Anledningen till att vi bad våra informanter att definiera begreppet kultur var för att vi ville ha en klar bild av vad våra intervjupersoner menar när de pratar om kultur. Genom detta kunde vi sedan bättre förstå vad våra informanter menade med sina olika exempel.
Våra intervjupersoner är ganska överens om att kultur är ett sätt att leva men att det även kan vara ens nationella tillhörighet, etnicitet, religion eller geografi. En intervjuperson menar att det är de symboler och attribut som man har omkring sig som gör att man kan kalla sig för t ex svensk men kultur behöver inte vara
landspecifikt. Kultur är något som man både kan ha och vara. En intervjuperson menar att kultur är religion, det handlar om att vara troende och att följa de regler som finns i en religion. För att vara en god människa måste man vara en god troende, oavsett religion.
”Kultur är religion för mig. Kultur är att vara en god troende. Jag är muslim, troende och jag tror på gud och tycker om gud. Svenskar tror inte på gud, de tror på ingenting, bara alkohol och pengar.”
Detta menar McGarty, Yzerbyt & Spears (2002) är första principen när vi ska börja förstå vad stereotyper är. De menar att stereotyper hjälper till att förstå skillnaderna mellan den egna gruppen och en annan.
Princip två är när vi använder stereotyper som energisparande fenomen. En intervjuperson säger
”Jag tycker inte om svenskar längre. Jag umgås inte med svenskar längre för jag tycker inte om dem. De är otrevliga.”
Detta är ett sätt att förstå omvärlden och att dela in människor i grupper för att på så sätt spara energi.
Den tredje principen går ut på att vi använder stereotyper för att förutsäga en annan grupp människors beteende. En intervjuperson menar att han inte har mycket kontakt med svenskar.
”Svenskar tycker inte om mig. Jag har ingen kontakt med dem för de tycker inte om mig. De är falska och komplicerade och jag förstår dem inte.”
Ingen av våra intervjupersoner säger att de känner sig som svenskar men för en del har kontrasterna mellan hemkulturen och kulturen de har mött i det svenska samhället inte varit så stora och för andra har skillnaderna varit enorma. En intervjuperson menar att han känner sig ännu mer segregerad från Sverige och svenskarna nu är han gjorde innan 11 september, 2001. Efter 11 september tycker intervjupersonen att inställningen till invandrare har förändrats, speciellt om man har ett arabiskt utseende, han menar att många svenskar idag tror att alla
invandrare är extremister och han menar att det är svårt att få respekt från svenskarna fast han själv visar svenskar respekt.
Secord & Backman (1974) menar att en stereotyps uppkomst kan grundas i frustration och att man väljer en syndabock dit alla negativa känslor riktas. En av våra intervjupersoner berättar att han har råkat ut för flera incidenter där han har blivit utsedd till syndabock av svenskar och han menar att anledningen till att han inte trivs i Sverige är på grund av det bemötande han har fått här. Han säger i intervjun att det är hans ursprung och utseendet som gör att han blir orättvist bedömd och han riktar sin frustration mot Sverige och svenskarna.
En av våra intervjupersoner råkade på syndabockstänkandet i mötet med en arbetskamrat. Han berättar att en av hans kollegor började reta honom efter 11 september och menade att informanten i egenskap av muslim också är en terrorist. Arbetskamratens osäkerhet över situationen i världen kom ut som mobbing av en annan människa vilket i sin tur ledde till att intervjupersonen skapade fler negativa bilder av svenskarna.
”Det var en tjej som tjatade på mig och retade mig extra mycket hela tiden. Hon
kallade mig för Bin Ladin. Hon brukade säga åt andra att låta mig lyfta lådorna istället. När jag försökte prata med henne så bara skrattade hon åt mig. Hon skrattade åt min tro på gud. Jag tycker inte om svenskar”.
Detta stämmer in i Secord & Backmans (1974) teori om att syndabockstänkandet oftast riktas mot minoriteter. Adorno m fl (1950) menar att denna typ av tänkande kan grundas i t ex barndomen och kan ofta vara resultatet av en auktoritär
uppfostran. Hinton (2003) skriver också om att vårt sätt att tänka kan skapa stora skillnader mellan ”dem” och ”vi”. Intervjupersonens arbetskamrat delade in alla invandrare med arabiskt utseende i en grupp – terrorister och alla svenskar i en annan – de goda. Kollegan dömde alla med samma typ av utseende och menade att de var sämre än ”vi” och försökte framställa sin egen grupp som mycket bättre än alla andra. Hinton (2003) menar att vissa skapar stereotyper utifrån att de
kategoriserar andra människor då de försöker framhålla en positiv syn på den egna gruppen.
Dessa situationer kan leda till att segregerade grupper skapar sig egna sanningar om majoritetsbefolkningen och risken finns att dessa föreställningar förs vidare till de yngre generationerna och på så vis fortsätter stereotyperna att frodas. (Otterbeck, 2000)
En av våra intervjupersoner menar också att samhället har förändrats mycket efter 11 september, 2001.
” När vi kom hit, i början så tyckte jag inte att mitt utseende spelade så stor roll men nu gör det. Det är så negativt, muslim, arab, vi drabbas mest av alla invandrare.”
Alla intervjupersoner är överens om att utseendet har stor betydelse för integrationen i Sverige. Om man är ljus och ser mer skandinavisk ut då är det lättare att integreras medan det är svårare om man har ett typiskt arabiskt utseende och ett utländskt namn. Våra intervjupersoner menar att det är lättare när namnet är mer internationellt och alla kan uttala det.
”Jag tycker absolut att mitt skandinaviska utseende och mitt internationella förnamn påverkar hur svenskar ser på mig. När vi läste svenska på ITK-
programmet (svenska för invandrarungdomar, författarnas kommentar) var vi ca 25 st från Bosnien i en rätt liten gymnasieskola där det inte fanns många
invandrare. Mina kompisar som var mörkare var också bosnier och de fick rasistiska och nazistiska hotbrev från svenska elever. Det har inte jag fått. Det tycker jag visar på att mitt utseende spelar roll.”