Att se relationer och gruppdynamik genom systemteori verkar rådande hos specialpedagogerna. De menar att deras insatser riktas på personalgruppen för att på så sätt ge verkan i barngrup- perna. Öquists (2008) tankar om hur de olika nivåerna står i relation till varandra och hur led- ningen måste röra sig mellan nivåerna för att samla ihop information passar in på de beskriv- ningar som specialpedagogerna i studien ger.
Ännu en nivå hade varit om specialpedagogerna fått handledning av de centralt placerade specialpedagogerna, men där verkar kommunikationen brista i organisationen då de olika grup- perna inte vet vad som behövs. Blossing (2013) menar att det är viktigt att även de som bedriver förändringfrågor får stöd och hjälp av andra i samma situation för att kunna utveckla sitt arbete och där hade metahandledning kunnat fungera som en kompetenshöjande faktor för de lokalt placerade specialpedagogerna.
Nu verkar det som att de lokalt placerade specialpedagogerna bildat en egen arbetsgrupp som utifrån Blossings (2013) tankar också skulle kunna fungera som en kanal för utveckling av professionen.
Mohss (2014) menar att förskollärarna är viktiga i det specialpedagogiska arbetet då det är de som utför de åtgärder som beslutas om. Därav är det viktigt att specialpedagogerna ute i verksamheterna har en god relation till pedagogerna för att kunna ha inflytande över de peda- gogiska metoder som används. Utöver att bygga relationer är det viktigt att se till att det blir en kontinuitet precis som Göranssons (2011) studie visar. I studien verkar det som att specialpe- dagogerna arbetar lite olika när det gäller systematisk handledning och där kanske ledningen spelar en stor roll också huruvida specialpedagogen ges möjlighet att bedriva handledning.
Bladini (2011) och Bergman och Blomqvist (2011) forskning visar att handledning utveck- lar verksamheterna och att pedagogernas förhållningssätt ändras i positiv riktning. Även resul- tatet av denna studie visar på handledningens positiva effekter genom att förändra pedagogers förhållningssätt så borde det vara ett prioriterat område hos ledningen när det gäller skolut- veckling.
Att arbeta förebyggande med personalgruppernas sammansättning är en viktig del i verk- samheten. Sylva m.fl. (2013) framhåller att pedagogernas utbildningsnivå är av stor vikt för barn i riskzonen. Förskolans kvalitet påverkas också av pedagogernas utbildningsnivå vilket även för med sig positiva effekter för barns kognitiva utveckling (Hall m.fl., 2009).
Samverkan
Specialpedagogerna ser samverkan med andra professioner som en naturlig del av sitt arbete. I studiens resultat är det lite oklart om samverkan bedrivs på det systematiska sätt som det besk- rivs i litteraturen eller om det mer handlar om rådgivning och informationsutbyte.
Ja, alltså samverkar vet jag inte om vi gör så mycket men vi inhämtar ju information, det är mest på den nivån… så det är ju på förekommen anledning, när det behövs så ringer man dem (intervju 1, SLP) När samverkan sker så är det huvudsakliga syftet att berika med varandras kunskaper och kom- petenser. Att kunna se saker med olika glasögon. Specialpedagogerna är överens om att den typen av samverkan ger resultat i barngruppen, att det är viktig kunskap som var och en bidrar med i planeringen av åtgärder.
Det är ju också det här med hur vi kan få en ökad samsyn, det specialpedagogiska perspektivet räcker inte alltid till utan man behöver psykologen, man behöver logopedens expertkunskap, man behöver absolut fysioterapeutens perspektiv. De perspektiven har man inte alla gånger, även om man har det lite grann så behöver man fördjupa sig. Jag tänker absolut att man behöver en hel bild för att kunna kartlägga, så man behöver absolut samverka. (intervju 4, SLP)
När det gäller samverkan mellan de olika förvaltningarna kan ett hinder vara gamla traditioner och mönster som kan vara svåra att bryta.
Någonstans, traditioner och det gamla, det sitter i väggarna på nåt sätt och det finns vattentäta skott mellan de olika förvaltningarna och det tror jag är ett hinder. Att så brukar vi inte göra och man är inte van, det måste komma in ett paradigmskifte i det för vi måste samarbeta. (intervju 5, SCP)
Ett annat hinder som kommer fram i studien är tid. Att det saknas gemensam tid i kalendrarna för att kunna mötas och samverka mellan de olika professionerna. Även sekretessen kommer upp som en faktor som skulle kunna bli ett hinder för samverkan, men specialpedagogerna i studien upplever att det egentligen inte är något hinder utan att det brukar lösa sig.
Det är klart att du kan komma in på sådana saker som sekretess och så, men i de fallen så har vi ju det på borden sen innan så att säga, jag har aldrig upplevt sekretessen som ett problem. Har man en bra dialog och alla vill åt samma håll så är det inga problem. (Intervju 2, SCP)
Vi har även ett ansvar att reflektera över hur vi pratar om barn, vilken bild lyfter man? Jag tänker inte att det är ett hinder, mer som en reflektion… Även om man fått samtycke så kan det vara en moralisk sekre- tess. Samverkan med skolan, det är samma professioner och det är barnets bästa som är i fokus det tycker jag är viktigt att fånga upp (Intervju 3, SLP)
Samverkan med barnavårdscentralerna verkar nästintill obefintlig. En av specialpedagogerna uttrycker att samverkan med dem kunde ha utvecklats och att hon önskade ett mer liknande system som skolan har med elevhälsoteam. En av de centralt placerade specialpedagogerna sa att ett samarbete med psykologerna kring barn med anknytningssvårigheter var på gång men det skulle beröra skolan, inte förskolan.