Det som framkommer och blir tydligt under intervjuerna med alla informanterna är att det saknas tydliga rutiner kring elevers frånvaro. Först när en elev har varit frånvarande en viss procent kontaktas hemmet och det är också olika vem som kontaktar hemmet. För att kunna arbeta förebyggande är det viktigt att ströfrånvaro upptäcks och åtgärdas tidigt då detta kan vara en början till ökad frånvaro.
Under intervjuerna med pedagogerna framkommer det att frånvarohanteringen ofta sköts av någon annan än pedagogerna. Är en elev frånvarande lämnas en lapp till personalen på expeditionen och personalen på expeditionen blir länken mellan skolan och hemmet eller så registreras bara frånvaron i skolans närvarosystem och vid 10% kontaktar skolsköterskan hemmet. Enligt SOU (2016:94) är det viktigt att frånvaro upptäcks direkt och att hemmet kontaktas så fort frånvaron uppmärksammas. Det är även viktigt att inte släppa kontakten med eleven utan hela tiden arbeta för att få den att vilja komma till skolan och stanna där. En viktig del i det arbetet är relationen med eleven, eleven behöver känna att den är saknad och att skolan vill att den ska vara där. Friberg m.fl. (2015) menar att bristfällig kontakt med eleven gör att det blir svårare att komma tillbaka till skolan vilket i sin tur gör att risken för att eleven stannar hemma ökar. Frånvaro måste också stoppas direkt och förebyggas innan det ökar och risken för att eleven stannar hemma blir ett faktum.
Rektorn berättar under intervjun att frånvaron tas upp vid EHT-möten en gång i månaden. Där ses frånvaron över och det konstateras vilka elever som har hög frånvaro men sedan följs det inte upp. SOU (2016:94) menar att det är rektorns ansvar att det finns goda rutiner kring frånvarohantering och uppföljning och att både vårdnadshavare och all personal på skolan har god kännedom om detta och hur det används.
Pedagogerna uttrycker även under intervjuerna att samarbetet mellan pedagogerna, specialpedagog och rektorn ser olika ut vid frånvaro, och menar att det beror på orsaken till att en elev är frånvarande när specialpedagogen och rektorn kopplas in. Detta visar på att det blir lite godtyckligt och upp till pedagogen att avgöra när och vem som ska kopplas in.En viktig aspekt på mikronivå i en organisation är ledningens inställning. Ledningen sänder ut signaler i verksamheten om vad som är viktigt och mindre viktigt, vilket i sin tur påverkar personalens
31
handlingar. I detta fallet kan rektorns signaler ha stor betydelse för hur pedagogerna agerar då det inte finns tydliga riktlinjer från ledningen hur frånvaron ska hanteras. Öquist (2013) menar att det är viktigt hur en ledare agerar då det har stor inverkan på hela organisationen. En hel organisation kan påverkas och förändras genom att en ledare ändar sin inställning och sina handlingar. Detta blir viktigt även på mesonivå då huvudmannen i kommunen är ytterst ansvarig för besluten som fattas ute på skolorna där viktiga satsningar på fortbildningar kan vara styrande. Här skulle huvudman och rektorn kunna ta tillvara på specialpedagogens kompetens när det gäller skolutveckling och gemensamt fortbilda personalen i hanteringen av frånvaro och implementera gemensamma rutiner.
32
Diskussion
I diskussionsdelen kommer jag att redogöra och diskutera resultatet i den här studien utifrån mina frågeställningar. Jag kommer att ta stöd av tidigare forskning och knyta an till mina resonemang. Min ambition är att på ett tydligt sätt knyta an studiens resultat till tidigare forskning och lyfta diskussionen kring ett närvarofrämjande arbetssätt och problematisk frånvaro. Jag kommer även att diskutera metodvalet för studien, specialpedagogiska implikationer och ge förslag på fortsatt forskning.
Resultatdiskussion
I analysen av det empiriska materialet framkommer det att brister i rutiner samt ett rådande bristperspektiv är två starka förklaringsfaktorer till hur det närvarofrämjande arbetet samt arbetet med att förebygga problematisk frånvaro bland eleverna ser ut.
Brister i rutiner
Resultatet av studien visar på att det saknas gemensamma rutiner i både det närvarofrämjande arbetet och i rutinerna kring frånvaro. Rektorn och specialpedagogen håller med om att det finns brister i både rutinerna och i arbetet med problematisk frånvaro och att det arbetet behöver utvecklas. Enligt Ahlberg (2013) är det rektors ansvar att ha en fungerande elevhälsa och se till att alla kompetenser utnyttjas på rätt sätt. Trots detta används sällan specialpedagogens kompetens på rätt sätt och i tillräckligt stor utsträckning för att höja kvaliteten på skolors utveckling. Ahlberg (2013) menar vidare att det är även ofta otydligt vilken roll specialpedagogen har på skolan när det gäller skolutveckling, vilket är viktigt då specialpedagogen har en god överblick över organisationen och var de olika resurserna behövs. Skolans elevhälsa behöver utforma och arbeta fram gemensamma riktlinjer för att få ett samlat grepp om frånvaron och arbeta fram gemensamma strategier i det närvarofrämjande arbetet där specialpedagogens kompetens kring bland annat lärmiljö, anpassningar och förebyggande arbete har en viktig funktion.
Under intervjuerna framkommer det även att pedagogerna arbetar utifrån sina egna tankar kring vad som är närvarofrämjande vilket innebär att pedagogerna arbetar helt olika på både individ- och gruppnivå. De nämner kunskapsmål, känslan av sammanhang och motivation som närvarofrämjande faktorer vilket är viktiga bitar i det arbetet. Men forskning visar på att den
33
viktigaste faktorn till att en elev vill komma till skolan är relationerna (Guvå och Hylander, 2017). Eleverna behöver ha trygga och förtroendefulla relationer med personalen i skolan. Enligt Gustavsson (2009) har studier visat att vad som är viktiga relationer för eleverna i skolan ser olika ut för pojkar och flickor. För flickorna är det viktigaste i en relation till pedagogerna att bli sedd och hörd medan pojkarna uppger att kamratrelationerna är de viktigaste relationerna i skolan. Pedagogernas svar skulle kunna bero på att fortbildningar kring närvarofrämjande arbete och problematisk frånvaro har halkat efter när politiskt styrda fortbildningar med att höja måluppfyllelsen har fått gå före.
Studien visar även att pedagogerna har olika tankar om vad som innebär närvarofrämjande arbete utifrån elevernas perspektiv vilket också resulterar i att pedagogerna arbetar olika i det förebyggande arbetet. Det som också framkommer är att de yngsta barnen är de mest målstyrda eleverna. Där menar pedagogen att eleverna känner sig trygga om de vet vad som förväntas av dem kunskapsmässigt. Pedagogen har arbetet som lärare i många år och ställer höga krav kunskapsmässigt på eleverna men framhåller samtidigt att det finns många barn i klassen som har stora svårigheter och behöver specialpedagogisk kompetens. Pedagogen är förstelärare och har fortbildningsuppdrag både på skolan och på andra skolor vid vissa tillfällen under terminen. Detta skulle kunna vara en möjlig förklaring till varför pedagogen anser att kunskap är en viktig del i det närvarofrämjande arbetet, vilket det är men då är det också viktigt att göra undervisningen tillgänglig för alla elever. Nilholm (2012) beskriver resultatdiskursen som ett resultat av olika internationella kunskapsmätningar som ökar fokus på att höja resultaten i skolan och fokuserar på olika metoder vilket i sin tur gör att andra viktiga mål i skolan som att skapa förtroendefulla relationer tonas ner.
På skolans intranät finns en handlingsplan för hur skolan ska hantera frånvaro men under intervjuerna framkom det att två av pedagogerna inte visste om att det fanns en handlingsplan och en av pedagogerna visste att den fanns men hade bara tittat igenom den snabbt. Skolsköterskan och skolpsykologen har tillsammans utarbetat en handlingsplan för att hantera frånvaro men bara en del av personalen vet att den finns. Detta visar på att det finns brister i kommunikationen mellan ledningen och övrig personal på skolan, det sänder även ut signaler om att ledningen inte har tydliga rutiner vilket i sin tur kan vara en av orsakerna till att det inte finns ett gemensamt förhållningssätt eller gemensamma rutiner. Enligt Öquist (2013) är det viktigt vilka signaler skolans ledning sänder ut då det speglar resten av verksamheten och hur personalen förhåller sig till det som ledningen anser vara viktigt. Här får det betydelse för hur det närvarofrämjande arbetet och hur hanteringen av frånvaro sköts då skolans ledning inte själv har tydliga rutiner. Öquist (2008) menar även att det är viktigt att systemen är öppna i
34
organisationen för att en utveckling ska kunna ske mellan systemen vilket innebär att ledningen, elevhälsan och övrig personal måste hitta en fungerande kommunikation. Genom olika fortbildningar om hur ett gott närvarofrämjande arbete kan se ut och om problematisk skolfrånvaro skulle ett gemensamt synsätt och förhållningssätt kunna vara ett förslag på att öppna upp kommunikationen mellan systemen.
Avsaknaden av gemensamma rutiner gör det inte bara svårt för pedagogerna att veta hur hanteringen ska ske utan det försvårar även det specialpedagogiska uppdraget då det förebyggande arbetet med elever som riskerar att stanna hemma kanske sätts in för sent och när frånvaron redan är ett faktum. Skolan är skyldig att anpassa undervisningen och genom en tillgänglig lärmiljö och tillgänglig undervisning främjar vi också närvaron. Här menar Buhler, Karlsson och Österholm (2018) att specialpedagogens kompetens behövs då elevhälsans arbete är viktigt för att hjälpa pedagogerna att omsätta anpassningarna i praktiken. Rektorn är ytterst ansvarig att se till att varje elev får de anpassningar som den har rätt till och när detta brister kan det vara en organisatorisk fråga. Det kan handla om att det behövs resurser i form av personal, lokaler eller schemaläggning. Här är det viktigt att hela den samlade elevhälsan arbetar tillsammans och utnyttjar allas kompetens och professioner.
Rådande bristperspektiv
Resultatet pekar också på att det råder ett bristperspektiv hos pedagogerna då de lägger problemet på individen och hemmet. Pedagogerna menar att det är eleven som väljer att inte komma till skolan när kraven blir för höga. Enligt Nilholm (2012) finns det en lång tradition av att det är eleven och hemmet som är bärare av problemen och inte skolan. Han menar vidare att det är även hur vi väljer att se problemen som är avgörande för vem som blir bärare av dem och hur vi ser lösningar. Även Hejlskov (2014) menar att det är problematiskt om pedagogerna väljer att lägga problemet på eleverna och hemmet då det kan få pedagogerna att känna en maktlöshet över situationen vilket i sin tur begränsar möjligheterna att se lösningar. Att pedagogerna väljer att se eleven och hemmet som bärare av problemet gör också att ansvaret läggs på dem och bristperspektivet är ett faktum vilket i sin tur kan påverka eleverna i klassrummet genom att dem inte får de anpassningarna som de har rätt till. Här blir specialpedagogen en viktig del i det närvarofrämjande arbetet, den specialpedagogiska kompetensen behövs i organisationen på alla plan för att arbeta med och för ett relationellt perspektiv och salutogent förhållningssätt. Specialpedagogen blir en viktig del i det arbetet genom att arbeta förebyggande ute i klasserna med lärmiljön men även i arbetet med en tillgänglig lärmiljö, men framför allt genom handledning. Handledningen är ett utmärkt tillfälle
35
för pedagogerna att få reflektera över olika situationer som är utmanande samtidigt som de blir en del av lösningen på problemet. Gjems (1997) menar att handledning är ett utmärkt tillfälle för kompetensutveckling då olika professioner ges tillfälle att reflektera över olika dilemman eller utmaningar och koppla det till det praktiska arbetet. Genomförs handledningen i arbetslaget och pedagogerna känner att de är en del av lösningen på ett problem så ökar också chanserna för att lösningarna ska lyckas.
Studien visar även på att det finns brister i både rutinerna och i kommunikationen mellan både pedagoger och i elevhälsan. Under intervjuerna framkom det att frånvaro hanteras olika beroende på vilken pedagog det är och vad frånvaron beror på. Frånvaron stäms av en gång i månaden vid elevhälsomöten där rektor, biträdande rektor, skolsköterska och specialpedagoger sitter med. Ibland pratar skolsköterskan och pedagogerna direkt med varandra för att ta reda på vad frånvaroorsaken beror på och ibland kopplas specialpedagogen in direkt och sen kontaktas hemmet, men vem som kontaktar hemmet ser också olika ut beroende på vilken pedagog det är. En förklaring till varför det ser olika ut beroende på viken elev som är frånvarande kan bero på att det inte finns gemensamma riktlinjer för hur frånvaron ska hanteras. Ledningen har inte varit tydlig varken i elevhälsan eller i hela organisationen hur rutinerna ska se ut. Konsekvenserna av detta blir att varje elevs frånvaro hanteras olika och det blir godtyckligt utifrån pedagogens perspektiv när frånvaron börjar bli problematisk. Här menar Gustavsson (2009) att det är viktigt att skolor har väl fungerande rutiner kring frånvaro, och framförallt vara uppmärksam på om ett barn klagar över att den inte mår bra och har ont någonstans ofta. Detta kan vara ett tecken på att en elev inte mår bra av sin skolsituation och då är det viktigt att göra en grundlig kartläggning över hela skolsituationen och koppla in skolhälsovården. Eftersom det inte finns fungerande rutiner som följs riskerar man också att missa viktig information om en elev om det inte görs en grundlig kartläggning.