Grunden för en framgångsrik process enligt Gjems (1997) är att det finns en tydlig plan och ett tydligt syfte för det arbete som ska göras. Det är även centralt att denna plan är delad och förankrad hos deltagarna. Skolans förändringsarbete har pågått under lång tid under olika ledning vilket påverkar graden av förankring hos personalen. Skolans ledning har utvecklats hand i hand med förändringsarbetet och det syns en tydlig förändring i arbetets struktur ju närmare i tiden vi kommer.
Inledningsvis i projektet för ökad inkludering gjordes förändringar i organisationen som framkom vid intervjun med en lärare, inte upplevdes som förankrad. Läraren kände sig inte delaktig i de beslut som tagits gällande resursfördelning vilket i enligt Antonovsky (2005) är
35
en avgörande faktor för att människor ska kunna hantera givna situationer utifrån begriplighet och sammanhang. Som ledare är det utifrån systemteoretiskt perspektiv en förutsättning att upprätthålla helhetsbilden (Öquist, 2008). Förändringar inom ett system är som rektorn sa, arbetsamt och tar tid. I linje med Gjems (1997) och Öquists (2008) tankar om tydlighet i planeringen menar även rektorn att det är viktigt att arbeta med en tydlig målbild och samtidigt upprätta delmål för att kontinuerligt kunna utvärdera och följa upp den pågående processen.
Målbilden är tydlig redan från projektets början och delmål har skapats efterhand utifrån de brister som framkommit vid utvärderingar. Inkluderingsperspektivet har hela tiden legat som utgångspunkt för de utvecklingsområden som skolan valt att satsa på.
Framgångsfaktorer för projektet är personalens vilja att ständigt utvecklas och förmåga att se fördelarna med det arbete som lagts ner. Den positiva elevsynen har varit en fördelaktig grogrund för att kunna implementera arbetssätt som ökar inkluderingen och tillgängliggör undervisningen för alla.
Utvecklingen har visserligen inneburit stora framgångar i synen på arbetet med eleverna men samtidigt har det skapat hög arbetsbelastning hos pedagogerna. Kotte (2017) belyser det svåra i utbildningssystemet där lärare kämpar med de förväntningar som finns på dem att leverera likvärdig utbildning till alla barn samtidigt som det ska anpassas efter deras olika behov. Det är en stor utmaning för läraren att skapa undervisningsformer som är tillgängliga för alla hela tiden. Denna studie visar tydligt vikten av att resurspedagoger och specialpedagoger tillsammans med läraren behövs för att göra lärmiljön tillgänglig för alla elever då lärare känner sig otillräckliga.
Den största delen av utvecklingsarbetet har inneburit att flytta fokus från individen till att istället hitta lösningar i den miljö eleven befinner sig i. Ahlberg (2013) anser att skolor har ett stort arbete framför sig för att skifta det kategoriska perspektivet till ett relationellt perspektiv. Skolan har arbetet hårt för att upprätta likvärdighet i utbildning och elevsyn samtidigt som man inom ledningen är medveten om att detta är ett ständigt pågående arbete som hela tiden måste underhållas och utvärderas. Gidlund (2018) belyser vikten av att investera i relationsarbetet mellan lärare och de elever med beteendesvårigheter för att skapa de förutsättningar som behövs för elevens möjlighet till lärande. Skolan har valt att upprätta en mindre grupp för de elever som trivs bättre i ett mindre sammanhang för att på så sätt underlätta relationsbygget mellan elever och pedagoger samt eleverna emellan. Skolinspektionen (2014) kommer i sin granskning fram till att det viktigaste inte är elevens fysiska placering utan vilka relationer eleven har samt elevens möjlighet till lärande.
36
Inkludering som begrepp finns inte med i våra styrdokument utan man har istället valt att uttrycka det som elevers rätt till social gemenskap samt rätt till utveckling och lärande. Detta korrelerar väl med Asp-Onsjös (2006) syn på den didaktiska och sociala aspekten på inkludering. I läroplanerna (Skolverket, 2021) står det tydligt att elever ska ges möjlighet att lära i samspel med andra. Arbetet med att implementera tillgängliga lärmiljöer har därför en avgörande roll i hur inkluderande undervisningen blir. Klassrummets fysiska utformning, elevernas tolerans gentemot varandras olikheter samt de stödstrukturer som finns i klassrummet är faktorer som enligt Ahlberg (2013) har stor påverkan på tryggheten för eleverna. Detta i kombination med pedagogernas kompetens att leda eleverna genom att utgå från förutsättningar och förmågor är avgörande för gott resultat (Granberg och Ohlsson 2016).
Organisation
I denna del presenteras organisationen av förändringsarbetet och hur samverkan mellan skolans olika yrkesroller ser ut. Här lyfts även specialpedagogens roll vid utvecklingsarbetet.
Yrkesroller och samverkan vid utvecklingsarbete
Hur ett förslag till utvecklingsområde formas kan komma både från politiskt håll men även från skolans personal.
Vi arbetar i en politiskt styrd verksamhet. Tidigare var politikerna mer involverade och styrande i hur skolan arbetar men den skolchef vi har nu har gjort en del förändringar i detta. Den nuvarande chefen har större förståelse för att förändringar måste komma inifrån skolan och stöttar oss i den planeringen. (Rektor)
Vid allt utvecklingsarbete ligger det i rektorernas roll att samla in det material som ligger till grund för utformningen av arbetet.
Det krävs att vi skapar ett bra underlag för att kunna ta adekvata beslut för vad som ska ingå i arbetet. Vi söker hela tiden föreläsningar och litteratur som vi tycker för arbetet visare åt det håll vi tänkt. Vi måste även hitta material för att fylla de kunskapsluckor vi själva har i utvecklingsarbetet. (Biträdande rektor)
För att synliggöra de utvecklingsområden skolan har att arbeta med och för att arbetet ska vara förankrat i verksamheten finns en ledningsgrupp där skolans olika arbetslagsledare deltar. Det finns även en lärprocessgrupp med utvalda ledare som har till uppgift att tillsammans med rektorerna planera och leda delar av utvecklingsarbetet.
37
Lärprocessledarna har en del i att ta reda på vad skolan behöver arbeta med. Vi sitter även med på alla arbetslagsträffar nu vilket gör att vi kommer nära verksamheten och kan hantera den information som kommer på ett mer effektivt sätt. Små saker hinner inte bli så stora. (Biträdande rektor)
Utformning och resultat av ett förändringsarbete påverkas av hur väl fungerande samverkan är mellan de olika yrkesgrupper som skolan härbärgerar.
Hur rollfördelningen och samarbetet mellan dem ser ut är olika på olika skolor. Vissa skolor har inte en tydlig rollfördelning vilket är viktigt att ha. I den här skolan respekterar man varandras roller och man klampar inte in i varandras områden. Rektorn kan ju till exempel inte gå in till en lärare och bestämma hur den ska undervisa. Däremot kan man alltid diskutera och rådfråga varandra. Alla är öppna för samarbete och hjälper varandra inom EHT. (Specialpedagog)
Specialpedagogens roll
Specialpedagogen har ofta en förenande roll i verksamheten och kan ses som spindeln i nätet som drar i flera trådar samtidigt. Nedan följer specialpedagogens syn på sin roll i förändringsarbetets utformning.
Som specialpedagog är jag en länk mellan utförare och chef. Jag är uppmärksam på skiftningar som sker ute i verksamheten och är lyhörd för till exempel missnöjen och så vidare. Man tar reda på roten till problemet helt enkelt och försöker komma på vad som behövs för att få bukt på problemet. Det kan ju vara en ingång till ett förändringsbehov som finns på skolan. (Specialpedagog)
När verksamheten är mitt uppe i ett förändringsarbete blir det specialpedagogiska arbetet att analysera och stötta.
Mitt jobb i förändringsarbetet är att stötta. Jag agerar bollplank och uppmuntrare. Förändringsarbetet måste få ta tid och vi hjälps åt att hålla i och hålla ut. Kontinuiteten är viktig och ibland handlar det bara om små finjusteringar för att saker ska bli bättre. (Specialpedagog)