Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Komplexitet i samverkan
-En studie om specialpedagogens roll som en del av ett tvärprofessionellt
team riktat mot förskolan.
The complexity of cooperation
– The role of the special education teacher in a cross-disciplinary pre-school team.
Maia Appelfeldt
Mia Ottosson
Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2019-03-27
Examinator: Olof Sandgren Handledare: Kristian Lutz
Förord
Detta arbete som ni nu kommer att få ta del av har varit en arbetsprocess som både utmanat oss till bristningsgränsen bitvis men samtidigt givit oss otroligt mycket lärdom och erfarenhet. Det har varit en resa som vi kommer bära med oss i vår kommande yrkesroll, framförallt på grund av ett väl valt ämne med fokus på samverkan mellan olika profession och dess påverkan på det specialpedagogiska arbetet gentemot förskolan. Detta menar vi som nyutbildade specialpedagoger menar är viktiga processer att ha kunskap kring, då denna arbetsform är och kommer att bli ett allt mer centralt inslag i förskolans arbete i framtiden. Arbetsprocessen har framförallt pågått under gemensamma arbetsträffar, men mindre delar har också bearbetats på håll och över telefon vilket fungerat bra eftersom vi hela tiden skrivit i ett gemensamt dokument. Alla intervjuer, utvecklingen av understående teman, resultat, analys, diskussioner med mera har vi utfört och bearbetat tillsammans. Det som främst har skrivits på håll är teorierna. Men oavsett hur processerna har sett ut har det varit en öppen och genomskinlig dialog från dag ett, där spännande diskussioner har utvecklats och utmanat oss båda. Slutligen vill vi tacka våra informanter som gjort detta arbete möjligt. Likväl som våra fantastiska familjer där framförallt alla våra barn i åldrarna två till tio år ska ha en extra eloge som fått stått ut med två inte helt enkla mammor under denna tid. Tack!
Sammanfattning/Abstract
Appelfeldt, Maia och Ottosson, Mia (2019). Komplexitet i samverkan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.
Förväntat kunskapsbidrag
Studien har en önskan om att bidra med en utvecklad kunskap kring de förutsättningar och begränsningar som specialpedagogens uppdrag ges i ett tvärprofessionellt team. Vad händer exempelvis med specialpedagogens roll och arbete i en samverkan med andra professioner?
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att belysa hur en samverkansmodell kan se ut i förskolans arbete för alla barns rätt till stöd. Vidare att bidra med kunskap om vad som händer med specialpedagogens roll/ uppdrag i samverkan med andra professioner.
Frågeställningar
1. Vilka risker och möjligheter finns det i den specifika samverkansmodellen för det specialpedagogiska arbetet?
2. På vilket sätt kan arbetet i tvärprofessionella team påverka specialpedagogers roll? 3. Hur beskriver teamets olika aktörer innebörden av samverkan för att tillgodose alla
barns rätt till stöd?
Teori
Arbetets teoretiska ramverk är avsett att skapa en bredare förståelse utifrån studiens syfte. Professionsteorin bidrar med en större kunskap kring de möjligheter och begränsningar som olika professioner bär på. Organisationsteorin skapar förståelse för vikten av att använda sig av olika perspektiv för att kunna skapa en bredare kunskap. Systemteorin bidrar med en förståelse kring vikten av att alla delar i ett system tillsammans bildar en helhet.
Metod
Arbetet är en kvalitativ studie som är inspirerad av en fenomenografisk ansats som främst berör frågor som är av betydelse för lärande och förståelse i en pedagogisk miljö. Studien grundar sig
i en fallstudie där halvstrukturerade intervjuer har genomförts med olika professioner inom en och samma kommun och samverkansmodell.
Resultat
Ur resultatet framkom att den specialpedagogiska rollen uppfattas bli tydligare i ett team eftersom förutsättningarna ökar för att kunna skapa bättre riktlinjer för både uppdraget och rollen. Även vikten av gemensamma mål och de olika professionernas erfarenheter och kunskaper ses som positiva delar för att få till ett helhetsperspektiv i arbetet med alla barns rätt till stöd. En effektiv kommunikation togs också upp som en viktig faktor. Utöver detta sågs det även som fördelaktigt att kunna välja profession utefter aktuellt ärende. Trots att samverkan ansågs som positivt av samtliga respondenter fanns det antydan till att en samverkan inte är helt okomplicerad. För en fungerande samverkan nämns ledning och organisationen som en viktig och bidragande faktor.
Ur intervjuerna framkom att specialpedagogerna ansågs ha en viktig funktion inom den studerande samverkansmodellen. Specialpedagogernas kompetens upplevs som ovärderlig men samtidigt nämns av psykologen att rollen utåt sett i verksamheterna inte uppfattas ha samma dignitet som andra professioner. Trots många fördelar och möjligheter med samverkan så har vi inte kunnat se någon större skillnad på att detta sätt skulle vara ett mer effektivt och förebyggande arbete kring barn i behov av stöd än vad våra egna erfarenheter visar kring ett mer individuellt specialpedagogiskt stöd. Den specialpedagogiska rollen är svårtolkad och vad vi påstår saknas utifrån resultatet är en större reflektion och förståelse kring den komplexiteten som rollen också kan få i en samverkan med andra professioner.
Specialpedagogiska implikationer
Yrkesrollens komplexitet är problematiserad sedan tidigare och bekräftas även utifrån vårt resultat, men däremot ställer vi oss kritiska till en avsaknad av en mer kritisk granskning kring de svårigheter som en samverkan kan innebära för det specialpedagogiska uppdraget. Ett arbete som vi menar behöver systematiseras ytterligare och ses över på flertalet olika nivåer i både verksamheter och i samhället.
Nyckelord
5
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 7
2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9
2.1 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9
2.2 DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ... 9
Specialpedagog i förskolan ... 9 Samverkan ... 10 Profession ... 10 Tvärprofessionella team ... 10 3 TIDIGARE FORSKNING ... 11 3.1 HISTORISK TILLBAKABLICK ... 11
3.2 SPECIALPEDAGOGENS ROLL OCH UPPDRAG ... 13
3.3 SAMVERKAN ... 15 4 TEORETISK FÖRANKRING ... 18 4.1 ORGANISATIONSTEORIN ... 18 4.2 PROFESSIONSTEORIN ... 19 4.3 SYSTEMTEORIN ... 20 5 METOD ... 22 5.1 METODVAL ... 22
5.2 INTERVJU SOM METOD ... 23
5.3 URVALSGRUPP ... 23
Kort information kring det centrala teamet ... 24
5.4 GENOMFÖRANDET ... 24
5.5 BEARBETNING OCH ANALYS ... 25
5.6 RELIABILITET ... 26
5.7 VALIDITET... 27
5.8 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 27
6 RESULTAT OCH ANALYS ... 29
6.1 SAMVERKAN I ETT TVÄRPROFESSIONELLT TEAM ... 29
6.2 DELANALYS; SAMVERKAN I ETT TVÄRPROFESSIONELLT TEAM ... 31
6.3 SPECIALPEDAGOGENS ROLL OCH UPPDRAG ... 32
6.4 DELANALYS; SPECIALPEDAGOGENS ROLL OCH UPPDRAG ... 34
6.5 ORGANISATIONENS BETYDELSE ... 36
6
7 DISKUSSION ... 41
7.1 RESULTATDISKUSSION ... 41
7.2 SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 44
7.3 METODDISKUSSION ... 44
7.4 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 46
REFERENSER: ... 48
7
1 Inledning
Förskolan är en plats som är menad att erbjuda våra barn en trygg, rolig och lärorik vardag där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet (Skolverket 2016). Men vad händer när vi plötsligt står inför en situation som gång på gång skapar frustration när vi inser att våra barn inte får det stöd som de har rätt till? En situation som vi av erfarenhet menar att allt för många barn och familjer i dagens förskolor blir utsatta för. Vi som skriver detta arbete är båda i grunden legitimerade förskollärare och utifrån liknande erfarenheter av ett specialpedagogiskt arbete i förskolan där tillgängligheten är begränsad och arbetsgången utdragen, föddes de första idéerna till detta arbete. Vårt arbete har en önskan om att lyfta ett nytt perspektiv kring ett mer tvärprofessionellt arbete med specialpedagogiska frågor i förskolan. Delvis har inspirationen hämtats från elevhälsans arbete med multiprofessionella team som samverkar i skolan (Hjörne & Säljö, 2012).
Idén utvecklades ytterligare efter att vi läst skolinspektionens granskning gällande alla barns rätt till stöd i förskolan, vars resultat framförallt visar på kvalitativa skillnader i detta arbete. Även behovet av en mer likvärdig utbildning inom förskolan blir här tydlig. Vad granskningen även bekräftar är ett behov av en ökad kompetensutveckling, en bättre struktur och en större samsyn i frågan om vad alla barns rätt till stöd egentligen står för (Skolinspektionen 2017). Detta är resultat som vi menar är viktiga och intressanta och som vi i detta arbete väljer att problematisera ytterligare, men utifrån ett perspektiv med ett större fokus på specialpedagogens roll och uppdrag. Utifrån ovan vill vi lyfta Malmö Universitets (MAU) beskrivning av den specialpedagogiska rollen där man förväntas att kvalitetssäkra en likvärdig utbildning för alla barn och unga, samt att organisera en verksamhet för ett samarbete som på bästa sätt utvecklar goda lärmiljöer i såväl förskola som skola. Med detta i åtanke påstår vi att i kombination med det resultat som skolinspektionen kunnat konstatera, blir det relevant att fundera vidare kring vad ett arbete med tvärprofessionella team kan ha för betydelse i förskolans arbete gällande alla barns rätt till stöd.
Enligt Jakobsson (2002) är det i arbetet med alla barns rätt till stöd, betydelsefullt att se till att det finns en väl fungerande skolsituation som bygger på kommunikation, relationer och samverkan. Vilket även Ahlberg (2013) bekräftar och menar att en av de största utmaningar för skolväsendet i dag handlar om att samarbeta och skapa möjligheter för samverkan med andra professioner och verksamheter utöver de man själv ingår i. Detta skulle kunna tolkas som att det i förskolans arbete med alla barns rätt till stöd finns ett behov av att samverka över gränserna
8
där man måste kommunicera för att utvecklas och få ett mer breddat perspektiv. Ett uppdrag som vi påstår passar specialpedagogens roll mycket väl, eftersom vi har en kunskap kring utvecklingsfrågor, men också en unik förmåga att lyfta problematiken från individen till organisationen. På så sätt kan man få en breddad kunskap kring ett helhetsperspektiv. Enligt Thylefors (2013) bäddar dessutom ett tvärprofessionellt samarbete för ett ökat lärande och en utvecklad kompetens, genom att man kommer i kontakt med andra kunskaper och metoder. Detta är betydelsefulla delar för ett utvecklat och mer kvalitetssäkrat arbete med specialpedagogiska frågor i förskolan, inte minst i relation till förskolans läroplan där det lyfts fram att förskolan särskilt ska uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning, stimulans eller särskilt stöd (Skolverket 2016).
Utifrån en historisk tillbakablick fanns det redan i barnstugeutredningen (SOU 1972:26) kopplingar som synliggjort vikten av en samverkan mellan olika professioner i förskolans arbete, som påminner om dagens sammansättning av elevhälsan. Det vill säga en form av garanti där många olika former av kunskaper skall kunna nyttjas i ett arbete med att stärka alla barns rätt till en likvärdig utbildning (Hjörne och Säljö, 2012). Trots detta ser förskolans arbete med dessa frågor något annorlunda ut i jämförelse med skolan. Vi är väl medvetna om att det beror på flera olika anledningar, men menar att det är en fråga som bör problematiseras, inte minst på grund av att ca 84 % av alla barn mellan ett och fem år i dag är inskrivna i förskolan (Skolverket 2018). Vad är det egentligen då som gör att ett mer utvecklat arbete med samverkan mellan olika professioner så sällan går att finna i förskolans arbete? Är det den komplexitet som samverkan kan innebära som försvårar denna utveckling, eller handlar det mer om strukturellt organisatoriska faktorer som behöver problematiseras och ses över? Oavsett vad, menar vi som blivande specialpedagoger att detta är ett område som behöver lyftas fram och som forskningen menar har hög relevans då samverkan i framtiden kommer att bli en mer angelägen arbetsform (Socialstyrelsen m.fl. 2007).
9
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att belysa hur en samverkansmodell kan se ut i förskolans arbete för alla barns rätt till stöd. Vidare att bidra med kunskap om vad som händer med specialpedagogens roll/ uppdrag i samverkan med andra professioner.
2.1 Frågeställningar
1. Vilka risker och möjligheter finns det i den specifika samverkansmodellen för det specialpedagogiska arbetet?
2. På vilket sätt kan arbetet i tvärprofessionella team påverka specialpedagogers roll? 3. Hur beskriver teamets olika aktörer innebörden av samverkan för att tillgodose alla
barns rätt till stöd?
2.2 Definition av centrala begrepp
I denna del presenteras och klargörs i korta drag dessa fyra begrepp; specialpedagog i förskolan, samverkan, profession samt tvärprofessionella team. Begrepp som är betydelsefulla för en förståelse kring arbetets helhet.
Specialpedagog i förskolan
Specialpedagogens främsta uppdrag mot förskolan är att stötta barn som av olika anledningar är i behov av stöd och framförallt stötta pedagogerna i detta arbete. Därför bör handledningen vara en stor del i specialpedagogens arbete. Detta bekräftas av Göransson m.fl. (2015) där författarna menar att specialpedagogens främsta uppgift i förskolan just handlar om kvalificerade samtal med arbetslag. Förutom att vara en kvalificerad samtalspartner handlar uppdraget även om skapa en god lärmiljö för alla som vistas i förskolan oavsett behov. Därför krävs ett nära arbete med arbetslagen i förskolan där specialpedagogen ska vara ett stort stöd. Enligt Palla (2009) ska specialpedagogen tillsammans med förskolechefen verka för att förskolan är till för alla barn. För att kunna skapa en lärmiljö som är tillgänglig och utvecklande för alla barn, anser vi att specialpedagogens möjlighet att komma med ett utanförperspektiv öppnar upp för att kunna få en överblick över helheten. De enskilda delarna bildar på så sätt viktiga komponenter för att kunna få ett breddat perspektiv över den aktuella verksamheten.
10
Detta benämner Sandström m.fl. (2014) som att titta på en verksamhet med ett helikopterseende.
Samverkan
Samverkan handlar enligt Thylefors (2013) om att agera tillsammans med ett visst gemensamt syfte. Jakobsson och Lundgren (2013) menar att samverkan handlar om att försäkra människors stöd utifrån ett helhetsperspektiv. Samverkan är ett komplext begrepp som oftast innefattar goda intentioner kring att skapa ett mer resurseffektivt och kvalitetshöjande arbete organisationer emellan. Samverkan bygger på ett systemteoretiskt och interaktionistiskt synsätt där man anser att en bättre helhet kan skapas genom interaktion mellan såväl individ, grupp och verksamhet. Kommunikation mellan människor ses som en viktig faktor som alltid förekommer vid en samverkan, (Jakobsson & Lundgren, 2013).
Profession
Vad som i arbetet definieras och problematiseras som en profession är yrkesgrupper som har en akademiskt vetenskaplig utbildning att luta sig mot. Enligt forskning definieras en profession ofta utifrån yrken med en högre formell utbildning som ger någon form av legitimation som kan stärka den akademiska statusen, (Brante, 2009). Begreppet jurisdiktion använder vi i samband med begreppet profession. Det är ett centralt begrepp inom professionsteorin som är en del av arbetets teoretiska ramverk. Begreppet används för att problematisera och förstå den akademiska kunskapskontroll som enligt Abbott (1988) är betydelsefull för att stärka en profession.
Tvärprofessionella team
Tvärprofessionella team är ett begrepp som ofta används för att definiera samarbete över såväl professionsgränser som yrkesgränser. När det kommer till tvärprofessionella team är det en betydelsefull vetskap att dessa team inte bara består att ett samarbete mellan vilka
yrkesgrupper som helst. De yrken som ingår är de professioner som uppfyller olika krav kring exempelvis kompetens och yrkeslegitimation. Dessa team kategoriseras även utefter den form av samordning som sker inom teamet, den samarbetsförmåga som krävs likväl som kring den rollspecialisering som teamet inkluderar. (Thylefors 2013).
11
3 Tidigare forskning
Studiens syfte och frågeställningar kretsar kring specialpedagogens roll och dess arbete i en samverkan med andra professioner, och i detta kapitel lyfts ämnen som har en nära koppling till dessa områden. Vi har också valt att ge läsaren en historisk grund att stå på, genom en mindre tillbakablick på förskolans tidigare arbete med dessa frågor. Vilket är relevant för att kunna skapa sig en helhet kring de ämnen och frågeställningar som vidare problematiseras i studien.
3.1 Historisk tillbakablick
Barnstugeutredningen (SOU 1972:26) har enligt Lutz (2006) haft en stor betydelse för den offentliga barnomsorgens historia och dess tankar om en helhetssyn kring barns utveckling i förskolan. I skolverkets rapport 239 (Skolverket 2004) framgår att det redan på 70-talet i barnstugeutredningen fanns en redogörelse kring att omsorg, fostran och lärande ska bilda till en helhet, och inte delas upp och praktiseras vid skilda tillfällen i förskolans arbete. I Barnstugeutredningen menar Lutz (2013) att en av avsikterna var att skapa en familjecentral där medicinska, psykologiska samt sociala servicefunktioner skulle verka tillsammans med samhällets pedagogiska verksamheter. Detta för att kunna få till en bättre kontinuitet i samhällets omsorg kring barn och deras familjer.
Under samma tidsperiod som Barnstugeutredningen, genomfördes även en genomlysning av grundskolans inre arbete (SOU 1974:53) där bland annat deras specialpedagogiska insatser utvärderades. Ett arbete som då präglades starkt av att placera barn i behov av stöd i olika former av specialgrupperingar. Några positiva effekter kring denna typ av grupperingar kunde inte utredningen fastslå men man kunde däremot se mer positiva effekter för barns utveckling och lärande i ett mer inkluderande arbetssätt (Lutz, 2013).
Under 1980-talet gick förskolan och grundskolan igenom stora och betydelsefulla förändringar gällande integrering av barn i behov av stöd i den “vanliga” klassen. Förändringar som i allt större utsträckning även kommer att inkludera människor med olika funktionsnedsättningar i samhället. En utveckling som förskolan har visat sig lyckas väldigt bra med. Idag är ca 98 procent av alla barn i Sverige representerade i den allmänna förskolan. Under denna period fanns dessutom ett stort intresse för att forska vidare kring integrering av
12
barn med olika funktionsnedsättningar men däremot saknas sedan 1990-talet forskning gällande specialpedagogiska frågor i förskolan (Lutz, 2013).
Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 1987:3) kom år 1987 ut med ett sammanhållet dokument som hette Pedagogiskt program i förskolan som troligtvis var det första dokumentet i förskolan med “läroplanskaraktär”. Förskolan fick därefter sin första läroplan år 1998 som fick namnet Lpfö 98. Syftet med läroplanen var att skapa förutsättningar för en ökad likvärdighet där staten uttryckt vilka krav man ställer på verksamheten, men också vilka krav och förväntningar barn och föräldrar kan ha på förskolan (Skolverket 2004).
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. (Skolverket 2016)
I Lpfö 98/16 är förskolans uppdrag tydligt presenterat som strävansmål och riktlinjer för pedagogerna kring de kompetenser och kunskaper man vill att barn ska utveckla under sin tid i förskolan (Skolverket 2016). Under en 20-årsperiod har förskolans läroplan hunnit revideras fyra gånger och den senaste revideringen är gjord 2018 och kommer att träda i kraft sommaren 2019. Utgångspunkten för den nya revideringen har varit att eftersträva en struktur främst lik grundskolans läroplan Lgr 11. Något som förtydligats är riktlinjer, rubriker likväl som förväntningarna på förskollärarens uppdrag, såväl i den egna professionen som gentemot sitt arbetslag. Titeln förskolechef har tagits bort och ersätts av titeln rektor, begreppet omsorg har förts in på flera ställen i läroplanen för att förtydliga att omsorg, utveckling och lärande utgör en helhet i förskolan (Skolverket 2018).
Utifrån barnstugeutredningen kan man se en tydlig koppling till dagens sammansättning av elevhälsans olika professioner i skolan. Inom elevhälsan samverkar de medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatserna i ett tvärprofessionellt team. En viktig del i elevhälsans uppdrag är att undanröja hinder för lärande på organisations-, grupp- och individnivå (Skolverket 2018). De olika professionerna inom elevhälsans kan bidra utifrån sina specifika kunskaper och kompetenser, och därigenom samverka i ett tvärvetenskapligt perspektiv (Socialstyrelsen 2018). Detta bekräftar Hjörne och Säljö (2012) och menar att tanken med elevhälsans arbete just är att olika specialister tillsammans skall kunna skapa sig en bred uppfattning om barns problematik och kunna komma med olika förslag och lösningar. Den multiprofessionalitet som finns i teamet ses som en garanti för att många typer av kunskaper kan utnyttjas i arbetet med elevhälsan för att stärka elevens rätt. Sammanfattningsvis vill vi åter
13
igen ta upp barnstugeutredning där det finns ett kapitel som lyfter mötet mellan psykologer som en profession inom förskolans arbete likväl som riktlinjer för hur de olika professionernas arbete i förskolan bör delas upp. Vi finner detta finner intressant, då man än i dag kan se liknande diskussioner gällande det specialpedagogiska arbetet i förskolan trots att barnstugeutredningen i dag är nästan 40 år gammal (Lutz 2013).
3.2 Specialpedagogens roll och uppdrag
Specialpedagogik som kunskapsområde definieras av sin tvärvetenskaplighet vilket har sin grund i pedagogiken, men det finns även kopplingar till andra vetenskapliga discipliner som exempelvis psykologi, medicin och sociologi. Detta menar Skolverket (2018) är givande och nödvändigt för att kunna hantera den komplexitet som karaktäriserar variationen av barn och ungas lärande- och livssituationer. Specialpedagogen, har enligt Ahlberg (2013) fördjupade kunskaper i specialpedagogik där uppdraget innebär att ge stöd till de elever som anses behöva det. Det finns inte bara många olika tolkningar kring rollen ute i verksamheterna utan även specialpedagogerna själva har olika föreställningar kring sin roll, vilket kan påverka genomförandet av det pedagogiska arbetet. Enligt Sandström m.fl. (2014) ska specialpedagogerna genom sin fördjupade kunskap och sina erfarenheter förmedla tankar och idéer kring hur man kan förhålla sig till olika problemområden genom att se på verksamheten som författarna beskriver det med ett “helikopterseende”. Vidare menar författarna att specialpedagogen ska stötta arbetslag och individ med hjälp av handledning, men jobbet måste göras av pedagogerna ute i verksamheten.
De arbetsuppgifter som specialpedagogerna främst ägnar sig åt enligt ovan, bekräftas i studien gjord av Göransson, m fl. (2015) där man intervjuat specialpedagoger/speciallärare kring deras yrkesroll. I studien framkom att specialpedagoger mot förskolan främst ägnar sig åt konsultation, rådgivning eller kvalificerade samtal med arbetslag, samt till en viss del arbetar med att leda utvecklingsarbete på olika nivåer. Detta är kunskaper som speciallärare som grupp menar att de inte gör anspråk på. Det man däremot i uppdraget ägnade mindre tid åt var olika former av samverkan med vårdnadshavare, skolledning eller andra externa aktörer som t.ex. barn och ungdomspsykiatrin, habiliteringen. Vidare framgick att de grupper som både specialpedagog och speciallärare ansåg sig ha kunskaper att arbeta med innefattade enskilda barn/ungdomar/vuxna, klasser eller grupper, kollegor och föräldrar samt skolor och kommuner. Resultaten visar även att det finns en relativt bred gemensam kunskapsbas bland specialpedagoger och speciallärare och att det kunskapsområde som de berör vilar på en god
14
vetenskaplig grund och omfattar kunskaper som gör att de kan möta olikheter inom barn och elevgrupper. Trots att området är brett menar båda yrkesgrupperna att det ändå är tydligt avgränsat. Utifrån de båda yrkesgruppernas uttalade kunskapsområde innefattar det delvis goda kunskaper om kartläggning och utvärdering på individ- och klassnivå, men däremot inte på skol- eller kommunnivå.
Olika yrkesgrupper i förskolan /skolan har i en studie gjord av Lindqvist m fl. (2011) fått ge sin bild och sina förklaringar kring arbetet med barns särskilda behov och hur de olika yrkesgrupperna uppfattade specialpedagogens roll och uppdrag i detta arbete. Här skiljde sig svaren mer åt, då flera av yrkesgrupperna menade att specialpedagogen ska arbeta med individuellt inriktad specialundervisning samt handledning av arbetslag/lärarlag. Samtidigt var det endast specialpedagogerna i studien och ett fåtal i de andra yrkesgrupperna som menade att specialpedagogerna även ska arbeta med organisationsutveckling. Detta resultat bekräftas i Lindqvist och Nilholms studie (2013) med pedagogiska ledare i förskolan/skolan. Merparten av rektorerna och förskolecheferna menar att specialpedagogen bör arbeta med handledning, dokumentation och organisationsutveckling när de fick frågor kring hur förskolan/skolan hjälper barn i behov av stöd och vilken roll specialpedagoger ska ha i denna form av arbete. När det gällde specialpedagogens arbetsuppgifter skiljer sig de två grupperna åt, rektorerna i skolan menade att specialpedagogen bör arbeta med individuell specialundervisning och förskolecheferna ansåg att specialpedagogerna ska ägna sig mer åt organisationsutveckling. De specialpedagogiska arbetsuppgifterna bekräftas även av Göransson m fl. (2015) men här såg man även likheter med specialpedagoger som var centralt anställda inom kommunen och specialpedagoger anställda inom förskolan. I deras arbetsuppgifter var det mycket ovanligt att någon typ av undervisning av elever enskilt eller i grupp skedde.
Utifrån den kartläggning som vetenskapsrådet (2015) gjorde beträffande specialpedagogik i förskolan visade resultatet på en förändring, från att främst ha handlat om individbaserade insatser mot att man allt oftare börjar ta hänsyn till frågor som rör den pedagogiska verksamheten och diskussioner på grupp- och organisationsnivå. Specialpedagogik är ett komplicerat område som kan bestå av invecklade dilemman, som ställer höga krav på de professionellas kompetens inom en verksamhet. I detta arbete blir den stora utmaningen för förskolan och dess pedagoger att möta alla barn utifrån deras förutsättningar, kunskaper och behov. Ahlberg (2007) menar att en mångfald och en samordning med andra professioner erbjuder rika möjligheter till en breddning av ett område, men kan också vara en bidragande orsak till att specialpedagogen får en otydlig identitet och rollen blir diffus och oklar. Utifrån den bild som Ahlberg 2007 ger kan man se en liknande uppfattning utifrån vetenskapsrådets
15
resultat, men menar samtidigt att uppdraget kan ser olika ut beroende på i vilken organisation man arbetar i. Uppdragen i förskolan ser dock liknande ut men arbetet på organisationsnivå sker inte i den utsträckning som specialpedagogerna hade önskat trots att förskolecheferna i Lindqvist m fl. (2011) tar upp detta som en del av specialpedagogernas arbetsuppgifter.
Skolverket (2018) menar att vissa svårigheter i definitionen av specialpedagogens roll förekommer eftersom gränserna mot andra kunskapsområden är otydliga. Detta bekräftas i analysdelen av Göransson m fl. (2015) där studien påvisade att den specialpedagogiska yrkesrollen har utvecklat mindre gynnsamma förutsättningar för att hävda definitionen av specialpedagogisk verksamhet. Yrkesrollen får därför svårigheter att stärka sin legitimitet vilket kan ha att göra med att rollen endast har examensförordningen att luta sig mot. Andra yrkesgrupper som till exempel psykologer och läkare har här varit mer framgångsrika och kunnat avgränsa sina arbetsområden utifrån skollagen.
3.3 Samverkan
Enligt Roaf (2002) har samverkan som begrepp funnits med i olika verksamheters terminologi sedan slutet av 1970-talet. Däremot har begreppets innebörd varit varierande och stundtals kunnat uppfattas som något flytande. Men generellt har begreppet enligt Lundgren och Persson (2003) en positiv värdeladdning som kan få företag att upplevas som förtroendefulla och extra ansvarstagande. Samverkan har enligt Jakobsson och Lundgren (2013) visat sig vara berikande både för ärenden på individnivå men också för mer övergripande och större ärenden på exempelvis myndighetsnivå. Vidare menar författarna att samverkan på en styrningsnivå handlar om planering, tilldelning av resurser o.s.v. medan det på utförandenivå handlar mer konkret om samverkan mellan olika yrkesgrupper. Vidare poängteras att en stor fördel för en fungerande samverkan mellan olika yrkesgrupper är att alla parter varit med i de beslut som tas i uppstarten av projektet. Detta kan annars komma att bli problematiskt när somliga förväntas ingå i en samverkan utan att själva ha varit en del av arbetet från början. Författarna beskriver också samverkan som ett samarbete man arbetat och kommit relativt långt med och som definieras av gemensamma mål, urskiljbara kompetensgränser samt kring ambitioner att tona ned professionshierarkier.
Montin (2007) menar att samverkan på 1990-talet fick ett genomslag både nationellt och lokalt i Sverige. Vilket bidrog till att allt fler begrepp som demokratisering, nätverk och liknande fick en mer framträdande roll även på 2000-talet. Författaren påtalar att man redan då gjorde samverkansförsök med syfte att få verksamheter att samverka kring människors samlade
16
problematik. Vad som inte framgick lika tydligt i dessa försök var avsikten att skapa ett mer resurseffektivt arbete än vad man tidigare hade lyckats med. Detta sätt att tänka och argumentera blev startskottet för skolans arbete med samverkan för en mer likvärdig utbildning för alla barn (Börjesson & Wahl, 1999). Utöver detta framgår av Lundgren och Persson (2003) en problematisering kring den komplexitet som samverkan kan komma att innebära och som ständigt influeras av den politiska dagsformen likväl som av samhällets olika påtryckningar. Men studien visar också på goda resultat gällande kommunernas förebyggande arbete och åtgärdande samverkansuppdrag. Författarna menar främst att resultaten är som effektivast när verksamheter kan samverka kring problem som redan identifierats. Förutom en tidig identifiering av problemet menar författarna att det i en samverkan även krävs ett gemensamt fokus, motivation och ett förtroendefullt informationsbyte. Likväl som långsiktiga krav, genomtänkta strategier och en kontinuitet i kontakten.
Enligt Boklund (1995) framgår det däremot att det mest centrala för en lyckad samverkansprocess är att medarbetarna måste ha en förståelse för varför samverkan ska ske samt att de också igenom hela processen bör kunna förstå och se konkreta exempel på att det arbete man gör fortskrider framåt i en positiv riktning. Författaren menar vidare att processerna gynnas av att kunna nyttja olika yrkesgruppers kompetenser, vilket innefattar att man inte försöker ”sudda bort” de olika professionernas uppdrag, utan att man snarare arbetar för att synliggöra dem.
Slutligen finns det enligt Socialstyrelsen m.fl. (2007) resultat som visar på att samverkan och interorganisatoriska nätverk är något som framtiden kommer att vara i behov av. Samtidigt är detta ett arbete som kommer att ställa höga krav på skolor och andra berörda organisationers ledarskap. Fridolf (2001) betonar som många andra forskare inom fältet vikten av ledarnas centrala del för en samverkan och samordning kring olika myndighetsutövare. Något som för oss in på begreppet tvärprofessionellt samarbete som bygger på de möjligheter som uppstår när människor genom gemensamma ansträngningar kan mötas (Thylefors 2013). Ett begrepp som skapar förutsättningar för ett ökat lärande, en möjlighet att möta nya kunskaper och en fördjupad förståelse för andras arbete. Tvärprofessionellt samarbete kan lyftas fram som ett paraplybegrepp för samverkan mellan olika professioner eller discipliner. I rapporten från Socialstyrelsen m.fl. (2007) framgår det att professionella synsätt och perspektiv, samt organisatoriska förhållanden påverkar samverkansprocesser både positivt och negativt om inte olikheterna synliggörs och kan hanteras. Utöver detta är samverkan trots alla sina fördelar ett relativt outforskat område som många gånger saknar både en teoretisk förankring och en kritisk reflektion. Detta har lett till att många forskare anser att området är viktigt och bör prioriteras,
17
inte minst på grund av att samverkan kan komma att bli en mycket angelägen arbetsform i framtiden.
18
4 Teoretisk förankring
När det kommer till arbetets teoretiska ramverk grundar sig detta framförallt i professionsteorins tankar kring vad en profession anses vara. Organisationsteorins synsätt kring nyttjandet av olika perspektiv för en breddad kunskap inom ett visst område eller ämne är också en central teori som använts. Systemteorin berörs även under denna del på grund av sitt synsätt där vikten av en förståelse för alla delar i ett system skapar en helhet.
4.1 Organisationsteorin
Enligt Hatch (2002) förklaras organisationsteorin som ett synsätt som ger oss möjligheten att använda flera olika perspektiv för att kunna få bättre kunskap inom det aktuella ämnet. Vidare menar författaren att organisationsteorin har för avsikt att tränga djupare in i olika begrepp och perspektiv. Det är först när vi betraktar olika perspektiv inom ett och samma ämne som vi kan få en uppfattning om storleken på de problem vi ställs inför.
Orsakerna till specialpedagogiska insatser inom förskolan kan vara många, men problem som har ett samband med bristande samverkan och en otydlig ansvarsfördelning har oftast samma gemensamma grunder. I en verksamhet där ansvaret inte har en tydlig arbetsfördelning och en god samverkan mellan olika professioner kan det till en viss del handla om hur organisationen är uppbyggd och om hur huvudmannen för den aktuella verksamheten väljer att agera (Palla 2009). Som chef i en organisation menar Bakka m fl. (2001) att du bör kunna tillämpa kunskaper på många olika plan samt använda dig av flertalet olika perspektiv för att kunna skapa dig en så bred uppfattning som möjligt kring de beslut som ska tas. Inom organisationsteorin menar författarna att begreppet förändring (change) används som ett omfattande begrepp. Bakom en förändring i en organisation behöver det inte finnas någon styrande individ, utan en förändring kan utvecklas på grund av både inre och yttre krafter som exempelvis samhällsfaktorer. Författarna anser att ordet organisation kan ha olika betydelser utifrån olika verksamheter. En tydlig förklaring kan vara att se företaget i sin helhet där många forskare nämner stabila och genomtänkta formella mål som en väsentlig kunskap för att en organisation ska fungera.
Hatch (2002) benämner organisationsbegreppet som en social struktur, en kultur och som en del av omgivningen. Även centrala frågeställningar och regelbundet återkommande tema som ingår i organiserandet så som kontroll, konflikt, makt och förändring är något författaren
19
menar att man måste ta hänsyn till. Samtidigt säger författaren att det finns en komplexitet inom organisationsteorin och gör i sin bok en jämförelse med sex blinda män som skulle förklara en elefant. Varje man tog tag i olika delar på elefanten, och när de senare var och en skulle beskriva vad de kände gav männen sex olika förklaringar på vad som fanns framför dem. Med detta menar Hatch (2002) att begreppet organisation inte är lätt att förklara utan beror helt och hållet på i vilken del av organisationen du befinner dig och hur du väljer att se på kunskaper kring helheten. Den komplexitet och mångfald som finns inom en organisation likväl som det perspektiv du väljer att utgå ifrån, påverkar uppfattningen om den organisatoriska verkligheten. En fokusering på endast vissa, eller endast ett perspektiv innebär att man bortser från och missar andra. Genom att använda sig av flera perspektiv, får man en möjlighet att ta hänsyn till flera infallsvinklar som kan komma att spela en stor roll och skapa en ny förståelse för saker och ting som rör organisationen.
4.2 Professionsteorin
För att kunna tolka och skapa en förståelse för specialpedagogens roll och hur den påverkas i samspel med andra professioner valdes professionsteorin ut som ett stöd i denna process. Dock inte med syftet att försöka analysera specialpedagogens professionaliseringsprocess i sig, utan snarare för att försöka synliggöra både rollens möjligheter och begränsningar och hur dessa kan komma att påverkas i samverkansprocesser med andra professioner.
Enligt Brante (2009) framgår det att om ett yrke ska ses som en profession krävs en yrkesutövning som formats utifrån vetenskapliga grunder. Ett resonemang som författaren inte är ensam om, då även Selander (1993) lyfter vikten av ett tydligt kunskapsmonopol för att kunna skapa möjligheter till ett kraftfullt inflytande. Abbott (1988) tar upp inbördes relationer kring hur olika yrkesgrupper kontrollerar sin kunskap i samspel med andra professioner. Författaren lyfter även fram den konkurrens som ofta förekommer mellan olika yrkesprofessioner för att kunna skapa kontroll över sin egen profession, vilket sker med stöd i begreppet professionell jurisdiktion. Enligt Lindqvist (2013) kan man hänvisa begreppet jurisdiktion till att man i sin profession tar en form av akademisk kunskapskontroll över de arbetsuppgifter som ens yrkesgrupp/behörighetsgrupp inkluderar. Vidare lyfter författaren fram reflektioner kring full professionell jurisdiktion vilket tolkats som att man i sin yrkesprofession har möjlighet att exkludera andra yrkesprofessioner som strider om samma “plattform”. Något som känns intressant att vidare koppla ihop med Skritc (1995) tankar kring ett ifrågasättande av specialpedagogikens effektivitet. Vad författaren lyfter fram är vikten av ett kritiskt
20
förhållningssätt till de egna metoderna som många gånger bygger på gamla skoltraditioner. Detta kan i sin tur komma att förhindra synliggörandet av viktiga maktrelationer i den specialpedagogiska undervisningen. Något som vi menar i sin tur kan påverka professionen i stort, och dess jurisdiktion. Inte minst om man ser till Bladini (2004) som förklarar begreppet jurisdiktion som ett “område vilket man har kontroll över”. Vad man här kan reflektera över är den makt staten har gällande specialpedagogens profession och hur detta i sin tur påverkar arbetet på sikt? Något som också Abbott (1988) pointerat då han menar att det finns ett starkt samband mellan statlig makt och yrkesgruppers jurisdiktion.
Professionsteorin och begreppet jurisdiktion skapar på olika sätt enligt Ahlberg (2013) nya dimensioner och tankebanor kring det specialpedagogiska uppdraget, och kanske än mer när man ser till den specialpedagogiska professionen i relation till andra professioner. Likväl som när man ser till specialpedagogikens förutsättningar för att kunna bidra till en bättre skola för alla, som bl.a. kräver att de politiska målen integreras med forskningsbaserad kunskap. Här blir den kamp påtaglig som Abbott (1988) också lyfter fram och som han anser handla om vikten av att behålla sin yrkesstatus i alla lägen och sammanhang ute på fältet.
4.3 Systemteorin
Systemteorin har sitt fokus riktat mot människor och helheten är här ett centralt begrepp. Systemteorin talar också om sociala system som har en betydelsefull påverkan gentemot varandra (Gjems 1997). Utöver detta menar författaren att systemteorin är tvärvetenskaplig och har ett tydligt syfte kring att allt som händer hänger samman. Något som också driver systemteorins tankar kring att det inte är delarna i sig som ”bygger huset” utan snarare samspelet mellan de olika delarna som gör det.
Öqvist (2013) betonar och menar att om ett system ska kunna utföra ett effektivt målinriktat arbete, måste det alltid finnas kopplingar mellan systemen, som t.ex. gemensamma normer och värden. Vidare menar författaren att om ett ledarskap inom skolans värld ska kunna effektiviseras, krävs ett större genuint engagemang från ledningens sida kopplat till lärarnas profession och yrkesutövning. Vilket i sin tur går att symbolisera med att man i den moderna systemteorin menar att oavsett hur innehållet ser ut, så är det samspelet mellan formen och funktionen som är det intressanta att fokusera på.
Utöver detta nämner också Öqvist (2014) vikten av flexibilitet för att ett system skall kunna hållas vid liv, likväl som vikten av en förtroendefull kommunikation. När det kommer till kommunikation enligt ett systemteoretiskt tänkande är det viktigaste att uppmärksamma
21
kommunikationens effekter på det specifika sammanhanget, snarare än på innehållet i sig. Något som även Gjems (1997) menar att systemteorin bär på genom sin systematiska och ekologiska etik där helheten alltid bör prioriteras före delarna.
22
5 Metod
I den här delen kommer en redogörelse kring val av metod, tillvägagångssätt, urval och genomförande av studien, att föras fram. Ett resonemang kring undersökningens trovärdighet, genomskinlighet och även de etiska övervägandena kommer att behandlas under detta kapitel. En förklaring kring teamets arbete och en tabell kring respondenternas yrkesår och profession med förkortningar finns även förtydligat under denna del.
5.1 Metodval
Detta arbete har en kvalitativ metodansats med rötter från en filosofisk och humanistiskt vetenskaplig grund, vilket innebär att fokus inte har legat på att generalisera eller förklara någonting, utan snarare kring att försöka förstå och tolka de resultat som skrivits fram (Stukát 2011). Som forskare i en kvalitativ studie lyfter Fejes och Thornberg (2015) vikten av ett reflekterande förhållningssätt där forskaren tänker igenom sina tillvägagångssätt, metodval, perspektiv och teoretiska utgångspunkter. Vidare menar författarna att den kvalitativa ansatsen har en styrka i att vara tillåtande för mänskliga insikter och erfarenheter, likväl som att generera ny förståelse och nya sätt att se på världen. Som forskare bör man därför arbeta med stor försiktighet och en självmedvetenhet där man inte förbiser att man som forskare kan komma att påverka analysen så väl som arbetet i stort beroende på ens färdigheter och erfarenheter (Cohen m.fl. (2007).
Studien är inspirerad av en fenomenografisk ansats där man utefter ett intresse för ett område vill beskriva variationen i berättelser kring ett och samma fenomen. Marton och Booth (2000) förklarar fenomenografin som en metodisk ansats för att kunna identifiera och hantera vissa typer av forskningsfrågor. Det är en specialisering som främst uppmärksammar frågor som är relevanta för lärande och förståelsen i en pedagogisk miljö. Arbetet grundar sig i en fallstudie där intervjuer med olika professioner inom en och samma kommun har utförts. Enligt Bell (2009) är en fallstudie en ansats som forskare ofta väljer när ens syfte är att belysa egenskaper, identifiera olika samspelsprocesser och visa hur dessa kan påverka implementeringen av ett system och en organisations sätt att fungera och agera.
23
5.2 Intervju som metod
För att kunna möta såväl studiens syfte som dess frågeställningar har halvstrukturerade intervjuer varit ett verktyg. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) definieras den halvstrukturerade intervjun som en intervju med målet att erhålla beskrivningar av intervjupersonens livsvärld, där syftet är att beskriva och tolka meningen av det beskrivna fenomenet. Författarna nämner även att fenomenografiska intervjuer är halvstrukturerade och tematiska och med hjälp av en intervjuguide vägleder man informanterna med endast ett mindre antal frågor. Dessa frågor organiseras med hänsyn till de olika teman som intervjuaren har som avsikt att beröra. Dialogen mellan intervjuaren och informanten utvecklas sedan beroende på de svar som ges. För att fördjupa ett samtal kring ett visst innehåll kan intervjuaren även använda sig av en viss teknik som kallas probing, vilket ger intervjuaren en möjlighet att ställa uppföljande frågor som exempelvis “hur menar du då”, eller “kan du vidareutveckla ditt svar”.
5.3 Urvalsgrupp
Med tanke på studiens syfte valdes deltagarna utefter ett målinriktat urval. Enligt Bryman (2018) innebär detta att deltagarna strategiskt väljs ut efter kriterier som gör det möjligt att besvara studiens forskningsfrågor. Den första urvalsprocessen grundade sig i rekommendationer från studenter och handledare kring två olika kommuners arbete i ett team med olika professioner kring barn i behov av stöd. Utifrån kommunernas beskrivning av sitt arbete var det främst den valda kommunens arbete som kändes mest tilltalande utifrån studiens syfte. Kontakt via telefon togs med specialpedagoger i båda kommunerna, men valet föll sig naturligt eftersom en av kommunerna inte hade möjlighet att medverka förrän framåt årsskiftet. Vidare kontakt med den valda kommunen skedde inledningsvis över telefon med en av specialpedagogerna som arbetar inom kommunens barn- och elevhälsoteam. Denna specialpedagog tog i sin tur kontakt med sina kollegor och frågade om de kunde tänka sig att medverka. Något som var högst relevant eftersom syftet var att undersöka hela teamets funktion och dess olika professioner. Specialpedagogen gav oss ytterligare fler namn kring andra professioner inom kommunen som skulle kunna vara intressanta att intervjua. Dessa personer kontaktades vidare genom telefon och mail vilket till slut resulterade i fem inbokade intervjuer. En specialpedagog på habiliteringen, två specialpedagoger inom barn- och elevhälsan samt en psykolog och en förskolechef. Däremot ställde vi oss frågande till om det skulle ha varit relevant
24
att även intervjua en förskollärare, men argumenten som fördes fram och som vi enades kring, var att dennes röst skulle blivit för vag för studiens syfte och frågeställningar.
Kort information kring det centrala teamet
I kommunen där studien är gjord arbetar det centrala teamet mot barn och elever i åldrarna 1-16 år, föräldrar och vårdnadshavare, rektorer, förskolechefer samt förskole- och skolpersonal. Teamets uppdrag är att främja alla barns och elevers psykiska och fysiska hälsa, utveckling och lärande mot både förskola och skola. Tillsammans med skolan har teamet ett gemensamt uppdrag där man tidigt vill försöka fånga upp barn och elever med svårigheter, främja deras motivation och lust att lära. Genom att samla olika kompetenser kan man samverka tvärvetenskapligt och bistå verksamheterna med ett utifrånperspektiv. Teamet är uppdelat utifrån skolform och gentemot förskolan är det fyra specialpedagoger med olika inriktning och två psykologer som arbetar.
Tabell 1. Respondenternas profession och arbetslivserfarenhet
Förkortning Profession Yrkesår
FC Förskolechef i
kommunen
Har arbetat i kommunen i 13 år. Utbildad förskollärare i grunden. Har även läst rektorsprogrammet.
SP1 Specialpedagog inom BEH inriktning
Har arbetat i 11 år inom BEH. Är förskollärare i botten. Hade sin inriktning inom NPF innan anställningen inom BEH.
SP2 Specialpedagog inom BEH med inriktning
Har arbetat inom BEH i 11 år. Har gått
påbyggnads-utbildning inom tal och språk under tiden som anställd i BEH.
SPH Specialpedagog inom HAB
Har arbetat inom habiliteringen i 2 år. Är förskollärare i grunden.
P Psykolog Har arbetat inom BEH i 5 år.
5.4 Genomförandet
Intervjuerna genomfördes på respondenternas arbetsplatser i förbokade rum där intervjuerna kunde genomföras ostört. Stukát (2011) menar att en ohotad och lugn miljö under intervjun
25
innebär en trygghet för respondenten. Intentionen kring intervjuerna var att vi båda skulle medverka under alla intervjuer. Detta för att minska eventuella feltolkningar som kan uppstå när inte all information delges berörda parter vid ett och samma tillfälle. Stukát (2011) menar vidare att det är fördelaktigt att vara två under en intervju, för att på så sätt kunna få flera perspektiv på svaren och på så sätt få ut mer av samtalet. Det fanns också en grundtanke i att en och samma frågeställare skulle hålla i intervjuerna för att frågorna skulle få samma karaktär och respondenterna skulle få samma grundförståelse i intervjuerna. På grund av en situation som medförde tidsbegränsning i genomförandet av intervjuerna gick detta inte att genomföra enligt vår planering, på mer än två av intervjuerna. En av intervjuerna fick genomföras med två respondenter samtidigt på grund av samma anledning. Under två av intervjuerna var vi båda med. Vid båda dessa tillfällena hade samma person huvudansvar för intervjuerna medan den andre satt i bakgrunden och gjorde anteckningar. Vid dessa intervjuer fanns en extra tydlighet mot respondenterna kring upplägget och rollerna. Ett godkännande av respondenterna krävdes innan intervjuerna kunde börja.
Empirin grundar sig i fyra olika intervjuer med fem olika respondenter inom samma kommun. Tiden för de olika intervjuerna varierade mellan 35 minuter och 70 minuter. Ingen pilotstudie är genomförd eftersom frågorna är riktade till ett och samma team och deras samverkansmodell. Dock har två studenter tittat på frågeguiden och gett feedback som resulterade i några ändringar. Intervjuguiden kompletterades efter de två första intervjuerna med någon liten ändring, där vi förtydligade vissa frågor efter att en viss tveksamhet infann sig hos respondenterna vid första intervjutillfället.
Varje intervju inleddes med att respondenterna kort fick höra syftet med studien och de forskningsetiska principerna. Respondenterna informerades även kring inspelningsutrustningen som bestod av en mobiltelefon. Fejes och Thornberg (2015) menar att det är nödvändigt att spela in intervjuerna för att sedan så fort det är möjligt kunna skrivas ut i sin helhet, detta för att analysarbetet ska kunna göras på ett ingående och tillförlitligt sätt.
5.5 Bearbetning och analys
Intervjuerna transkriberades skyndsamt till text efter genomförandet. Vid utskriften har vissa delar såsom skratt, pauser och tonfall inte skrivits ut. Under transkriberingen togs alla respondenternas namn samt platser bort för att underlätta i läsningen men framförallt för att undvika eventuell identifiering av platser eller personer. Med tanke på att studien har en fenomenografisk ansats har materialet bearbetats och analyserats stegvis utefter Fejes och
26
Thornberg (2015) fenomenografiska analysmodell. En modell som illustrerar hela analysprocessen från transkriberingens första genomläsning till hur materialet kategoriseras och döps till ett passande namn utefter innehåll. Steg 1 – under denna del läste vi igenom materialet flera gånger och gjorde korta anteckningar. Steg 2 - här plockades det mest betydelsefulla ut utifrån vårt syfte. Vi började klippa ut relevanta stycken ur den transkriberade texten som klistrades upp på A3 papper för att få en tydligare överblick över de olika grupper som vi funnit. I steg 3 - arbetade vi med att hitta likheter och skillnader i materialet. Vem av respondenterna som sagt vad förtydligades genom förkortningar. Steg 4 - under detta steg arbetade vi med färgkoder för att tydligt gruppera upp de likheter och skillnader vi sett antydan till. Under steg 5 - försökte vi utifrån kategorierna hitta kärnan i dessa likheter. I steg 6 - namngavs kategorierna utefter passande tema utifrån studiens syfte och frågeställningar. Under steg 7 - granskades alla kategorier för att synliggöra om de gick att föra samman vissa så att antalet kategorier blev färre.
5.6 Reliabilitet
Oavsett vilken metod forskaren väljer för insamling av information för sin studie menar Bell (2009) att man alltid kritiskt måste granska informationen för att kunna avgöra dess tillförlitlighet och hur pass gällande informationen som man fått fram, är. Vidare menar författaren att reliabilitet är ett sätt att mäta i vilken omfattning ett instrument eller ett tillvägagångssätt ger samma resultat under lika omständigheter vid olika tillfällen. För att studien ska få en så hög tillförlitlighet som möjligt menar Stukát (2011) att det krävs en noggrann förklaring i hur forskare har gått tillväga under arbetsprocessen. Här krävs en tydlig bakgrund likväl som en tydlig redogörelse kring ämnet. Läsaren bör också ha möjlighet att ta del av hur tillförlitlig forskaren själv anser att den valda undersökningsmetoden är.
Genom att forskaren ger en omfattande beskrivning kring undersökningen kan man i viss mån göra vidare jämförelser av liknande studier som i detta fall handlar om en viss samverkansmodell gentemot förskolans arbete med specialpedagogiska frågor. Därför finns en tydlig redogörelse kring tillvägagångssättet vid insamlandet av material till studien. Det är dock viktigt att ha i åtanke att denna studie endast förtydligar en kommuns arbete kring en viss bestämd samverkansform. Vi är därför medvetna om att det kan vara svårt att göra några generaliseringar, eftersom studien endast omfattar och redovisar en liten grupps tankar och erfarenheter.
27
5.7 Validitet
Stukát (2011) förklarar validiteten som svårfångad och mångtydig men att den samtidigt spelar en huvudsaklig roll för undersökningens värde. Validering kräver enligt Kvale och Brinkmann (2014) en skicklighet i att regelbundet kontrollera, ifrågasätta och teoretiskt tolka resultaten för att kunna se hur bra det valda mätinstrumentet verkligen mäter det forskaren avser mäta i sin undersökning. Viktigt för hög validitet är också att motverka selektiv perception och en snedvriden tolkning av de resultat som presenteras. För att kunna göra detta pekar författarna på att forskaren bör “spela djävulens advokat” inför sina egna resultat. Med detta i åtanke är det av största relevans att se till att såväl arbetets syfte och frågeställningar är välarbetade och tydligt sammanlänkade med intervjufrågorna så att studien besvarar det den är ämnad att göra. Detta har vi som forskare varit väl medvetna om och försökt att åstadkomma i föreliggande studie. Vi vill påstå att våra intervjufrågor har en tydlig koppling till studiens syfte och frågeställningar, för att kunna få en giltighet i resultatet. Enligt Stukát (2011) gäller det att ha en medvetenhet kring risken i att människor inte alltid är ärliga i sina svar på grund av olika anledningar. Vilket i sin tur kan leda till att svaren blir till en felaktig källa. Dock fick vi en känsla av att alla var uppriktiga och ärliga gentemot oss under intervjuerna. Trots detta vill vi ändå upplysa om att vi varit medvetna om denna risk i vår analys av arbetets resultat.
5.8 Etiska överväganden
Studien har utgått från de fyra forskningsetiska principerna (vetenskapsrådet 2017) och de berörda respondenterna i studien har informerats kring dessa regler. Enligt Bryman (2018) är det först när forskaren är medveten kring dessa fyra etiska aspekter som man kan fatta välgrundade beslut gällande vad som är mest rätt och riktigt att göra i den aktuella forskningen. Dessa grundläggande etiska frågor rör enligt författaren frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet. I vårt arbete har alla respondenter fått ta del av dessa forskningsetiska principer i ett utskickat missivbrev via mail. Nedan finns ett förtydligande kring de olika kraven och hur vi gått tillväga för att gå dessa till mötes i vårt arbete:
Informationskravet: Vid en första kontakt med respondenterna informerade vi om studiens avsikt och syfte. Vidare bifogade vi ett missivbrev till de utvalda där de forskningsetiska kraven var en del. Vid intervjutillfällena var vi noga med att än en gång berätta om syftet med studien
28
och att man som respondent bestämmer över sin delaktighet och kan hoppa av när som helst utan att behöva ange skäl till detta.
Samtyckeskravet: Respondenterna blev tillfrågade om att delta i undersökningen redan vid vår första kontakt. Vi har nöjt oss med ett muntligt samtycke med tanke på att ämnet enligt oss inte innefattar frågor av privat eller etisk känslig karaktär. Vi är medvetna om att ett samtycke från föräldrar hade behövts om vi hade valt informanter under 15 år.
Konfidentialitetskravet: I studien finns inga uppgifter nämnda som kan avslöja informanternas identitet eller vart studien är utförd. Denna information har framgått vid alla intervjutillfällen likväl som i det utskickade missivbrevet.
Nyttjandekravet: Respondenterna informerades vid intervjun och i det utskickade missivbrevet att den insamlade informationen endast kommer att användas till den uttalade studien som de tackat ja till att medverka i. Respondenterna erbjöds även ett utkast från intervjuerna men alla avböjde erbjudandet.
29
6 Resultat och analys
Resultatet är indelat i tre teman utifrån studiens frågeställningar. Dessa är: Samverkan i ett tvärprofessionellt team
Specialpedagogens roll och uppdrag Organisationens betydelse
Varje tema analyseras var för sig utifrån respondenternas svar och kopplas till den tidigare forskningen. I de hänvisningar och citat som finns under denna del benämns respondenterna utefter förkortningarna. Även det centrala barn- och elevhälsoteamet benämns utefter förkortningen BEH.
6.1 Samverkan i ett tvärprofessionellt team
Utifrån den samverkansmodell som arbetet grundar sig i framkommer att de intervjuade ser flertalet fördelar med denna form av arbete. Exempelvis upplever man att det var lättare att få till ett helhetsperspektiv genom en samverkan med andra professioner likväl som att lösa saker tillsammans. Olika kunskap och synsätt ses som styrkor i denna form av samverkan.
Det är en styrka att man har olika syn och kunskap. En insats bärs ju upp på ett helt annat sätt om vi går ut tillsammans. (SP2)
Utöver detta ses också fördelar i att kunna reflektera tillsammans samt ta tillvara på varandras kompetenser. Något som både psykologen inom BEH och specialpedagogen på habiliteringen nämner.
Dom flesta är ju jättepositiva och tycker bara det är bra att man har ett bollplank och de känner ju jag också. (SPH)
Psykologen lyfter fram att man i teamet har ett gemensamt mål med att hjälpa barnen och betonar också vikten av att ta tillvara varandras kompetenser.
Olikheter, kunskap etcetera, är bara ett plus så som jag ser det. Vi vill gärna lyssna på vad andra säger, vi vill ju hjälpa barnen, vi är inte här för att hävda oss själva, så nä, jag ser de bara som positivt att jobba ihop med specialpedagogerna! (P)
30
Det är viktigt att vi har en god samverkan med dem andra agenterna så att vi jobbar mot samma mål. (SP2)
Något som inte heller upplevs som utmanande eftersom man bidrar med olika bitar.
Jag har min roll och den är jag trygg och stolt över men jag är också tacksam över att där finns andra som kan stötta mig i de bitar jag inte kan. (P)
En bild som kom fram även i samtalet med specialpedagogen på habiliteringen.
När man jobbar tillsammans så gör du den biten och jag den biten och sen sätter vi ihop våra bitar och så har vi ett samarbete där jag tänker att alla lägger sin del av ett pussel på något sätt. (SPH)
Samverkan ska dock inte ses som ett självändamål eftersom behovet av att samverka måste ta utgångspunkt i olika ärendens karaktär. Det måste göras en avvägning i vilka ärenden båda professionerna bör medverka i.
Generellt är det bra att vi går ut två i ett ärende, men för att spara på resurser är det ibland bättre att bara en specialpedagog går ut då jag som psykolog inte alltid kanske tillför något, men det handlar om vilka frågeställningar som finns i ärendet. Vi är ju här för barnen och inte för att hävda oss själva. (P)
En av respondenterna upplever att det blivit mer ont om tid för att samverka än tidigare, vilket kan motverka ett helhetsperspektiv.
Samverkan känns som att det är mer kring helheten. Tidsbristen har gjort att vi inte har lika mycket samverkan nu och det tror jag är till en nackdel för att ingen kan vara expert ensam men tillsammans kan man bli bra. (SP1)
Vid samverkan menar P att man också lär sig nya saker av varandra utifrån sina olika yrkesprofessioner.
Vi lär oss hela tiden av varandra tror jag. Som sagt, vi som psykologer har ju ganska liknande grund men vi har ju specialpedagoger som är förskollärarutbildning i grunden och vissa som är lärare och så har dom ju specialiserat sig inom olika områden som tex språkstörning osv och det är fantastiskt att få höra och ta del av deras kunskaper. (P)
Respondenterna menar att det blir en högre kvalitetssäkring när man samverkar, oavsett om man gör detta inom det centrala teamet eller med någon annan verksamhet/organisation.
Det blir en bättre kvalité när vi kan samverka. I dem ärendena där vi samverkar så blir kvaliteten lite bättre och högre. (SP2)
31
Samtidigt poängteras vikten av en tydlighet för att kunna utveckla arbetsprocessen.
För att lyckas väl med ett pedagogiskt förändringsarbete krävs en tydlighet i verksamheterna och därför är samverkan en viktig del i denna process. (SP2)
Enligt specialpedagogen på habiliteringen krävs även en lyhörd och flexibel framtoning för att samverkan ska bli effektiv och givande.
Man behöver vara öppen inför alla de olika former av stöd som barn kan behöva. Därför måste man vara lyhörd och flexibel i sitt tänkande för att samverkan med andra professioner ska bli så bra som möjligt. (SPH)
6.2 Delanalys; Samverkan i ett tvärprofessionellt team
Ett framträdande mönster i resultatet är att respondenterna ser en styrka i att man i ett team får ta del av olika professioners kompetenser, vilket är något som Hatch (2002) benämner kan skapa nya möjligheter och en förnyad kunskap kring det arbete man utför. Samtidigt menar Ahlberg (2007) att det även kan finns en problematik i detta arbete som kan leda till att den specialpedagogiska rollen i ett samspel med andra professioner riskerar att bli otydlig. Vilket delvis kan bero på att specialpedagoger inte varit lika framgångsrika i att avgränsa sitt arbetsområde och stärka sin legitimitet på samma sätt som exempelvis en psykolog (Göransson, m.fl. 2015). Att klara av att ha kontroll över sin egen profession och där med sägas ha en stark professionell jurisdiktion är enligt Abbott (1988) betydelsefullt i förhandlingssituationer med andra professioner.
Vidare lyfts från intervjuerna vikten av gemensamma mål för att få till ett helhetsperspektiv i arbetet. Något som Bakka m.fl. (2001) ser som en väsentlig del för att verksamheten ska fungera väl. Dock är detta ett arbete som kräver en tydlig ledning och en välorganiserad struktur. Något som Palla (2009) bekräftar och menar är av hög relevans för att få till ett hållbart arbete. Finns det inte en tydlig struktur brister processen mycket enklare och det blir enligt Hatch (2002) svårare för de olika professionerna att utvecklas och ta stöd och hjälp av varandra. Det framgår också under intervjuerna att en effektiv kommunikation är att föredra och att man bör ta tillvara på varandras kompetenser för att skapa en framgångsrik samverkan. Boklund (1995) menar att samverkansprocesser gynnas av en samordnad kommunikation mellan olika yrkesgruppers uppdrag och arbete. Enligt Hatch (2002) krävs däremot en medvetenhet i detta arbete som gör att man klarar av att ta in flera olika perspektiv samtidigt så att inte värdefull information och förståelse förbises.
32
Utöver detta lyfts även att man i en samverkan ges möjlighet att välja profession utefter aktuellt ärende för att kunna skapa ett mer resurseffektivt arbete. Samverkansprocesser har också visat sig enligt Boklund (1995) gynnas av ett nyttjande av olika yrkesgruppers kompetenser för att få en mångfald i det arbete som utförs. Men i detta arbete finns det även en problematik som kräver att man i dessa processer synliggör de skillnader som finns hos de olika professionerna för att inte riskera att de olika rollerna suddas ut. Enligt rapporten från Socialstyrelsen m.fl. (2007) framgår vikten av att synliggöra olikheter inom en samverkan och inte förbise vikten av en kritisk reflektion över det arbete som pågår. Vilket åter igen lyfter betydelsen av en väl fungerande kommunikation mellan de olika verksamheterna i arbetet med samverkan (Jakobsson & Lundgren, 2013). Resultaten visar samtidigt på den komplexitet som en samverkan kan innebära. Dock är respondenterna tydliga med att denna svårighet inte har att göra med de olika professionernas vara eller icke vara, utan att den oftast handlar mer om de olika uppdragsbeskrivningarna i verksamheterna. Att chefer har en central roll gällande samverkansuppdrag är något Fridolf (2001) har kunnat synliggöra och menar att de verksamheter som har stöd från sina chefer oftast får till ett bättre samarbete verksamheter emellan. Trots att alla involverade i ett ärende har som mål att skapa ett gemensamt verksamhetsfält med goda förutsättningar för de barn och unga som arbetet kretsar kring, kan det enligt Jakobsson och Lundgren (2013) uppstå en komplexitet när de som leder verksamheterna inte enbart kan utgå från sitt eget uppdrag, utan måste mötas i förhandlingar kring andra verksamheters ramverk, attityder osv.
6.3 Specialpedagogens roll och uppdrag
Under intervjuerna framkom att det finns en viss otydlighet över specialpedagogens uppdrag och roll, och att de andra professionerna i teamet ofta upplevs ha ett tydligare uppdrag.
Specialpedagogen har inte en lika tydlig roll som de andra professionerna, för dom har sina spetskompetenser som är tydligare och de har sina områden och sin legitimation. Som specialpedagog är man lite mer som kittet mellan de olika professionerna och kan göra att de olika professionerna kan mötas. (SPH)
Något som också psykologen problematiserar och menar kan handla om en fråga om dignitet och legitimitet.
Det finns nog pedagoger som kan känna sig hotade av specialpedagogerna på ett annat sätt, lite som i varför ska en annan pedagog komma ut och tala om för mig va jag ska göra, lite så har jag hört ibland
