Under intervjuerna framkom vikten av att organisera sig på bästa sätt för att få till ett mer resurseffektivt arbete gällande samverkansuppdraget. Men här framgick också en
medvetenhet kring de eventuella svårigheter som detta arbete kan innebära.
Ibland räcker det med en person, man ska spara på våra resurser på det viset så vi inte alltid går ut två stycken om det inte alltid behövs. Ibland är det bättre att det bara är en specialpedagog, jag tillför kanske ingenting som psykolog i det aktuella ärendet. (P)
Vidare framkom av respondenterna på BEH att den samverkansform som i dag finns med habiliteringen inte är optimalt organiserad.
Man hade velat ha en bättre organisation i arbetet med olika insatser. Men sen har de säkert synpunkter på vårt arbete också. För så är det ju när man är i olika organisationer är lätt att tycka att andra ska göra någonting. (SP2)
Samtidigt är respondenterna på BEH tydliga med att det inte är själva relationen till habiliteringen som är problemet.
37
Förr hade vi mer träffar med dem men det har vi inte haft nu på ett tag, dem är ju låsta uppifrån och från sina chefer vad dem får göra och inte göra. Relationen till dem är väl bra men jag tänker ibland att varför kan inte dem ta de här på habiliteringen istället, varför ska barnen komma tillbaka till oss. (P)
En förståelse som också delas med specialpedagog 1.
Vissa barn är ju väldigt svåra att utreda och vem ska utreda dem? Då är min önskan att psykologen på HAB som har träffat dem under ett par års tid skulle kunna vara behjälplig med det. Men dem utreder ju enbart på föräldrarnas önskemål. (SP1)
Under intervjun med förskolechefen framkom en viss problematisering gällande det arbete som i dag finns tillsammans med habiliteringen och barn och ungdomspsykiatrin.
Man kan ju säga att mellan förskolorna och HAB / BUP är det ett samarbete och mellan förskolorna och BEH så är det en samverkan. Verksamheterna har ju olika arbetsgivare. BEH är kommunens egna team medans BUP och HAB går under Region Skåne, de är två olika men jag skulle inte vilja ha de så, det är ju för barnens bästa i alla lägen. (FC)
P, SP1 och SP2 lyfte under intervjuerna värdet i att rent organisatoriskt vara placerade i samma hus. Något som de menar bidrar till en bättre samverkan och en mer effektiv kommunikation. Däremot beskrevs samverkan med habiliteringen mer som ett samarbete. SP1 poängterade dock att samarbetet med habiliteringen inte handlar om de olika professionernas vara eller icke vara, utan hur de olika organisationernas uppdrag ser ut gentemot förskolan. Det framkom dock en viss skiljelinje mellan BEH och HAB i denna fråga då SPH uppfattade den samverkan som finns med det centrala teamet, som god.
Jag har flera goda exempel på där vi har en god samverkan och där förskolan gör sitt från sitt håll för att stödja familjen och vi vårat från vårt håll och sedan samlas man kring det. (SPH)
Däremot såg P en utvecklingsmöjlighet inom kommunen kring att kunna skapa något som kallas Barnens hus där utrymme för en helt annan form av samverkan och samarbete för barnens bästa skulle kunna ta form mellan, BEH, HAB, BUP, och BVC.
Drömscenariot är att vi hade något som heter ”Barnens hus” som det finns på många ställen där vi, BUP, habiliteringen, satt tillsammans och att barn som har stora svårigheter bara kunde flyta på i samtal, behandlingar, utredningar och inte hoppa runt, någonting som också hade kunnat minimera risken att barn ibland faller mellan stolarna, ja man hade kunnat samarbeta mer. (P)
En annan betydelsefull del gällande organisatoriska frågor var hur man organiserade sig inom BEH när det kom till bland annat deras möteskultur. Respondenterna lyfter att man i denna
38
form av team behöver se till så att de olika professionerna kan mötas och tillsammans vara stödjande utifrån sina specifika kompetenser.
För hade vi frukostmöten tillsammans men det har vi inte längre. Gamla chefer har slutat och nya kommer in med nya rutiner. Men de känns som att vi behöver ta nya tag. (SP1)
Vidare upplevde P att samarbetet mellan specialpedagogerna och psykologerna gentemot förskolan också blivit mindre, och ser detta som en nackdel.
Mitt uppdrag är inte så stort i förskolan som skolpsykolog som det ser ut i dag. Naturligtvis går jag ju ut och jobbar med specialpedagogerna men min roll är väldigt liten den är nog mer kring stöttning i och kring barn som har ytterligare svårigheter. (P)
Något som framkom som ett utvecklingsområde var att få till ett mer systematiskt och nära arbete med personalen ute på förskolorna där tiden ute i verksamheterna ses som en
bidragande faktor.
Vi skapar de utrymmet och får ihop det men det är väldigt svårt att få tider ute i verksamheterna där de kan sitta hela arbetslaget. Vi kan slå ihop olika ärenden och handleda inom samma område. Problemet är verksamheterna. (SP1)
Detta bekräftas av specialpedagog 2 som samtidigt lyfter att det finns en generositet från ledningens sida ute i verksamheterna.
Tiden är absolut det största hindret, men jag vill ändå säga att förskolecheferna är generösa men de har inte möjlighet så mycket som vi skulle vilja. (SP2)
Slutligen som ytterligare ett förbättringsområde lyfts problematiken kring hur man organiserar sig i arbetet kring små barn i förskolan och vad det i sin tur kan få för konsekvenser på längre sikt.
Man behöver organisera sig så små barn får möjlighet att knyta an, jag ser inte att de har det idag alls i den utsträckningen som de har behov av. Jag tycker det är ett stort bekymmer och det gäller likadant för den språkliga utvecklingen, det finns inte utrymme att prata med ett litet barn så mycket som man behöver prata och jag tänker att det spelar en stor roll för krisen vi har i skolan. Är det barn i behov av stöd eller är det miljön som är i behov av det. (SP2)
Specialpedagog 1 problematiserar också detta dilemma men framhäver tydligt vikten av andra organisatoriska problem som på olika sätt försvårar denna arbetsprocess.
39
Tyvärr tror jag mycket handlar om resurser. Har haft en del utbildningar tillsammans med min kollega kring START som är ett material från SPSM (specialpedagogiska skolmyndigheten, vår notering) som just tar upp mycket om anknytning, men organisationen, ekonomin, miljön och lokalerna och personalgenomströmningen gör de omöjligt som det ser ut i dag att klara av allt de man vill gällande detta område. (SP1)