Resultatet visar att gården uppfattas kunna utvecklas. Skogen uppfattas som estetiskt undermålig och behöver kompletteras med varierande vegetation, fler färger och pynt. Resultatet överensstämmer med den studie som beskrivs av Waters och Maynard (2010) som konstaterade att naturliga miljöer behöver innehålla varierande vegetation och löst naturmaterial. Även Nedovic och Morrisey (2013) förespråkar en gård med olika lukter och texturer. Barnen uttryckte en önskan om mer variation genom att introducera mer blommor, fler färger och dekorerade träd. I denna studie sågs gården inte som estetiskt tilltalande, däremot menar Nedovic och Morrisey (2013) att detaljer ger barnen något att fokusera på. Fler detaljer gör en gård mer innehållsrik samtidigt som den blir mer tilltalande att titta på.
Gården uppfattas som inadekvat eftersom den inte är fysiskt utmanande, inte ger de fart- och höjdupplevelser som barnen önskar, innehåller tomma ytor som inte fyller någon funktion samt att gårdens fasta lekredskap inte är föränderliga och anpassningsbara efterhand som barnen blir större. Resultatet stämmer överens med Engdahl och Ärlemalm-Hagsérs (2011) studie som fann att barn uppskattar utmanande miljöer. Dessutom kom Little och Eager (2010) fram till att fart- och höjdupplevelser är uppskattade av barn och även det stämmer överens med resultatet i denna studie. Little och Eager (2010) beskriver höjdupplevelser positivt risktagande och International School Grounds Alliance (2017) instämmer att risktagande är fördelaktigt i barns utveckling av psykiska, sociala och fysiska förmågor. Med utgångspunkt i den forskning som presenteras av International School Grounds Alliance (2017) och barns uppfattningar om att gården inte erbjuder tillräckliga utmaningar samt höjd- och fartupplevelser, kan gårdar på förskolor med fördel utvecklas för att innehålla fler lekredskap som tillgodoser de behoven. Utöver det uppfattade barnen de fasta lekredskapen som statiska och oföränderliga. De var inte anpassade till de äldre barnens storlek och utveckling, vilket är i linje med Nel, Joubert och Hartell (2017) som förespråkar dynamiska gårdar som kan förändras och byggas på med tiden. Skolinspektionen (2012) instämmer och menar att gården måste kunna anpassas efter
barngruppens föränderliga behov. I denna studie var det främst storleken på lekredskapen som barnen pratade om. En gård med anpassningsbara lekredskap hade varit fördelaktig.
7.3 Metoddiskussion
Syftet av studien var att undersöka barns uppfattningar om sin gård på förskolan, samt hur den kan utvecklas. De teoretiska utgångspunkterna som låg till grund för arbetet var barndomssociologin och fenomenografin. Barndomssociologin förespråkar mer inflytande och makt åt barn, samt att barns perspektiv tas tillvara på. I studien har genuint intresse och nyfikenhet kring barns tankar präglat genomförandet, vilket kan ha bidragit till barns vilja att delta och delge sina erfarenheter. Dock genomfördes studien om barn och inte med barn. Syftet var snarare att göra deras röster hörda med förhoppningar att förbättra deras villkor (James & Prout, 1997). Barnen hade kunnat involveras i större grad i studien och vara medforskare, istället för att enbart forskas om. Med denna studie är vår ambition att barn ska involveras i utformningen av utomhusmiljön och att göra deras röster hörda är ett första steg i denna process. Det är något som däremot inte kan garanteras, eftersom barnen som deltog i denna studie inte gavs möjligheten att implementera sina förslag på gården. Att genomföra en studie med syfte att implementera barns utvecklingsförslag på gården hade gjort dem till aktörer och ökat deras inflytande (Halldén, 2007).
Kritiken som kan riktas mot användningen av fenomenografin är om de uppfattningar som framkommit ur empirin, är en korrekt återspegling av verkligheten som den visar sig för barnen eller om det är forskarens perspektiv som lyser igenom (Starrin & Svensson, 1994). Citat från intervjuerna med barnen samt förklaringar på hur uppfattningarna framkom ur dessa, skrevs tydligt fram i arbetet och därmed framkommer barns perspektiv. Eftersom fenomenografin saknar en analysmodell och analysen sker induktivt, är det möjligt att uppfattningarna trots allt är färgade av personliga erfarenheter (Bryman, 2001). Del 2 av resultatet består av en uppfattning som togs reda på genom att fråga “Om du själv får bestämma, hur vill du att gården ska se ut då?”. Möjligtvis hade denna uppfattning inte framkommit om inte en fråga som antydde att gården inte var anpassad efter barnens behov ställdes. Trots det var det barn som svarade att de inte hade några förslag på hur gården skulle kunna se ut och därmed tyder det på att frågan var tillräckligt öppen för barnen att bilda sig en uppfattning om gården är i behov av anpassning. Syftet med frågan var att få barns perspektiv på hur en gård skulle kunna se ut och därför är frågan trots allt av relevans. Uppfattningarna kan dock ses utgå ifrån ett barnperspektiv eftersom barns citat har tolkats ur en vuxens perspektiv, trots att ambitionen har
varit att förstå sig på barns perspektiv. Erlandsson och Sjöberg (2013) argumenterar däremot för att fenomenografin särskild lämpad i pedagogiska sammanhang eftersom det hjälper vuxna att förbättra och anpassa undervisning baserat på hur den uppfattas av barn, samt att utgångspunkten för denna förbättring är barns perspektiv. Inkluderingen av citat stärker därför barns perspektiv.
Metoderna som användes för att ta reda på barns uppfattningar var videoinspelade semistrukturerade intervjuer, samt the Mosaic approach. Genom att filma intervjuerna kunde fokus läggas på samtalets innehåll och skapade möjligheten att kunna ta med barns handlingar och de platser barnen pratade om. Erlandsson och Sjöberg (2013) menar däremot att intervjuer inte alltid används för att försöka förstå barns perspektiv, utan används för att förstå det fenomen som forskas om. Denna studien har däremot fokuserat på hur barn uppfattar sin gård och inte för att förstå fenomenet gården på förskolan. Genom användningen av the Mosaic approach har barns olika sätt att uttrycka sig på tagits tillvara. Barnen gavs exempel på hur de kunde uttrycka sig och de metoderna som nämndes var att berätta, rita, fotografera och guida runt på gården. Att ge förslag kan ha varit en fördel, eftersom det kan ha inspirerat barnen i hur de kunde gå tillväga för att förmedla sina tankar. Det kan även ha varit hämmande, eftersom barnens val kan ha färgats av de förslag som presenterades eftersom förslagen kan ha uppfattats som de enda att välja mellan. Med fördel hade förslagen presenterats när det framkom att barnen själva inte hade förslag på hur de hade kunnat förmedla sina tankar.