Syftet med studien har varit att bidra med kunskap om hur pedagogerna, specialpedagogen och rektorn arbetar med att främja närvaro och problematisk skolfrånvaro. Genom att skaffa mer kunskap om hur dem tänker och arbetar med det hoppas jag kunna bidra till en ökad samsyn, gemensamt förhållningssätt och tydligare rutiner.
Specialpedagogens uppdrag på skolan i det närvarofrämjande arbetet och med problematisk frånvaro visade sig i studien vara väldigt otydligt. Genom otydliga rutiner försvåras också specialpedagogens uppdrag i det förebyggande arbetet och arbetet blir mer åtgärdande. Enligt
36
Ahlberg (2013) visar forskning att ett samarbete mellan pedagoger och specialpedagoger har positiv inverkan på eleverna då både undervisningen och lärmiljön blev mer tillgänglig, och kraven anpassades individuellt. Hon menar vidare att det relationella perspektivet och det systemteoretiska perspektivet också är viktigt då kommunikation mellan pedagogerna är viktig för elevernas förutsättningar. Här behöver pedagoger, rektor, specialpedagogen och elevhälsan hitta en gemensamt fungerande rutin. Ett förslag skulle kunna vara en frånvarotrappa där det klart och tydligt framgår vem som gör vad och i vilket steg. Den informationen måste sedan övrig personal på skolan också ta del av för att på ett bättre sätt kunna vara delaktig i det dagliga arbetet med att främja närvaro.
Det specialpedagogiska uppdraget har även en viktig funktion i arbetet med anpassningar både i undervisningen och i lärmiljön. Om en elev har behov av anpassningar så ska det skyndsamt utredas för att på bästa sätt kunna ge eleven förutsättningarna att inhämta kunskap och lyckas. Om specialpedagogens kompetens inte används när en elev är i behov av anpassningar och särskilt stöd riskerar vi att eleven tappar motivationen att komma till skolan. Resultatet i studien visar att specialpedagogen har blivit inkopplad först när en elev har mått dåligt ett tag eller varit frånvarande upp till 10% vilket gör att det förebyggande och hälsofrämjande arbetet tappas bort. Att arbeta förebyggande och hälsofrämjande ingår i specialpedagogens uppdrag vilket gör att specialpedagogens kompetens inte används på rätt sätt på skolan. Här skulle handledning kunna vara ett alternativ till förbättringen i arbetet med att främja närvaron.
Handledningen har en viktig funktion där pedagogerna ges möjlighet till reflektion och personlig utveckling vilket är en del i det specialpedagogiska uppdraget. Ur ett systemteoretiskt perspektiv så är pedagogerna i ett arbetslag delar i ett system som bildar en helhet, vilket gör handledning till en bidragande del i det sammantagna arbetet med att främja närvaro. Gjems (1997) menar att det sociala systemet det vill säga pedagogernas relation, kommunikation och samverkan har en avgörande betydelse för hur ett arbetslag fungerar. Detta kan i sin tur påverka eleverna om pedagogernas syn på närvarofrämjande arbete styrs av klimatet i arbetslaget.
För att ta vara på specialpedagogens kompetens är det en förutsättning att samarbetet och kommunikationen mellan pedagoger, rektor, specialpedagog och elevhälsan fungerar. Mycket av dagens forskning om problematisk skolfrånvaro pekar på att de elever med psykisk ohälsa är de eleverna som löper störst risk att stanna hemma från skolan. Detta i sin tur gör det ännu viktigare att koppla in specialpedagogen så tidigt som möjligt för att göra en grundläggande kartläggning över elevens situation och arbeta närvarofrämjande.
37
Metoddiskussion
Valet av metod gjordes utifrån studiens syfte och frågeställning. För att på bästa sätt få fram den informationen som behövdes genom det empiriska materialet valde jag att göra en fallstudie och genomföra fem intervjuer. Jag intervjuade tre pedagoger, en specialpedagog och en rektor. Vid genomförandet fick respondenterna välja det stället som dem kände sig mest bekväma i att genomföra intervjuerna. Intervjuerna bestod av samma frågor och i samma ordningsföljd till alla informanterna. Intervjufrågorna bestod av strukturerade frågor men av låg standardisering vilket gav möjlighet till öppna svar. Syftet var att ge informanterna möjlighet att med egna ord svara öppet på frågorna vilket i sin tur öppnade upp för att ställa följdfrågor. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att säkerställa att informanternas svar blev helt korrekt utskrivet i resultatdelen.
Metoden fungerade väl och var rimlig i förhållande till hela arbetet med det empiriska materialet då varje intervju varade i ca trettio minuter. Studien hade kunnat förbättras genom att använda sig av observationer i klassrummen som komplement för att undersöka hur det närvarofrämjande arbetet ser ut, detta för att styrka trovärdigheten i informanternas svar, dock var tiden en begränsning i valet av metod. Stukát (2011) menar att en studie blir mer trovärdig genom att använda sig av triangulering då studien blir mer mångfacetterad och metoderna kan gynna varandra. Reliabiliteten i studien kan alltid ifrågasättas då kvalitativa studier med intervjuer är beroende av informanternas svar, vilket i sin tur kan påverkas av en mängd olika faktorer som till exempel gissningar, dagsform eller andra yttre faktorer.
Även studiens validitet kan ifrågasättas då det är en fallstudie och endast fem informanter har svarat på intervjufrågorna. Studien undersöker och behandlar frågeställningarna men trots detta måste man alltid ha i beaktning att informanternas svar kan påverkas.
Studien är gjord som en fallstudie vilket innebär att den är begränsad och inte går att generalisera. Läsaren kan kanske dock känna igen vissa delar i den och min förhoppning är att jag ska kunna bidra till ett vidgat perspektiv kring ett närvaro främjande arbete och hur viktigt det är för eleverna.