Närvarofrämjande arbete ur ett specialpedagogiskt perspektiv- en fallstudie i grundskolans tidigare år

Lärande och samhälle

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Närvarofrämjande arbete ur ett

specialpedagogiskt perspektiv- en fallstudie i

grundskolans tidigare år

Work to promote school attendance from a special education

perspective- a case study in the early schoolyears

Jenny Lindvall

Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2019-05-21

Examinator: Kristian Lutz Handledare: Lisa Hellström

2

Förord

Det här examensarbetet har varit både spännande, utmanande och otroligt lärorikt. Ett stort tack till alla er som deltog och gjorde den här studien möjlig att genomföra och för att ni tog er tid. Jag vill även rikta ett stort tack till min familj som har stöttat och stått ut med mig de senaste tre åren. Jag vill även tacka min handledare Lisa Hellström för alla kloka ord och vägledning genom det här examensarbetet.

3

Sammanfattning/Abstract

Lindvall, Jenny (2019). Närvarofrämjande arbete ur ett specialpedagogiskt perspektiv- en

fallstudie i grundskolans tidigare år. Specialpedagogprogrammet, institutionen för

skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.

Syftet med studien är att ta belysa hur man i skolan arbetar med att främja närvaro bland eleverna och hur arbetet med att förebygga problematisk skolfrånvaro ser ut. Vilka roller har rektor, specialpedagog och pedagogerna i arbetet med att främja närvaron, hur ser rutinerna ut, och hur ser arbetet ut med problematisk frånvaro?

Min ambition var att lyfta och vidga perspektivet kring problematisk skolfrånvaro och det närvaro främjande arbetet på skolan och förhoppningsvis kunna bidra med kunskap för att utveckla det arbetet. För att undersöka detta gjordes intervjuer med tre pedagoger, en specialpedagog och rektorn på skolan. Intervjuerna spelades in och sedan transkriberades.

Resultatet visade att pedagogerna, specialpedagogen och rektorn hade olika syn på vad närvarofrämjande arbete innebär, och att pedagogerna arbetar med det på olika sätt i klasserna. Pedagogerna arbetar även olika utifrån deras egna tankar kring vad det är som gör att ett barn vill komma till skolan eller stannar hemma. Det framkom även att det saknas tydliga rutiner i hur frånvaron hanteras och att samarbetet ser olika ut beroende på vilken pedagog som svarade och vad de bakomliggande orsakerna till frånvaron beror på. Resultaten har kategoriserats utifrån svaren från respondenterna och delades in i huvudkategorier utifrån relationer, frånvarofaktorer, pedagogiskmiljö och specialpedagogiska perspektiv. Resultaten har tolkats och analyserats utifrån relevant forskning inom området och ur ett systemteoretiskt perspektiv.

I den avslutande delen av examensarbetet diskuteras de specialpedagogiska implikationerna och det specialpedagogiska uppdraget då specialpedagogen har en viktig funktion i arbetet med ett relationellt förhållningssätt, lärmiljön och det förebyggande arbetet med att främja närvaro.

Nyckelord

5

Innehållsförteckning

INLEDNING ... 7

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9

CENTRALA BEGREPP ... 9

TIDIGARE FORSKNING ... 11

INDIVIDFAKTORER ... 11

SKOLKLIMAT OCH NÄRVAROFRÄMJANDE FAKTORER ... 12

RELATIONER ... 12 FRÅNVAROFAKTORER ... 13 PEDAGOGISK MILJÖ ... 13 TEORETISK FÖRANKRING ... 15 SYSTEMTEORI ... 15 EKOLOGISK SYSTEMTEORI ... 16 SPECIALPEDAGOGISKA PERSPEKTIV ... 17 METOD ... 19 METODVAL ... 19 URVALSGRUPP ... 19 GENOMFÖRANDE ... 20

ANALYS OCH BEARBETNING ... 20

ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 21

RESULTAT OCH ANALYS ... 22

NÄRVAROFRÄMJANDE ARBETE ... 22

DELANALYS AV NÄRVAROFRÄMJANDE ARBETE ... 23

VILJAN ATT KOMMA TILL SKOLAN ELLER STANNA HEMMA ... 25

DELANALYS AV VILJAN ATT KOMMA TILL SKOLAN ELLER ATT STANNA HEMMA ... 27

SKOLANS ARBETE MED PROBLEMATISK FRÅNVARO ... 29

DELANALYS AV SKOLANS ARBETE MED PROBLEMATISK FRÅNVARO ... 30

DISKUSSION ... 32 RESULTATDISKUSSION ... 32 Brister i rutiner ... 32 Rådande bristperspektiv ... 34 SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 35 METODDISKUSSION ... 37

6

FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 37

REFERENSER ... 39 BILAGOR ... 42

7

Inledning

Enligt skollagen har alla barn rätt till utbildning och ett stort problem runt om på våra skolor idag är att vi har många elever med hög frånvaro, så kallad problematisk skolfrånvaro. Det finns en hel del olika definitioner av begreppet problematisk skolfrånvaro och de är inte entydiga, men enligt Green Landell (SOU 2016:94) är all frånvaro som riskerar att ha negativ inverkan på en elev problematisk frånvaro. Skolinspektionens undersökning av frånvaro (2016) visade att cirka 20 000 elever hade ströfrånvaro eller sammanhängande ogiltig frånvaro i de obligatoriska skolformerna. Undersökningen ger inte en riktigt korrekt helhetsbild av hur många elever som egentligen är frånvarande i skolan då den giltiga frånvaron inte är inräknad i de flesta undersökningarna. Något som framkom både Skolverket (2010) och Skolinspektionen (2016) är att många skolor brister i frånvarorapporteringen och inte har tydliga rutiner för hur frånvaron ska hanteras. Skolinspektionen (2016) skriver dock att efter undersökningarna är genomförda har kommunerna blivit mer uppmärksamma på elevernas frånvaro vilket är positivt, men ett större fokus behöver läggas på att arbeta för att skapa rutiner och främja närvaro och förebygga frånvaro. Det hjälper inte att bara hitta rutiner för att uppmärksamma elevernas frånvaro, skolorna behöver satsa mer på det förebyggande arbetet i att främja närvaron och förebygga frånvaro.

I en särskild utredning som regeringen lät göra 2017 (SOU 2016:94) lyfts även olika bakomliggande faktorer fram kring problematisk skolfrånvaro. De tre huvudsakliga orsakerna till frånvaro är 1.skolrelaterat, 2.individrelaterat och 3.olika sociala faktorer som till exempel kamratrelationer, var eleven bor och familjesituationen. Tidigare förklaringar till skolfrånvaro har ofta fokuserat på bland annat hemmet och relationen mellan elever och vårdnadshavare, men även på eleven själv och hur den behöver förändra sitt beteende. Friberg, Karlberg, Lax och Palmér (2015) menar att långvarig frånvaro är mycket mer komplext än så och påverkar inte bara eleven. Frånvaron kan skapa ett livslångt utanförskap och psykisk ohälsa, och kan även påverka vårdnadshavare och hela hemsituationen, och i förlängningen även samhället och mycket lidande för individen därför är det viktigt att både eleven och vårdnadshavare får det stödet de behöver för att eleven ska återgå till skolan. Detta kräver en god samverkan mellan alla aktörer som är inblandade i arbetet med eleven. Här menar Gren Landell (SOU 2016:94) att det finns brister i den samverkan och att de olika aktörerna behöver ha mer kunskap om varandras verksamheter för att på ett bättre sätt kunna anpassa de individuella insatserna.

8

Sveriges kommuner och landsting (SKL, 2013) betonar vikten av tidiga insatser i form av att uppmärksamma och kartlägga frånvaron för att kunna arbeta närvarofrämjande och förebygga frånvaron. Även samarbetet med vårdnadshavarna betonas och är en viktig del i att öka närvaron.

Vilka är då framgångsfaktorerna och vad är det som gör att eleverna vill komma till skolan? Enligt Guvå och Hylander (2017) är förtroendefulla relationer till pedagogerna den absolut viktigaste faktorn men även lärmiljön och meningsfulla sammanhang är viktigt för att en elev ska vilja komma till skolan. För att kunna fånga dessa faktorer behövs en noggrann kartläggning av elevens frånvaro, det gäller att försöka hitta mönster och analysera dessa då det kan ge en del svar på varför eleven inte kommer till skolan.

Skolorna har ett stort ansvar och skyldighet när det kommer till att anpassa både lärmiljön och kraven på eleverna, och det behöver skolorna bli bättre på. Skolorna behöver fokusera mer på att arbeta förebyggande och hälsofrämjande och för att kunna göra det behövs det mer kunskap kring hur ett närvarofrämjande arbetssätt ser ut. Elevhälsan har en central roll i det förebyggande arbetet med att främja närvaron på skolorna vilket gör det intressant ur ett specialpedagogiskt perspektiv att undersöka hur skolorna kan arbeta med att främja närvaron på gruppnivå och inte enbart på individnivå. Problematisk frånvaro är ett komplext problem och studien blir relevant då problematisk frånvaro har uppmärksammats allt mer i de lägre åldrarna på våra skolor. Jag anser att detta är något som måste belysas och lyftas för att kunna skapa goda rutiner kring närvarofrämjande arbete och motverka att elever tappar motivationen att komma till skolan och stannar hemma. Skolorna behöver bli bättre på att identifiera de elever som riskerar att hamna i riskzonen innan frånvaron är ett faktum, och för att på ett bra sätt kunna arbeta förebyggande behöver vi också en god gemensam grund i det arbetet att stå på.

9

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att belysa hur skolan i studien arbetar med att främja närvaro bland eleverna och hur arbetet med att förebygga problematisk skolfrånvaro ser ut. Vidare syftar studien till att belysa vilka roller olika aktörer har i arbetet med att främja närvaro och motverka frånvaro.

Samtliga frågeställningar utgår ifrån olika aktörers syn. - Vad innebär närvarofrämjande arbete?

- Vad upplever pedagogerna att det är som gör att eleverna vill komma till skolan eller stannar hemma?

- Hur arbetar skolan med att motverka frånvaro?

Centrala begrepp

Känsla av sammanhang

KASAM, känsla av sammanhang är ett begrepp som Aaron Antonovsky (2005) myntade och innebär att en människa ingår som en del i ett sammanhang. Han menar att känslan av sammanhang är kopplat till hur väl en människa klarar av att hantera stress och ångest. KASAM består av tre delar meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. För att en elev ska känna motivation att komma till skolan behöver eleven finna mening i varför den ska befinna sig i skolan. Eleven behöver även känna att det är hanterbart att klara av de uppgifter hen blir tilldelad, som till exempel anpassat studiematerial. Det är också viktigt att det eleven blir tilldelad att göra är begripligt, annars riskerar vi att eleven tappar intresset och motivationen att komma till skolan. Begreppet KASAM blir därför aktuellt i det närvarofrämjande arbetet då det har stor betydelse för hur en elev klarar av att hantera den stress den upplever i skolan och hur vida eleven upplever sig vara en del av ett sammanhang eller inte.

Närvarofrämjande arbete

Det närvarofrämjande arbetet i skolan kännetecknas av förtroendefulla relationer och närvarande pedagoger som ser och hör elever (Gustavsson, 2009) Det innefattar även anpassningar i lärmiljön och individuella kravanpassningar. Genom att anpassa allt material och göra undervisningen tillgänglig för alla elever ökar vi också chanserna för att alla elever

10

ska lyckas i skolan. Skolan behöver även anpassa kraven för att undvika att öka stressnivån hos de eleverna som har stort behov av olika anpassningar.

Det förebyggande arbetet innebär att arbeta närvarofrämjande med olika sorters anpassningar för att eleverna ska finna mening i att komma till skolan och känna sig som en del av sammanhanget. Genom att arbeta förebyggande kan man också undvika att elever väljer att stanna hemma från skolan då de inte finner mening eller känner sig motiverade att komma till skolan. Det förebyggande arbetet kan kännetecknas genom olika anpassningar i form av struktur i undervisningen, dagsschema, bildstöd, rutiner och olika digitala verktyg.

Skolfrånvaro

När en elev inte är i skolan anses det som frånvaro och vad det är som ligger till grund för att en elev inte är i skolan kan bero på giltig eller ogiltig frånvaro. Giltig frånvaro innebär anmäld frånvaro av vårdnadshavare medan ogiltig frånvaro innebär oanmäld frånvaro eller att en elev inte kommer till skolan av andra skäl. Det finns även ströfrånvaro vilket är när en elev väljer att inte komma till skolan då den har valt att göra annat som känns meningsfullt. Ströfrånvaron kan kopplas till när elever har till exempel skoldagar med långa håltimmar och därför väljer att lämna skolan för att göra annat, eller så kan ströfrånvaron innebära att en elev är frånvarande strödagar. Enligt SOU (2016:94) är det viktigt att uppmärksamma ströfrånvaro då detta kan vara en början till ökad frånvaro och resultera i att eleven väljer att stanna hemma helt från skolan.

Förebyggande och hälsofrämjande arbete

Det förebyggande arbetet kännetecknas i det här examensarbetet av att arbeta på ett hälsofrämjande sätt både i lärmiljön och i undervisningen. Genom att anpassa lärmiljön och undervisningen gör vi det också möjligt för alla barn att tillgodogöra sig undervisningen. När ett barn kan tillgodogöra sig undervisningen, finner mening med att vara i skolan och känner sig som en del av sammanhanget så har vi också lyckats med ett bra förebyggande arbete. Enligt skollagen (SFS 2010:800) ska det finnas en samlad elevhälsa där kravet är att det finns tillgång till kurator, psykolog, skolsköterska och skolläkare, det ska också finnas tillgång till specialpedagogisk kompetens. Elevhälsans arbete ska i första hand vara hälsofrämjande och förebyggande men även stötta elevernas utveckling i förhållande till skolans kunskapsmål. Guvå och Hylander (2017) menar att det krävs ett gott samarbete mellan professionerna i elevhälsan och mellan elevhälsan och övrig personal i verksamheten för att lyckas med ett bra förebyggande och hälsofrämjande arbete.

11

Tidigare forskning

Urvalet av tidigare forskning består av både svenska och internationella forskningsstudier. Urvalet av artiklar gjordes utifrån relevans för examensarbetets innehåll där sökorden bestod av bland annat ”truancy”, ”absenteeism”, ”school attendance”, ”problematisk skolfrånvaro” och ”närvarofrämjande”. Dessa sökningar ledde sedan till kedjesökningar som i sin tur ledde till fler relevanta och intressanta artiklar och forskning. Sökningarna på artiklar och forskning är till största del gjorda via Malmö Universitets Libsearch.

Individfaktorer

Forskning om skolfrånvaro har tidigare haft huvudfokus på hemmet och eleven som bärare av problematiken och det har kopplats till bland annat separationsångest och behandlande åtgärder har sats in. Men över tid och nyare forskning visar på att frånvaroproblematiken är mer komplex än så och är även skolrelaterad. 2015 genomförde Park m.fl. (2015) en studie i Sydkorea för att undersöka om separationsångest och skolfrånvaro har ett samband. Studien visade att det inte fanns ett statistiskt signifikant samband mellan separationsångest och skolfrånvaro, däremot visade studien att de barn som hade sociala svårigheter, depression eller ångest hade högre skolfrånvaro.

Egger, Costello och Angold (2003) var intresserade av att undersöka om olika diagnoser hade ett samband med skolfrånvaro. Studien gjordes som en populationsstudie och frånvaron delades in i tre olika kategorier: en mixad grupp där eleverna både skolkade och hade ångest, en med ångestfrånvaro och en med skolk. Studien visade att 90% av de barnen som hade hög frånvaro hade någon form av diagnos och ångest, beteendesvårigheter eller depression.

Även Kearny (2008) kom fram till att barn med depression, ångest och sociala svårigheter löper större risk att utveckla problematisk frånvaro. Han menar vidare att om vi kan undersöka och förstå vilken funktion frånvaron fyller för eleven så kan vi också på ett bättre sätt hitta lämpliga åtgärder för att få eleven att vilja komma tillbaka till skolan. Enligt Gren Landell (SOU:2016:94) kan frånvaron vara ett sätt för elever att undvika den höga stressen som den utsätts för när skolan inte anpassar den pedagogiska miljön eller kraven.

Kearny, Chapman och Cook (2005) genomförde en studie på 55 barn i 5-9-års åldern för att belysa bakomliggande orsaker till varför de yngre barnen inte ville gå till skolan. Även den här studien visade att det fanns olika former av bland annat ångest kopplat till skolfrånvaro.

12

Studien visade att 53.7% av barnen hade separationsångest, 22% av barnen hade ingen diagnos, 9.3% av barnen hade generell ångest, 9.3% hade specifik fobi, 3.7% hade social fobi och 1.9% hade enures (sängvätning). Vidare visade studien att faktorerna som påverkade barnen negativt i skolan och gjorde att barnen inte ville gå dit var stimuli som framkallade negativa känslor, att undvika sociala eller bedömningssituationer som kunde upplevas negativt, att få uppmärksamhet från betydelsefulla närstående och att få påtagliga förstärkare utanför skolan. Kearny m.fl skriver även att det kan vara svårt att få reda på mer exakta orsaker när de gäller yngre barn i studier då dem kan ha svårt för att förklara vad orsakerna beror på och många av barnen kan ha andra avgränsande diagnoser som också kan påverka barnens svårigheter. All den sammantagna forskningen visar på att många av barnen som mister motivationen att komma till skolan och stannar hemma har någon form av diagnos eller andra svårigheter, och med den informationen blir vikten av kunskap kring olika funktionsvariationer, psykisk ohälsa och ett gott närvarofrämjande arbete ännu viktigare på våra skolor.

Skolklimat och närvarofrämjande faktorer

Skolklimatet i skolan har en avgörande betydelse för elevernas inlärning och välmående och omfattar allt från den fysiska miljön till elevens känsla av sammanhang (Strand, 2013). Även Thapa och Cohen (2013) menar att den samlade skolmiljön och klimatet är avgörande och har stor betydelse för hur närvaron ser ut för eleverna. I deras studie ville de bland annat ta reda på och jämföra hur pedagogerna respektive eleverna såg på skolklimat och vad det innefattade. Studien visar att pedagogernas huvudfokus på vad skolklimat innefattar är hur ledarskapet i klassrummet fungerade och hur behovet i elevgrupperna såg ut och hur många barn det fanns med sociala svårigheter. Eleverna däremot svarade att för dem är relationerna det viktigaste i skolklimatet. Detta kan vara viktig information i det förebyggande och åtgärdande arbetet. Ska vi kunna arbeta förebyggande i skolan krävs det också att vi har vetskap om vad som är viktigt för att eleverna ska vilja komma till skolan och för att kunna främja närvaro.

Relationer

Relationen mellan pedagog och elev är en av de viktigaste faktorerna för att en elev ska komma till skolan, eleven måste känna att den är en del av sammanhanget och saknad när den är borta (SOU 2016:94). Gustavsson (2009) menar att bara en sådan sak som hur man hälsar på sina elever har stor betydelse, detta gör att eleven faktiskt känner sig sedd av sin pedagog. Han

13

menar vidare att det är viktigt att det finns en förtroendefull relation där pedagogerna kan se de enskilda eleverna även i gruppen, detta ger eleverna bekräftelse och är i allra högsta grad hälsofrämjande. Även Strand (2013) anser att relationen mellan pedagog och elev är viktig, framförallt om eleven har sociala svårigheter. Upplevelserna av en relation kan se olika ut, om eleven känner att pedagogen inte har tillräckligt med tid för den och inte känner sig sedd så kan detta upplevas som att relationen är dålig (SOU 2016:94). Relationerna med klasskamrater har också visat sig ha stor betydelse för om elever väljer att komma till skolan eller stanna hemma (Thapa och Cohen. 2013). Även Gustafsson (2009) Skriver att forskning visar på att pojkarna anser att relationen med kompisarna i skolan är viktigast medan flickorna svarar att relationen med pedagogerna är viktigast då de behöver känna sig sedda och hörda.

Frånvarofaktorer

Faktorer som kan påverka en elev negativt och bidra till frånvaro kan enlig Green Landell (2016) delas in i tre huvudgrupper skolrelaterat, individrelaterat och olika sociala faktorer. Enligt Skolinspektionens rapport (2016) kan skolfaktorerna bland annat vara att eleven inte får de anpassningar den behöver för att kunna tillgodogöra sig undervisningen, eller att undervisningen är ostrukturerad. Det kan vara att eleven inte får anpassat material som till exempel tillgängliga läromedel, anpassat schema, bildstöd eller anpassningar vid olika övergångar. Även skolklimatet kan påverka eleven negativt om det till exempel är hög personalomsättning vilket kan bidra till bristande kontinuitet och att relationsbyggandet försvåras. Det kan även påverka elevernas pedagogiska- och kravanpassningar då detta kan missas vid överlämningar mellan personal och vikariebyten. Även pedagogernas bemötande har stor betydelse för hur vida en elev väljer att stanna hemma eller komma till skolan.

Skolinspektionen (2016) menar vidare att de individrelaterade faktorerna kan bland annat vara att elever upplever en känsla av ensamhet, oro, depression, ångest eller har en väldigt låg självkänsla och saknar meningen med att gå till skolan. I rapporten framgår även att skolor har svårt för att möta elever med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och tillgodo se deras behov av olika anpassningar.

Pedagogisk miljö

För att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskap i skolan så krävs det också att undervisningen är tillgänglig för alla. Undervisningskvaliteten har stor betydelse för hur en elev

14

mår, om eleven inte förstår vad den ska göra eller vad som förväntas av den blir detta en stressfaktor. Undervisningen behöver anpassas så att alla elever blir inkluderade och har möjlighet att klara av sina skoluppgifter. Kravfyllda situationer som känns omöjliga att klara av är otroligt stressande och ännu mer stressande för elever med någon form av neuropsykiatrisk funktionsvariation, vilket gör det extra viktigt att anpassa både miljö, skolmaterial och krav.

Genom en tillgänglig pedagogisk miljö ökar också känslan av sammanhang, KASAM. Antonovsky (2005) menar att känslan av sammanhang och välmående är tätt knutet till varandra. Han menar att förmågan att hantera stressorer är beroende av ens känsla av sammanhang, vilket gör det viktigt att eleverna upplever sin skolgång som meningsfull då detta också har betydelse för en elevs motivation att komma till skolan.

15

Teoretisk förankring

Systemteori

Det här examensarbetet är skrivet ur ett systemteoretiskt perspektiv, där systemteorin kan hjälpa oss att förstå de processer som pågår i de olika delarna och i gränssnitten i en organisation. Genom analysen av de system som studeras och prövas utvecklas också teorin. Inom systemteorin används ordet system och delsystem vilket består av de olika delarna i en organisation som påverkar varandra i ett självreglerande system.

Systemteorin fokuserar både på helhet och på delar, och på det som händer mellan systemen vilket även gör relationer och kommunikation till viktiga begrepp och kan hjälpa oss att få ett helhetsperspektiv. I det här examensarbetet sett ur ett systemteoretiskt perspektiv är skolan helheten och pedagogerna, specialpedagogen och rektorn delar av skolans helhet. För att förstå hur systemet fungerar och är uppbyggt är det genom att studera och undersöka vad som händer i processerna mellan delarna som vi kan få en förståelse för hur systemet fungerar (Nilholm, 2016). Systemteorin blir relevant då det är intressant att belysa vad som händer i processerna mellan pedagogerna, specialpedagogen och rektorn kring kommunikationen i verksamheten.

Systemteorin blir även ett redskap för att förstå och tolka skolfrånvaro ur olika perspektiv i skolan då alla delarna på mikronivå påverkar eleven direkt. Även det närvarofrämjande arbetet på mesonivå blir intressant att förstås ur ett systemteoretiskt perspektiv, då alla delarna i organisationen är viktiga för att ett få till ett gott samarbete vid problematisk skolfrånvaro.

Ett annat centralt begrepp inom systemteorin är nivåer. Inom alla organisationer och system finns det olika hierarkiska nivåer. Enligt Öquist (2008) är det viktigt att tänka i olika logiska nivåer för att kunna förstå hur människor kommunicerar, organisationer fungerar och hur inlärning sker. Inom skolan blir nivåerna intressanta i relationen mellan elev och pedagog då relationerna är avgörande för elevens mående och känsla av sammanhang. Även relationen och kommunikationen mellan pedagogerna och ledningen är intressant då ledningens inställning har stor påverkan på hela organisationen och sänder ut signaler om vad som är viktigt(Öquist,2013). Detta i sin tur gör att det blir viktigt att vara medvetna om vad vi säger, hur vi säger det och även vad vi utstrålar och signalerar med vårt kroppsspråk då kroppsspråket står för en stor del av vad vi kommunicerar.

Öquist (2008) menar att kommunikation ur ett systemiskt sätt att tänka kan delas upp i det digitala och den analoga koden. I den ”digitala” det vill säga den vänstra hjärnhalvan sker det

16

rationella tänkandet och det är där vi analyserar världen. Den högra hjärnhalvan är den ”analoga” halvan och det är den delen som sänder ut hur vi uttrycker våra känslor kroppsligt.

Enligt Nilsson och Waldemarson (2007) fungerar normalt dessa nivåer där budskapet och kroppen kompletterar varandra, men när det inte gör det kan det uppstå konflikter och missförstånd. Även Gregory Bateson en känd systemforskare upptäckte något som han kallade för ”double-bind-hypotesen” vilket innebär att när en vuxen pratar med ett barn och säger en sak men visar något helt annat med sitt kroppsspråk, skapar detta förvirring och oklarheter hos mottagaren (Öquist. 2008). Detta är något som vi måste vara extra uppmärksamma på när vi kommunicerar med barn och kanske ännu mer uppmärksamma på det när vi pratar med barn som har olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Systemteorin blir relevant i det här examensarbetet då alla delar i systemet det vill säga både på mikro, meso och exonivå påverkar eleven på olika sätt. Genom att göra lärmiljön tillgänglig, anpassa krav, gemensamma rutiner, skapa goda relationer och fördela resurser i organisationen på ett klokt sätt så kan vi också arbeta närvarofrämjande och förebygga frånvaro. Men för att lyckas med detta måste vi också ta reda på vad som händer i organisationen och förstå varför för att på ett bra sätt hitta goda strukturer för kommunikation mellan ledningen, elevhälsan och pedagogerna.

Ekologisk systemteori

För att synliggöra och förstå de faktorer och samband som påverkar en elev utgår jag även från Bronfenbrenners ekologiska modell. Genom sin teori och modell ville Bronfenbrenner (1979) visa på hur individen påverkas av de olika relationerna och miljöer den befinner sig i. Modellen består av olika nivåer där individen står i centrum, de andra nivåerna kallar han för mikronivå, mesonivå, exonivå och makronivå. Mikronivån är den nivån som barnet direkt ingår i som till exempel skolan, familjen, kompisar och fritidsaktiviteter. Mikronivån blir intressant i relationen mellan elever och pedagog. På mesonivån ingår relationerna mellan de olika mikrosystemen som till exempel samspelet mellan skolan och hemmet. Relationen mellan hemmet och skolan är en viktig del i arbetet med elever med hög frånvaro. Men även samarbetet mellan hemmet och andra aktörer som behöver kopplas in är viktigt för att insatserna ska ha framgång. Exonivån innebär de faktorer utanför mikrosystemet som påverkar barnet situation indirekt som till exempel olika politiska beslut på olika nivåer. Genom olika beslut som fattas på högre nivåer som till exempel politiska beslut kan detta påverka eleverna på olika sätt. Ges skolan färre

17

resurser och personal försvinner så riskerar elever som är i behov av mycket stöd att drabbas, vilket i förlängningen kan resultera att eleven tappar motivationen att komma till skolan.

Bronfenbrenners ekologiska modell blir relevant i studiens syfte då eleverna påverkas av alla delarna i modellen det vill säga både på mikro, meso, exo och makronivå. Det närvarofrämjande arbetet behöver kommuniceras i alla delar av modellen för att lyckas med det förebyggande arbetet och undvika frånvaro.

Specialpedagogiska perspektiv

Inom specialpedagogik och specialpedagogisk forskning har det relationella perspektivet haft stort fokus då man har försökt att flytta problemet från individen till organisatoriska och sociala faktorer. Med relationellt perspektiv menas att relationerna blir det centrala, att det är i mötet mellan både miljön och mellan människor som värdefulla processer uppstår och goda och förtroendefulla relationer får en möjlighet att byggas. Relationer är en process mellan omgivning och individer som hela tiden pågår, vilket gör det ytters viktigt att som pedagog vara medveten om hur man förhåller sig gentemot eleverna.

Enligt Aspelin (2013) är det relationella perspektivet och förhållningssättet viktigt att ha med sig som pedagog. Han menar att det relationella perspektivet är en förutsättning för relationell pedagogik vilket handlar om både det pedagogiska tillvägagångssättet och det pedagogiska mötet då det är i det mellanmänskliga rummet som det viktiga i relationerna sker mellan elever och pedagoger.

Ahlgren (2013) menar att det relationella perspektivet är viktigt då det kategoriska perspektivet på elever har varit framträdande på många skolor vilket i sin tur betyder att det har varit eleven som har varit bärare av skolproblemen. Även Nilholm (2012) framhäver att det finns en lång tradition ute på skolorna av ett kategoriskt perspektiv. Han menar att olika diagnoser kan vara ett sätt att individualisera problemen. Det kategoriska perspektivet lägger problemet på individen och inte på omgivningen, vilket i sin tur har stor betydelse för hur vi väljer att hitta lösningar på olika problem.

Det finns även det kompensatoriska perspektivet som Nilholm (2003) beskriver, vilket påminner om det kategoriska perspektivet och innebär att elevens brister ses som orsak till att en elev har svårigheter i skolan. Lösningarna med det kompensatoriska perspektivet blir då att det blir elevens brister som kompenseras istället för att lösningarna söks i lärmiljön och i skolans verksamhet. Nilholm (2003) tar även upp dilemmaperspektivet där dilemmat innebär

18

att all undervisning ska anpassas så at alla elever kan ta del av undervisningen samtidigt som alla elever ska erbjudas samma undervisning.

Ett intressant dilemma inom specialpedagogik är att specialpedagogik kan ha bidragit till ett kategoriskt perspektiv då pedagoger har sett specialpedagoger som specialister på barn med olika svårigheter. Detta har i sin tur har gjort att ansvaret har förskjutits från pedagogen till specialpedagogen och legitimerat olika former av åtgärder som har exkluderat elever från sin ordinarie undervisning. Persson (2007) menar att det är ett problem att det har blivit specialundervisningens ansvar att hitta lösningar och anpassa undervisningen åt pedagogerna då de behöver vara delaktiga i alla anpassningar som görs för en elev både i lärmiljön och i undervisningen.

19

Metod

I det här avsnittet kommer jag att förtydliga metodvalet för studien, jag kommer även att förtydliga urvalet av informanter, hur studien är genomförd och hur bearbetningen och analysen har gått tillväga. Jag kommer även att framhålla de etiska aspekter som studien har tagit hänsyn till.

Metodval

Det här examensarbetet har gjorts som en fallstudie och jag har använt mig av kvalitativa intervjuer. Syftet med att göra en fallstudie i examensarbetet är att få en djupare förståelse och få fram mer kunskap kring undersökningsområdet då det är beroende av kontexten. En fallstudie innebär att studien görs på en mindre grupp som till exempel en organisation, situation eller på individer. Patel och Davidson (2003) menar att fallstudier är användbara när vi vill studera förändringar och processer. Enligt Stukàt (2011) är nackdelen med fallstudier är att de inte är generaliserbara, men genom att göra en så omfattande beskrivning som möjligt kan vissa jämföra studien med till exempel sin egen skola. Intervjufrågorna bestod av hög grad av strukturering, vilket innebär att frågorna ställdes i bestämd och samma ordning hos alla intervjuade, men samtidigt var intervjuernas karaktär av låg standardisering vilket ger utrymme för de som intervjuas att svara öppet och med egna ord (Patel & Davidson, 2003). Syftet med de kvalitativa intervjuerna var att fånga respondenternas egna uppfattningar med deras egna ord och tankar.

Fördelarna med kvalitativa intervjuer är att frågorna går att följa upp med följdfrågor så att svaren kan fördjupas och utvecklas, medan det negativa kan vara att det är väldigt tidskrävande att intervjua och transkribera allt inspelat material (Bell, 2006). Något som också är viktigt att tänka på vid kvalitativa intervjuer är formuleringen av frågorna som ska besvaras.

Urvalsgrupp

Undersökningen till examensarbetet genomfördes på en f-6 skola i en till ytan ganska stor kommun i södra Sverige. På skolan går det ca 350 elever. Skolans ledning består av en rektor och en biträdande rektor, elevhälsan består av rektor, biträdande rektor, tre specialpedagoger och en skolsköterska. En gång i månaden medverkar även socialtjänsten och skolpsykologen. För att få en heltäckande bild av hur skolan arbetar med att främja närvaro och med

20

problematisk skolfrånvaro så valde jag att intervjua sammanlagt fem personer vilket var rektorn, en specialpedagog och en pedagog från respektive årskurs i årskurs ett, två och tre.

Valet av deltagare gjorde jag utifrån hur närvaron såg ut i respektive klass. Deltagarna fick information om undersökningen och även ett missivbrev (se bilaga 1), alla tillfrågade var positivt inställda och gav samtycke till att medverka i studien.

Genomförande

Undersökningen gjordes under tre veckors tid i början på 2019 i form av intervjuer. Alla informanter fick ett missivbrev med information om studien för att kunna ta ställning till om de ville delta. Samtliga informanter var positivt inställda till studien och valde att delta. Intervjuerna gjordes på platser på skolan och pedagogerna fick välja var på skolan som intervjuerna skulle ske och samtliga av pedagogerna valde sina klassrum, specialpedagogen sitt eget rum och rektorn sitt kontor. Enligt Kvale och Brinkmann (2016) är det viktigt att tänka på i vilken miljö intervjuerna sker då både miljön och kontexten kan påverka både informanten och informantens svar under intervjuerna. Varje intervju tog cirka trettio minuter att genomföra. Alla intervjuade fick svara på samma frågor (se bilaga 2) i samma ordningsföljd och intervjuerna spelades in för att sedan kunna transkriberas. Fördelen med att spela in intervjuerna är att det går att göra en noggrannare analys av materialet. Enligt Bryman (2018) är inspelningen av intervjuerna en viktig del i intervjuerna för att kunna göra en så detaljerad analys som möjligt och för att på ett så exakt sätt kunna återge informanternas egna ord, annars finns det risk för att relevant information i svaren inte fångas om intervjuaren endast använder papper och penna.

Analys och bearbetning

Intervjuerna i examensarbetet spelades in och transkriberades för att på bästa sätt kunna analyseras. När jag hade lyssnat på intervjuerna vid ett flertal tillfälle och transkriberat materialet jämförde jag fråga för fråga hur de intervjuade hade svarat och delade in svaren i underkategorier som sedan analyserades. Jag analyserade svaren utifrån respektive kategori utifrån studiens frågeställningar för att sen slutligen göra en sammanfattande analys av materialet. Stukat (2011) menar att olika mönster som går att utläsa i det empiriska materialet kan med fördel delas in i kategorier eller i olika teman och delas upp för att sedan tolkas och analyseras. Han menar vidare att det är viktigt att det finns en balans i analysen mellan

21

redovisningen av resultatet och informanternas svar under varje kategori då det annars kan bryta den röda tråden i för läsaren.

Etiska överväganden

I det här examensarbetet har jag tagit hänsyn till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, i de forskningsetiska principerna ingår fyra huvudkrav. Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att deltagarna ska informeras om allt som har med deras deltagande att göra och på vilka villkor. Alla deltagare ska upplysas om att de kan avbryta sitt deltagande när som helst då det är frivilligt att delta i undersökningen. Alla deltagare ska få så mycket information som behövs för att kunna ta ställning till om de vill fortsätta att vara med i undersökningen eller avbryta. Alla deltagarna i den här studien fick ett missivbrev och information om studien innan intervjuerna startade och samtliga valde att godkänna och delta.

Samtyckeskravet innebär att forskaren ska inhämta deltagarnas godkännande att medverka i en studie. Är deltagarna under 15 år är studien av etiskt känslig karaktär och då behövs det godkännande från vårdnadshavare för att få genomföra studien. Efter att deltagarna fick information om studien och var tillfrågade att vara med valde alla tillfrågade att delta.

Konfidentialitetskravet ska garantera deltagarnas personuppgifter på ett sådant sätt att någon annan aldrig kan komma åt uppgifterna. Konfidentialitetskravet kan liknas med sekretess och i den här studien innebar det att alla som har medverkat har blivit avidentifierade genom fiktiva namn för att inte kunna bli identifierade. Innehåller studien etiskt känsliga uppgifter bör personalen som arbetar med studien underteckna ett avtal om tystnadsplikt.

Nyttjandekravet innebär att allt material som är insamlat om enskilda människor under studiens gång får endast användas i det syftet. I den här studien har det empiriska materialet som har samlats in enbart använts för att uppfylla studiens syfte. Materialet har utifrån respekt för informanterna förvarats inlåst och kommer att raderas när syftet med studien har uppnåtts.

22

Resultat och analys

I det här kapitlet kommer jag att redogöra för resultatet och analysen av mitt empiriska material. För att få en djupare förståelse av materialet kommer jag att redovisa och analysera varje frågeställning för sig, vilket är baserade på ett par olika intervjufrågor. Kapitlet består av en resultatdel baserat på den insamlade empirin och en sammanfattande analys efter varje behandlad frågeställning. Jag kommer att benämna pedagogerna efter respektive årskurs det vill säga 1, 2 och 3. Specialpedagogen kommer jag att benämna specialpedagog och rektorn kommer att kallas för rektorn.

Närvarofrämjande arbete

För att få ett samlat grepp om problematisk frånvaro och arbeta förebyggande med att främja närvaro är ett gemensamt synsätt och ett gemensamt förhållningssätt en god grund att stå på, vilket gör det intressant att belysa vad informanterna anser vara närvarofrämjande arbete och hur dem arbetar med det i praktiken i klassrummen. Genom intervjuerna framkom det vad som innebär närvarofrämjande arbete för pedagogerna och hur det arbetar med det i klassrummen.

Det är viktigt att man jobbar med att eleven ska trivas och må bra i klassrummet och känna sig trygg. (Pedagog 1).

Det handlar om det dagliga arbetet i klassrummet, att skapa en känsla av sammanhang. (Pedagog 2).

Att vi som jobbar med barnen hittar saker att göra som motiverar barnen att komma till skolan. (Pedagog 3).

Under intervjuerna med pedagogerna framkommer det att deras sätt att se närvarofrämjande arbete handlar till stor del om trygghet, känsla av sammanhang och motivation. De menar att det handlar om att pedagogerna ska lyckas motivera barnen att komma till skolan och betonar vikten av det dagliga arbetet och att vara en del av ett sammanhang. Det pedagogerna pratar om handlar mycket om grunderna i en relation även om själva ordet relation inte nämns. Specialpedagogen och rektorn däremot nämner ordet relation flera gånger under intervjuerna och lyfter fram vikten av relationerna som en viktig faktor i det närvarofrämjande arbetet.

Det handlar om att skapa relationer mellan personal och elever, och det är viktigt att eleverna känner sig sedda. (Specialpedagog).

23

Det är allt arbete vi gör i skolan och att skapa relationer. (Rektorn).

Utifrån informanternas svar på vad närvarofrämjande arbete innebär för dem så var det av intresse att skaffa mer kunskap om hur de arbetar med det i klassrummet.

Under intervjuerna framkom det att pedagogerna arbetar på olika sätt. En av pedagogerna lägger stort fokus på kunskapsmålen och anser att eleverna känner sig trygga när det vet vad som förväntas av dem vilket i sin tur är en del i det närvarofrämjande arbetet.

Vi pratar mycket om varför man är i skolan, vilka mål och vad vi behöver lära oss. (Pedagog 1).

Det framkommer även att det dagliga arbetet med att främja närvaro görs genom att se varje individ och lyssna på dem.

Det handlar om att bli lyssnad på och se varje individ. (Pedagog 2).

Men även genom att individanpassa undervisningen, handledning och ge feedback i klassrummet varje dag får eleverna att må bra vilket i sin tur gör att de vill komma till skolan.

Jag försöker individanpassa undervisningen och ge feedback. (Pedagog 3).

Det var även av intresse att skaffa kunskap om hur specialpedagogen och rektorn arbetar för att främja närvaro. Under intervjun med specialpedagogen lyfts vikten av att vara en närvarande pedagog och arbeta för goda relationer fram men även att anpassningar i undervisningen är viktigt. Rektorn däremot ser sin roll i det närvarofrämjande arbetet först när en elevs frånvaro har börjat bli problematisk.

Min roll handlar mycket om att ha en dialog med medarbetarna och ett nära samarbete med EHT. Men även att träffa elever och vårdnadshavare för att ta reda varför det ser ut som det gör. (Rektorn).

Intervjuerna visar att pedagogerna arbetar på olika sätt i vardagen med att främja närvaro. Det finns ingen tydlig samsyn eller förhållningssätt i arbetet ute i klasserna, specialpedagogen betonar vikten av relationerna och rektorn ser sin roll först när en elevs frånvaro har blivit problematisk.

Delanalys av närvarofrämjande arbete

Specialpedagogen och rektorn lyfter fram relationerna som en av det viktigaste närvarofrämjande faktorerna. Medan pedagogerna under intervjuerna talar om att närvarofrämjande arbete är att eleverna ska trivas i klassrummet, ha en känsla av sammanhang

24

och motivera barnen att komma till skolan. Det pedagogerna nämner som viktiga faktorer för att främja närvaro skulle kunna ses som goda grunder i relationer. Ur ett systemteoretiskt perspektiv kan detta ses som att det finns brister i kommunikationen mellan de olika delarna i organisationen då det inte finns ett gemensamt synsätt eller förhållningssätt kring vad närvarofrämjande arbete innebär. Öquist (2008) menar att det måste finnas kopplingar mellan delarna i ett system för att det ska kunna uppnå gemensamma mål. Han menar även att ledningen i skolan behöver kommunicera närmare med pedagogerna för att få en tydligare gemensam grund att stå på. Även Hylander och Guvå (2017) menar att det är viktigt att det finns en gemensam målformulering mellan pedagoger och elevhälsan för att få till ett fungerande samarbete kring eleverna. Detta blir viktigt i det förebyggande arbetet med att främja närvaro och förhindra att frånvaron blir ett problem. Det behöver finnas någon form av gemensamt synsätt för att skolan ska kunna göra en gemensam insats när en elev mår dåligt och inte vill komma till skolan. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv blir det tydligt att elevhälsan behöver bli inkopplad i ett tidigare skede för att på så sätt kunna arbeta förebyggande. Det närvarofrämjande arbetet behöver bli en naturlig del av arbetet i klassrummen och specialpedagogens kompetens kring anpassningar behöver användas på ett bättre sätt.

Rektorn lyfter under intervjun att hennes roll i arbetet med frånvaro är först när frånvaron har blivit problematisk. Detta kan i sin tur vara problematiskt då rektorn är ytterst ansvarig för att skyndsamt göra de insatser som behövs för att få tillbaka eleven och förebygga mer frånvaro. Hylander och Guvå (2018) menar att det är rektorns ansvar att skolan har en fungerande elevhälsa och att alla kompetenser används på rätt sätt för att på bästa sätt kunna arbeta förebyggande för att främja hälsan hos eleverna. De menar vidare att det hälsofrämjande arbetet behöver genomsyra hela verksamheten i skolan och förutsätter en god kommunikation och ett gott samarbete mellan ledning, elevhälsan och pedagoger.

Pedagogerna talar om vikten av att varje elev behöver bli sedd och hörd som en del av det dagliga arbetet i klassrummet med att främja närvaro. Havnesköld och Mothander (2009) beskriver Robert Kagans teori kring unga skolbarns skapande av mening och sammanhang som en process i sitt identitetsskapande i den sociala och fysiska kontext den befinner sig i. Han menar vidare att barn i den åldern får en stabilare självuppfattning men att de samtidigt blir mer sårbara då de blir mer medvetna om sina svagheter. Detta innebär att pedagogernas arbete i klassrummet är viktigt genom att få varje elev att känna sig sedd och hörd, och känna sig som en del av sammanhanget.

På mikronivå är relationerna mellan eleven och pedagogen en stor och viktig del av det närvarofrämjande arbetet. När barn börjar skolan är det en stor omställning i deras liv och det

25

är många nya relationer som ska skapas och då behöver barnet en trygg vuxenrelation. Havensköld och Mothander (2009) menar att barn påverkas lätt och kan fortfarande inte reflektera över relationer, vilket i sin tur gör att ansvaret för relationen mellan barnet och den vuxna ligger på den vuxna.

Under intervjuerna framkommer det att det inte finns ett gemensamt synsätt att arbeta med att främja närvaro då pedagogerna arbetar utifrån sina egna tankar kring vad närvarofrämjande arbetet innebär för dem själv. Hur en pedagog väljer att arbeta i klassrummet kommer alltid att se olika ut, dels beroende på pedagogen och dels beroende på elevgruppen. Att ha ett gemensamt synsätt kring närvarofrämjande arbete är en god grund att stå på, det är när ett barn mår dåligt och inte vill komma till skolan som det är viktigt att det finns gemensamma rutiner. Informanternas svar visar även att det finns ett fokus på kunskapsmål vilket skulle kunna bero på de senaste årens resultatstyrda politik och olika fortbildningar för att höja måluppfyllelsen. Nilholm (2012) menar att olika internationella mätningar och resultat kan påverka hur undervisningen genomförs i klassrummen då olika åtgärder och fortbildningar sätts in för att höja måluppfyllelsen. Dessa olika politiska åtgärder skulle även kunna vara en del av förklaringen till pedagogernas förhållningssätt i den bemärkelsen att relationerna får stå lite åt sidan då kunskaperna och måluppfyllelsen blir viktigare.

Pedagogerna och specialpedagogen lägger vikten vid individen, anpassningar och relationer medan rektorn ser sin roll mer i det åtgärdande arbetet. Lindqvist (2017) Menar att när ett barn mår bra har den lättare för att ta till sig kunskap. Genom att anpassa undervisningen med tydliga strukturer och rutiner och göra lärmiljön tillgänglig så underlättar det inte enbart för de elever som är i behov av anpassningar utan det gynnar alla elever i klassrummet. Hon menar även att goda relationer kan skapas genom ständiga dialoger kring det dagliga skolarbetet. Även Landell (2016:94) anser att det finns pedagogiska faktorer som påverkar elevers närvaro. Elever behöver bli motiverade och uppleva undervisningen som meningsfull för att vilja komma till skolan. Så både relationer och hur undervisningen är utformad har stor betydelse för om en elev väljer att komma till skolan eller stannar hemma.

Viljan att komma till skolan eller stanna hemma

För att kunna arbeta förebyggande och närvarofrämjande är det viktigt att skaffa sig kunskap om, och förstå vad det innebär för barnen, men det är också intressant att fråga pedagogerna vad de tror att det är som gör att barnen vill komma till skolan eller väljer att stanna hemma.

26

Pedagogerna menar att det bland annat handlar om glädjen som pedagogen utstrålar, kamraterna och att vara en del av ett sammanhang.

Det handlar om glädjen som vi som pedagoger utstrålar och kompisarna. (Pedagog 1).

Att dem kommer utan att tänka på att dem måste komma till skolan, att dem är en del av ett sammanhang, känslan av KASAM. (Pedagog 2)

Men de anser även att det handlar om elevens egen motivation och föräldrarnas inställning till skolan.

Det handlar om elevens egen motivation och föräldrarna. (Pedagog 3).

Pedagogernas svar visar på att de har olika syn på vad dem tror att det är som gör att en elev vill komma till skolan. De nämner glädje, känslan av sammanhang och motivation som närvarofrämjande faktorer. Specialpedagogen tror att det handlar om att eleven behöver känna sig sedd och få utmaningar på rätt nivå, men även ha goda relationer med både vuxna och klasskamrater. Rektorn anser att det inte bara är en eller ett par faktorer som påverkar om en elev vill komma till skolan utan det handlar om ett helhetsperspektiv.

Det handlar om allt det vi gör som gör att eleven trivs i skolan. (Rektorn).

Intervjuerna visar på att pedagogerna, specialpedagogen och rektorn har lite olika uppfattningar om vad de tror att det är som gör att barnen vill komma till skolan. Trots detta nämner alla tre pedagogerna under intervjuerna vikten av att vara del av ett sammanhang. Även specialpedagogen, precis som rektorn talar mycket om relationerna med både pedagogerna och klasskamraterna och hur viktigt det är för känslan av sammanhang.

Vilka faktorer tror då pedagogerna, specialpedagogen och rektorn att det är som gör att en elev stannar hemma. Under intervjuerna framkommer det att pedagogerna tror att det bland annat har med kraven som ställs på barnen att göra och att det är det som kan vara anledningen till att elever väljer att stanna hemma.

Om eleven hade fått välja om den ville stanna hemma så tror jag att det är för att slippa krav, men jag utgår ifrån att de inte har det valet. (Pedagog 1).

Men även föräldrarnas ansvar nämns vid flera tillfällen under intervjun.

27

Pedagogerna tror även att det har med hur eleven mår om den kommer till skolan eller inte och samarbetet mellan skolan och hemmet.

Det som framkommer i intervjuerna med pedagogerna är att de lägger mycket av ansvaret på eleven och hemmet som orsak till varför en elev inte vill gå till skolan. Medan specialpedagogen menar att det är viktigt att eleverna finner mening med att komma till skolan annars riskerar man att eleven inte kommer. Rektorn betonar under intervjun till skillnad från pedagogerna att det är skolans ansvar att se till att eleven vill komma till skolan.

Eleven kan inte välja om den vill gå i skolan därför är det viktigt att skolan anpassar sig efter eleven, eleven ska inte behöva anpassa sig efter skolan då kanske hen stannar hemma istället. (Rektorn).

Delanalys av viljan att komma till skolan eller att stanna hemma

Alla tre pedagogerna nämner hemmet som en del i varför en elev stannar hemma från skolan. Att elever stannar hemma från skolan är ett komplext problem och säkert otroligt frustrerande för de föräldrar och vårdnadshavare som är i den situationen. Skolsituationen kan inte läggas på föräldrarnas ansvar men kan vara en del i att hitta lösningar. För att hitta lösningar på att en elev inte vill komma tillskolan så måste man också hitta problemet. Pedagogernas svar visar på att det finns ett tydligt kategoriskt perspektiv där skolproblemen läggs på eleven och hemmet vilket också innebär att lösningarna på problemet läggs på hemmet och blir väldigt begränsat. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv blir det viktigt att arbeta för ett gemensamt relationellt synsätt och förhållningssätt. Om en elev inte vill komma till skolan så måste vi ta reda på vad som är orsaken och våga vända blicken mot oss själva och se vad vi i skolan kan göra. Vi måste lyfta blicken från individen och hitta lösningarna i skolmiljön. Ahlberg (2013) menar att skolorna har ett stort arbete framför sig i arbetet med att vända det kategoriska perspektivet till ett relationellt perspektiv. Med specialpedagogens kompetens skulle ett arbete för ett relationellt synsätt kunna vara genom handledning med pedagogerna. Genom handledning får pedagogerna möjlighet att reflektera och vara en del av lösningen på olika utmaningar, och genom att rusta pedagogerna med olika sätt att tänka kring utmaningar iklassrummet och med elever så kan det också bidra till att det blir en naturlig del av det vardagliga arbetet i klassrummet och med eleverna.

Under intervjun menar rektorn att eleverna inte kan välja om den vill gå i skolan eller inte och anser därför att det är viktigt att skolan anpassar sig efter elevens behov och inte tvärtom, då kanske eleven väljer att stanna hemma istället för att gå till skolan. Buhler, Karlsson och Österholm (2018) menar att det är skolans problem när eleverna stannar hemma och så länge

28

ansvaret läggs på eleven och hemmet blir det också svårt att samarbeta och hitta lösningar för att få tillbaka eleven till skolan.

Under intervjuerna med pedagogerna menar dem att en viktig faktor för om en elev vill komma till skolan eller inte beror mycket på hur samarbetet mellan skolan och hemmet ser ut. Vilket på mesonivå kan ses som att relationen mellan hemmet och skolan har stor betydelse för eleven och hur den blir påverkad då olika beslut kan påverka en elev både positivt eller negativt. Gustavsson (2009) tar upp vikten av att se föräldrarna som en resurs. Han menar att det är den vardagliga kontakten och samarbetet mellan skolan och hemmet som skapar förtroendefulla relationer som är värdefulla vid svåra situationer. Även Friberg (2015) menar att kontakten med hemmet är viktigt och att det är skolans ansvar. Han menar även att det behöver finnas goda strukturer för hur kontakten sköts och vem som gör vad, och att det är viktigt att man reflekterar över syftet med återkopplingen så att det inte bara blir negativt.

Under intervjuerna med pedagogerna påtalar de att det handlar om både elevernas och föräldrarnas motivation om en elev väljer att komma till skolan eller stannar hemma. Pedagogerna menar även att det är vårdnadshavarnas ansvar att eleverna kommer till skolan. Detta visar på att kopplingen mellan skolan och hemmet behöver stärkas för att på bästa sätt kunna samarbeta kring elevens bästa. Både vårdnadshavare och skolan måste gemensamt ta ansvar för elever med hög frånvaro. Ur det systemteoretiska perspektivet är viktigt att det finns kopplingar mellan systemen för att systemet ska fungera optimalt. Gjems (1997) menar att systemet hålls ihop genom relationer och samverkan mellan människor. Hon beskriver det som inre och yttre och yttre styrningar, där den inre styrningen handlar om människorna och deras olika handlingar i systemet, och med det yttre systemet menar hon att det behöver finnas en ömsesidig anpassning mellan systemet och omgivningen. Detta blir relevant i samarbetet och kommunikationen både på skolan och med hemmet då problemet med att en elev inte vill komma till skolan inte kan ses som endast elevens eller hemmets problem utan det måste finnas ett ömsesidigt samarbete för att på bästa sätt få eleven att vilja komma tillbaka till skolan.

Pedagogerna nämner även känslan av sammanhang, KASAM som en viktig faktor för att en elev ska vilja komma till skolan, eleven måste förstå och finna mening i varför den ska komma till skolan. Antonovsky (2005) menar att genom meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet stärks känslan av sammanhang vilket i sin tur är hälsofrämjande och närvarofrämjande.

Kompisarna nämns även under intervjuerna med pedagogerna som en viktig faktor för att en elev ska vilja komma till skolan. Relationerna med kompisarna är också en viktig aspekt i systemets delar på mikronivå då detta kan ha en direkt inverkan på elevens mående. För att på

29

ett bra sätt kunna arbeta förebyggande behöver vi också veta vad goda relationer betyder för eleverna. Enligt Gustavsson (2009) finns det undersökningar som visar på att det är en viss skillnad i vad pojkar och flickor upplever som det viktigaste med att komma till skolan. Enligt undersökningen uppger flickorna att relationen med lärarna och det personliga stödet genom att bli sedd och hörd det viktigaste. Pojkarna uppgav att relationen med kompisarna var viktigast för att trivas i skolan.

Skolans arbete med problematisk frånvaro

För att upptäcka, åtgärda och förebygga frånvaro krävs gemensamma rutiner och ett fungerande system i hur skolan hanterar detta. Under intervjuerna med pedagogerna visar det sig att det finns några gemensamma rutiner vid frånvaro. Alla pedagogerna nämner att vid 10% frånvaro ska hemmet kontaktas men hur hemmet sen kontaktas och vem som tar kontakten ser olika ut.

Vid 10% frånvaro får vi en rapport från skolsköterskan och då kontaktar vi vårdnadshavarna. (pedagog 1).

Det är dom här 10% som man larmar tillskolsköterskan. Det är väl där man tar en dialog och berättar att vi har den rutinen och talar om att eleven behöver vara i skolan och då är det skolsköterskan som blir nästa steg i ledet. (Pedagog 2).

Under intervjuerna framkommer det även att det är skolsköterskan som ansvarar för att meddela pedagogerna när en elev kommer upp i 10% frånvaro och sen kontaktas hemmet, men vem som kontaktar hemmet ser olika ut, där finns det inga rutiner.

Vi kollar närvaron och lägger in det i vårt system. Är inte eleverna här så skriver vi en lapp och lämnar till expeditionen så ringer dem och kollar var eleven är. (Pedagog 3).

Intervjuerna med pedagogerna visar på att det endast finns en gemensam rutin vid frånvaro av en elev och det är att när frånvaron kommer upp i 10% så ska hemmet kontaktas, men vem som sen kontaktar hemmet ser olika ut.

Under intervjuerna med specialpedagogen och rektorn framkommer det att båda två anser att elevhälsan och skolan behöver förbättra sitt arbete med frånvaro både när det gäller rutiner och att följa upp det.

Vi arbetar med att kolla upp det, men jag tycker att det finns en utvecklingspotential i elevhälsans arbete med att följa upp frånvaron, för vi tittar på listan vem som har procenten ser gör vi inget åt det. Vi måste vara mer proaktiva, lyfta det, vi kan inte bara konstatera det och sen inte göra någonting åt det. (Rektorn).

30

Rektorn och specialpedagogen kritiserar den egna elevhälsan och skolans rutiner och menar att det behövs förändringar med arbetet kring rutinerna och frånvaro, det konstateras att det finns frånvaro hos eleverna men sen följs det inte upp.

Delanalys av skolans arbete med problematisk frånvaro

Det som framkommer och blir tydligt under intervjuerna med alla informanterna är att det saknas tydliga rutiner kring elevers frånvaro. Först när en elev har varit frånvarande en viss procent kontaktas hemmet och det är också olika vem som kontaktar hemmet. För att kunna arbeta förebyggande är det viktigt att ströfrånvaro upptäcks och åtgärdas tidigt då detta kan vara en början till ökad frånvaro.

Under intervjuerna med pedagogerna framkommer det att frånvarohanteringen ofta sköts av någon annan än pedagogerna. Är en elev frånvarande lämnas en lapp till personalen på expeditionen och personalen på expeditionen blir länken mellan skolan och hemmet eller så registreras bara frånvaron i skolans närvarosystem och vid 10% kontaktar skolsköterskan hemmet. Enligt SOU (2016:94) är det viktigt att frånvaro upptäcks direkt och att hemmet kontaktas så fort frånvaron uppmärksammas. Det är även viktigt att inte släppa kontakten med eleven utan hela tiden arbeta för att få den att vilja komma till skolan och stanna där. En viktig del i det arbetet är relationen med eleven, eleven behöver känna att den är saknad och att skolan vill att den ska vara där. Friberg m.fl. (2015) menar att bristfällig kontakt med eleven gör att det blir svårare att komma tillbaka till skolan vilket i sin tur gör att risken för att eleven stannar hemma ökar. Frånvaro måste också stoppas direkt och förebyggas innan det ökar och risken för att eleven stannar hemma blir ett faktum.

Rektorn berättar under intervjun att frånvaron tas upp vid EHT-möten en gång i månaden. Där ses frånvaron över och det konstateras vilka elever som har hög frånvaro men sedan följs det inte upp. SOU (2016:94) menar att det är rektorns ansvar att det finns goda rutiner kring frånvarohantering och uppföljning och att både vårdnadshavare och all personal på skolan har god kännedom om detta och hur det används.

Pedagogerna uttrycker även under intervjuerna att samarbetet mellan pedagogerna, specialpedagog och rektorn ser olika ut vid frånvaro, och menar att det beror på orsaken till att en elev är frånvarande när specialpedagogen och rektorn kopplas in. Detta visar på att det blir lite godtyckligt och upp till pedagogen att avgöra när och vem som ska kopplas in.En viktig aspekt på mikronivå i en organisation är ledningens inställning. Ledningen sänder ut signaler i verksamheten om vad som är viktigt och mindre viktigt, vilket i sin tur påverkar personalens

31

handlingar. I detta fallet kan rektorns signaler ha stor betydelse för hur pedagogerna agerar då det inte finns tydliga riktlinjer från ledningen hur frånvaron ska hanteras. Öquist (2013) menar att det är viktigt hur en ledare agerar då det har stor inverkan på hela organisationen. En hel organisation kan påverkas och förändras genom att en ledare ändar sin inställning och sina handlingar. Detta blir viktigt även på mesonivå då huvudmannen i kommunen är ytterst ansvarig för besluten som fattas ute på skolorna där viktiga satsningar på fortbildningar kan vara styrande. Här skulle huvudman och rektorn kunna ta tillvara på specialpedagogens kompetens när det gäller skolutveckling och gemensamt fortbilda personalen i hanteringen av frånvaro och implementera gemensamma rutiner.

32

Diskussion

I diskussionsdelen kommer jag att redogöra och diskutera resultatet i den här studien utifrån mina frågeställningar. Jag kommer att ta stöd av tidigare forskning och knyta an till mina resonemang. Min ambition är att på ett tydligt sätt knyta an studiens resultat till tidigare forskning och lyfta diskussionen kring ett närvarofrämjande arbetssätt och problematisk frånvaro. Jag kommer även att diskutera metodvalet för studien, specialpedagogiska implikationer och ge förslag på fortsatt forskning.

Resultatdiskussion

I analysen av det empiriska materialet framkommer det att brister i rutiner samt ett rådande bristperspektiv är två starka förklaringsfaktorer till hur det närvarofrämjande arbetet samt arbetet med att förebygga problematisk frånvaro bland eleverna ser ut.

Brister i rutiner

Resultatet av studien visar på att det saknas gemensamma rutiner i både det närvarofrämjande arbetet och i rutinerna kring frånvaro. Rektorn och specialpedagogen håller med om att det finns brister i både rutinerna och i arbetet med problematisk frånvaro och att det arbetet behöver utvecklas. Enligt Ahlberg (2013) är det rektors ansvar att ha en fungerande elevhälsa och se till att alla kompetenser utnyttjas på rätt sätt. Trots detta används sällan specialpedagogens kompetens på rätt sätt och i tillräckligt stor utsträckning för att höja kvaliteten på skolors utveckling. Ahlberg (2013) menar vidare att det är även ofta otydligt vilken roll specialpedagogen har på skolan när det gäller skolutveckling, vilket är viktigt då specialpedagogen har en god överblick över organisationen och var de olika resurserna behövs. Skolans elevhälsa behöver utforma och arbeta fram gemensamma riktlinjer för att få ett samlat grepp om frånvaron och arbeta fram gemensamma strategier i det närvarofrämjande arbetet där specialpedagogens kompetens kring bland annat lärmiljö, anpassningar och förebyggande arbete har en viktig funktion.

Under intervjuerna framkommer det även att pedagogerna arbetar utifrån sina egna tankar kring vad som är närvarofrämjande vilket innebär att pedagogerna arbetar helt olika på både individ- och gruppnivå. De nämner kunskapsmål, känslan av sammanhang och motivation som närvarofrämjande faktorer vilket är viktiga bitar i det arbetet. Men forskning visar på att den

33

viktigaste faktorn till att en elev vill komma till skolan är relationerna (Guvå och Hylander, 2017). Eleverna behöver ha trygga och förtroendefulla relationer med personalen i skolan. Enligt Gustavsson (2009) har studier visat att vad som är viktiga relationer för eleverna i skolan ser olika ut för pojkar och flickor. För flickorna är det viktigaste i en relation till pedagogerna att bli sedd och hörd medan pojkarna uppger att kamratrelationerna är de viktigaste relationerna i skolan. Pedagogernas svar skulle kunna bero på att fortbildningar kring närvarofrämjande arbete och problematisk frånvaro har halkat efter när politiskt styrda fortbildningar med att höja måluppfyllelsen har fått gå före.

Studien visar även att pedagogerna har olika tankar om vad som innebär närvarofrämjande arbete utifrån elevernas perspektiv vilket också resulterar i att pedagogerna arbetar olika i det förebyggande arbetet. Det som också framkommer är att de yngsta barnen är de mest målstyrda eleverna. Där menar pedagogen att eleverna känner sig trygga om de vet vad som förväntas av dem kunskapsmässigt. Pedagogen har arbetet som lärare i många år och ställer höga krav kunskapsmässigt på eleverna men framhåller samtidigt att det finns många barn i klassen som har stora svårigheter och behöver specialpedagogisk kompetens. Pedagogen är förstelärare och har fortbildningsuppdrag både på skolan och på andra skolor vid vissa tillfällen under terminen. Detta skulle kunna vara en möjlig förklaring till varför pedagogen anser att kunskap är en viktig del i det närvarofrämjande arbetet, vilket det är men då är det också viktigt att göra undervisningen tillgänglig för alla elever. Nilholm (2012) beskriver resultatdiskursen som ett resultat av olika internationella kunskapsmätningar som ökar fokus på att höja resultaten i skolan och fokuserar på olika metoder vilket i sin tur gör att andra viktiga mål i skolan som att skapa förtroendefulla relationer tonas ner.

På skolans intranät finns en handlingsplan för hur skolan ska hantera frånvaro men under intervjuerna framkom det att två av pedagogerna inte visste om att det fanns en handlingsplan och en av pedagogerna visste att den fanns men hade bara tittat igenom den snabbt. Skolsköterskan och skolpsykologen har tillsammans utarbetat en handlingsplan för att hantera frånvaro men bara en del av personalen vet att den finns. Detta visar på att det finns brister i kommunikationen mellan ledningen och övrig personal på skolan, det sänder även ut signaler om att ledningen inte har tydliga rutiner vilket i sin tur kan vara en av orsakerna till att det inte finns ett gemensamt förhållningssätt eller gemensamma rutiner. Enligt Öquist (2013) är det viktigt vilka signaler skolans ledning sänder ut då det speglar resten av verksamheten och hur personalen förhåller sig till det som ledningen anser vara viktigt. Här får det betydelse för hur det närvarofrämjande arbetet och hur hanteringen av frånvaro sköts då skolans ledning inte själv har tydliga rutiner. Öquist (2008) menar även att det är viktigt att systemen är öppna i