Ett framträdande mönster i resultatet är att respondenterna ser en styrka i att man i ett team får ta del av olika professioners kompetenser, vilket är något som Hatch (2002) benämner kan skapa nya möjligheter och en förnyad kunskap kring det arbete man utför. Samtidigt menar Ahlberg (2007) att det även kan finns en problematik i detta arbete som kan leda till att den specialpedagogiska rollen i ett samspel med andra professioner riskerar att bli otydlig. Vilket delvis kan bero på att specialpedagoger inte varit lika framgångsrika i att avgränsa sitt arbetsområde och stärka sin legitimitet på samma sätt som exempelvis en psykolog (Göransson, m.fl. 2015). Att klara av att ha kontroll över sin egen profession och där med sägas ha en stark professionell jurisdiktion är enligt Abbott (1988) betydelsefullt i förhandlingssituationer med andra professioner.
Vidare lyfts från intervjuerna vikten av gemensamma mål för att få till ett helhetsperspektiv i arbetet. Något som Bakka m.fl. (2001) ser som en väsentlig del för att verksamheten ska fungera väl. Dock är detta ett arbete som kräver en tydlig ledning och en välorganiserad struktur. Något som Palla (2009) bekräftar och menar är av hög relevans för att få till ett hållbart arbete. Finns det inte en tydlig struktur brister processen mycket enklare och det blir enligt Hatch (2002) svårare för de olika professionerna att utvecklas och ta stöd och hjälp av varandra. Det framgår också under intervjuerna att en effektiv kommunikation är att föredra och att man bör ta tillvara på varandras kompetenser för att skapa en framgångsrik samverkan. Boklund (1995) menar att samverkansprocesser gynnas av en samordnad kommunikation mellan olika yrkesgruppers uppdrag och arbete. Enligt Hatch (2002) krävs däremot en medvetenhet i detta arbete som gör att man klarar av att ta in flera olika perspektiv samtidigt så att inte värdefull information och förståelse förbises.
32
Utöver detta lyfts även att man i en samverkan ges möjlighet att välja profession utefter aktuellt ärende för att kunna skapa ett mer resurseffektivt arbete. Samverkansprocesser har också visat sig enligt Boklund (1995) gynnas av ett nyttjande av olika yrkesgruppers kompetenser för att få en mångfald i det arbete som utförs. Men i detta arbete finns det även en problematik som kräver att man i dessa processer synliggör de skillnader som finns hos de olika professionerna för att inte riskera att de olika rollerna suddas ut. Enligt rapporten från Socialstyrelsen m.fl. (2007) framgår vikten av att synliggöra olikheter inom en samverkan och inte förbise vikten av en kritisk reflektion över det arbete som pågår. Vilket åter igen lyfter betydelsen av en väl fungerande kommunikation mellan de olika verksamheterna i arbetet med samverkan (Jakobsson & Lundgren, 2013). Resultaten visar samtidigt på den komplexitet som en samverkan kan innebära. Dock är respondenterna tydliga med att denna svårighet inte har att göra med de olika professionernas vara eller icke vara, utan att den oftast handlar mer om de olika uppdragsbeskrivningarna i verksamheterna. Att chefer har en central roll gällande samverkansuppdrag är något Fridolf (2001) har kunnat synliggöra och menar att de verksamheter som har stöd från sina chefer oftast får till ett bättre samarbete verksamheter emellan. Trots att alla involverade i ett ärende har som mål att skapa ett gemensamt verksamhetsfält med goda förutsättningar för de barn och unga som arbetet kretsar kring, kan det enligt Jakobsson och Lundgren (2013) uppstå en komplexitet när de som leder verksamheterna inte enbart kan utgå från sitt eget uppdrag, utan måste mötas i förhandlingar kring andra verksamheters ramverk, attityder osv.
6.3 Specialpedagogens roll och uppdrag
Under intervjuerna framkom att det finns en viss otydlighet över specialpedagogens uppdrag och roll, och att de andra professionerna i teamet ofta upplevs ha ett tydligare uppdrag.
Specialpedagogen har inte en lika tydlig roll som de andra professionerna, för dom har sina spetskompetenser som är tydligare och de har sina områden och sin legitimation. Som specialpedagog är man lite mer som kittet mellan de olika professionerna och kan göra att de olika professionerna kan mötas. (SPH)
Något som också psykologen problematiserar och menar kan handla om en fråga om dignitet och legitimitet.
Det finns nog pedagoger som kan känna sig hotade av specialpedagogerna på ett annat sätt, lite som i varför ska en annan pedagog komma ut och tala om för mig va jag ska göra, lite så har jag hört ibland
33
och ibland säger specialpedagogerna också att i dag får du följa med för det blir en annan dignitet när du också är med, och det tycker jag är synd. (P)
Hos en av de respondenter som tidigare arbetat som specialpedagog inom skolan, uppfattades uppdraget bli tydligare i ett centralt team än som verksam specialpedagog i skolan, men att det fortfarande finns en oklarhet i uppdraget.
Framförallt var det tufft när jag jobbade ute på en skola. Där förväntades jag att sitta med individuell undervisning. Nu i den här rollen när vi sitter centralt är det betydligt lättare, men det är absolut ingen tydlig roll och har aldrig varit och kommer aldrig att bli. (SP1)
Denna otydlighet bekräftar även specialpedagogen på habilitering.
Här känns det väl mer som jag har en specialpedagogs roll där man ser på helheten men det är inget enkelt att beskriva specialpedagogens uppdrag för man är inne och nosar på väldigt många olika områden utan att gå in på djupet. (SPH)
Specialpedagog 1 menar att rollen inte bara stärks i ett team utan att man tillsammans med andra skapar riktlinjer för rollen och uppdraget.
Den blir i alla fall tydligare när man har varandra som specialpedagoger skulle jag nog säga. Rollen är mycket svårare när man är ensam ute i en verksamhet med allt som man får på sig. Där är vi starkare tillsammans så det tror jag inte spelar så stor roll om man är tillsammans med andra yrkesroller. Det viktigaste är att vi är några som tillsammans har kommit överens om att det här är vi, så här gör vi och så får vi hjälpa varandra. (SP1)
Ett resonemang som även delas av specialpedagog 2.
Där har vi stött och blött tillsammans vi specialpedagoger. vi har ältat och ältat och haft konflikter i vår egen grupp, att varför gjorde du så, det har vi bestämt och kommit överens om. Vi har haft mycket diskussioner för att göra lika utåt antingen vi tycker det eller inte så måste vi ställa upp på vad vi kommit överens om. (SP2)
I intervjun med förskolechefen bekräftades också fördelarna kring att arbeta i ett team där olika yrkesprofessioner samverkar.
När specialpedagogerna sitter centralt kan de ju tänka på sitt uppdrag fullt ut. De behöver inte vara i barngrupp så som det var när de var placerade ut på förskolorna. Det blir en mer renodlad roll som specialpedagog när man sitter centralt. (FC)
34
Vidare bekräftar förskolechefen specialpedagogernas kunskap kring läroplanen som en viktig kompetens och menar att BEH delar upp ärendena mellan varandra utefter kompetensen som krävs i det aktuella ärendet.
Dem är i det centrala teamet väldigt duktiga på att se att det kanske behövs något annat för det här barnet. (FC)
Specialpedagog 1 lyfter också vikten av den specialpedagogiska kompetensen som en primär och betydelsefull del i BEH samverkansuppdrag.
I förskolan där kan vi kulturen, vi har den i vår ryggmärg och läroplanen t.ex. det har ju inte psykologerna någon direkt koll på. (SP1)
Hur verksamheten kan se ut, hur man väljer att organisera, strukturera och tydliggöra var delar som respondenterna menade tillhörde specialpedagogens roll och uppdrag.
Hur kan man organisera, strukturera och tydliggöra, hur kan verksamheten se ut tänker jag också ligger på oss. (SP1)
Ett utvecklingsområde som framkom under intervjuerna var att arbeta ännu mer på grupp- och organisationsnivå än vad som i dagsläget sker.
Ett förebyggande och främjande arbete handlar om att få arbeta mer på gruppnivå än på individnivå, skulle även önska att vi kunde jobba mer på organisationsnivå. Att vi även kunde få vara mer med i utvecklingsarbeten tillsammans med förskolecheferna. (SP1)
Vidare framkom att trots BEH:s förebyggande arbete och strävan mot ett arbete på grupp- och organisationsnivå får de fortfarande in ärenden på individnivå. Vilket man menar kan leda till att det ibland uppstår krockar avseende rollen som specialpedagog, i de förväntningar som finns ute i verksamheten.
Det förväntas förändring på organisationsnivå men vi jobbar mest på individnivå. Och besvikelsen när vi kommer ut när man vill ha tips och råd som innebär att pedagogerna måste göra jobbet. Förskolorna söker om stöd också blir det mer jobb. (SP2)