Nedanstående diskussion kommer att behandla den sekundära frågeställningen ”Vad har deltagande design som datainsamlingsmetod givit arbetsprocessen och dess resultat?”. Deltagande design som datainsamlingsmetod har kunnat ge författarna en fördjupad inblick i STPLN som verksamhet. Det praktiska arbetet som har genomförts grundar sig i ett
kunskapsutbyte mellan STPLN och författarna till studien vilket kan ses som grunden i deltagande design. Detta nämner Robertson och Simonsen (2012b) då utbytet av kunskap ses som en viktig aspekt för att förutse framtida behov. Problemet som kunde identifieras under de första mötena med STPLN var att de inte nådde ut till målgruppen 18-25 år, vilket de ville förändra (Strannegård & Berséus, 2018b). Detta påvisades även under möte 3 när författarna pratade med volontärer och fick ta del av en loggbok där de befintliga användarna på STPLN skriver in namn och ålder. Vad som kunde konstateras var att medelåldern var omkring 35 år. (STPLN, 2018) Robertson och Simonsen (2012a) menar STPLN i detta fall är nyckelpersonen vid en implementering där de ser ett behov av förändring. Deltagande design som
De möten som ägde rum på STPLN möjliggjorde att författarna kunde ta del av givande samtal som uppstod mellan Strannegård, Berseús och författarna där varje part kunnat ge sin egna synvinkel på det berörda ämnet. Strannegård och Berséus står som representanter för STPLN som verksamhet med deras kunskap kring vad STPLN står för, kännedom kring deras
nuvarande målgrupp eller vilka möjliga problemområden de står inför. Vad författarna istället kunnat bidra med är deras kunskap inom det transmediala berättandet som applicerats på kampanjen för att kunna lösa deras identifierade problem som uppdagades under ett av mötena. Att komma från olika bakgrunder, erfarenheter och intressen nämner Sanders, Brandt & Binder (2010) som en viktig aspekt vid utförandet av deltagande design. Att varje part bidrar med sin kunskap har möjliggjort att kampanjen kunnat utformas efter bådas expertis och till
verksamhetens fördel.
Till en början fanns ingen tydlig struktur kring huruvida kampanjen skulle utformas, varken gällande vilken idé som skulle ligga till grund för själva kampanjen eller vilken riktning som skulle tas. Likt det Sanders (2013a) nämner är det i många fall ännu inte känt hur slutresultatet kommer att gestalta sig vid pre-design fasen vilket tydligt kunde liknas vid hur designprocessen såg ut med STPLN. Eftersom STPLN är en så pass öppen och experimentell verksamhet gav de författarna valmöjlighet att själva kunna bestämma riktning utifrån de förutsättningar som fanns. Valet av att marknadsföra STPLN som verksamhet har påverkat resultatet i och med att både verksamheten och författarna kunnat använda sig av sin kreativitet på ett annat sätt än vad de övriga alternativen hade tillåtit. I och med att en tredje part skulle behöva vara involverad i de övriga alternativen kunde dessa uteslutas på grund av att den minskade möjligheten för fri kreativitet. Att fastställa vilken riktning arbetet skulle ta kan liknas vid discover-fasen där det klargörs och fastställs vad som ska göras (Sanders, 2013a). Vid vidare arbete kunde författarna kartlägga olika ledord som förklarade STPLN som verksamhet vilket möjliggjordes med hjälp av den valda metoden. Ledorden har med fördel kunnat användas under processens gång som ett sätt att säkerställa att vi arbetat mot samma riktning.
Deltagande design kan användas i olika situationer och är anpassningsbar utifrån ändamål och sammanhang. Med hjälp av användarens engagemang kan de nödvändiga förändringarna göras på det specifika området på arbetsplatsen. (Buur & Matthews, 2008) Metoden är flexibel i dess struktur och har därför kunnat anpassas efter STPLNs förutsättningar. Under processens gång framkom det att engagemang är en väsentlig faktor för att kunna leda processen framåt. Om en av parterna visar på bristande engagemang kommer deltagande design inte att utnyttjas till sin fulla potential, vilket Robertson och Simonsens (2012b) påvisar i sin beskrivning om att deltagande är grunden i just deltagande design.
Den valda datainsamlingsmetoden deltagande design har tillåtit författarna att komma nära inpå verksamheten där de fått ta del av information från deras sida för att kunna utforma en kampanj som tillämpats efter deras problem och behov. Ifall författarna och STPLN inte hade haft ett så tätt samarbete hade sannolikt slutprodukten sett annorlunda ut då författarna inte hade fått ta del av väsentlig information som primärt kommit från verksamheten. Vidare hade författarna i större mån behövt tolka information om STPLN ifall de inte hade haft STPLN som förstahandskälla. De möten som ägt rum mellan STPLN och författarna har lett till att kampanjen tillämpats utifrån de båda parternas perspektiv och på så sätt kunnat stärka
kampanjens kvalitet. Att involvera användaren i processen, STPLN i detta fall, har visat resultat på att utfallet blivit mer hållbart och accepterat på arbetsplatsen (Robertson och Simonsen, 2012a). När Strannegård och Berséus (2018d) ger sin syn på arbetsprocessen och hur de upplevt samarbetet beskriver de att de har sett en tydlig röd tråd genom hela arbetet. Vidare nämnde de även att de upplevt att de och författarna haft en gemensam bild redan från början över arbetets riktning vilket även har upplevts från författarnas synvinkel. Detta har underlättat arbetsgången och kan i efterhand ses som en viktig aspekt för att kunna genomföra samarbetet där båda parterna ska bli nöjda med utfallet.