Någon mall att arbeta efter finns inte inom Reggio Emilia filosofin poängterade alla sju kraftigt. Pedagog X förtydligar det så här;
Om du vill jobba Reggio Emilia inspirerat får du sätta in filosofin i sammanhanget och tolka själv. … och han [Loris Malaguzzi] ville inte att det skulle tolkas som en metod att applicera utan man skulle hela tiden tolka och omtolka efter kontexten. Man kan bara jobba Reggio Emilia i Reggio Emilia, vi andra är inspirerade (pedagog X).
De intervjuade trycker verkligen på att Reggio Emilia inspirationen inte är någon metodik, vilket citatet bekräftar. Pedagog X menar att pedagogerna måste själv tolka Reggio Emilia filosofin i deras egen kontext. Det är bara nere i staden Reggio Emilia filosofin är unik, alla andra kan bara kalla sig inspirerade. Vi tolkade det som ett fenomen som utgörs av ett antal delar som ses höra ihop, nämligen det kompetenta barnet, pedagogisk dokumentation, hundraspråkighet och miljön som den tredje pedagogen. Dessa begrepp beskrivs också återkommande som specifika för fenomenet och kan ses som ett uttryck för en unik kunskapskultur. Begreppen förenas i gemensam idé om förskolepedagogik. Pedagog H menade att visst kan du kalla din pedagogik för Reggio Emilia inspirerad även om du tar bort en del för det finns inget patent på begreppet. Men samtidigt menade hen att de olika delarna hör ihop som en helhet. Hen liknade det vid att baka en sockerkaka utan ägg, ja det går ju fortfarande att kalla det sockerkaka men det blir ju något annat. ”Så jag tror att ingredienserna behövs, sen hur mycket, det är olika i olika sammanhang”. Här visas det uttryck för en stark kunskapskultur
30
genom att pedagog H tydligt framhäver att alla de olika delarna behöver vara med. När Reggio Emilia institutet tar emot studiebesök visar de alltid minst två förskolor för att visa att de är mycket olika men de har alla de olika delarna som binder ihop dem. De intervjuade menar att det kan både vara konkreta saker så som förskolan och barngruppen, men också pedagogernas sätt att tolka filosofin som avgör mängden av varje del. Vi utläste i svaren att varje del inte kan göras på så många olika sätt utan det är betoning på olika mycket av de olika delarna som skiljer. Det unika med fenomenet är att alla delar beskrivs som nödvändiga i arbetssättet.
6.4.1 Del 1: Hundraspråkigheten
Alla vi har intervjuat har sagt att hundraspråkighet är utmärkande för Reggio Emilia filosofin, det är en viktig del i barns lärande och har ett stort värde. Pedagog D tänker så här om hundraspråkigheten;
Då kan jag tänka att någonstans signalerar vi att hundraspråkigheten har ett stort värde för oss för det är absolut något som Reggio Emilia bygger mycket kring, att vi har de olika språken och att vi måste ha tillgång till att kunna uttrycka sig (pedagog D).
Pedagog D förklarar hur hundraspråkighet är utmärkande inom Reggio Emilia filosofin och har ett stort och viktigt värde inom barns sätt att lära. Här ser vi hur pedagog D genom att använda uttryck som ”vi signalerar” eller ”ett stort värde för oss” visar på en gemensam syn på denna del av fenomenet. Hen betonar också att det har ett ”stort värde” vilket förstärker dess position inom fenomenet och också kan som ett uttryck för en kunskapskultur som är betydelsefull.
6.4.2 Del 2: Miljön som tredje pedagogen
Att lärmiljön har en stor betydelse på Reggio Emilia inspirerade förskolor var samtliga intervjuade överens om. Detta tror vi beror på att miljön är ett konkret och synligt sätt att verkställa filosofin på. De vi har intervjuat förklarar att miljöerna innan de började arbeta Reggio Emilia inspirerat var hemlika. Nu strävar de efter att skapa en mer utforskande, inspirerande miljö och mer av en ateljé/verkstadskultur med mycket ofärdigt material och där allt är tillgängligt för barnen. Detta sätt att se på och skapa rummet upplevs utmärkande för fenomenet. Det görs unikt och betydelsefullt genom att knytas till synen på det kompetenta barnet, förhållningsättet och den medforskande pedagogen, men också genom att särskilja det
31
från hur miljöer ser ut i traditionella förskolor, såsom hemlika, otillgängliga och utan inflytande från barnen. Detta uttrycks till exempel av pedagogerna att miljön ska ”gynna kompetensen hos barn”, vara ”mer tillåtande” och det ”ska kännas att det är mycket upplevelser”.
Pedagog N berättar så här om hur de på hens förskola tänker om lärmiljön;
Vi säger att lärmiljön är som den tredje pedagogen och vi har utformat och haft under flera år ett lärmiljökontrakt som vi följer där det är det är garanti för barnens lärmiljöer. Vad ska finnas i fantasirummet? Hur ska det se ut i ateljéerna? Alltså basic med material och olika utmaningar som ska stödja barns utveckling. Och miljön ska vara väl utformad och tillgänglig så att man (barnen, egen tolkning) kan ha ett reellt inflytande. Man kan hämta sin pensel, man vet var förklädet finns, man förstår att när pennorna inte är vässade eller behöver bli det kan man göra det tillsammans. Men att man också kan använda ateljéerna för att uttrycka sig på hundra språk. Det spelar ingen roll om man kommer från Syrien eller Sverige utan man kan mötas digitalt, i sånger, i rytmik, i vatten, med lera, ja you name it (pedagog N).
På pedagog Ns förskola har de ett lärmiljökontrakt som blir en slags garanti för barnen om vad som ska finnas i de olika miljöerna och vilket material, till exempel i fantasirum och ateljén. Materialet ska stödja barnens utveckling och miljön ska vara utformad på ett sätt så att den blir tillgänglig för barnen, de ska själva kunna hämta det material de vill använda och de är medvetna om var allting finns. Oavsett vart man kommer ifrån ska man kunna mötas i de hundra språken genom skapande i ateljén, digitala verktyg, sånger, rytmik, vatten och lera. Här synliggörs vad begreppet den tredje pedagogen innebär när hen beskriver hur barnen är självgående i miljön samt att barnen har fri tillgång till att testa och experimentera med sina hypoteser och på så vis skapar de ny kunskap. Är lärmiljön tillgänglig för barnet – signalerar det en syn på barnet som kompetent nog att använda dess material och vill man visa barnet att man tror på dess kompetens gör man lärmiljön tillgänglig för barnet. Pedagog H ger här ett konkret exempel på hur man kan testa om miljön tror på det kompetenta barnet;
Jag brukar göra ett test på miljön och då frågar jag pedagogerna; Hör ni barnen ofta säga får jag, eller får vi, kan jag? Om man ofta hör det då tänker jag att man har en miljö som ser barnen som fattiga därför att du alltid behöver en vuxen där. … Måste det alltid finnas en vuxen som kan plocka fram det för det ligger så lite framme. Det blir stökigt om det ligger så mycket framme till exempel. Då tänker jag att det inte är Reggio Emilia inspirerad miljö. … Så tänker jag att man kan se om miljön ser barnen som kompetenta. Då är det en bra förskola tänker jag (pedagog H).
32
Miljön testas av pedagog H genom att hen frågar pedagogerna om de ofta får höra barnen fråga om lov. Om barnen måste fråga efter materialet ser inte miljön barnen som kompetenta eftersom det alltid behövs en vuxen för att hjälpa till. Här synliggörs fenomenet som unikt genom att barnets subjektivitet framhävs då det kan klara sig självständigt i miljön. Pedagogerna har utformat miljön tillåtande och på det viset talar de om för barnet att det ses som kompetent.
6.4.3 Del 3: Pedagogisk dokumentation
De sju intervjuade ser alla den pedagogiska dokumentationen som ett viktigt reflektionsverktyg. Ett verktyg för att pedagogerna ska kunna få syn på vad barnen är intresserade av, det vill säga i vilken riktning projektet ska ta, samt barnens och pedagogernas egna lärprocesser. Pedagog N menar också att den pedagogiska dokumentationen med fördel kan göras tillsammans med barnen. ”[P]edagogisk dokumentation är just i mötet med andra pedagoger, i mötet med barnen, det är där det händer en pedagogisk dokumentation. För sen kan du ju dokumentera massor av andra grejor”, förtydligar pedagog B. Pedagog X uttrycker sig så här angående pedagogisk dokumentation; ”… låt nu väggarna tala till dem som kommer i augusti. Gör nu inte en ”anslagstavlan” och bara swosh (svepande handrörelse) bort med allt…”. Pedagogisk dokumentation är något som ska sitta på väggarna, det ska inte ligga i lådor eller i pärmar utan det ska berätta vad som händer i verksamheten, menar pedagog H. ”Den [pedagogiska dokumentationen, vår anmärkning] säkerställer så att alla barn på förskolan syns och hörs. Det är dokumentationernas styrka”, menar pedagog F. Att pedagogisk dokumentation ingår i det unika i Reggio Emilia inspirerat arbetssätt klargörs tydligt i citaten ovan då det är i den pedagogiska dokumentationen som lärandet framhävs. Pedagogerna beskriver att styrkan i den pedagogiska dokumentationen är att barnens tankar och hypoteser står i centrum.