarande huvudbyggnaden vid Narvavägen i Stockholm i slutet av 1930-talet, men under andra världskriget var
99 Nordisk Familjebok, Stockholm, 1917, sökord: Statens historiska museum. Se
även Hegardt, Johan, ”Introduction”, Johan Hegardt (ed.), The Museum Beyond the Nation, Stockholm, 2012, för upplysningar om museets historia.
100 Museet fick sitt namn på grund av att Bror Emil Hildebrand ville utveckla museet
till just ett historiskt museum, men fördelningen mellan Historiska museet och Nordiska museet från 1919 bröt mot denna vilja.
101 Hegardt, Johan, ”Narrating a (New) Nation? Temporary exhibitions at the
Museum of National Antiquities in Stockholm, Sweden between 1990 and 2009”, Dominique Poulot, Felicity Bodenstein & José María Lanzarote Guiral (ed.), Great Narratives of the Past Traditions and Revisions in National Museums. Conference Proceedings from EuNaMus, European National Museums: Identity Politics, the Uses of the Past and the European Citizen, Paris 28 June – 1 July & 25–26 November 2011, EuNaMus Report no 4, 2012, s. 493f.
Historiska museet i historiekulturen
61
museet stängt och många av museets föremål förvarades på diverse säkra platser, istället för på museet. Det nya museet kom att invigas först i april 1943 genom utställningen Tiotusen år i Sverige, som var tänkt som en tillfällig utställning, men som i justerad form kom att stå kvar till 2002.102 Vid tiden för
invigningen fanns även Vitterhetsakademien och Myntkabinettet i huset, men idag omfattar Historiska museet hela byggnaden.
Genom flytten till den nya byggnaden förändrades också synen på utställning, samling och forskning. Fredrik Svanberg har beskrivit hur dessa delar av museiverksamheten i princip var samma sak under tiden i Nationalmu- seums lokaler, även om en viss utglesning av föremål i utställningarna gjordes med tiden:103 ”I början fanns inga magasin utan hela samlingen var
utställd. Museets guideböcker kallades långt fram under 1900-talet för ’en guide till samlingarna’, dvs. samling och utställning var detsamma både idémässigt och i praktiken.”104 I de nya lokalerna blev utställningarna luftigare till sin
karaktär. Till större lokalförändringar under de senaste decennierna hör skapandet av det så kallade Guldrummet som invigdes 1994 och som tjänar som en skattkammare för museets guld- och silversamling från forntid och medeltid. Samlingen hade fram till rummets invigning inte kunnat visas på ett säkerhetsmässigt tillfredsställande sätt.
Frågan om Riksantikvarieämbetets relation till Historiska museet omdebatterades redan på 1960-talet. Vitterhetsakademien avskildes från Riksantikvarieämbetet genom en omorganisation 1975. Myndigheten Statens historiska museer bildades i sin tur 1998, vilket organisatoriskt separerade Historiska museet (och övriga delar av Statens historiska museer) från Riksantikvarieämbetet. Genom förändringen gavs Historiska museet ökat utrymme att fokusera på den konkreta museiverksamheten och att profilera sig självständigt, medan Riksantikvarieämbetet gavs ett mer renodlat myndighets-
102 Hegardt, Johan, ”Narrating a (New) Nation? Temporary exhibitions at the
Museum of National Antiquities in Stockholm, Sweden between 1990 and 2009”, Dominique Poulot, Felicity Bodenstein & José María Lanzarote Guiral (ed.), Great Narratives of the Past Traditions and Revisions in National Museums. Conference Proceedings from EuNaMus, European National Museums: Identity Politics, the Uses of the Past and the European Citizen, Paris 28 June – 1 July & 25–26 November 2011, EuNaMus Report no 4, 2012, s. 493. Notera att den första utställningen i det nya museet var Folk och Försvar, 1941, medan Tiotusen år i Sverige var den första med tydligt arkeologisk/historisk inriktning.
103 Svanberg, Fredrik, ”Samlingar och samlande på Historiska museet”, KVHAA
Årsbok, 2012, Stockholm, 2012, s. 206.
62
uppdrag med fokus på strategiska, kontrollerande, uppföljande och utvärderande uppgifter.105
Banden mellan Historiska museet och Riksantikvarieämbetet är i praktiken fortfarande starka. Som ansvarsmuseum106 för svensk arkeologi ska
Historiska museets register omfatta samtliga fornfynd från utgrävningar i landet. De många byggnadsprojekten från 1960-talet och framåt har tillfört museet föremål i en accelererande fart, vilket ställer höga krav på hanteringen av dessa föremål. Myndigheten Statens historiska museer (SHMM), i vilken Myntkabinettet och Tumba bruksmuseum även ingår, har i övrigt till uppgift att ”bevara och förmedla kulturarvet samt ge perspektiv på samhällsutvecklingen och samtiden. [...] Myndigheten ska verka för ett ökat intresse för och en ökad kunskap om äldre tiders historia och kultur i Sverige, den svenska penning- och finanshistorien samt medaljkonsten.”107
Avskiljandet från först Vitterhetsakademien och sedan Riksantikvarie- ämbetet har varit en lång process som i sig innehåller källor till konflikter kring museets inriktning. Denna process bildar en fond till den här avhandlingens mer offentligt förda debatter.